Idag har jag varit med mamma till lasarettet i Ludvika, och det första läkaren sa när han kom in i rummet "jag förstår inte varför du behövde komma hit nu när det är operation snart" . Jag sa bara att det förstår inte vi heller    . Men jag passade alla fall på och fråga om den här nya medicin som man skall kunna ta istället för Waran, och slippa ta en massa prover. För vissa perioder har hon fått vara in en gång i veckan för värdet hoppar upp och ner.

Så här är det tydligen, den nya medicinen är så dyr, att landstingen har inte bestämt sig för hur dom skall göra med den. Ifall den skall vara med i högkostnadsskyddet eller inte. Den kostar 700 kr/månaden och äta. Waranen kostar visst 10 kr burken, för mamma räcker en burk hur länge som helst eftersom hon bara tar halva tabletter, och inte varje dag. Så då är det väl ganska lätt och räkna ut hur landstingen resonerar. Waran mycket billigare för oss, men krångligare för patienten. Det nya, dyrare för oss, men lättare för patienten.  Vad tror ni, vilket väger tyngst i vågskålen. För mammas del skulle ju det nya fungera mycket bättre, hon skulle inte behöva oroa sig för vad hon äter, behöver inte ta prover. Jag kommer inte kunna skjutsa henne till vårdcentralen för alltid. Får jag ett jobb, då får hon fixa nån som skjutsar henne, eller anlita sjukresor. Fast om hon skall anlita sjukresor så kanske det för henne blir billigare och betala dom där 700 kronorna för den nya medicinen.

Ja, efter lasarettsbesöket så var vi till skomakaren och affären och sen åkte vi hem till henne och fikade. Sen var det dags för mig och åka hem till ina vovvar, som var ensamma hemma för maken hade åkt och träna. Jag hade tänkt baka bröd. Blev så sugen på färsk bröd i helgen när vi fick det på hotellet. Jag tänkte först att jag orkar inte, men så började jag alla fall med det. Och gott blev det. Sen på kvällen så trampade jag en timme på motionscykeln. Den har ju fått flytta tillbaka till vardagsrummet efter att julgrejerna flyttat ut.