Ja, inte var det lugnt denna helg heller   . Fast vet inte om jag vill ha det heller. Igår på lördag var jag till Karlstad och dömde en rallylydnadstävling. Idag har vi varit till Sala och tävla agility. 

Om vi börjar med agilitytävlingen. Det gick väl som vanligt idag. Maken var med för en gångs skull och tittade. Det är länge sen sist. Visserligen så var han på vår tävling i somras och tittade, men det är väldigt länge sen han har varit med när jag varit nån annanstans. Vi började med agilityklass och en disk. Det började bra, och jag slappnade väl av lite när vi hade kommit förbi slalomet. Efter slalomet så stod 2 hopphinder bredvid varandra. Man skulle hoppa över den ena direkt efter slalom, sen runt till nästa och sen mellan dom 2 hopphinder in i en tunnel. Men tydligen så hade jag luft armen för högt när hon hoppat över den andra, så istället för att springa mellan dom två så hoppade hon över den första en gång till, innan tunneln. Så då blev vi diskade. Maken tyckte att hon tog slalomet ganska snabbt. Tycker det är lite svårt att säga det när man är på banan själv. Tycker för det mesta att hon går snabbare än vad hon i verkligheten gör. 

Sen blev det hoppklassen. Banan kändes knepig först. Men sen när man stod vid sidan om och tittade så blev det lättare för varje ekipage man tittade på. Sen blev det ju till slut vi. Domaren hade gjort en liten fuling i början, som jag inte trodde skulle bli nåt problem. Men som höll på att bli det. I början låg det ett hopp och två tunnlar, nästan efter varandra. Det diffade mellan dom lite i sidled. Men man skulle alla fall ta första tunneln. Sen var det ett hopphinder som stod bredvid den första tunneln man skulle ta för att ta nästa tunnel sen. Lizzie drog mot den andra tunneln. Men jag hann få stopp på henne innan hon stack in huvudet i den. Sen var det ett staket, och på slutet av den så fick hon helt plötsligt syn på domaren, och ställer sig och stirrar på han. Fast maken påstod att hon tittade efter han. Jaja, vi tog ju oss runt alla fall men med över 10 sekunders tidsfel och en 11:e plats. 

Igår så var jag till Karlstad och dömde en rallylydnadstävling. En av mina kurskamrater från domarutbildningen gjorde också sitt praktiska prov där. Hon klarade sig, och blir nu färdig domare. Det var en till som också klarade sig av mina kurskamrater. Hon gjorde en kompletteringstävling av inofficiell variant för att få till det som fattades för henne. Så helt hastigt så blev det 2 nya rallylydadsdomare. Kanske man själv kan komma ut och tävla till slut. 

I fredags så var vi med mamma och tittade på lägenhet åt henne på Gläntan. Det är ett trygghetsboende. Hon ville ha en etta, och det fanns en etta ledig. Men när vi var där så kändes det bara neeeeej. För det första var det alldeles slitet, och skitigt. Trångt och på tredje våningen. Dessutom så var det lite knepigt och ta sig till det huset. Sen om hon skulle gått till restaurangen i det huset, så skulle hon behövt åka hiss dit också, för det fanns en trappa med ca 5 trappsteg där. Så maken ringde till Bärkehus och pratade med dom. Då fanns det 3 tvåor lediga också, varav 2 var i det andra huset. Dom 2 husen är ju sammankopplade med den där restaurangen. Men den ligger på samma nivå som den andra, så slipper man den där lilla hissfärden. Dessutom så fanns det en ytterdörr både på framsidan och baksiddan bredvid restaurangen. I det andra huset så fanns det bara en i gaveln, så man hade fått gå ganska långt från hissen för att ta sig ut. Men dessa tvåor var mycket bättre, så en av dom får hon. Men det var en annan person som hade förtur, så hon skulle först få bestämma vilken av dom två hon vill ha, så får mamma den andra. Så här kommer det bli mycket och göra i framtiden. Det mamma vill ha i lägenheten skall flyttas dit. Våra grejer skall flyttas till huset. Sen får vi väl börja rensa bort sånt som är överflödigt så vi får plats i huset också. Det finns hur mycket som helst. Förstår inte varför man måste spara på en massa saker.