Imorgon är det dags för mig att göra mitt domarprov i rallylydnad. Jipppiiiii, eller nåt. Varför jag inte är så överdrivet munter är att min hals har gett mig problem. Jag får nåt så vansinniga hostanfall. Imorgon så måste jag ju prata nästan oavbrutet. Kära tävlanden, 45 ekipage med 100 poäng imorgon är önskvärt   . Då behöver ju inte jag prata så mycket. Fast jag vet inte om jag skulle bli godkänd på den tävlingen. Det har hänt ett par gånger tidigare att jag råkat ut för rethosta när jag inte ska det.

Första gången var -87 eller -88. Jag skulle köra årets första tur till Torneå. Jag kände mig lite krasslig när jag åkte från Borlänge på dagen. Men när jag kom till Torneå dagen efter så var jag mer än lite krasslig. Inte nog med det, hotellet jag skulle bo på hade missat att vi börjat köra turen redan, så den var fullbokad. Där sitter jag med ont i halsen, febrig och inget hotellrum. Portiern som jobbade sa åt mig att han fixar det, att jag skulle gå och sätta mig i baren och beställa en te. Sagt och gjort. Får min te, med honung och allt till. Portiern skulle alla fall jobba hela natten så han bäddade åt mig i sin bäddsoffa hemma. Han slutade jobba lagomt tills jag skulle åka. Man åkte okristligt tidigt på morgonen eftersom man skulle med färjan hem, och den gick på förmiddagen. 

En annan händelse som hände då, vet inte om jag skrivit om den förut. Den här första resan var ju i maj. Det var ganska kyligt ute och det duggregnade. Jag åkte från Torneå mot Kemi på en svart nyasfalterad väg som kändes lite slirig. Då kommer det en vit Mercedez med unga killar som kör om mig. De fick ju genast syn på mig, en ung tjej ute och kör en stor buss. Så de tänkte spela ett spratt med mig. De började köra så sakta så jag var till slut tvungen och köra om dom. Efter en stund så ser jag bilen i backspegeln. De kör om mig. Ut från ena sidorutan sticker det en bar rumpa. Det måste ha varit kallt. Duggregn, tidigt i maj och hastigheten var väl kring 90. Sen försvann dom ur sikte. Men efter ett tag så såg jag bilen stå vid vägrenen. Vid sidan av vägen står en av killarna och liftar, spritt språngande naken   . Med bara strumpor och keps på sig. Vilken tur att jag inte hade fått nån passagerare i Torneå. Tänk om jag fått en gammal tant i bussen redan där. Jag gasade ju förbi dom, och hoppades att jag skulle slippa dom. Efter ett tag så ser jag dom i backspegeln igen. De kör om mig. Då sitter två av killarna i skuffen och vinkar åt mig. Fast den här gången hade alla kläder på sig. Sen försvann de och jag såg de inte mer. Men innan jag var i Vaasa så hade min hosta blivit så besvärlig att jag kunde inte prata utan att jag började hosta direkt. Det var väl tur i oturen att en jobbarkompis hade varit på semester och stod vid terminalen och vänta på mig för han skulle hem till Borlänge. Så då sa jag åt han, vill du åka hem så kör du bussen till Borlänge   .

Andra gången jag hade en besvärlig hosta var när jag vart arbetslös i Borlänge. Skulle börja läsa på Komvux. Jag hostade mig igenom dom 2 första veckorna. Och nu har vi återigen ett tillfälle när jag absolut inte vill hosta. Jag skall hålla i banvandring, jag skall sitta vid sidan av banan och säga felen till min skrivare. Man kanske skulle tränat in nån sorts teckenspråk  .  Nej, det är väl lika bra och ta till alla dunderkurer här och gå och lägga sig.