Fick en nationalsdagshälsning från Annmi, men hann inte få in den i bloggen. Men bättre sen än aldrig. Tack Annmi för den. Hoppas din dag igår var bra. Min var det som du kan läsa här på bloggen nånstans *S*. På bilden syns Annmis katt Jippi. Gör ett besök hos henne, hon har kanonfina katter med fina bilder på dom.

 

Paula i pörtet

8 juni 2009 11:12

Vilken trevlig nostalgitripp! Visst är det trist när husen rivs, men nu var det ju grönt och fint istället! Bättre det än som i Grängesberg där det står tillbommade hus med pajade fönster både lite här och där...
Hundhåren var anledningen till att vi denna gång valde skinnsoffa! Lätt att torka av helt enkelt. Nu har vi ju ännu inte använt dem så jag får vänta med att ge ett omdöme. Risken är ju att kattan klöser hål det första hon gör...
Nu ska väl vädret äntligen bli lite bättre, hoppas du får en fin vecka!

http://paulaz.se

 

Gunilla

8 juni 2009 21:55

Det var en fin kattsida, ja :)
Säger jag som älskar dessa underbara katter :)
har sparat den.
kram/Gunilla

http://gunillaskatter.blogg.se

 

Annmi

17 juni 2009 16:26

Jisses!! Vilken go Överaskning :)
Vilken ära att hamna i din fiina blogg..Tack!!!ska du ha...Jam & Kram!!!

http://annmisblogg.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Never ending story, den började den 6/1-18. Det var då jag ramlade och böjde benet bakåt med sån kraft att lårmuskeln släppte från sitt fäste. Det var då drygt ett års helvete började. Akuten, röntgen, sjukgymnast, läkare, magnetröntgen och operation...

Igår var det dags för den efterlängtade dagen. Operation nr 2 för att få fast lårmuskeln. Den här gången så försov jag mig inte alla fall. Hade packat en ryggsäck, hade med mig ifall att jag skulle behöva vara kvar över natten. Vilket jag tack och lo...

Idag är det precis 1 år sen den förhatliga dagen som jag aldrig kommer att glömma, och som jag aldrig hoppas behöva återuppleva. Sista dagen jag sprang, dagen då jag ramlade och lårmuskeln lossnade från sitt fäste.    Men det har ju inte bara var...

Det här är året jag verkligen inte vill återuppliva i nåt sammanhang, nånsin. Hoppas på ett bättre 2019. Det började den 6 januari. Jeri och jag var på årets första officiella agilitytävling. Vi hade sprungit ett lopp, men jag hade kört försiktigt me...