Jag råkade ju glömma bort mig, och råkade anmäla till ett par agilitytävlingar i helgen. För egentligen så hade jag ju tänkt vara på kennelveckan under helgen också. Men så glömde jag bort datumen. Fast denna dag är jag då inte ett dugg ledsen för att jag gjorde det. Det var ju både klass 1 o 2 tävling i Dala-Floda idag. Från början var det 2 lopp i vardera. Men eftersom det var dåligt med anmälningar så la dom in ett agilitylopp till. Det var väl tur för oss det   . Men vi vaknade till strålande sol idag, från klarblå himmel. Det har vi ju inte blivit så värst bortskämda med på sista tiden. 

Tävlingen började med klass 1 och hoppklass. När vi kom dit på morgonen så såg vi att banan är inne på det inhängnade området där dom brukar ha kvällstävlingarna på somrarna. Så jag kände att det här kommer kanske att fungera med Jeri. Det var ju öppet på bara en sida. Före tävlingen stod jag och pratade med en som är med i prov och tävling i rallylydnad. Vi diskuterade en sak ang examination av nya domare. Då helt plötsligt så känner jag nåt som känns lite konstigt. Då står Jeri och pinkar mig på benet. Nästan från knät och ner var jag blöt   . Gissa om jag svor.

Vi började med hoppklass och det kändes bra, när han inte riktigt tycker om balanshindren. Att han skulle få springa en bana utan dom. Han satt kvar bra i starten. Sen tog han hopphindren och in i tunneln. När han kom ut, så såg det ut som om han tänkte dra. Men då ropade jag på han, och han kom springande mot mig   . Så han tog hindren igen precis som han skulle. Men jag fick jobba mycket med han, inte släppa för en sekund. Men vi tog oss runt hela banan, och utan några hinderfel. Dessutom så fick han bara 0.81 i tidsfel och kom på 6:e plats. Det kändes så skönt att han var med mig hela banan. Det var vid ett par tillfällen jag trodde han skulle avvika, men han höll sig kvar. Hade han inte gjort det så hade han nollat. Men det är inte huvudsaken, utan att han höll sig kvar på banan, med mig. 

Sen hade vi ett agilitylopp. Hinder 2 vara balansen. Sen var det några tunnlar och hopp före A-hindret. Satt han vid starten, gick fram till första hoppet. Tänkte att jag skulle vara med han från hoppet till balansen. För när jag är för långt fram så drar han iväg för han vill inte upp på balansen. Nu sprang han ju lite förbi uppfarten, fram till domaren. Men jag behövde bara ropa en gång på han, så kan han. Sen tog vi balansen, och fortsatte vidare utan några problem. Sen blev det samma sak vid A-hindret. Han sprang förbi uppfarten. Men han kom när jag kallade, och jag fick han uppför A-hindret också. Vi fortsatte vidare, men så kom det en tunnel. Av nån konstig anledning hamnade han på fel ände av tunneln, och dök in där. Men jag ropade bara "vad bra du är" åt han, och så fortsatte vi vidare. Ja, vi diskade oss. Men han var med mig, han tog balanshindrena. Så det kändes jättebra. Sen var det färdigt för Jeri idag. Det var bara för mig och Lizzie och vänta att dom sprang det andra agilitylopet i ettan.

Klass 2 började med agilityloppen. Första banan, så hade jag missat att man skulle ta en tunnel från den bortersta ingången. Det såg jag när dom första sprang. Då såg jag att numret var i den bortersta ändan   . Jag kom ju ihåg det sen på banan, men Lizzie sprang rätt i den som var rakt framför och så diskade vi oss.

Andra agilityloppet, kändes banan väldigt knepig när vi gick banvandringen. Det var några ställen där jag hade under banvandringen jag tänkt att jag gör så. Men sen ändrade jag mig efter banvandringen, och tur var väl det. För dom ändringar jag bestämde mig för fungerade för oss, och hon nollade sig. När jag sprang i mål, så hör jag speakern säga att vi nollade oss, och tiden. Sen tillägger hon "där gick dom upp i ledningen" . Men vilken känsla att höra dom orden   . Ja, nu hade vi ju startnummer 8. Så det skulle ju inte gälla länge tänkte jag. Men ack vad jag bedrog mig. Vi var först nästan hela klassen. Det var alldeles på slutet när det kom en som hade några hundradelar bättre tid än vi. Men trots det så kom vi på 2:a plats, och vi fick vår första pinne i klass 2. Det är 3 år sen vi fick sista pinnen i agilityklass 1. Nu till slut så fick vi äntligen en pinne. Så bara på 2 veckor, så har vi ett nollat lopp och ett noat lopp med pinne   . 

Sen var det dags för sista loppet, hopplopp. Där kändes banan verkligen krånglig. Men vi fixade det ganska långt. Men på slutet, så var det först slalom, sen ett hopp, tunnel och så två hopp. Sen skulle man in i tunneln igen då. Hmmmm....Lizzie bestämde sig visst för att ta slalom igen   . Ja, så kan det gå. 

Men helt klart nöjd med dagen.