Idag så kom mamma äntligen iväg på sin operation som skulle gjorts för ett år sedan. Men då gick hon ju och drattade omkull, och det vart en höftoperation istället. Dom skall ta bort en tumör i hypofysen på henne. Den är godartad så egentligen skulle dom inte behöva ta bort den. Men den växer, och den är ganska nära synnerven nu, och risken är att hon blir blind. Så idag skulle hon läggas in. I hennes papper stod det att hon skall opereras på onsdag, men när vi kom till Uppsala så sa dom att det blir på torsdag.

Vi åkte från Smébacken vid 8-tiden. Allt gick bra tills vi passerade Söderbärke, då hade jag behövt få ren vindrutan. Men det kommer ingen spolarvätska. Maken hade varit till macken och köpt en 4-liters dunk med spolarvätska, och fyllt på sa han. Så antagligen så hade det frysit, fast det bara var - 4. Så jag åkte in på macken vid Statoil, och kollade behållaren. Där syntes inget, så jag tog dunken ur bilen och fyllde på lite. Tänkte att det kanske tinar lite, men det frös till is, innan jag hann få igen locket  . Bara -4 och det fryser. Försökte titta på duken ifall det står nåt om hur låga temperaturer den klarar, men inte ett ord om det. Jaja, det tinar väl upp efter vägen tänkte jag och så åkte vi. Mellan Fagersta och Sala gick det bra, för den vägen saltas ju inte. Före Sala hamnade vi bakom en timmerbil och kom inte om den. Den låg vi bakom hur länge som helst, och till slut så vart ju vägbanan blöt. Ja, ni kan ju gissa vad som hände då. Men strax före Uppsala så finns det en mack där vi brukar stanna för att gå på toa. Så jag var där och köpte T-röd, och hade lite i behållaren. Vi klarade oss till Uppsala Akademiska.

Släppte av mamma vid entrén och körde ner bilen i en av parkeringshusen. Den som var närmast var full så jag fick åka till nästa.  Dessa parkeringshus är ju verkligen en mardröm, små rutor och en massa pelare överallt. Men precis som förra gången så hade jag tur den här gången också. Det fanns en tom ruta, och bilen som stod i rutan bredvid den åkte iväg. Så jag passade på och backa in i rutan, så slapp jag krångla sen när jag skulle åka hem.

När vi kom till rummet så fanns det en kvinna från Tällberg där redan. Hon hade bandage runt huvudet så hon hade redan varit på op. Det var förresten den vanligaste huvudbonaden på den avdelningen, plus ett par snygga blåtiror. Det togs en hel del prover på mamma, en del med större framgång, andra med mindre. Första provet gick bra, då fick dom 5 rör ur henne. Men så kom dom på att de behövde en till. Då var det en manlig undersköterska som skulle försöka sig på konstycket och sticka henne. Men han var tyvärr tvungen och ge upp till slut, och sjuksköterskan fick komma och ta det provet också. Sen gjorde dom ett litet jack för att se hur fort hennes blod koagulerar. Det var en test som inte vem som helst fick göra heller, utan dom var tvungna och leta reda på en person som hade utbildning för det. Det låg bra till, så där var det inget hinder för operation.

När jag åkte därifrån så hade hon fått en egen telefon, så hon kan ringa runt och terrorisera släkt och vänner när hon får tråkigt   . På torsdag opererar dom alltså, sen blir hon kvar där i alla fall 5 dagar efter det. Sen skulle dom köra henne med ambulans till Ludvika. Där får hon vara några dagar innan hon får komma hem.

Idag var det EFIT-dagen, och den här gången så glömde jag inte dem. Kanske för att det inte har hänt nåt speciellt idag. Det har ju annars alltid varit nåt dom gångerna jag glömt den.

