Eftersom det nu ser ut som om jag kommer att bli busschaufför igen så kan jag berätta hur det hela började. För det första kan ju säga att våran släkt har varit fullt med busschaufförer. Farfar har kört buss, pappa, mina 2 farbröder. Min faster var biljettflicka, och hennes man när de träffades var busschaufför. Så vad annat kan man bli ???? Gick visst omkring när jag var liten och pappa skulle iväg med hans biljettväska på axeln och ville med. Men kan inte minnas att han någonsin tog med mig. Det var ju inte som idag, att barnen kan besöka förälderns arbetsplats.

Sen 1984 gick jag en 13 veckors yrkesförarutbildning i Borlänge på Hushagsskolan. Vi fick köra lastbil, timmerbil, trailer och buss. Vi hade jättekul. Killarna hade nog allra roligast när jag skulle byta däck. De stod runt mig i en ring alla och hejade på. När jag efter mycket svettande hade fått på däcket så visade det sig att den satt fel. Ventilen kom inte fram i hålet. Så det var bara och börja om från början.

Sen gick det ett par år jag stämplade och frilanstolkade nån timme i veckan. 1986 sa arbetsförmedlingen till mig att söka på GDG, att de har börjat anställa såna som var arbetslösa för då fick dom ju bidrag till en del av lönen.  Så jag ringde till GDG i Borlänge, och jag vet inte än idag varför jag ringde till Borlänge. Kanske jag trodde att det var deras huvudkontor och att alla anställningar sker därifrån. Men där svarade dom att jag skulle gå till arbetsförmedlingen. Så jag gick till AF, och sa att jag blev hänvisad dit av GDG. Nejnej, säger AF, ring till GDG igen, och får samma svar igen. Då gick jag till arbetsförmedlingen och frågade hur länge jag skall springa mellan er och GDG, för ni hänvisar dit och dom hit. Då tog väl dom på AF äntligen luren i näven och ringde. Jag fick åka till Borlänge på en gång och bli intervjuad, och fick jobb. I Borlänge :-o, jag som hade tänkt Ludvika. Så det var ett misstag att jag hamnade i Borlänge.Var inte alls vad jag planerat.

Så en dag i februari -86 skulle jag på min första linjekännedom. Det lustiga är att den person som är personalansvarig på Swebus nu, är samma som jag hade den första linjekännedomen med. Linje 5 mellan Skräddarbacken - Centrum - Kvarnsveden. Skräddarbacken verkade en enda röra alltihopa, kommer aldrig att gå tänkte jag. Första vändan jag körde, och krångla med den gamla biljettmaskin tog evigheter, så till slut sa Rolf "skall vi byta ett lite tag".  Sen var det linjekännedom i 2 veckor, vilket jag tyckte var lite dumt. Man borde fått köra lite i mellan så man inte glömmer bort dom första man åkt. Fast Skräddarbacken var ganska lätt i slutändan, det var bara och följa sandsträngen. Bussrutten var ju den enda som var sandad *S*. Ja, det var lite från början. Kommer kanske mer sen.

Men här har ni en bild troligen från -87, eller kanske - 88. Men tror på det tidigare pga den fula bruna uniformen och senapsgula skjortan *S*. Och en brun stickad slips hade vi också.  Fick senare börja köra linjetrafik till Finland. Eftersom bussen står framför Gustaf Wasa, tror det hette så på den tiden, så då är jag troligen på väg till Torneå via Sundsvall - Vaasa. Så här har ni en bild på en liten tjej och en stor buss *S*.