Idag åkte vi till Uppsala för att tävla i rallylydnad, systrarna och jag. Vädret var det lite si och så med, men det hade ju helt klart kunna vara värre också. Så det skall jag väl inte klaga över. För nu småduggade det som mest, det hade ju kunnat vräka ner.

Det var första starten för Clara i fortsättningsklass och för Lizzie i avancerad klass. Jag hade ju inga höga förväntningar på Clara, för det är så mycket hon inte fixar. Tex vänstersvängar klarar vi inte av för hon har inte fått till det här med fot riktigt. Sen brukar hon ju även vara lite seg och sätta sig. Jag får säga åt henne flera gånger. Så även idag fick jag göra vid  några moment. I  momenten där hon skall sitta framför mig och jag försöker få henne att sitta så brukar hon ibland tom hoppa mot mig. Så även idag, så där fick vi ett 3-poängs avdrag för fys. Men för övrigt så gick Clara ganska bra. Det var inte så mycket snett sitt som det har varit när jag tränat, utan det var mest bara sent. Men Clara slutade alla fall på 91 poäng i sin första fortsättning, och det tycker jag är otroligt bra för att vara Clara. Hon kom bara på 19:e plats, trots sina kanonpoäng.

Sen var det avancerad klass för Lizzie. Jag trodde nog att Lizzie skulle ha chanser att klara av 70 poäng där. Upptäckte ett par saker som jag inte provat så mycket på. Så när jag var klar med Clara så hämtade jag Lizzie och gick vid sidan av för att träna in lite. Det gällde sitt-stå-ligg på höger sidan. För det första kommer jag inte ihåg när jag sist tränat ligg efter stå med henne, och definitivt inte på höger sida. Så vi började testa. För det första så ville hon inte ens vara i närheten av mig i början. Jag fick börja med att lirka med henne för att få henne närmare. Jag råkade ju trampa på henne när i tränade backa igår. Så hon trodde att hon skulle backa och då drog hon. Men när jag till slut fick henne att förstå att vi inte skulle backa idag. Tack och lov så var det ingen backa på våran bana, fast mästarklass hade haft det på sin bana. Så när jag till slut fick Lizzie och komma närmare mig så kom nästa problem. Så fort jag stannade så la hon sig, stannade jag och sa sitt så la hon sig. Vad är det för påhitt hon fått för sig nu då tänkte jag   . Vad skall jag hitta på för att hon inte skall lägga sig så fort jag stannar. Men till slut så fick jag till det. Så blev det då vår tur att gå in. Då upptäckte jag ett nytt problem. Hon brukar ju alltid sätta sig fot så fort jag stannar, men inte idag. Utan jag blev tvungen och säga sitt innan hon satt sig. Jaha, hur skall det här gå då. Sen några gånger fick hon lite bråttom. Hon ville dra iväg före mig så jag var tvungen och ta henne tillbaka till mig. Det blev väldigt mycket avdrag idag. Sen på slutet så var det ett sidbyte där hon och jag skulle vända helt om, men ifrån varandra. Så att hon kom på min högra sida. När vi kom fram till den skylten så ville hon dra iväg igen, så jag var tvungen att hejda henne och kalla tillbaka henne till sidan. Men där hade jag fått avdrag för att jag ej meddelade omtag till domaren. Jag tänkte ju inte på det som omtag, utan jag var ju tvungen och få henne tillbaka till sidan för hon var på väg förbi skylten i full karriär. Jaja, det spelar ingen roll för det hade ingen betydelse för slutresultatet i alla fall. I det stora hela tyckte jag det kändes ganska bra. Sen när vi var klara inne på banan så var det honnörsrutan kvar. Där skall man befinna sig med hunden i en ruta anvisad av domaren. Domaren bestämmer om hunden skall sitta fot, eller framför, eller ligga vid fot eller framför i avancerad klass. Hunden skall hålla positionen i en och en halv minut. Det är väl ett av momenten vi tränat minst på. I princip bara provat lite dom 2 sista veckorna. Men där var det inga problem, utan hon satt så fint och tittade på mig, ibland lite runt men för det mesta tittade hon på mig. Men alla fall så fick Lizzie bara 55 poäng, och kom även hon på 19:e plats. Så det var första officiella tävlingen för Lizzie där hon inte fick godkänt.

Det var ju meningen att vi på hemvägen skulle åka förbi Molnebo och Marianne för hämta hem priset Lizzie fick på collieklubbens årsmöte. Men när jag ringde Marianne så var hon ute på jobb, men hon hade tavlan med sig i bilen. Så vi bestämde träff i Heby vid värdshuset, och där fick jag denna kanonfina tavla.  Nu får Lizzie skärpa till sig i slalomet så att vi får många nollade lopp i år. Tänk om vi kunde få en lika fin tavla nästa år   . Man kan ju alltid hoppas. På plattan nertill står det SCK:s HP Bästa agilityhund 2011.