Idag har jag varit till vårdcentralen och distriktssköterskan. Hon tittade i öronen. Det ena örat såg lite rött ut, och i det andra fanns det visst lite vätska bakom trumhinnan. Det är det som blurpar när jag sväljer. Så jag fick ett recept på örondroppar med cortison. Så nu väntar jag bara på att det blir nån effekt av dom. Har fortfarande lock i öronen alla fall. Så nu börjar jag bli rejält trött på att gå omkring och inte höra ordentligt. 

Imorse när jag var och gick med hundarna så hoppade Jeri till. Var ju i skogen, och jag känner mig redan obekväm i skogen. Så inte blir det bättre när en hund hoppar till och jag inte hör nåt. Så jag började spana runt. Men jag såg en lite större fågel som troligtvis blivit skrämd av oss, som flög iväg från buskarna bredvid oss. 

Ikväll var jag till klubben och tränade med Lizzie och Jeri. Vi byggde en gammal klass 1 bana. Först började small, så jag gick en vända med mina. Jeri vart så taggad på nånting när vi gick. En annan klubbkompis hade gått där före oss, och vi mötte henne när hon var på väg tillbaka. Men Jeri drog  på fortfarande. Så jag tänkte att antingen så löpte nån av tikarna där, eller så har det varit rådjur som gått där precis före oss. Så jag bestämde att Jeri fick ligga i bilen en stund och lugna ner sig och jag började med Lizzie. Hon hade ganska bra fart, det var värre med min. Det var nätt och jämt jag orkade springa. När jag sprungit så kände jag bara pulsen bulta i örat. Hade jag behövt mäta pulsen så hade jag inte behövt leta efter den   . Jag gjorde två vändor med Lizzie först. Sen tog jag Jeri, för jag tänkte att han hade lugnat ner sig. Banan började ju med ett hopp och sen balansen. Så Jeri tog första hoppat, sen  när han skulle över balansen som han inte riktigt gillar än, så drog han upp till bänkarna och borden där dom andra satt. Men när jag väl fick fatt han, så talade jag väldigt noga om för han att nu är han där med mig och ingen annan. Sen gick vi ner till balansen och jag höll i halsbandet och skickade över han. Då var det inga problem. Efter det så tog han balans, gunga och A-hinder helt utan tvekan. Första gången så sprang han lite si så där. Men andra gången jag sprang med han så försökte jag vara tydligare, och talade om för han att nu skall vi hit, och det gick mycket bättre. Det var bara ett blindbyte jag inte hann med där, för jag var tvungen och se till att när han kom ut ur en tunnel att han tog hopphindret. För första försöket sprang han förbi den precis som om han inte sett den.  Därför hann jag inte tillräckligt långt för att kunna göra ett bra blindbyte. 

Men nu vet jag alla fall att jag med nöd och näppe klarar av och springa fyra lopp på fredag med Lizzie.