Tisdag och agilityträning som vanligt. Fast jag började ju dagen med att koka potatis, nästan. Maken frågade mig om jag blivit knäpp som kokar potatis kl 10. Men det var så att jag skulle göra en potatis- och korvgratäng. Har gjort den en gång förut, och då tyckte vi att potatisen var lite för hård. Så då tänkte jag att jag gör likadant som jag gör när jag gör laxlådan. Där står det i receptet att man skall koka potatisen först, men den skall inte vara i ugnen lika länge som den här. Såklart så kokar man inte potatisen lika länge som vanligt, eftersom gratängen ändå står i ungen i ca 70 minuter sammanlagt. Men trots den tiden så tyckte inte vi att potatisen var riktigt färdig förra gången jag gjorde den. Men nu vart det så bra att maken sleva i sig 2 portioner på en gång.

Sen satt jag ner en stund, och blev så där trött som jag alltid brukar bli innan det är dags och åka på träningen. Satt här i fåtöljen och tog en powernap   . Vart lite piggare tills det var dags och åka. Hade ju tänkt åka så pass tidigt att jag skulle kunna åka till Semla och titta hur läget är där. Nu är vi sugna på att komma ut. Uppe vid kullen där vi har parkering var det ganska torrt. Men när man började gå nerför slänten så började det kännas fuktigt. Så planen är nog ganska sur. Vi får nog hålla oss i Norberg nån vecka till. Där var det fullt med folk som vanligt. Det fanns en lite längre bankombination där och välja på, och sen gjorde dom en lite kortare. Jag provade den den längre med Lizzie först. Den var ju lite knepig för det var en rak tunnel som var under balansuppfarten, därifrån skulle man fram till nästa tunnel. Det var ju lite knepigt där, för jag var ju tvungen att hinna från den tunnelingången till nästa. Men jag var ju tvungen att komma förbi balansuppfarten på nåt vis. Ja, det gick väl på nåt vis. Med Clara körde jag inte alls det där, utan tog enkla varianter.

Sen nötte jag lite slalom med Clara. Kom precis på att jag skulle behövt nöta lite mer slalom med Lizzie också. Det är ju bara det att på träning går det kanonbra. Men på tävling så blir det alltid nån miss.

Sen skall jag väl tjata om mina fötter igen. Jag kunde springa helt utan problem på träningen idag, gjorde inte ont nånstans. Det är det länge sen jag kunnat göra det. Det kommer tillfällen när det gör ont, men för det mesta har det varit bra dom här sista dagarna. Det bästa är  morgnarna. Man behöver inte ligga i sängen och fundera över hur man skall ta sig upp. Det är ju dom första stegen som är värst, sen blir det bättre. Men nu har jag inte haft några problem när jag skall upp. Har ju visserligen tofflorna bredvis sängen, så jag tar på mig dom innan jag börjar gå. Skall imorgon till apoteket när vi skall hämta mammas sprutor. Då skall jag köpa ny sporttejp. Om jag tejpar fötterna på måndag kväll efter duschen, eller på tisdag morgon, sen får det sitta kvar till onsdag. Sen är jag utan tejp ett par dagar, och sen tejpar igen på fredag morgon, så att dom är tejpade när jag måste gå mycket på lördag. Ja, får se hur jag nu gör, men kommer och tejpa dom av och till i några veckor till alla fall.