Kl 9.00 : Jag börjar med en bild jag tog imorse på den nya buren vi köpte igår. Om jag skall ha båda systrarna med mig på tävling så måste jag ju ha 2 burar. Igår så tipsade en klubbkompis om att det fanns billiga burar på Nisses i Smébacken. Visserligen ville jag inte ha en med ram, men den var ju billig.

Kl 10.00: Systrarna står och funderar om vi inte skall gå ut snart.

Kl 11.00: Clara står och spanar på omgivningarna efter promenaden.   

Kl 12.00: Micki står och äter sin mat.

Kl 13.00: Det snöade av och till idag.

Kl 14.00: Satt och läste på Hundforumet.

Kl 15.00: Färgen maken köpte till staketet på baksidan var visst inte så bra. Det blir och måla om nästa sommar.

Kl 16.00: Man skulle nästan kunna tro att vi har en tonåring i detta hus. Men det är bara makens klädkammare  .

Kl 17.00: Nästan klar med maten.

Kl 18.00: Lizzie och Farina ligger och vilar på soffan.

Kl 19.00: Tittar på Copycats singers. Gissade rätt varje gång.

Kl 20.00: Efter det började På spåret, och samtidigt så cyklade jag en timme.

Kl 21.00: Hundarna fick sin mat en timme än senare idag. Slut på färskfoder, så de får äta kulor både morgon och kväll tom tisdag när Fodaxbilen kommer igen.

Kl 22.00: Bilden på en av mina kornettblommor får avsluta denna gång. Våran lägenhet är lite för varm för alla sorts blommor på vintern. Fast vi har stängt av alla elementen så är dom kokheta.

Men flaggan i topp åkte vi till Smèbacken imorse för att tävla. Den var ju inte lika mycket i topp när vi åkte hem kan jag ju säga. Jag tog med mig alla fyra i bilen, och rastade dom där på ängen mellan Prästa och kyrkogården. Men det enda dom ville göra var och kissa. Så jag var tvungen och lägga dom i bilen och gå och anmäla mig. Lizzie fick starta sist i sin klass, vilket passade mig perfekt. Sen vet jag inte om det kanske hade varit bäst för oss och starta tidigare.

Platsliggningen delades i 3 delar, och det var 4 hundar på våran platsliggning. Samtidigt körde dom klass 3 på andra halvan av plan. Eftersom dom var så få anmälda så tycker man att dom kanske skulle väntat tills våran platsliggning varit klar. Visserligen störde det inte oss, för Lizzie låg kvar, men hunden bredvid henne reste sig när han hörde kommando från andra sidan. Sen var det tandvisningen och den gick också bra.

Efter det så åkte jag till mamma. Gick en snabbis i skogen med dom, men det var ingen som ville bajsa då heller, det enda dom var intresserade av var och nosa efter rådjursspår. Såklart kom distriktsköterskan som skall ge mamma sprutan när jag fått in hundarna, men det var ju tur att jag var ute så jag kunde förvarna henne om dom. Sen spärra vi för trappan så att dom inte går ner och gör nå jävelskap när jag inte är där, och Lizzie och åkte tillbaka till tävlingen. När vi kom ner så skulle ekipage nr 7 redan gå in, en klubbkompis. Sen var det inte många kvar förrän  det blev vår tur. Jag gick lite med Lizzie på parkeringen, och hon satt sig bra när jag stannade, lite krångligt med vänster halterna. Dags och gå in och börja med linförigheten. I början gick hon väl och nosade lite på mattan, sen var jag lite okoncentrerad vid vänsterhalten så den vart ingen bra. Läggandet och inkallningen gick OK.

