Under förra helgen var Lizzie och jag på vift igen. Som alltid vid den här tiden på året så är det mycket tävlingar på helgerna. På lördagen var det agilitytävling i Ludvika. Det var både klass 1 och klass 2. Över 500 starter på bara en bana   . Jaja, dom visste väl vad dom gjorde där. I PM stod det att klass 2 skulle starta tidigast kl 12. Det trodde ju inte jag så mycket på. Men tack och lov så hade jag ju så nära dit, så jag satt hemma och höll ett öga på resultatlistan på SBK-tävling. Där kom resultaten upp efter varje klass, så det var ju lätt för mig att följa hur långt dom kommit i tävlingen. Fast kl 14 hade jag inte tålamod och vänta mer, så jag packade grejerna i bilen och åkte iväg med Lizzie. Mina klubbkompisar hade redan varit där i en timme. Men det gick ju ingen nöd på oss. Vi hade det ganska skönt när vi satt där i skuggan, eller gick en kort promenad i skogen. Inte förrän kl 16 kom klass 2 igång. Funktionärerna däremot fick jobba från kl 7 på morgonen till kl 22 på kvällen. Nej, inte nå synd om dom för det var självförvållat. Domarna var det ju synd om, de hade väl kanske inte riktigt tänkt stå och döma hela dagen. 

Men för vår del så var det bara bra att det drog ut på tiden. Det blev ju till slut riktigt svalt och behagligt Först hade vi 2 x agilitklass. Banorna var helt ok, fast Lizzi hade ju ingen fart. Vi fick tidsfel på båda banorna fast vi nollade oss för övrigt. I första loppet så blev det 8:e plats och i det andra blev det 14:e plats. Sen var det 2 x hoppklass. I det första loppet diskade vi oss. Jag skulle försöka få Lizzie med mig efter ett hopphinder till nästa som inte riktigt stod i rak linje från det förra. Det gick ju bra, men så måste jag gjort en rörelse med handen för då drog hon ifrån mig, och tog hindret från fel håll. 

Före sista loppet så stod jag med några bekanta och pratade om Lizzies fart. Då sa en, har du provat och lämna henne. Vadå lämna frågade jag. Jo, att nån annan tog Lizzie och jag gick ifrån henne så att hon inte såg mig. Så vi provade det.  Jag fick Lizzie alldeles innan vi skulle in på banan. Jag tyckte faktiskt att hon hade bättre fart. Visst fick vi alla fall tidsfel. Men det kändes bättre den här gången. Vi kom på 9:e plats i det loppet. Visst låter det att det går bra för oss. Men vi får alltid tidsfel, men hon är ganska säker på hinder. Och för det mesta så gör hon som jag visar. Kanske det på det viset går att få upp lite mer fart. Vet inte, men det är värt och prova. 

Igår, på söndagen var vi till Örebro och tävlade rallylydnad. Det var dubbla mästarklasser. På den första banan vet jag inte om Lizzie ställt om sig från agility till rallylydnad. Sidbyte bakom, som hon fixar galant förstod hon verkligen inte vad det var för nåt.  Sitta vid sidan gick väl också lite som det gick. Sidbyte framför hade hon väl aldrig hört talas om   . Vid ett tillfälle så gick hon runt en skylt fast hon skulle vara framför den. Efter den extra svängen så glömde jag bort mig och glömde sätta henne bredvid mig, så då fick vi en fel övning också. Fast jag tycker alla fall att andra halvan av banan gick bättre än den första. Om det var nåt som verkligen gick bra så var det 3 steg bakåt. Den gjorde hon kanonfint. Fast jag inte hade vågat mig på att testa det innan vi gick in på banan. För jag brukar ju ha oturen att trampa på henne när jag gör det, och då vill hon inte alls vara nära mig. Fast jag skulle kanske ha provat sidbytena innan vi gick in. Men om jag inte hade glömt och sätta henne, så hade vi kanske haft 10 poäng mer, och vi hade fått vårt godkända på den banan. Men nu blev det bara 64 poäng. Så det var bara och bryta ihop och komma igen på nästa bana.

Fast när jag såg den banskissen tänkte jag att nu är det kört. Men tack och lov så hade vi tränat på en den svängar och sidbyten i språng i torsdags på klubben. Med tanke på hur det gick på den förra banan så körde jag lite svängar med henne före. Är impad av att vi fixade helt om från varandra i språng, helt utan avdrag. Den är inte lätt och träna in när man är ensam. För man vänder ju ryggen till hunden och man ser absolut inte vad som händer bakom ryggen. Det var lite strul på denna bana också, och lite prat. Hon är ju verkligen pratglad ibland, och ibland kan hon gå hur tyst som helst. Vid ett moment så höll jag på och ramla framlänges. Det var spring mellan skyltarna och vid ett moment så var det sitt. Så jag sprang fram till skylten, stannade och satt Lizzie, och då höll jag på och ramla. Stod där länge och balanserade och flaxade med armarna. Men klarade mig. Den banan fixade vi på håret. Vi fick 71 poäng. Så nu har hon alla fall 2 godkända resultat i mästarklass. Ok, kanske inga höjdarresultat. Så där har vi en utmaning. Till att börja med att komma över 80. Ja, vi har ju ett resultat på 80 poäng, men bättre måste det bli.