Jaha, då var det första juni och äntligen var det då dags och åka hem. På radion sa dom att maj varit den kallaste sen 1962. Nog har det varit kallt alltid. Men denna morgon jag ingen väckarklocka på väckning. Fast jag vaknade ju före 8 alla fall. Jag gjorde i ordning mig, och sen tog jag alla 4 hundarna och gick en morgonvända med dom. Det var tur att vi inte stötte på några djur. För dom tidigare dagarna så har dom vid ett par tillfällen blivit alldeles tokiga. Vet inte vad det är för djur dom fått vittring på. I fredags så såg jag ryggen av ett djur som försvann in i skogen. När jag senare skulle gå en vända med hundarna, och gick åt det hållet så blev dom alldeles vansinniga. Dom blir inte så tokiga ens när dom ser rådjur här hemma. Undrar om det var en hjort dom fick syn på. Dom blev lika tokiga i lördags när vi var på vår cacherunda. Fast då såg vi inga djur, men dom måste fått vittrning på nåt. 

Till slut så kom vi iväg. Den här gången tänkte vi åka på andra sidan om Vättern. Den här gången så höll jag ögonen hela tiden på skyltarna för chauffören i vår bil gör det tydligen inte. Till slut så kom vi på vägen mot Hjo, Karlsborg och vidare mot Örebro och hem. Vi stannade vi nåt ställe före Hjo, en rastplats. Det var ett fd värdshus eller hotell. Men alla fall så skulle det finnas en toalett där. Gick in dit och tände, och inget hände. Hmm.....skall jag chansa på att träffa rätt i mörkret   . Men sen började det sakta men säkert bli ljusare. Fast det dröjde ett tag innan det blev så ljus så att man såg hur det såg ut i toaletten. Ja, det var ju inte nå vidare. Den hade blivit rejält eftersatt i underhållet. När det var klart, så tog Felix och jag hundarna och gick en liten vända. Jag hade så klart kollat i mobilen redan om det fanns nån cahce där. Japp, 2 st ganska nära. Så vi tog den ena först. Sen tänkte jag att vi skippar den andra för det såg ut att den var ganska långt borta. Men maken såg ut och vara ganska lugn vid bilen, hoppade inte jämfota. Så jag bestämde att vi går och tar den andra också. 

Sen bar det iväg igen. Nästa stopp var det dags för mat. Vi kom till Karlsborg, och det är ett ställe jag hade velat undersöka lite mer. Men när man är ute med maken så är det för det mesta från punkt A till punkt B på kortast  möjliga tid som gäller. Lite tråkigt det. Men vi hittade en Sibylla där, så vi stannade där och åt. Sen en bensträckare för dom fyrbenta. Tyvärr inga cacher i närheten, eller en men den var för svår. 

Det blåste ganska rejält efter vägen. Vid ett ställe så höll dom på och röjde efter fallna träd. Det såg lite obehagligt vid vissa ställen när man såg träden. Men så äntligen kom vi hem. Bara och slänga av våra grejer ur bilen, och sen skjutsa hem Felix. Han skulle ju iväg på sin agilitykurs. Så jag åkte senare och hämtade han, och med mig hade jag Jeri också. När vi kom till Rastahyttan så var det stopp i trafiken. De hade satt upp en liten skylt om olycka efter vägen. Vi stod där en stund och jag tänkte att det är nog inte helt stopp i trafiken, eftersom det kom bilar från andra hållet, och vi rullade ju framåt lite då och då. Men det visade sig ju att det var såna som slutat och vänta, och de hade vänt. Satt och lyssnade på radion ifall dom skulle gå ut med nån information, och till slut så kom det. Vägen avstängd, och de hade inte fått nån prognos för hur länge. Jaha, då vänder vi också och åker på andra sian sjön. Vi blev en halvtimme sen till kursen. Men vi kom dit alla fall.

Under tiden Felix var på sin kurs, så tränade jag lite följsamhet och rallylydnad med Jeri. Det gick väldigt bra. Sen tog jag en liten paus, och så tänkte jag att jag provar en vända med han utan koppel. Följsamheten gick jättebra, och rallylydnadsmomenten jag körde med han gick lika bra. Tänk om han hade kunnat göra det på tävlingen också. När kursen var slut så körde jag samma kombinationer som dom gjorde med Jeri, och lite slalom. Han var med mig i det stora hela. Vid ett tillfälle tänkte han till skogen och pinka. Men när jag sa nej, så kom han tillbaka. 