Sen hände det nånting, ingen aning om vad. Men när jag skulle ha in henne bredvid mig för ställandet så ville hon inte ens komma i närheten av mig. Jag försökte locka henne på alla sätt. Försökte lura henne genom att kommendera sitt, och att jag skulle gå och ställa mig bredvid henne. Men så fort jag närmade mig henne så flög hon iväg. Så till sist fick jag tag i halsbandet och fick henne och sitta bredvid mig. Så ställandet fixade vi någorlunda. Sen var det dags för apportering, hon ville inte sitta bredvid mig nu heller, och hon ville inte ens ta apporten i mun. Hon har aldrig på en tävling hittills vägrat och ta apporten, men idag var det då nåt speciellt. Ja, vi provar väl med hoppet. Det skall vi nog fixa tänkte jag. Jag fick henne och sitta bredvid mig efter ett litet tag. Gick över på andra sidan och ropade hopp, och hon kom och hoppade. Men inte kom hon till sidan, utan hon ställde sig ett par meter ifrån mig, bakom mig.

Så det var den lydnadstävlingen.  Men vi fick alla fall följande poäng på momenten vi fick poäng på.

Platsliggning  :  10

Tandvisning   :  10

Linförighet    :   6

Läggande       :   8

Inkallning      :   8

Ställande      :  7,5

Resten var nollat.  Jag begriper inte vad som kunde gå så fel. Tycker det inte borde ha nåt med tävlingen från i somras och göra, när jag råkade stå på lite päls när vi skulle förflytta oss i Dala-Floda. Vi har ju varit och tävlat 2 ggr efter det, och det var inga problem då.

Fast nu sitter jag här och funderar om det har nåt med att göra med ställandet, för vi har ju haft problem med att hon vill stanna för tidigt. Jag försökte träna henne i torsdags på det, jag gick olika långt, gjorde helt om och gick, och en massa annat innan jag kommendera stanna.  Kan det vara det som spökar. Fast jag vet inte vad som hände med apporten. Den tränade vi lite på hemma igår, och då tog hon den.

Ja, det är väl bara och göra som vanligt, bryta ihop och ta nya tag.

Ja, då har det gått en vecka igen. Men det är väl ingen konstigt när min klocka har tappat bort några timmar på vägen  . Har inte gjort nåt särskilt idag. Städat som vanligt på fredagarna. Tränat lite med Lizzie, men ville inte hålla på för mycket med henne idag eftersom vi skall tävla imorgon. Det blir upp tidigt imorgonn bitti. Tar med mig alla 4 i bilen, vi skall ju tävla i Smedjebacken. Beroende på lottningen så kanske jag åker upp med Micki och Farina till mamma. Ifall Lizzie startar bland dom sista så åker jag upp en snabbis efter platsliggningen. Om hon är i början så åker jag upp med dom efter att vi varit in.

Nu på kvällen har jag suttit och planerat rallylydnadsbanor till nästa tävling. Kommer och lägga upp dom på bloggen sen när tävlingen är klar.

Idag har Lizzie fått träna mycket. Nu ligger hon på golvet och är helt färdig. Jag började ju på förmiddagen med våran hemuppgift. Jag kom fram till att det med tejpen inte var tillräckligt bra. Fick ju tips om att lära henne och städa, alltså att plocka undan saker. Fast jag började nog kanske lite fel, men det blir nog bra, får jag hoppas. Jag tog plyschleksakerna vi köpte till hundarna i julklapp med mig in i andra sovrummet. Men först ville hon inte ta en så sladdrig sak i munnen. Det är ingen av våra hundar som brytt sig om dom, fast jag vet att andra är som tokiga i dom. Jag fick ju henne och gå fram och nosa på dom, men inte mycket mer. Jag var nära och ge upp där. Men så sa det klick i mig. Kampa för att få upp intresset för den. Så det gjorde vi, och så kastade jag den och hon hämtade den. Bra, då har vi kommit en bit på väg. Men det är långt kvar till att få den i hinken. Så vi slutade där för stunden.

