I morse när man vaknade så var det bara grått, grått och grått. Gick en morgonpromenad med alla 4 i skogen bakom. Sen var det strax för Jeri och mig och ge oss iväg till uppfödaren. Idag skulle det vallas får. Eller alla fall försöka göra det. Vi hade tur alla fall där, för det var uppehåll till stora delar. Det gick kanske lite bättre idag än förra gången. Första gången var han lite hoppig. Då gick jag runt med han i hagen. Men andra vändan så gick jag framför fåren, och uppfödaren med Jeri bakom fåren och då gick han jämnare. Det är roligt och prova på, och vi ser fram till nästa gång. 

Imorgon skall vi till uppfödaren igen. Fast på kurs, spår och lite brukslydnad. Vi får väl se hur det går. Jeri är ju så fixerad på andra hundar runt omkring. Fast jag tror att vi kanske kan träffa på en person imorgon som kan hjälpa oss med den biten. 

När vi åkte hem, så såg vi att det började ljusna på himmelen. Det inger ju lite hopp till imorgon. Men när vi kom fram till Fagersta så var det bara mörkt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Never ending story, den började den 6/1-18. Det var då jag ramlade och böjde benet bakåt med sån kraft att lårmuskeln släppte från sitt fäste. Det var då drygt ett års helvete började. Akuten, röntgen, sjukgymnast, läkare, magnetröntgen och operation...

Igår var det dags för den efterlängtade dagen. Operation nr 2 för att få fast lårmuskeln. Den här gången så försov jag mig inte alla fall. Hade packat en ryggsäck, hade med mig ifall att jag skulle behöva vara kvar över natten. Vilket jag tack och lo...

Idag är det precis 1 år sen den förhatliga dagen som jag aldrig kommer att glömma, och som jag aldrig hoppas behöva återuppleva. Sista dagen jag sprang, dagen då jag ramlade och lårmuskeln lossnade från sitt fäste.    Men det har ju inte bara var...

Det här är året jag verkligen inte vill återuppliva i nåt sammanhang, nånsin. Hoppas på ett bättre 2019. Det började den 6 januari. Jeri och jag var på årets första officiella agilitytävling. Vi hade sprungit ett lopp, men jag hade kört försiktigt me...