Ja, kan inte säga annat än jösses. Idag skulle jag då börja på den här verkstadsutbildningen med inriktning på CNC. Men om vi börjar med igår kväll. Såklart så skall maken gå och bli sjuk, just nu när han blir ensam med alla fyra hundarna. 38,7 hade han i temp när vi mätte igår kväll. Åh jösses Amanda vad han var sjuk   . Sen var det dags och gå och lägga sig. Jag tittade först klart på Idioten på resa, maken hade gått tidigare. Hade lite svårt att somna, och när jag till slut gjorde det så började maken snarka. Jag puttade till han lite och sa åt han att vända på sig. Sur vart han för han låg redan på sidan. Lugnt ett tag, sen började han igen, och jag hade fortfarande inte hunnit somna. Så jag puttade till han en gång till, och då vart han ännu surare. Kl 5 tänkte jag gå upp, jag stängde av klockan och gick upp. Då frågade maken vart jag skulle. Då svarade jag surt att varför skall jag ligga här när jag ändå inte får sova. Då vart han ännu surare, tog sitt täcke och gick till vardagsrumet och sa att han skulle göra möblera andra sovrummet och börja sova där   . Gör det då sa jag bara jag får sova. 

Ja, så morgonhumöret var väl inte det allra bästa. Sen åkte jag till Ludvika. Var där strax före 8. Det står en kille där, tydligen så var vi bara 2 st nya som började idag. Jag fick ett par skor, och en skåpnyckel och en snabbgenomgång av fikarum. Sen gick vi över till verkstadsdelen. Där fick vi en genomgång av första hjälpen, ögondusch, brandsläckare mm, och snabb genomgång av lokalerna. Sen gick vi in i ett datarum, och där startades det två datorer. Vi skulle börja på nån ritningsläsningskurs. Jaha, tänkte jag. Skall vi inte få nån introduktion eller nånting. På tider, och vad som gäller under utbildningen. Jo, vi fick en pärm med alla uppgifter, telefonnummer. Så det fick vi läsa oss till. Kläder har vi inte heller fått än. Fast vi satt ju bakom dator hela dagen så det var ju ingen fara. Hittills har man fått fråga om allt ifall man velat ha reda på nåt. Väldigt mycket av tiden där är dötid. Tänk om man kunde komprimera tiden man är aktiv, så hade jag nog varit hemma kl 11 idag   . Men det är få lite lärare där så det blir mycket väntande när man behöver hjälp av dom. Jo, i pärmen fanns också en instämplingskod. Men ingen information om var man skulle stämpla in sig och hur. 

Alltså, om man vill ha en bra början på en utbildning så var det där definitivt inte en sån. Antagligen så berodde det på att läraren som skulle ha introduktionen var på annat idag. Men då skulle dom har flyttat på startdatumet till en dag som passade henne. 

Sen på eftermiddagen när jag gjort dom uppgifter jag blivit tilldelad under förmiddagen så skulle jag börja med e-learning. Alltså läsa via datorn. Det var en massa tester man skulle göra. Svenska, matte, ritningsläsning mm. Mellan varje steg som man gjort klart skulle man tala om för läraren att man var färdig så fick dom bocka av en. Men så hängde allt sig och det gick inte att komma vidare. Eftersom vi inte kunde göra så mycket annat så fick vi åka hem, och det tackade jag inte nej till.

Mamma ringde också när jag var där. Hon hade fått återbesökstid till Falun imorgon, och hon funderade på hur hon skulle ta sig dit nu. Jag sa åt henne att hon får väl ringa till invandrarassistenten och be henne boka en sjukbil. Men det vart ju lite kort varsel, så jag tänkte att jag ringer. Så jag fick leta reda på telefonnumret till sjuktransporten. Så nu har jag trots att jag börjat utbildningen fixat sjuktransport åt mamma till lasarettet, att hemtjänsten åker till henne tidigare och hjälper med duschen. Sen har jag pratat med biståndshandläggaren om hur vi skall göra med hemtjänsten och mamma i fortsättningen. Det hade varit några och tittat till henne idag, och de hade visst varit lite oroliga för hennes matintag. Ja, vad gör man när inget smakar. Men hon måste ju alla fall äta nåt vare sig det smakar eller inte. Jag skall åka med henne och handla på fredag efter skolan, och då skall jag se till att hon köper nåt ordentligt. 