På eftermiddagen tänkte jag visa hinken för henne, fast vid närmare eftertanke så skulle jag kanske tagit den först. Inte vet jag, har aldrig gjort sånt förut. Men alla fall så fick jag henne gå fram till hinken. Sen fick jag ju tänka lite hur skall man gå vidare nu då. Så jag tog fram leksaken, kastade den, och hon sprang och hämtade den. Jag ställde mig så att vi hade hinken mellan oss, och hoppades hon skulle tappa den där. Det lyckades väl några gånger. Sen tänkte jag att jag hjälper henne lite på traven. Kastade leksaken, hon kom med den, jag försökte placera hinken så att hon skulle lägga den i den. Varje gång den hamnade i hinken så blev jag jublande glad, och det blev godistajm. Vi fortsätter där imorgon.

Nästa träning blev några timmar senare på klubben. Tränade linförighet, halter, läggande, inkallning och ställande. Allt går hyfsat utom ställandet under gång. Hon vill stanna för tidigt, innan kommandot kommer. Så jag börjar nästan fundera på att det beror på min träning. Jag har alltid tränat i rätt ordning jag tränat med henne, för jag har tänkt att det kanske hjälper henne och hålla isär sakerna. Men nu verkar det som om hon förstår, att först skall hon ligga, sen kommer det en inkallning, och efter det kommer det ett moment där hon skall stanna. Så jag hinner bara gå kanske en 10 steg, så stannar hon. Det hjälper inte hur mycket jag än går fram och tillbaka innan jag kommenderar. Ja, vi får väl se på  lördag hur det går.

Sen efter det så blev det dags för rallylydnad. Det vart väldigt populärt det vi gjorde en gång före jul. För nu vill alla jämt ha samma upplägg på träningen som vi hade då  .  Man kan säga att vi gör 7 st kortbanor. Att vi ställer upp skyltarna i 7 rader, med tre skyltar i varje rad. Fast det tror jag att jag har skrivit om förut. Några rader med nybörjarmoment, och lite fortsättning och avancerad. Fördelen med det är att flera kan träna samtidigt. Man behöver inte stå och vänta på sin tur. Är det många och tränar så är det väldigt bra. Har man fler hundar och tränar med, så kan lätt känna sig stressad om man måste slösa bort tid och vänta på sin tur. Sen får man ju en kanonbra störningsträning samtidigt. Då lär sig hundarna att det finns andra människor på banan, och bryr sig inte om domaren eller skrivaren som står mitt på banan. Dessutom så är det väldigt enkelt och göra på det viset.

Jag bakade ju bröd igår, och det vart så gott så jag skall försöka göra det lite oftare. Dessutom så vet jag allt som finns i brödet, och allt som inte finns. Tex socker och konserveringsmedel   .

Idag har jag varit med mamma till lasarettet i Ludvika, och det första läkaren sa när han kom in i rummet "jag förstår inte varför du behövde komma hit nu när det är operation snart" . Jag sa bara att det förstår inte vi heller    . Men jag passade alla fall på och fråga om den här nya medicin som man skall kunna ta istället för Waran, och slippa ta en massa prover. För vissa perioder har hon fått vara in en gång i veckan för värdet hoppar upp och ner.

Så här är det tydligen, den nya medicinen är så dyr, att landstingen har inte bestämt sig för hur dom skall göra med den. Ifall den skall vara med i högkostnadsskyddet eller inte. Den kostar 700 kr/månaden och äta. Waranen kostar visst 10 kr burken, för mamma räcker en burk hur länge som helst eftersom hon bara tar halva tabletter, och inte varje dag. Så då är det väl ganska lätt och räkna ut hur landstingen resonerar. Waran mycket billigare för oss, men krångligare för patienten. Det nya, dyrare för oss, men lättare för patienten.  Vad tror ni, vilket väger tyngst i vågskålen. För mammas del skulle ju det nya fungera mycket bättre, hon skulle inte behöva oroa sig för vad hon äter, behöver inte ta prover. Jag kommer inte kunna skjutsa henne till vårdcentralen för alltid. Får jag ett jobb, då får hon fixa nån som skjutsar henne, eller anlita sjukresor. Fast om hon skall anlita sjukresor så kanske det för henne blir billigare och betala dom där 700 kronorna för den nya medicinen.

