Idag var vi iväg på agilitytävling igen, i Örebro men inte samma klubb som förra gången. Det finns visst två brukshundsklubbar i Örebro. Hmmm...hade det inte varit bättre och satsa på en kennelklubb. Vet ju hur det ses på agility på brukshundsklubbar. Vi är ju bara fjollor som förstör deras gräsmattor. Sen att agilityn kanske är det som kommer med pengar till klubbarna tänker dom inte på.

Vi hade för det första lite problem med att hitta dit. Vägbeskrivningen var skriven bara för dom som kom från Göteborgshållet, eller från Arboga    . Vi kom ju från Lindesberg. Så jag försökte tänka det lite baklänges, från Göteborgshållet. Men det gick inge bra, så vi åkte väl motorvägen fram och tillbaka ett par gånger. Hade ju skrivit ner numret till nån ansvarig på klubben, tack och lov. Men där var det ingen som svarade först. Var in till en Statoil där. Där var det några karlar som pratade i mun på varandra. "Åk mot Stockholm, åk mot sjukhuset, åk mot Ekers, åk Nobelgatan" . Hmmmm......har ni möjligen en karta. Nä, det hade dom inte. Men sen när vi var på väg åt fel håll igen på motorvägen så var det nån från klubben som ringde tillbaka. De hade ju sett numret vi ringde ifrån. Då äntligen fick jag en vettig beskrivning. Då vart det genast väldigt enkelt. Tänk vad mycket mil vi hade sparat om de hade skrivit en vägbeskrivning åt oss som kom norrifrån också.

Men till slut så kom vi fram. De hade agilityplan på en liten plätt gammal åkermark. Det har regnat en hel del dom sista dagarna, så det kan man ju gissa sig till hur det såg ut där. Särskilt när det hade trampat runt en 30 ekipage där redan innan det blev largehundarnas tur. Eftersom banan inte var så hemskt svår, så gick jag den ett par gånger. Sen stod jag vid sidan av banan och gjorde min mentala banvandring. Men det hjälpte ju inte mycket. Dom 3 första hindrena gick ju bra men lite långsamt. Sen kom slalom, och hon tog slalomingången bra, men efter halva slalomet gick hon ur. Vet inte om det beror på att hon tyckte det var för lerigt, eller om hon hade gått ur alla fall. Men vi fortsatte väl resten av banan och det gick bra. Vart inte blöt om fötterna än alla fall, men Lizzie var lite lerig.

Det var ju bara 159 startande på hela tävlingen, så vi behövde inte vänta alltför länge på nästa klass. Kan ju säga att det inte hade blivit mindre lerigt. Denna bana var inte heller så svår, så jag gick bara en vända och sen ställde jag mig vid sidan igen. Den här gången så var det 2 hopp, sen rakt på balansen och en hopp igen, sen tillbaka till nästa hopp. Men nejdå, hon skulle absolut in i en tunnel, fast jag stod med ryggen mot den, och jag ropade Lizzie, Lizzie, LIIIIIZZIIIEEEE. Nej, rätt in i tunneln skulle hon. Ok, men då fortsätter vi väl då så vi får träna på slalom lite. Skickade in henne i tunneln före slalom. Sen stod jag med näsan mot slalomutgången för att kunna fånga upp henne och skicka in henne i slalomet. Vad gör damen???? Springer fram till mig, förbi mig, upp på balansen vars uppfart är bakom min rygg   . Hmmmmm.....hur tänkte hon nu då???? Ok, men kom ner från balansen och kom tillbaka hit så tar vi det där förbaskade slalomet tänkte jag. Hon kommer, och jag säger slalom. Vad gör hon, springer förbi mig och upp på balansen igen. Där står jag med armarna i kors och säger åt domaren att hon har nog fått lera i öronen. Ja, då var det väl lika bra och strunta slalomet och ta kortaste vägen ut.

Sen byggde dom om banan till hoppklassen, och under tiden dom tog en matrast så släppte dom på alla på banvandring. Jag gick där och tittade på all leran. Det var ju väldigt lerigt vid slalomet, så jag tänkte att det här kommer aldrig att gå. Sen började det ju regna också på allt elände. Så jag frågade min klubbkompis, hon var inte heller så där taggad på agility idag, om vi skulle strunta i det hela och åka hem. Ja, det gör vi sa hon. Så vi var och sa till inroparen att vi skiter i det här och åker hem. Hon vart ju glad över att vi var och sa till att vi tänker dra. Så det var vår dag det.

Här hemma har det inte regnat nånting sen vi har kommit hem. Får väl hoppas att det fortsätter så ett bra tag till. Vi hade ju alla fall tur med att parkeringen var så pass nära banan så att vi aldrig tog ut tältet eller burarna. Så vi hade torrt tält och torra burar med oss hem. Nu får dom ligga i källaren till nästa år, nån gång.