Ja, vi får se hurdan dag det blir imorgon. Får väl hoppas att den blir lite mer händelserik än den här första dagen. Tycker inte om att sitta och bar häcka. Får man inte vara hemma så skall man göra nåt vettigt av tiden och inte bara sitta och glo på e vägg. 

på friheten. Imorgon kl 8 så skall jag vara i Ludvika. Vi får väl se vad det blir för nåt. Imorgon börjar vi kl 8. Men sen i normala fall så är det från 7.30 till kl 16. Utom på fredag för då har man jobbat in och får sluta tidigare, men vet inte än när. 

Lizzie och jag har varit på agilityträning idag. Såg en bana som såg kul ut på FB, så jag tänkte att den vill jag prova nån gång. Nu har vi ju gjort så med helgträningarna att det är en person som tar ansvaret för träningen och bestämmer vad man skall träna på. Så jag skrev upp mig på dagens träning med tanke på den banan. Det var lite klurigt med tunnelingångar bredvid varandra, och kontaktfältshinder i närheten av dom. Det var vissa delar av banan som det blev mycket diskussioner om hur man skall lösa det på bästa sättet. Men jag var främst ute efter det här med tunnelingångar och uppfarter bredvid varandra och att få hunden i rätt tunnelingång, eller upp på uppfarten istället för tunnel. Det tog ju väldigt lång tid och träna på det viset som vi gjorde idag, men det gav en del. Vi delade ju upp banan i tre delar. Körde dom 8 hindrena, sen fortsatte vi på nästa del när vi var klara med den första. Sen innan vi slutade så slog vi ihop allt och körde hela banan. 

Efter träningen så var jag till affären och köpte nåt ätbart till oss, hann ju inte laga  mat innan och på kvällen ville jag inte. Sen måste jag ju ha med mig nåt ätbart imorgon. Usch vad jobbigt när man måste börja släpa med sig mat också. Jag som är van vid att äta när jag blir hungrig, och inte när jag det är dags för det enligt nån klocka. Vad jag kommer att sakna morgonpromenaderna med systrarna. Men jag får väl börja gå långpromenader på kvällarna när det väl börjar ljusna igen. 

Efter träningen ringde jag till mamma och kollade läget. Hon verkar komma tillbaka till sina gamla spår igen. Hennes bekanta ringde till mig igår och frågade hur det är med henne, för hon hade inte öppnat tv:n på hela dagen igår. Men idag satt hon och tittade på det jag hade satt på inspelning åt henne. Hon har ju en inspelningsbar box via Canal Digital, så det var lätt och spela in programmen jag visste att hon tittar på. Tabletterna hade hon kommit ihåg att ta. Hon hade faktiskt glömt och ta kvällstabletten då på kvällen när hon kom hem från Falun. Därför ringer jag till henne och kollar ett par gånger per dag att hon har tagit dom som hon skall. Imorgon skall hon till vc och ta pk-prov, och jag har ordnat att hennes bekanta skjutsar henne. Hon från kommunen skulle skicka papper ang färdtjänst. Får fylla i den så att hon får det alla fall. Men hon måste ringa till invandrarassistenten så hon bokar bilen åt henne. Mammas bekanta får nog ta hand om tidsbokningen till provtagningen. Tror inte jag får göra det när jag går på utbildningen. Det blir en omställning för mamma och fixa allt det där själv. 

Så ikväll skall jag bara titta på Idioten, sen blir det sängen direkt.

