Colliekompisarna

Alla inlägg den 20 november 2013

Av Marru - 20 november 2013 21:21

Här har det varit full aktivitet återigen. I lördags så var jag på rallylydnadskonferens med en från klubben. Det var en distriktskonferens, där man diskuterade om tävlingsarrangemang mm.  Det var väl en tjugotal personer där. Vi var på Scandic i Sollentuna, med båda lunch och fika. Eftermiddagsfikat gick inte av för hackor. Det fanns så mycket och smaka på, och man var ju tvungen och smaka på allt också. Men tack och lov så var det så små bitar så man kunde provsmaka på allt. På bilden syns bara det som fanns på ena sidan av bordet. På andra sidan fanns det lika mycket gott.

 

 

Sen på söndag så var det ännu mer spännande på gång. Jeri och jag var på spårkurs i Morgongåva. Det var en av dom bästa kurserna jag varit på. Vi började dagen på Karlssons parkering i Morgongåva. Dom andra hade gått kurs förut. Det var 2 collie och 2 boxer och så vi. Det var bara vi som var alldeles nybörjare. Jag fick börja med att lägga ett spår åt Jeri på gräsmattan bakom köpcentrat. Jeri fick sitta kvar i bilen. Först selen, sen en meter från den första föremålet. Sen ca 10 meter mellan resten av föremålen. Efter ett ekipage lägga ett spår på asfalten, och gå den. Sen blev det vår tur att gå vårat spår. På med selen, och så började vi gå, sakta men säkert. Han tog första föremålet. Jag tog fram leksaken och började kampa med han. Hade tänkt vilket jag skulle välja, det lätta eller svåra. Det lätta är godis, det svåra är kampen. Men jag tänkte att jag provar med det svåra först. När vi hållt på ett tag så säger våran kursledare "vilken kamp du har på den hunden" . Då vart jag ju lite glad. Sen fortsatte vi på spåret. Det blev lite hack, det fanns så mycket annat och titta på. Selen kliade och en massa annat. Men vi kom till slutet till slut. Då frågade vår kursledare om han fick låna leksaken. Han började kampa med Jeri så det stod härliga till. Sen sa han till dom andra "jag har aldrig sett en collie som kampar så här" . Han höll på länge, och Jeri satt fast på leksaken som en igel. 

 

Efter det fick resten av gänget gå sina asfaltspår. Sen fick jag lägga ett till spår åt Jeri på gräset. Men den här gången skulle jag vifta lite med leksaken varje gång jag la ner ett föremål. Kursledaren höll i han så att han såg vad jag höll på med.  Sen fick vi gå. Fast den här gången så hade jag kanske lite för stora föremål, för han såg ju dom flesta av dom. Sen återigen fick dom andra göra sina spår. 

 

Sen flyttade vi oss på framsidan av köpcentrat. Där fast det nå betongplattor. Dom andra fick börja och lägga sina spår på betongplattorna. Vi fick lägga ett tredje spår på gräsmattan igen. Den här gången så såg det ut vid ett tillfälle att han faktiskt tog upp spåret efter ett föremål.  Sen var det dags för ett toabesök, sen åkte vi ut till skogen. 

 

Väl där gjorde kursledaren upp en eld. Sen fick dom andra gå och lägga sina spår ute i skogen efter anvisningar. När dom hade kommit tillbaka, då fick jag lägga ett spår åt Jeri. För att inte villa bort oss så fick jag lägga den alldeles efter vägkanten. Det fanns tillfällen där han faktiskt spårade. Men han var lite osäker tyckte instruktören. Att vi skulle prova på nåt nytt efter lunchen. När vi var klara med vårt så åt vi lunch, och de andra fick vänta på att deras spår skulle ligga en stund. Vi fick nåt som jag aldrig ätit förut. Var kanske lite misstänksam mot det först i början. Men det var verkligen jättegott. Kollbullar med fläsk och lingonsylt. Här är några från kursen och instruktören.

 

 

 

Efter det fick dom andra gå sina spår. Instruktören var med dom och se upptaget och när dom hittade första föremålen. Sen lämnade han dom åt sitt öde, och kom till oss. Vi skulle nu prova med att få lite mer fart på spårandet hos Jeri. Han tog 2 handskar, och Jeris leksak. Sen gick han in i skogen. Vi stannade kvar och såg på när han gick. Han viftade med leksaken och en bit bort så la han första handsken. Sen när vi inte såg han mer så skulle vi gå bort och vänta i 3-4 minuter. Sen gick jag fram till selen med Jeri, satt på han den. Han började spåra direkt, och vi hittade den första handsken. Sen hände nåt, han tappade bort spåret. Men man såg på Jeri att han jobbade för fullt att hitta den igen. Vilket han gjorde till slut. Men vi hittade inte nå  mer handske. Men vi hittade leksaken på slutet av spåret. När vi gick tillbaka så sa jag åt vår instruktör att den andra handsken vart kvar i skogen. Nä, sa han. Jag la aldrig ut den sa han.  Men helt klart så hade Jeri fått mer fart. Han tyckte att vi skulle göra det några gånger. Så få se om jag får nån och hjälpa mig med det på lördag efter Vintercupen   .