Ja, det var dom 4 sista dagarna från oss. 

Glömde ju givetvis skriva om, hur roligt vi har haft det. Eller alla fall jag. Maken och Felix var ju bara med, och fick hjälpa till med hundarna. Men eftersom det bara var rallylydnad och agility i Osby, så blev det inte så mycket folk. På lördagen så grillade vi ju på kvällen, och alla satt tillsammans och ingen satt utanför. Utan vi var en enda grupp som alla hade en sak gemensamt, alla älskar collie.  Efter grillningen så fick vi en liten spaupplevelse. Jösses, vad vi skrattade. 

En ny dag och nya utmaningar. Det var dags för agilitytävlingen idag. Det var inte många anmälda, men vi var några tappra alla fall. Det skulle först bli ett hopplopp och ett agilitylopp, som var kvalificeringslopp till ett finallopp. Lizzies hopplopp var säkert. Jeris hopplopp var..... Ja, han fick ju för sig att han skulle hälsa på lite kompisar. Men jag var och hämtade han och vi fortsatte på banan. Ja, resten gick ju ganska bra sen. 

Sen blev det ett agilitylopp. Den här gången var startordningen omvänd. Så nu skulle jag starta med Jeri. Han tog hoppet, och så över balansen. Yes, tänkte jag, nu kör vi. Men ack vad jag bedrog mig. Där var ju den där snyggingen han hälsade på förra vändan. Och som ett litet minne så pinkade han på filten som dom hade över sin stålbur     . Efter det fick inte han nån chans mer. Då var det bara och vänta på Lizzies tur. Hon körde på lika säkert som vanligt. Men efter slalomet så hade jag tappat bort mig lite. Just ja, där var hoppet. Men vid det tillfället hade hon hunnit springa förbi den och så ta den från fel håll. Jaja, man kan ju inte vänta sig nåt annat när man är med i Fagersta KK. Det är nästan ett krav att man tappar bort sig nån gång om man skall vara med där   .

Ja, det blev ju inget finallopp för Jeri, men däremot för Lizzie. Det räckte ju med att man hade klarat ett av dom tidigare loppen. Den här gången var banan mycket knepigare, med några staket bla. Balans, tunnel och första staketet avklarat. A-hinder men lite långsamt slalom. Sen blev det ett litet staket igen och några hopp igen. Sen var det dags för det sista staketet. Det enda jag hade i huvudet att jag fick inte komma för långt, för då skulle hon hoppa det andra hindret i staketet från fel håll. Alltså hon skulle komma mellan första och andra hindret. Men istället så hoppade hon över hindret hon precis hoppat över, från fel håll. NEEEJJJJJJ!!!! Jaja, det var det. Sen var det bara några hinder kvar. 

Ja, vi får väl vara nöjd med en tredje placering i själva hoppklassen.

Vi blev ju klara ganska tidigt på söndagen. Vi hade ju lovat Felix att på söndag spelar vi minigolf och äter pizza sen på kvällen. Först så såg det lite tveksamt ut med golfen. Men till slut så slutade det och regna, så vi tog en chans. Vi hade tur för det var uppehåll nästan hela tiden. Det kom några droppar en liten stund. Fast fördelen var ju att vi behövde inte vänta på vår tur, och hade inga bakom oss som väntade på sin tur. Jag spelade ganska koncentrerat och lugnt. Det gick väldigt bra. Så pass bra att jag vann. Trots att jag hade några med mig som försökte på egna regler. När vi var och lämnade tillbaka klubborna, så sa hon i reception att lämna in lappen. De hade en tävling där den som spelat banan med minst slag kunde vinna en resväska. Hon sa att det var nästan ingen som lämnat in sin lapp. Så jag tänkte att jag kan väl göra det, men inte tror jag mitt resultat räcker till. 

Efter golfen så gick Felix och jag en vända med hundarna, och passade samtidigt på och ta några cacher. Sen åkte vi och hämtade pizza. De hade verkligen en konstig meny på den pizzerian. Det kom några typer dit som beställt tidigare och hade suttit ute och väntat att det skulle bli klart. De hade bla pizza med en massa pommes frites på. Har jag väl aldrig sett på en pizza, och har lite svårt att tänka mig att det skulle vara gott.