Vad olika det kan bli med människors liv. Vi har 3 kvinnor som alla är födda 1942, och hur olika deras liv har blivit. Mamma fick sin reumatism väldigt tidigt, och fick svårt att gå. Sen på det kom knäoperationen, och det blev ännu sämre och gå. Folk frågar henne varför hon inte använder rollator. Men det gör visst alldeles för ont i armar och armbågar, hon kan inte stödja sig på den. Utan hon använder hellre kryckor. Visserligen så förstår jag inte hur det kan vara lättare. Man måste  ju ta stöd med handen med dom också. Hon blir bara sämre och sämre hela tiden, det går snabbt utför nu.

Sen om man tittar på mammas kusin. Hon är ett halvår yngre än mamma. Hon bor också i eget hus i Finland. Hon har husbilsuthyrning. Hon råkar också ha collie, fast det visste inte vi när vi köpte collie. Hon håller också på med agility, fast det visste jag inte heller när jag började. Hon bor ju i södra Finland och har varit lite avskild från släkten. Hon har 2 collie som hon tävlar i klass 3. Hon funderar på att skaffa sig en till valp, för hon har giltig agilitylicens tills hon fyller 80. Tydligen så behöver agilityförare en licens i Finland. Här kan ni se ett smakprov på henne när hon springer på en tävling med en av sina.

Sen har vi en till krutkärring som är född 1942. "Redigerat, Fast nu var jag på hennes sida på FB och såg att hon är född -41, alltså ett år äldre än mamma." Det är våran uppfödare, Anja Ejerstad på Steadwyns kennel. Hon har fött upp collie i säkert 40 år. Hon far land och rike runt på utställningar. Har ett stort hus, många hundar. Hon tom sågar vinterns ved varje sommar. Skottar snön på vintern. Ja, en massa saker som kräver styrka. 

Tänk så olika livet kan bli. 

Äntligen fick mamma komma hem idag. Fast det kändes lite motigt. Jag ringde till Falun på förmiddagen och då kunde de inte säga nåt för infektionsläkaren skulle titta till henne först. Då började jag känna mig lite irriterad på att höra det där kanske hela tiden. Men de skulle återkomma när han hade varit där. Så då tänkte jag att det blir inte idag heller. Så jag planerade faktiskt för att åka och hälsa på henne imorgon. Men alla fall så ringde jag till biståndshandläggaren på kommunen. Tack och lov så hade den ordinarie kommit tillbaka från jullovet. Den där karln som var istället för henne var alldeles för jobbig och trög. Hon sa åt mig att hon skulle prata med hemtjänsten, att hon eventuellt skulle vara hemma på lördag. 

Sen började jag plocka undan lite grejer. Tog bort adventsljusstaken och julduken på köksbordet. Sen plockade jag undan alla mina dragspelstomtar, och tog upp dom stora colliena jag har istället. Sen tänkte jag börja laga mat. Men då ringde telefonen, det var från Falun. Dom frågade om hon hade nån hjälp hemma under helgen. Jag frågade om inte hon från kommunen hade ringt, för det sa hon att hon skulle göra. Jo, men hon hade sagt att det var lite svårt att fixa det så här inför helgen. Men om hon hade nån som hjälpte henne med tex kläder under helgen så kunde hon få komma hem. Jag tänkte för mig själv, att om hon så måste gå i nattlinne hela helgen så ville hon absolut komma hem. Så jag sa bara att det fixar sig. En liten vit lögn får man nog ta till ibland. Mamma var nöjd med det när jag berättade åt henne. Hon hade ju ett lite mindre paket på den högra handen nu än sist jag såg henne, det var inte lika klumpigt. Jag tror hon fixar att få på sig kläderna. Hon tog alla fall på sig en fleecejacka när hon kom hem utan problem. Men hon var lite trött, så hon orkade inte gå till affären och handla så jag fick göra det åt henne. Men vad svårt det är att gå och handla åt nån annan. Jag förstår att hon vill göra det själv. Hon säger ju att hon handlar med ögonen, men trots det så är det inte mycket som hamnar i korgen. 