 

Sen har vi då måndagen kvar. Då var vi till Örebro på konsert. Det var en minneskonsert till en av dom stora artisterna i Finland som har gått ur tiden. Det var många kända artister med där. Men om vi skall först börja med våran resa dit. Vilken cirkus. Jag tyckte vi var ute i god tid. Vi var i Örebro en halv timme innan det skulle börja. Men vi hade lite problem att hitta. Men så såg jag ett äldre par som var ute och gick. Så jag sprang till dom och fråga vart Hjalmar Bergmanteatern låg. Jag har ju glömt bort det, men jag kom ihåg ungefär hur det såg ut. Dom frågade mig om jag hittade i Örebro. Nä sa jag, vi kommer från Dalarna. Jag hör det sa damen   . Jaja. Men alla fall så skulle dom åka åt det hållet, så vi kunde åka efter. Vi åkte en stund, sen stannade dom vid sidan, och damen kom ut och sa att därborta ligger den. Jag tyckte det var lite väl långt för vi hade ju mamma med oss. Så jag frågade om det inte gick att komma närmare för mamma orkar inte gå så långt. Jo, det går nog säger hon. Vi åker runt ett kvarter så får vi se sa hon. Vi tänkte för oss själva att så snälla människor kan det inte finnas. Så stannade dom en gång till, men jag tyckte fortfarande att det var lite väl långt borta. Så då åkte vi en sväng till, och den här gången hamnade vi alldeles bredvid huset. Fast jag tyckte att det inte såg ut som jag kom ihåg det. Jag har ju bott ett år i Örebro på 80-talet. Men vi gick väl ut alla fall. Jag tänkte att dom kanske har flyttat på teatern. När vi kommer på framsidan så säger jag bara att vi har kommit till fel teater. Det stod Örebroteatern på huset. Min kompis frågade några som gick förbi där vart det låg. Det var visst helt andra ändan av gatan vi befann oss. Då gjorde jag ett försök  med gps:en. Men jag har ju laddat ner svensk tal på den så den ville bara prata ryska med mig. Harasoo! Men med hjälp av den så kom vi lite närmare. Men hittade fortfarande inte teatern och vi hade bara några minuter på oss. Men vi hamnade bredvid Scandic, så jag ramlade in där och frågade dom. Äntligen hittade vi rätt. Ur med kompisen och mamma. De fick gå in, så fick jag ge mig på nästa svåra uppgift. Att hitta en parkering. Det var inte det allra lättaste. Till slut så svängde jag höger, kom fram till en korsning och såg att på andra sidan fanns det en plats. Men i korsningen stod det en bil och väntade att jag skulle åka förbi för jag hade företräde. Hmmmm....helt sonika gör jag en u-sväng och rätt in i rutan. Ur bilen och springa fram till teatern. Men vart kommer jag in då   . Inte den dörren där, och inte där heller. Men vart tusan är dörren tänkte jag. Då såg jag en stor diskret trädörr där det var en affisch. Bredvid den en mindre trädörr där det stod entre. Äntligen. Mamma hade varit på toa, så vi fick eskort in till konserthallen av en dam som gick med ficklampa för att inte mamma skulle snubbla. Men hade ju lite tur i oturen. Bara för att vi kom sent så fick vi sitta där det fanns tomt. Mamma hamnade ganska nära trappan så att hon slapp gå för mycket i trappor. Sen pratade hon om 7 raden, då drog min kompis högst upp istället. Hon visade mig sjunde raden i mitten. Men då fick jag syn på ett par stolar längre fram som var tomma, så jag frågade henne om dom inte var lediga. Jo, sa hon. Så då fick jag sitta på tredje raden. Såg hur bra som helst. I pausen sa jag åt min kompis att det finns en stol framför mig som är tom så då fick hon också komma ner och se lite. 

 

Konserten var kanonbra. En av dom stora legendarerna från Finland var där. Han firar 50-års jubileum i år. Han drog en massa shower runt hela Finland på 70-talet. Ibland så gick till säkringen så hela byn där han befann sig blev mörk   . Många är dom kvinnliga artisterna som blivit kända via hans shower. En artist var Finlands första Idol-vinnare. När hon sökte till Idol så sa jag åt maken att hon kommer att vinna. Vilken röst hon hade. Kommer ihåg att alla i juryn reste sig och kramade henne. Sen hade vi ett par unga killar, tangokungar. Alltså dom har vunnit den finska tangomarknadstävlingen. Den ena av killarna var riktigt vild av sig. Han dansade så att mikrofonstativen ramla omkull. Sen resten av artisterna var mindre kända. Men stämningen var härlig, musiken var bra. Ibland blev det så stämningsfullt så att man blev alldeles tårögd. 

 

       

 

På en av bilderna syns artisten vars minneskonsert det var. Här är en av hans stora hits. Som hela publiken ställde sig upp och sjöng på slutet. Olen Suomalainen!

 



ANNONS

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Chat

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Translator

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Banners

Hundsidor

Målarbodens blommor

Länkar

Recept

Väder

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Colliekompisarna med Blogkeen
Följ Colliekompisarna med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se