Ja, efter lasarettsbesöket så var vi till skomakaren och affären och sen åkte vi hem till henne och fikade. Sen var det dags för mig och åka hem till ina vovvar, som var ensamma hemma för maken hade åkt och träna. Jag hade tänkt baka bröd. Blev så sugen på färsk bröd i helgen när vi fick det på hotellet. Jag tänkte först att jag orkar inte, men så började jag alla fall med det. Och gott blev det. Sen på kvällen så trampade jag en timme på motionscykeln. Den har ju fått flytta tillbaka till vardagsrummet efter att julgrejerna flyttat ut.

Men eftersom jag glömde bort och skriva igår, så får jag väl börja med det. Jag hade ju funderat på vad jag vill lära Lizzie för nåt till nästa kurstillfälle. Då kom jag på att i Canistidningen hade dom ju nåt som kallades för Canis Challenge. Där var det ett trick dom kallade för skämmas. Alltså hunden lägger tassen på nosen som om den skämdes. Jag kommer ju inte ihåg exakt hur det gick till, men man skulle alla fall sätta en tejpbit på nosen. Med resultatet att hunden försöker få bort tejpbiten med tassen. Sagt och gjort, jag hämtar en rulle tejp från en låda, och en klicker. Går med Lizzie in i andra sovrummet, och sen en tejpbit på nosen. Först händer ingenting, hon ser ut som ett frågetecken ett tag. Till slut så började väl tejpbiten irritera henne, så hon försökte få bort den med tassen, klick. Sen hände det inget på ett tag, men så försökte hon igen, klick. Jaha, då var det slut med dom försöken. Hon la sig, vadå en tejpbit på nosen, det har jag väl varje dag tycktes hon tänka. Så då gick jag runt lite i rummet, då satt hon sig upp. Sen verkade som om hon började tänka till, för hon gick och ställde sig på samma ställe hon stod första gången jag klickade, och tittade lite frågande på mig. Men det hände ju inget där, så då gick hon till nästa ställe där hon stod vid andra klicket. Inget då heller. Så hon la sig igen. Då fick ju jag börja tänka om. Tydligen så irriterade den där tejpbiten inte tillräckligt.

Så då gör vi ett nyttförsök. Men den här gången försökte jag få fast tejpbiten så att dom långa morrhåren satt fast i den. För då måste hon ju absolut bli irriterad på den. Kunde ju inte sluta innan hon fått till några bra försök. Japp, det vart mycket bättre resultat den här gången. Så vi körde så några gånger, och slutade. Idag provade jag igen, och det gick mycket bättre.

Senare idag så åkte vi på agilityträning, och jag pratade med en som också gick den där kursen. Och vi hade uppfattat våra uppgifter lite olika, så jag får nog tänka om lite. Jag hade ju inte tänkt på det som avkopplande och påkopplande. Den avkopplande uppgiften är ju den att ligga på sidan. Så då måste jag med andra ord kanske hitta på nåt annat till den andra. Jag har fått lite tips av en klubbkompis, skall testa om jag får igång henne på det. Men nu till kvällens träning.

Jag tog med mig både Lizzie och Clara. Tänkte bara köra korta kombinationer med Clara. Hon måste ju bli säkraå slalom bla. Det var mycket folk på träningen idag, vet inte varifrån alla kom. Troligen var dom och socialträna sina valpar. Jag började träningen med Lizzie. Det var lite hopphinder ställda här och där, och tunnel och slalom. Jag henne över 3 hopphinder bortåt, sen en sväng tillbaka över ett hopp, och in i slalom. I normala fall så brukar jag ju sakta ner henne före slalomet. Men den här gången, innan hoppat tillbaka över hindret före slalomet, så tvärvände jag, och började springa åt andra hållet och ropade slalom. Hon kom som en kanonkula bakom mig, och in i slalomet. Hon har aldrig gått så fort i slalom förut, som idag. Hon hoppade jämfota med båda frambenen. Gissa om jag blev glad  . Jag var ju tvungen och prova några gånger till, för jag trodde inte det var sant. Men det var samma visa då också. Ut med henne i bilen och in med Clara

