Idag på morgonen så satt jag här i fåtöljen som vanligt med datorn, som jag brukar göra på morgnarna. Helt plötsligt så kom jag på vad det var för dag idag. Skulle ju hämta hundmat, det hade jag ju helt glömt bort. Men vilken tur att jag vaknade tillräckligt tidigt så jag inte försov mig. Jag hann tom gå en morgonpromenad med systrarna innan det var dags och åka. Fodaxbilen och jag stod vid trafikljusen i Ludvika samtidigt, idag var han i tid. Och en ny fin lastbil hade han också fått. En vit som den förra, och det stod Fodax på skåpet som på den förra, men nu var det en bild på en hund också. När jag fått maten där så åkte jag till Granngården för att köpa torrfoder där. Vilken tur vi hade den här gången. Fick ju ett rabatthäfte därifrån förra veckan, och för en gångs skull så fick vi 100 kr rabatt på det vi ger, plus att jag hade en 30 kr bonuscheck. Så nu finns det både färskfoder och torrfoder ett tag framöver. Lyckades tom få plats med 3 påsar i frysen.

Senare på dagen så ringde jag till mamma i Uppsala, hon hade precis varit och ätit. Hon hade varit på ögonkontroll idag, den förra de gjorde i Ludvika hade inte varit riktigt bra. Hon hade lite problem med att sitta vid maskinen så det blev inte riktigt som det skulle. Men dagens undersökning hade gått bättre. Hon hade fått reda på att hon kommer att få göra en operation för starr i framtiden. Men nu är det tumören som står på tur. Hon hade också fått reda på att operationen blir imorgon, precis som det stod i brevet hon fick hem. Så kl 8 imorgon bitti så skulle narkosläkaren till henne. Sen när det här är överstökat så skall jag fixa tid åt henne till vc. Dom måste börja ta reda på varför hon har så ont bak kring skulderbladet. De kan ju bara inte säga att hon har krympt ihop, att det är därför hon har ont. Hon kan ju knappt sitta och äta för att det gör så ont.

Efter det så åkte jag iväg på agilityträning. De hade gjort en av banorna som dom hade på länskampen söndags. Tyckte Lizzie gick kanonbra på den banan på slutet. Lite problem var det med tunnelingången på ett ställe där hon gärna ville ta fel. Clara fick också vara inne och springa. Jag tog banan med henne i små etapper. Tog några hinder och så stannade jag och belönade henne med godis. När vi var klara så stannade vi kvar och byggde bana till morgondagens kurs. Tränade även lite linförighet med Lizzie. Innan jag åkte hem så rastade jag systrarna. Sen fick dom leka med lapska vallhunden Ronja. Ja, eller det var Clara som lekte, Lizzie ville bara slåss. Men jag tycker det är kul att Clara ville leka.

Sen började problemen. Vi skulle åka hem. Jag backade bilen, men märkte inget fel. Men när jag åkte framåt så var det nåt som inte stämde. När jag skulle växla och trampade ner kopplingen så rusade motorn, eller det lät precis som om växeln låg i hela tiden. Dessutom så vart det ingen reaktion när jag trampade på gasen. Bilen rullade på lika bra vare sig jag gasade eller inte. Jag var lite orolig över om jag skulle våga köra hem så jag ringde till maken, och efter lite dividerande så kom vi fram till att det vågar jag nog köra hem. Men kan ju säga att det inte gick fort. I början gick det bara i 40 km/h. Hur kul är det och köra på en trefilig väg med vajerräcke i 40 km/h, särskilt när man befinner sig på den enfiliga delen med en massa bilar bakom sig. Det var mindre roligt. Men när jag började närma mig Fagersta så vart det ju lite nerförsbackar. Så innan jag skulle svänga av mot Söderbärke så var jag faktiskt uppe i 80 km/h. Men sen vart det slut på det roliga. Sen fick jag vara glad över att komma upp i 50. Maken ringde när jag hade svängt, och så säger han att det är bara och köra som vanligt. Vanligt, jooo jättelätt när den knappast orkar dra uppför backen en gång sa jag. Vad tror ni karln svarar på det. Du vet väl om att det finns en spak i mitten. Trodde han att jag satt och puttrade på i 30 km/h i en uppförsbacke med högsta växeln i. Tror karlar verkligen att man är lika enkelspårig som de. Ja, jag kom väl hem till slut. Normalt tar det ca 30 minuter, nu tog det nästan en timme. Med facit i hand så skulle jag stängt av bilen och startat om den. Men han vågade inte säga åt mig att göra det när jag var i Norberg. Jag vågade inte heller göra det när jag tänkte när jag var på väg att man kanske skulle prova det. Maken var ute och åkte en sväng med bilen och nu gick den bra. Vi får väl se vad som händer i framtiden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så var det april igen, med allt vad det innebär. Bland annat aprilväder. Ena dagen är det så bart och fint överallt, och man känner våren. Nästa dag är det bara vitt, vitt och återigen vitt.          Första arpil var det fint väder, och då v...

Nu har det varit lite tävlingar igen. För över en vecka sen hade vi agilitytävlingar. Klass 1 på lördag och klass 2 på söndag. Viiru och jag tävlade på lördagen. Han var duktig, placeringarna blev 3, 4, och 5. Vi var och tränade igår, och han var rik...

Då har man varit ute och dömt igen. Hos Gävle BK. Denna gång fick jag en lite större hall och vara i än förra gången. Många duktiga ekipage vad det som vanligt. Men det blir ju lätt så i mästarklass. De finns ju ingen högra klass, och en del har vari...

Viiru och jag har varit på agilitytävling på hemmaklubben i Norberg. Vi har inte tränat mycket i vinter. Nästan bara slalom när vi varit till hallen på torsdagkvällarna och tränat rallylydnad. Då har det ju alltid stått ett slalom vid bakom sekretari...

Har varit och dömt lite rallylydnad mästarklass. Här kommer mina banor i mästarklass, från Gävle och dagens bana från Karlstad. Det blir mycket mästarklass nu.    Börjar med Gävles bana, som var först ut i år. Som jag fick trycka ihop på en yta p...