Det har återigen gått en stund sen jag skrev nåt sist. Lizzies sår efter operationen läkte bra den här gången och 10 dagar efteråt så var vi till Ludvika för att ta bort stygnen. Det kändes bra och få börja gå vanliga morgonpromenader igen. Men säg den lycka som varar. För då kom nästa smäll istället. Jag hade varit hemma hos mamma på lördagen. När jag kommer hem så var alla hundarna ute på baksidan. Men så har vi Lizzie, mammas lilla flicka som ville in så fort jag kom hem. När maken släppte in henne så hade hon så bråttom in, att hon slet av en klo och en gick av så att pulpan kom fram. Hon skrek inte när det hände, och man såg märkte inget på henne förrän man såg allt blod på golvet   . Ringde till Falun och berättade vad som hänt och vad vi har gjort. Då sa dom att det var ingen idé att åka in, för dom hade inte gjort nåt annorlunda än vad vi hade gjort. Så då var vi där igen. Inga promenader. Men nu har det gått över en vecka igen, så imorgon skall vi nog börja träna upp konditionen igen med en kortare promenad för att sen öka på. Hoppas på bättre väder än vad det varit i helgen.

Sen jag skrev sist så var vi ju till Rättvik på årets sista utomhustävling i agilty. Det var dubbla hoppklasser och det första loppet nollade vi, men det blev ingen pinne i det. Nästa lopp vann vi, och där blev det en pinne. Sammanlagt 11 pinnar har det blivit i år, och utöver det 5 nollade lopp. Men vi har ett par agilitytävlingar kvar i år, alltså officiella. Men dom är inomhus. I november börjar ju våran Vintercup igen. Skall bli roligt och testa Jeri på en klass 2 bana. 

Förra helgen var jag till Gävle och dömde rallylydnad, och igår var jag till Eskilstuna i samma ärende. Idag var vi däremot och tävlade själva i Sandviken. Det gick ju inte så bra. Det kändes bra när vi gick och värmde upp oss före båda starterna. Jag tänkte att det här kommer att gå vägen. Men när vi väl skulle starta och kopplet togs av så tänkte Jeri "nu är jag lös och ledig och gör som jag vill" . För varje sitt moment, och dom var många, så tröck han ner nosen i backen och där satt den som en smäck. Fick jobba som bara den för att han skulle lyfta huvudet överhuvudtaget. Ja, första banan blev det ju bara 44 poäng kvar på. Före nästa start var det samma sak, gick kanonfint före starten. Men sen inne på banan, nosen i backen igen och där satt den. Så på fjärde momentet, så tog jag han i nacken och sa åt han att det här är inte ok och så gick vi ut. Jag kanske blir tvungen göra det ett antal gånger, vi får se. 

Men nånting annat som har gått mycket bättre är viltspår. Jeri hade sitt första kurstillfälle i fredags, och han gjorde det kanon bra. Jag hade visst lagt ett ganska svårt spår åt han. Men han löste svågiheterna där, och där får han ju gå med nosen i backen. Men han måste ju lära sig när det är ok, och när det inte är det.