Jag tog samma kombination med Clara. Vi fick lite strul vi sista hopphindret  hon skulle vända tillbaka, det blet stopp där. Tunneln låg ju nästan bredvid slalomet, och Clara var på väg till den, men jag ropade bara slalom och pekade mot den så kom hon till slalomet och tog ingången, och hon gick nästan lika bra som Lizzie. Det var jättekul. Så jag körde ett par gånger till med henne, och då gick dom andra hindrena ännu fortare för henne. Sen in i bilen, och in med Lizzie igen. Körde en vända var med dom.

Sen innan vi slutade så tog jag in Lizzie en vända till, men mest för att träna lite lydnadsmoment. Vi har ju fått ett nytt lydnadshinder, så jag tränade lydnadshoppet. Sen gjorde jag några läggande med henne, och hon la sig. Kanske inte så snabbt hon skulle behöva, men hon låg. Till sist så gjorde vi en platsliggning bakom agilityhindrena. Den gick också kanonbra. Hoppas att allt sitter i till lördagen.

Idag så var det dags för dag nr 2 på instruktörsutbildningen. Idag var det återigen teori på förmiddagen. Då gick vi igenom valpens olika mognadsfaser, spökåldrar mm.  Eftermiddagen var det lite praktiskt. Då hade dom ställt koner i en trekant. Man skulle gå runt trekanterna 3 varv. Man fick inte säga fot åt hunden eller locka med godis. Alla andra skulle stå runt om och vara obervatörer. Vi skulle kolla på hur mycket kontakt hunden har, om den drar eller följer eller om föraren drar, vad gör föraren för att få kontakt med hunden mm. Man såg en hel del olika varianter där. Sen var det en snauzer som kissade på en av konerna första varvet. Sen dom 2 andra varven ville den inte ens gå i närheten av konen som den hade kissat på  .

Sen fick vi lite hemläxa, både teoretisk och praktiskt. Den praktiska bestod av två delar. Dels skulle vi få hunden och lägga sig på sidan, helt på sidan, med huvudet i backen och alla 4 benen rakt framför sig mot backen. Den andra uppgiften skulle vara mer aktiv. Har inte riktigt kommit på än vad jag skall träna in för nåt. Men i båda fallen skall vi alla fall tänka på vad vi har gjort för att komma dit vi ville. Sen skulle en del visa hur det har gått.

Återigen fick vi jättegod mat på hotellet. De har visst smörgåsbord där på söndagarna. Det är lite som kockens fridag. Han fixar det ganska snabbt, och kan sen vara ledig resten av dagen. Det var nästan som ett försenat julbord med olika sorters fisk, kallskuret och varmrätter. Så det vet vi att vi får på söndag nästa gång också om två veckor. Fick även reda på att det är en klubbkompis man och hans bror som äger hotellet. Så vi var med efter kursen och hjälpte henne och städa undan efter oss, så att hon skulle kunna komma hem lite tidigare också. Dom där kängorna vi har drar ju med sig väldigt mycket sten och grus, särskilt som vi varit i våran hall, och därifrån åkte tillbaka till hotellet igår. Så vi var och dammsög där efter oss   .

Det var 3 personer till på den kursen som hade collie. De var ett par som hade 2 och dom är med i Möklinta Kennelklubb, och de var intresserade av rallylydnad. Så om ett par veckor tänker dom komma på studiebesök på våran träning för att se vad det är, och ifall det vore nåt för dom och ta till deras klubb.