Jaha, då har den första snön för i år kommit. Kan väl inte påstå att jag precis sa hurra när jag såg det. Men det är inte mycket så det försvinner nog snart   .

Med denna film vill jag gratulera Finland på 94-års dagen. Tyvärr så är jag inte hemma mellan 18-20 ikväll så jag kan tända mina blåvita ljus.

Den här låten gjordes -92 till en stor fest i Helsingfors då. Den hette Juuret Suomessa, eller Rötterna i Finland på svenska. Det var en fest för alla som flyttat utomlands. Det var från hela världen Australien, Amerika och en massa andra länder jag inte kommer ihåg. Såklart var vi från Borlänge finska förening representerade där. Både folkdansarna och vi spelmän var där. Där fick jag spela för Finlands dåvarande president som var Mauno Koivisto då. Ja, jag spelade ju inte ensam, utan det var mina spelkompisar från spelmanslaget, och så fanns det några från Tyskland och andra ställen som var med.

Fast jag måste säga att resan började lite ledsamt. Vi hade varit till djurkliniken dagen innan pappa och jag och sagt hejdå åt våran första collie. Då hade han legat inne några dagar redan och de kunde inte komma på nåt annat fel på han än att han inte ville vara med mer. Han var då 12½ år, och från att varit ute på kvällspromenad ena dagen så vägrade han och resa på sig nästa dag. Jag skulle ju köra bussen vi åkte med till Finland, och min arbetsgivare ringde och frågade mig om jag klarade av det. Det var nog enda gången han visade att han är mänsklig. Men jag fixade det. Men jag sa åt mina föräldrar att dom skulle prata med grannarna. Dom skulle ju med på resan, så jag sa åt mina föräldrar att dom fick säga åt dom att inte fråga nånting om Lassi. Det var nog jobbigt som det var.

Men iväg på resan kom vi. Och jättekul hade vi fast jag ibland gick med gråten i halsen. Hela Silja Symphoni var bokad för oss som skulle på den festen. På båten uppträdde bla Katri Helena och Lapinlahden linnut och säkert några fler som jag inte kommer ihåg. Men dessa var ju två av mina favoriter.

Men denna låt sjöngs alla fall på festen av låtskrivaren och hans dotter, Jukka Kouppamäki och Taika.

Idag hade vi fåran andra träningstävling i rallylydnad. Den här gången hade vi en domare utifrån för vi skulle samtidigt utbilda skrivare till klubben, så att vi inte behöver ta dom utifrån nästa år när vi skall ha officiella tävlingar. När domaren har skickat in sina papper, och SBK har godkänt, då har vi 4 auktoriserade skrivare i klubben och jag är en av dom  . Det var en väldigt intressan utbildning, fast idag var det lite jobbigt för vi var ett tag 4 personer som steppade runt domaren på banan, och alla ville höra vad hon sa. När vi får börja göra det på riktigt så blir det lättare, för då är det bara domaren och skrivaren som är ute. Vi har ju 3 träningstävlingar kvar, så då har vi några gånger på oss och praktisera det hela. Så idag var vi tvungna och få ihop 15 ekipage i 2 klasser för att få det och gå igenom. Kan ju säga att några av mina klubbkompisar fick sig en överraskning imorse när jag meddelade dom att idag startar ni i fortsättningsklass. Men det gjorde dom med bravur, så där hade dom inget att oroa sig för.

Men till själva tävlingen, eftersom vi hade domare så fick Lizzie och Clara tävla idag också. Kommer inte ihåg om det var jag som skulle döma den här gången. Clara startade som första ekipage i fortsättningsklassen. Det var allra första gången för Clara idag. Hon var väl lite flamsig, men i det stora hela verkar hon alla fall hållt sig nära mig, för vi fick inga avdrag för att hon skulle ha varit en halv meter ifrån mig. Däremot så var det lite sent och snett, och lite bristande samarbete. Men annars tycker jag det gick skapligt, med tanke på att Clara inte har tränat så länge och hon har inte riktigt koll på vart hon skall vara. Hon fick 31 poängs avdrag och hade 69 poäng kvar när vi var klara. Så jag tycker det var riktigt bra för att vara första gången.

Lizzie däremot, hon är ett kapitel för sig. Allt gick kanonbra nästan hela banan. Hon hade bara fått 3 poängs avdrag fram till moment 15. Där skulle ho göra en snurr. Problemet var bara att hopphindret som var till moment 2 stod alldeles bredvid där vi skulle passera och göra snurren. En agilityhund och ett hopphinder, det kan väl bara sluta på ett vis. Såklart hoppade hon över det, och var jättestolt   . Jag gjorde alla fall den där snurren med henne, sen gick vi till mål. Jag trodde faktiskt att hon skulle ha mycket mer avdrag, så det kändes extra surt när jag såg protokollet att hon hade bara haft 3 poängs avdrag fram till dess. Men men, vi får träna på det där. Att man kan passera ett hopphinder utan att hoppa, fast det kan ju bli galet det med.

Innan vi skulle in så tränade jag lite utanför med henne på momenten sitt-stå- gå runt hund. Kan ju säga att Lizzie hade väldigt svårt idag med att stå stilla när jag gick runt henne. Kan nog bero på att jag har tränat en del bakdelskontroll med henne och vänster svängar. För jag provade till slut med att hon skulle sitta och jag skulle gå runt henne. Men så fort jag tog ett steg för att gå runt så kom hon efter med rumpan. Ja, det är inte lätt och vara Lizzie när matte ibland vill att hon skall göra så och nästa gång si. Hur skall hon hålla reda på vad jag vill från gång till gång  .