Idag har vi varit och tävlat på en klubb vi inte varit till förut. Ja, det finns väl en massa sådana i och för sig. Men det är sällan vi åker på nya ställen numera. Har ju fullt upp med att tävla på ställen där vi brukar tävla. Men idag var vi till Hällefors. Det var ganska kul att åka dit, och se alla bekanta ställen. Vi var ju till Hällerfors många somrar och spelade på folkmusikfestivalen som riksförbundet för finska föreningar i Sverige hade. Var där flera somrar på raken. Huvudfesten var alltid vid Hällefors herrgård. Det var roligt och se den, man åkte ju förbi där. Men så vart det nåt trubbel med kommunen och dom slutade ha festivalen där, utan gjorde den till en cirkulerande festival. Ett år hade vi den i Borlänge. Vet inte om den festivalen existerar nå mer heller   .

Men alla fall så var vi dit på agilitytävling. Kom till en liten mysig klubb. På PM:t stod det att det skulle vara gemensam banvandring för alla storlekarna, och att agility 2 small startar tidigast 11.30 Så vi var där strax efter 11, och jag ser att dom bygger om till en agilitybana. Vad bra tänkte jag, då behöver vi inte vänta så länge. Hmmmm....trodde jag. Dom började precis bygga banan för agilityklass 1. Så vi blev kvar där mycket längre än jag trodde. 

Vi började med agilityklass och ingen gunga. Farten var väl inte så överdrivet bra. Vid slalomet fick vi en vägran. Jag var nog lite sen och visa in henne till slalomet. Men är ju van med att hon tar ingången själv, brukar bara behöva säga slalom. Men annars så gick det väl ganska skapligt. Fast efter slalomet så trodde jag att hon tog fel hinder. När hon var på väg till hoppet efter slalomet så ropade jag neeeeej, men sen kom jag ganska fort på att det var ju rätt   . Så vi fortsatte väl då. Det blev 5 fel, och en massa tidsfel. Det blev en 5:e plats med tiden 59.50

Sen blev det hoppklass. Där rev Lizzie först ett hinder. Som hon aldrig river. Sen var det slalomet igen. En vägran, sen gick hon ur slalomet också. Men vi tog om den från början. Men vi diskade oss ändå, det var inget som gick som det skulle. Annars tycker jag inte banan var så speciellt svår. Det var roliga banor båda två.

Vad som övrigt hänt i veckan. Mamma har bara blivit sämre och sämre. Det bestämdes ju att hon skulle  på korttidsboende efter att Finlandsbesöket åkt hem. Men jag hörde ju inget från kommunen, så till slut på torsdag så ringde jag när jag var på väg till jobbet till hemsjukvården. De skulle få reda på nåt. Till slut så fick dom tag på nån och vi skulle få åka med mamma till korttidsboendet på fredag efter lunch. Så jag åkte till henne på förmiddagen för packa med grejer åt henne för två veckor. Under tiden jag höll på så ringde hemtjänsten till mig och ville prata om mamma. Hon hade blivit så dålig sa hon. Då sa jag att jag håller på och packar för att hon skall till Lyktan. Hon frågade om jag ville  ha hjälp, så då kom hon och hjälpte med att få på mamma kläder. När vi var på väg till bilen sa hon att hon tyckte egentligen inte att Lyktan var rätta stället för henne. Men vi åkte alla fall dit för att höra vad dom säger. Dom tyckte väl att vi skulle åka till jourmottagningen. Men jag sa åt dom att hon kommer aldrig att orka det. Vi kan ju bli sittande där hur länge som helst, och det orkar hon inte med sa jag. Så då var en skötare till vc och pratade ifall en läkare skulle kunna titta till henne. Det fanns det så då fick mamma åka rullstol in till vc. Där var läkaren bara och tittade till henne lite, och lyssnade på hjärtat. Sen sa han att han remitterar henne till Falun. 

Sen kom nästa problem, hur skulle hon komma dit för jag sa att hon kommer aldrig att orka sitta i en bil ända dit. Så då ordnade dom en liggande transport. Jag frågade om man fick vänta länge på den, ifall vi skulle åka hem och vänta så att hon skulle kunna ligga i sängen hemma och vila. Jo, det gick bra. Så vi åkte hem, och hon gick och la sig i mitt gamla rum. Bilen skulle komma och hämta henne 16.30, men om det blev akut skulle vi ringa till 112. Så satt vi där och väntade, och det kom ingen bil. Ca 16.50 började jag ringa runt, och blev lite orolig när jag inte hittade nån som var ansvarig för bilen. Men till slut så fick jag napp. Det var ju sent på en fredag eftermiddag. Då var bilen i Ludvika och skulle lasta av 2 personer och skulle komma sen. Det dröjde ända till 17.40 innan den kom. Men det gjorde den ju till slut. 

Sen fick mamma åka till Falun. Ringde på kvällen, och de pratade nåt om nån förgiftning. Ringde idag igen. Tydligen har hon fått för mycket av Digoxin, och åkt på en förgiftning. Hennes hjärta slog sakta. Det var väl därför läkaren skickade henne till Falun på en gång. Så nu hoppas vi på att hon skall få komma till det där korttidsboendet efter det. 

Imorgon är det dags och åka iväg och tävla igen. Sen börjar allvaret igen, förmiddag nästa vecka.