.........eller nåt. Igår så hade vi en officiell klass 1 tävling i agility. Kändes inte så bra när jag gick upp på morgonen. När jag gick och la mig så brusade det i huvudet. Så där som det brukar göra när man är förkyld. Men nu brusade det ganska rejät, för jag tänkte när jag låg i sängen. "Hur skall jag kunna sova när det är sånt oväsen i huvudet" . Men på nåt vis så somnade jag tydligen till slut.  När jag rastade Jeri innan vi skulle åka, så kändes minsta lilla motlut ansträngande. Samma sak när jag rastade han i Norberg.  Och nu skulle jag springa 2 lopp dessutom. Ett agilitylopp och ett hopplopp. Banan i agilityloppet var kanonenkel. Men det visade ju sig sen att det var inte så enkelt. Ja, nu tänkte jag ju inte på oss, utan överlag. Det var inte många nollade lopp på den banan, i nån av storleksklasserna. Jeri tog ju dom 3 första hindrena bra. Men sen fick han ett behov av att vara lite social. Så han sprang till hinderfixaren. Och så sprang han till sekretariatet. Ja, det var väl lika bra och ge upp. I hopploppet så var det lite strul i starten. Sen fick jag bra fart på han i resten av första halvan. Men så spårade det ur igen. Han började springa lite som han ville. Så vi diskade oss där också. Så det var bara och åka hem och försöka samla krafter till denna dag.

Rallylydnadstävling i Strängnäs och premiär för Jeri. Ja, Lizzie skulle ju också med och tävla mästarklass. Båda banorna såg enkla ut. Så det här fixar vi tänkte jag. Jag trodde ju och hoppades på att Jeri skulle vara med mig. Men först var det ju det spännande och hitta till klubben. Det fanns ju inte mycket till vägbeskrivning i PM:t. Visserligen kom det ett mail från klubben med en vägbeskrivning på hur man skulle åka från Stockholm, för man kunde tydligen inte åka vägen som stod i vägbeskrivningen   . Hmmmm.....vilken vägbeskrivning. Det enda jag har sett är koordinater till gps. Inga som jag kunde använda dessutom. Så jag gjorde det lätt för mig. Tittade hemma om det finns en cache i närheten av klubben. Njaaa....tydligen skulle vi helt i obygden. Inga cacher i närheten, men en efter vägen. Så när vi närmade Strängnäs så tog jag sikte på den cachen. Den skulle vara i närheten av en kyrka vid en korsning. Men sen tog det stopp. Skall jag till höger eller vänster. Så jag åkte in på parkeringen till kyrkan, och försökte tyda  mailet. Nä, det är lika bra jag ringer. När jag sitter och pratar med dom på klubben, så kommer min klubbkompis. Hon hade börjat fundera på samma sak, och skulle åka in på kyrkans parkering för att ringa mig. Då ser hon mig stå på parkeringen och prata i telefon   . Ja, så då kom vi till klubben. Parkeringsvakten frågade om jag hade nån löptik. Nej, det hade jag inte. Nä, det är bra sa han för dom får åka dit bort och hålla sig där. Ja, det är bra tänkte jag. Vi kom dit ganska precis. Hade velat vara där lite tidigare. Men Jeri skulle ju starta bland dom sista. Inga varningsklockor ringer där heller. När vi gått banvandringen så ser jag att det är bara 10 st före oss. Så jag går och hämtar Jeri, så att jag skulle få jobba upp lite kontakt med han. Men när vi kom ut mellan klubbstugan och plan och jag försökte få kontakt, så gick det ju inte så bra. För han såg ju bara en massa 2-beningar och 4-beningar, och alla ville han ju helst hälsa på. Men där borta, där är det nästa inga. Så jag kan gå dit och försöka jobba på kontakten. Ju längre jag var därborta desto sämre blev det med kontakten. Sen började han vädra lite. Då började jag tänka. Hmmmmm....löptikarna skulle hitåt visade parkeringsvakten. Är hela den här stora planen för löptikarna. Japp....det var den. Alltså där står jag och försöker jobba upp kontakt med min unga hane, mitt bland en massa löptikar. Smart!!!!! Så jag gick bort därifrån. Så långt jag kunde, nära grillen. För den doften frestade inte han. När det blev vår tur så gick vi in på banan, och jag försökte få han och sitta. Näää, det skulle han inte alls. Utan han stod och tittade ut mot planen där dom goa löptikarna fanns. Efer att försökt få han och sitta en stund, så gav jag upp. Så jag sa åt domaren att nu hjälper jag han på traven lite. Så då diskade vi oss redan från start,  men jag tänkte försöka gå banan som miljöträning. Ibland så hade jag lite kontakt med han och han gick ganska bra. Men så kom dom goa dofterna igen. Så det var den miljöträningen. 

På eftermiddagen så var det dags för Lizzie, och jag trodde nog att vi skulle fixa den. Det började bra. Första halvan av protokollet var alldeles rent. Jag hann till och med tänka att det här går ju bra och hon är ju tyst. Sen skulle hon över på höger sida. Då kom snacket. Sen var det en höger sväng med sitt. Jag har nu tränat in på Lizzie att jag sätter fram andra handen och säger runt, och sen snabbt ett sitt. Då brukar hon sätta sig på höger sida. Men idag så blev det en snurr när jag sa runt. Fel övning = -10. Sen snackade vi igenom mer av banan. Nästa -10 fick vi ett nybörjarmoment. Hon hamnade på fel sida, tappade bort henne där ett tag. Sen visade Lizzie att hon är klubbens enda riktiga agilityhund   . Det var ju 4 hundar från klubben i mästarklass. Men dom andra tävlar agility i klass 3. Och så Lizzie, den enda som har drag på hoppet   . Vid andra hoppet så var det meningen att hon skulle sitta före hoppet, jag skulle gå ifrån henne och vid hopphindret kalla in henne och hon skulle hoppa. Precis när jag skulle till och säga sitt, då sa det bara smack och hon var på andra sidan hoppet. Jahadu, du är där. Sen snurrade hon inte åt rätt håll på snurr under gång. Sen blev det strul vid sista sidbytet. Sen gick det väl skapligt resten av banan. Honnören stod hon hela tiden som hon skulle. Men dom poängen räckte inte till några 70 poäng inte. 50 poäng hade vi kvar. 

Efter prisutdelningen skulle vi åka hem. Men först skulle jag ta den där cachen jag hade tagit span på när jag skulle hitta till klubben. Sen åkte jag hemåt. När jag kom till byn så tänkte jag åka förbi vid affären innan jag åker hem. Skulle ta min plånbok. Ingen plånbok fram, ingen bak, ingen på golvet, ingen i ryggan. Ingen plånbok nånstans   . Kände paniken växa. Måste jag spärra alla kort igen. Jag hade plånboken i handen innan jag åkte. Men vad gjorde jag av med den. Var jag på toa innan jag åkte och la den där? Har jag varit så dum att jag lagt den på biltaket? Då var paniken ett faktum. Det var bara och ringa tillbaka till klubben. Nä, dom hade inte sett nån plånbok, och nu var hon inte kvar på klubben mer. Ännu mera panik. Öppnar bakluckan, och det första jag ser, plånboken i skuffen med Lizzie   . Vilken lättnad. Så nu in till affären och köpa mera pulver och blanda i varmt vatten för att få bukt på förkylningen. Får hoppas att det här går över till nästa helg. Skall ju döma i Lindesberg på lördagen.