I helgen har det varit agilitytävlingar i Rättvik. Och vad säger man om dom. Seeeeggggt! Ungefär som sirap. Då menar jag Lizzie. Jag hoppas att det har och göra med att hon löpte för nån vecka sen, och att hon blir sitt normala jag snart. Men jag har ju ibland märkt på promenaderna att hon inte går likadant som vanligt. I normala fall så går hon ju framför mig hela flexins längd. Nu kan hon ibland gå bakom mig, och man får tom dra henne efter sig. 

Jag blev lite paff när jag sprang första loppet med henne i söndags. Vi hade ju varit i Norberg och tränat söndagen före. Och då sprang hon på ganska bra. Visserligen var hon seg på träningen innan. Vi började med ett agilitylopp, och vi diskade oss i den. Jag kommer inte ihåg var vi diskade oss. Jag har förträngt söndagens banor helt. Dom var inte roliga på en fläck. Det var ingen flyt på dom banorna utan det var bara en massa stopp hela tiden. Vet inte hur många staket det var på banorna den dan. 

Sen blev det ett hopplopp. Vi tog oss nollade runt banan, men fick tidsfel över 18 sek, och 21:a plats. Sen var det dags för nästa hopplopp. På den fick vi 5 hinderfel, och en massa tidsfel. Så vi kom på 24:e plats på den.

Sen slutade vi med ett till agilitylopp. Hon var med ganska bra halva banan. Sen kom vi till den förbaskade gungan. Hon gick på den, men sakta. När det slog ner så hoppade hon av. Kommer inte ihåg om vi var diskade redan då. Men jag tänkte alla fall att nu är det kört med gungan nästa dag. Vi tränar ju på klubben på en stabil trägunga. Men alla andra klubbar har dom här metallgungorna, och dom är inte alls likadana som trägungan vi tränar på.

Idag var det dags igen då, och jag kände mig inte riktigt på humör efter gårdagen. Inte blev det bättre när jag såg att i första agilityloppet så skulle man ta gungan 2 ggr tom. Då bestämde jag mig för att vill hon inte gå på gungan så skulle jag tvinga henne på nåt sätt. Så jag plockade fram godisburken och lockade henne med hjälp av den. Sen sprang vi ut från banan. Sen var det dags för hoppklassen. Jag hade ju inför först loppet försökt få henne på bättre humör genom att leka med snörbollen som är hennes favorit. Men hon var inte alls på humöret för den heller. Hon brukar inte vilja leka med om hon känner på sig att det förväntas nåt av henne i utbyte   . Hon är väl inte dum heller. Så till nästa lopp så försökte jag gå igång henne. Jag gick fram och tillbaka i rask takt  med henne, och småjoggade emellanåt. Det kändes lite bättre i nästa lopp då. Men jag tappade bort henne nån gång där, och sen blev det nog fel i slalomet så vi diskade oss där. Men det kändes som om hon hade lite mer fart än tidigare gånger. 

Så jag gjorde likadant med nästa hopplopp. Under tiden jag gick där så kändes det helt plötsligt att det började susa i huvudet. Det var ett förfärligt skällande i hallen då. Det var bla en bc som satt i en bur och skällde konstant. Det var ganska jobbigt att höra oljudet. Tänkte för mig själv vad det var jag utsatte min hund för. Måste ha varit ännu jobbigare för henne i det där oljudet. Men alla fall så sprang vi nästa hopplopp, och jag jobbade med henne hela tiden. Pratade och berömde om vart annat. Så vi tog oss runt på den banan, men med tidsfel trots att det gick bättre än igår. Vi kom på 24:e plats i det loppet. Då kändes det lite bättre. Delvis gick hon ganska snabbt. Nu lever på hoppat att hon skall bli som vanligt igen till slutet av maj när det är dags för nästa tävling. Då är det förhoppningsvis ute, äntligen. 

Fast det var ganska roligt och titta på dom här hindrena dom hade tävlingen. Det har ju blivit förbjudet att använda tidtagning som sitter ihop nertill. Den tidtagningen är ganska säker, för dom här sensorerna måste ju vara i rätt höjd för att dom skall fungera. När tidtagningen sitter ihop så sitter dom på samma höjd. Därmed är det väldigt lite problem med den. Men det har varit ett par hundar som tydligen fått för sig att det är en hoppbom, så då har dom hoppat, och landat på hoppbommen. Bara för det så är tidtagningen vi har inte tillåten att använda   . De hade problem med tidtagningen på tävlingen då och då. Tycker det finns värre saker och hänga sig på än det där. Tex slalomet dom hade nu i helgen. Det var ju långa spröt som stack ut på sidan. Som i sista hopploppet idag, där var det helt klart snubbelrisk. Så jag sa till en funktionär som höll på och krattade på banan att slalomet hade en snubbelrisk, och att det måste åtgärdas.

Så hade vi ett agilitylopp kvar. Jag funderade lite på om jag skulle stryka oss från den, men vi startade alla fall. Början på banan gick bra. Men sen vet jag inte om hon började tröttna på ljudnivån i hallen, för den var ganska hög idag. Tycker det var värre än igår. Men hon var lite förvirrad där ett tag. Så jag tänkte att jag skiter i det, men att jag försöker få henne över gungan. Det skulle jag inte gjort för hon gick på en bit, och sen hoppade av. Man får ju inte hålla på hur länge som helst. Jag borde tagit på henne en gång till för att hon inte skulle få för sig på tävlingar i fortsättningen att hon kan skippa den. 

Ja, så var det med den tävlingshelgen. Nu får jag hoppas att hon blir sitt vanliga jag till slutet på maj.