Jag får väl fortsätta med att plocka undan julen imorgon och städa. Det var ju så sent när jag kom hem så jag orkade inte börja med sånt. Så imorgon får ju desto mer att göra. Skulle ju behöva rita några rallylydnadsbanor också.

Mamma ligger fortfarande på lasarettet i Falun, och kanske får komma hem imorgon. Kanske!!! Jag ringde dit på dan för jag inte hört ett smack från dom. Ville ju alla fall veta vad EKG:t visade. Då hade hon precis blivit hämtad efter det, och ingen läkare hade tittat på det än. Men dom trodde att hon kanske skulle få komma hem imorgon, eller idag. Då sa jag att jag vill ju gärna veta om det blir idag för jag har en bit att köra. Men då skulle dom skicka henne med sjuktransport om hon fick komma hem idag. Jättekul och sitta och åka länet runt när man bara vill komma hem. Så vi får väl se imorgon då.

Ikväll så var jag på rallylydnadsträning med systrarna. Det blev inte så mycket träning som det brukar bli, eftersom vi har bestämt att ha banträning första torsdagen varje månad. Tanken var att alla går banan en gång, och dom andra tittar på för att efteråt kunna ge feedback. Tex kan det vara nån som har förstått ett moment fel. Eller man kan komma med tips på hur man kan träna in nåt man har problem med. Idén var väldigt bra. Vi fick till lite tävlingsnervositet tom när dom första gick, och alla andra stod vid sidan om och tittade på. Men tyvärr så var det ju en del som gick direkt efter att dom var klara, och det var ju inte tanken liksom. Utan att alla skulle få det likadant, ha samma störning av folk som stod och tittade, och att alla kunde komma med feedback. Men vi skall absolut fortsätta med den träningen en gång i månaden. Och kanske utveckla den lite, för den är bra. Man kanske kan göra en honnörsruta vid sidan av att man får träna på den samtidigt som nån går banan. För man kan ju titta på ekipaget som går banan samtidigt. 

Ja, det blir väl och vänta och se vad som händer imorgon då.

Igår fick jag reda på att infektionsläkaren skulle kolla till mamma och sen besluta om hon fick åka hem. Eftersom jag fick veta förra veckan att läkarna gick sina ronder mellan 9-11, och dom sa då att jag kunde ringa efter 11, så gjorde jag det idag. Men se du, idag gick det inte för då kom växeln in och talade om att nästa telefontid är kl 13-15. Men jag ringde ju strax efter 11 förra veckan och det var inga problem. Nä, dom har alltid haft den tiden. Ja, då måste dom ha glömt det på avdelningen och svarade alla fall då. Så det var väl bara och vänta till kl 13. 

Fick tag på dom strax före 14, men det hade inte varit nån läkare där än. Han skulle inte komma förrän mellan 15-16.  Eftersom mamma inte ligger på infektionskliniken utan på ortopeden så kan ju inte den läkaren komma på rondtiden, för han går säkert en egen rond på sin avdelning. Så det var ju bara och sitta och vänta på nästa telefontid, som är mellan 18-19. Så jag ringde igen då strax efter 18. Jo, läkaren hade varit där. Men de måste tydligen ta ett EKG på henne för att se ifall hon kan sluta med antibiotikan via dropp, och börja med tabletter istället. Hon hade drabbats av nån sorts stafylokocker som sätter sig direkt i blodådrorna, eller vad dom nu förklarade i Falun. Och då är det extra viktigt att kolla av hjärtat att det är ok, innan dom sätter in tabletter istället. Så jag vet lika mycket nu som jag visste imorse. Ok, kanske lite mer. Så det är väl bara och vänta på vad som händer imorgon.

