Lite funderingar idag i allmänhet. Bla om nåt jag hörde på radion idag. En ny parfym, doften skulle vara från en kändis som inte är i livet mer   . Man skulle ta DNA från en bortgången kändis hår tex, och då skulle man få en parfym som luktade som kändisen. Om vi inte var inne i december så skulle jag tro att det var ett aprilskämt, eller så var det bara ett skämt i allmänhet. Hur sjukt lät inte det. Dom här stackars kändisarna, som har blivit jagade av media medans de levde, skall de inte få vara i fred nu när dom är döda.

Fundering nr 2, på nyheterna har det ju pratats om livbojorna på färjorna.  I en mening så pratade nyhetsuppläsaren om livboj, för att i nästa mening prata om frälsarkransar. Skall visst vara ett annat ord för livboj, men man kan inte hålla sig till ett och samma ord. Antingen är det livboj, eller så är det frälsarkrans. Det är samma sak varje gång dom pratat om det. Eller så sa han antingen livbojar, eller livbojor.

Fundering nr 3, det gäller bilar. Vi har ju nu en hyrbil, en Volvo V50. Varför måste man stoppa spännet till säkerhetsbältet så långt ner mellan sätet och det som finns i mitten mellan sätena. Har man på sig en tjock, lång vinterjacka så är det nästan hopplöst och få på sig säkerhetsbältet.

Ja, det var lite funderingar. Vad sitter ni och funderar på själva under dagarna ?

Är väl dags och redovisa omröstningen jag har haft på min blogg i 2 månader nu. Har inte haft tid och ork att fixa en ny, eller så har jag inte haft tillräckligt med fantasi för att komma på vad jag skall fråga om.

Men här är resultat av den förra, där jag frågade hur ni gör med hundens klor, om ni klipper själva eller låter nån annan göra det.

Av  40 röster så var det hela 92,5 % som svarade att dom klipper själva. Sen var det 2,5 % på veterinär, djuraffär eller hundtrim. Det är ingen som går till veterinären och gör det.

Nu tänker jag göra en ny omröstning, och eftersom vi går mot jul så tänker jag fråga om ni köper julklappar till er hundar, kort och enkelt, ja eller nej.

Först vill jag säga tack för alla värmande kommentarer om gårdagens olycka. Maken var till stan idag och tömde våran bil på diverse prylar. Samtidigt gjordes en skrotningsrapport, som skickas till försäkringsbolaget. Här kan man läsa mer om olyckan, nu stämmer ju inte allt som står i artikeln. Men det är väl som vanligt när det gäller tidningar   .

Idag är det lite småkallt ute, ca -7 grader. Solen är framme från en klarblå himmel, det gnistrar om frostiga grenar och grässtrån, ser ut som små diamanter. Jag fick gå med alla 4 hundarna imorse för maken åkte till stan, så jag tog Lizzie och Micki första vändan, och såg alla diamanter. Så jag tänkte att jag tar med mig kameran och försöker få dom på bild, men det var inte lätt. Det var bara nån jag lyckades med, men här kommer alla fall lite vinterbilder

Till sist en bild på ljungen jag har i min kruka på trappan.

Nu blev det lite bilder igen, det är länge sen sist jag tog nåt.

Ja, vad skall man säga om denna dag annat än att det blev inte som man tänkt sig. Det är verkligen tur att man inte vet vad dagen har med sig. Dagen i sig var solig och fin, lite kallt så att vattenpölarna var täckta med is. Vi gick hälsospåret med alla 4 hundarna, de fick springa och busa och var överlyckliga som vanligt.

Sen innan jag började jobba igen efter uppehållet så åkte maken iväg till Ludvika. Vi bytte bilar så han tog Volvon. När jag sen sitter i bussen på väg till Smedjebacken så hör jag trafikinfo kommer in på radion och pratar om nån olycka mellan Ludvika och Smedjebacken. Jag tänkte först att maken åkte ju så tidigt så han har hunnit passera där, men ändå så ringer jag upp han. När han svarade sa jag bara, vad bra, då vet jag att det inte var du i olyckan. Men det är ju jag som är där säger han   .  Volvon är bara skrot, säger han. Du skojar, sa jag. Nej, säger han, jag skall åka till Volvo för att hämta en lånebil, men jag är ok. Det har inte hänt mig nånting säger han. Sen hade inte han tid och prata med mig mer. Jag åkte vidare till skolan för att hämta ungarna, och sen busstation. När jag började åka mot Söderbärke, då började tårarna forssa. Det var nästan så jag tänkte ringa upp trafikledningen och be om en ersättare. Men så tänkte jag, att jag har ju pratat med maken, och han är inte skadad och han lever. Dessutom var det bara ett par timmar kvar tills jag skulle sluta. Jag är då glad att jag inte då fick reda på hur allvarligt det egentligen var med den här olyckan.

Det hade kommit en personbil med en trailer och en bil på den i full fart från Ludvika. Trailern hade börjat wobbla, den hade varit ner i dike, men de fick upp den igen, men hamnade i gengäld i motsatt körfält. Den slog mot ett räcke mm. Vid nåt tillfälle så var maken så klar i knoppen att han växlade ner och trampade gasen i botten för att komma förbi bilen så mycket som möjligt. Så trailern hade slagit i bakdörren. Så nu är bakdelen på våran bil bara skrot. Maken hade tänkt ta med sig Clara. Tack och lov så gjorde han inte det, för hon hade inte klarat sig från den smällen   .

Polisen och ambulans kom på plats, och de sa att maken hade haft en änglavakt med sig idag. Ambulanspersonalen kollade genom maken att han var ok. Sen fick han poliseskort till Volvo i Ludvika för att hämta en lånebil. Han hade kört våran Volvo dit, men det hade inte gått fort för ett bakhjul hade visst stått på tvären.

Men tänk vad som skulle ha hänt om maken inte hade gasat på lite extra, då hade han fått hela trailern över sig. Ja, denna dag kommer nog vara i tankarna länge. Verkar som om hela händelsen har tagit hårdare åt mig än maken, fast hans reaktion kanske kommer imorgon när han sovit över natten.