Vad olika det kan bli med människors liv. Vi har 3 kvinnor som alla är födda 1942, och hur olika deras liv har blivit. Mamma fick sin reumatism väldigt tidigt, och fick svårt att gå. Sen på det kom knäoperationen, och det blev ännu sämre och gå. Folk frågar henne varför hon inte använder rollator. Men det gör visst alldeles för ont i armar och armbågar, hon kan inte stödja sig på den. Utan hon använder hellre kryckor. Visserligen så förstår jag inte hur det kan vara lättare. Man måste  ju ta stöd med handen med dom också. Hon blir bara sämre och sämre hela tiden, det går snabbt utför nu.

Sen om man tittar på mammas kusin. Hon är ett halvår yngre än mamma. Hon bor också i eget hus i Finland. Hon har husbilsuthyrning. Hon råkar också ha collie, fast det visste inte vi när vi köpte collie. Hon håller också på med agility, fast det visste jag inte heller när jag började. Hon bor ju i södra Finland och har varit lite avskild från släkten. Hon har 2 collie som hon tävlar i klass 3. Hon funderar på att skaffa sig en till valp, för hon har giltig agilitylicens tills hon fyller 80. Tydligen så behöver agilityförare en licens i Finland. Här kan ni se ett smakprov på henne när hon springer på en tävling med en av sina.

Sen har vi en till krutkärring som är född 1942. "Redigerat, Fast nu var jag på hennes sida på FB och såg att hon är född -41, alltså ett år äldre än mamma." Det är våran uppfödare, Anja Ejerstad på Steadwyns kennel. Hon har fött upp collie i säkert 40 år. Hon far land och rike runt på utställningar. Har ett stort hus, många hundar. Hon tom sågar vinterns ved varje sommar. Skottar snön på vintern. Ja, en massa saker som kräver styrka. 

Tänk så olika livet kan bli. 

 

Bettan

6 januari 2013 01:36

Ja du vännen. En del är inte lika lyckligt lottade, det är ett som är säkert. Vi kan bara glädjas åt dem som har lyckats att tralla genom livet lättare. Min mor hon var en kämpe så jag vete fan vart hon fick sina krafter ifrån. Trotts mycket smärta har jag alltid sett henne som en kämpe. Tills demensen snodde henne ifrån oss. Idag är man ju fundersam på om det inte var medecinen som gjorde henne sjuk. Har ju läst detta flera gånger att de har fått domen ahlzeiers som mår min, men när de slutade med medicineringarna blev de friska.... Faaaan ja detta gör att jag mår skit idag... Tänk om man tagit bort hennes medecin. Då kanske hon hade levat än idag.

Hoppas i alla fall att din mor ska få ett drägligt liv. Å att du trotts allt ska få ha henne kvar länge. Massa varma kramar <3

http://walkonfire.bloggplatsen.se

 

Paula

6 januari 2013 11:00

Ingen kan påstå att livet är rättvist, så är det! Jag har bara dåliga gener både från mamma och pappa och bägge gick ju bort tidigt, mamma var bara 48 år då hon fick hjärnblödning och pappa 65 då han fick en hjärtinfarkt. så jag har aldrig räknat med att leva särskilt länge, jag märker här hemma hur olika maken och jag tänker, han har aldrig en tanke på att bli gammal eller inte, hans föräldrar levde bägge till över 80. Bara att försöka ha så kul som möjligt så länge det varar
Kramen

http://paulaz.se

 

Helen

6 januari 2013 11:06

Hallo!
Vet inte om jag kan räkna in min mamma - född -45. Hon är ute och far hela tiden, bor ensam i ett stort hus som hon själv renoverar och bygger på. Just nu väntar hon på knäoperation nr 2 efter att menisken har gett sig i andra knät också. Trots att det hände på väg till ålandsbåten åkte hon på resan, ok, hon fick hålla i sig i räcken och hasa sig fram, men det stoppar inte henne....
Min pappas sambo - född 42, åker också land och rike runt och ställer ut hundar och tävlar drag och lydnad. Tillsammans med farsan renoverar hon också huset de bor i. Ont i ryggen och var sjukpensionär några år före vanlig pension, men fungerar skapligt för det mesta. Det är så skönt när de kan klara allt själva. Morsan skulle kanske behöva lite hjälp nu, men vägrar ta emot det. Utom snöskottning om det kommer mer snö, då åker min äldsta dotter dit och skottar åt henne.
Hoppas vi kan ses med valparna sen, kanske lite lydnadstävling? Agilityn vete katten om vi kommer hålla på med, åtminstone inte så tidigt. Ska försöka satsa på spåret med Ceres.
Har du nåt namn på din valp? Jag valde också mamma och i viss mån pappa också. Hade 2 förslag och det blev brorsan till en av de jag föreslog....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så var det april igen, med allt vad det innebär. Bland annat aprilväder. Ena dagen är det så bart och fint överallt, och man känner våren. Nästa dag är det bara vitt, vitt och återigen vitt.          Första arpil var det fint väder, och då v...

Nu har det varit lite tävlingar igen. För över en vecka sen hade vi agilitytävlingar. Klass 1 på lördag och klass 2 på söndag. Viiru och jag tävlade på lördagen. Han var duktig, placeringarna blev 3, 4, och 5. Vi var och tränade igår, och han var rik...

Då har man varit ute och dömt igen. Hos Gävle BK. Denna gång fick jag en lite större hall och vara i än förra gången. Många duktiga ekipage vad det som vanligt. Men det blir ju lätt så i mästarklass. De finns ju ingen högra klass, och en del har vari...

Viiru och jag har varit på agilitytävling på hemmaklubben i Norberg. Vi har inte tränat mycket i vinter. Nästan bara slalom när vi varit till hallen på torsdagkvällarna och tränat rallylydnad. Då har det ju alltid stått ett slalom vid bakom sekretari...

Har varit och dömt lite rallylydnad mästarklass. Här kommer mina banor i mästarklass, från Gävle och dagens bana från Karlstad. Det blir mycket mästarklass nu.    Börjar med Gävles bana, som var först ut i år. Som jag fick trycka ihop på en yta p...