Ikväll var jag med systrarna på agilityträning. Clara var inte alls på humör, så hon får en paus från agilityträningen ett tag. Lizzie hon är alltid sugen på att springa, för springer man bra så får man nåt gott   . Det blev intensivträning på slalom, som hade blivit lite förlängt idag, så det var 14 pinnar istället för 10 som vi har på den som används mest på bla tävlingar eftersom det slalomet är stabilare, och behöver inte sättas fast. Första vändan körde jag slalomet 7 ggr fram och tillbaka, och inte minsta lilla tendens på att gå ur slalomet. Sen en stund senare nästa vända så blev det nog 7 ggr igen, och inte den här gången gick hon ur. Dessutom så tog hon slalomet ganska snabbt också alla gångerna. Sen var det en liten hoppkombination vi tränade på också. Men jag tog inte det så allvarligt. Det är slalomet jag vill ha ordning på. Jag är så trött på att hon på tävlingarna går ur slalomet. 

Idag skickade jag in ansökningarna på priser hos SCK. Fast jag vet att inte vi har nån chans, eftersom vi har bara 2 pinnar och ett nollat lopp i agilityn.

Ja, då var det snart slut på årets första dag. Börjar faktiskt mer och mer acceptera att det snart är slut på friheten för mig, och jag skall börja utbildning nu nästa måndag. Jag hoppas bara att  mamma skall få komma hem från lasarettet före det. Jag ringde till lasarettet och pratade med en sköterska eftersom hon var så deppig igår, och frågade hur det går. Tydligen så är infektionsvärdet på väg ner. Men imorgon skulle infektionsläkaren dit och kolla läget. Sen måste jag komma ihåg att ringa till medicin och höra om pk-provet. Om det räcker att dom tar i Falun nu när hon ändå är där. Så behöver vi inte stressa med den. Vi måste ju på nåt vis lösa hur hon skall ta sig till vc. Skall hon ta taxi eller sjukresor. Men då måste man på nåt vis fixa bokning av detta också. Vet inte om den finska invandrarassisten jobbar kvar på kommunen. Sen måste jag ringa till den där karln som har hand om äldreomsorgen och höra med han om färdtjänst mm. Jag som hade tänkt slappa den här sista veckan jag är ledig, och bara njuta. 

Imorse gick jag en långpromenad med systrarna. I början gick det bra. Vägen som jag trodde skulle vara isbana, mellan åkrarna var den bästa biten och gå på. Det var bara grus hela vägen. Men sen när vi kom bort därifrån så vart det bara is en bra bit. Men vi tog oss runt. Jag skall passa på och gå långpromenader med systrarna den här veckan för sen dröjer det ett par veckor till nästa gång. När jag kommer hem från utbildningen så är det ju mörkt, och det skall lagas mat och göras en massa annat. Så några riktiga långpromenader blir det inte. Måste också hinna spela på durspelet nu när jag börjar komma igång med den igen. Jag håller på lär in några av dom gamla låtarna jag kom ihåg förut. Men det vart ju ett långt uppehåll här ett tag, så då hade jag glömt av det mesta, men en del sitter kvar i bakhuvudet. När jag kan spela en låt med öppna ögon utan att titta på noterna så kan jag säga att jag kan den utantill. Innan det så brukar jag blunda när jag spelar dom. Man får en bättre känsla för vad som skall komma. Spelade nästan en timme idag.

Så det är väl det stora hela jag gjort idag. Lagade ingen mat idag eftersom det vart kvar från igår. Få se om jag hinner göra nån mat imorgon eller om jag måste åka till Falun. Jag hade ju i förra veckan planerat och göra kålrätten vi tycker om. Så jag har ett vitkålshuvud som väntar på att bli till mat. Men det tar några timmar att få till den. Så jag hoppas att jag hinner imorgon. Fast allra bästa vore ju om läkaren sa att mamma får åka hem imorgon.