För ett par veckor sen hade vi en agilitytävling, Wästmanlands mästerskapen. Både Lizzie och Jeri skulle tävla. I första loppet gick Lizzie ur i slalom i mitten. Kommer inte ihåg om hon nånsin gjort det. Sen var hon lite seg och hoppa också, så jag diska oss. Till nästa lopp hade hopphöjden sänkts från 55 till 50. Vet inte hur hon hoppade, men domaren som var vår klubbordförande sa att det såg lika svårt ut som förra vändan. Så jag strök henne från agilityklassen, vi hade alla fall inte fått nåt resultat om hun sprungit den. 

Så jag ringde till Veronica på Hela Hunden i Avesta, men hon var på resande fot. Så vi fick vänta ett tag. Men sen fick vi tid veckan efter. Vi åkte till Avesta, och Veronica kände igenom henne, och hon tyckte att hon var lite hård i musklerna. Så hon tyckte att en veterinär skulle kolla på henne, och ifall hon eventuellt skulle behöva röntgas. Hon rekommendare ReDog i Västerås, så jag ringde dit på en gång när vi kommit hem. Först trodde jag att vi skulle få vänta på tid hur länge som helst. Men så visade det sig att vi skulle få åka in redan dagen efter. 

När Lizzie och jag sen på fredagen var väg till Västerås, så ringer min mobil. Då var det från hemsjukvården   . Vad är det nu då tänkte jag. Jaha, mamma hade sparkat sin stortå på nånting, och det blödde och det var ett ganska stort sår. Eventuellt skulle hon behöva till vc för att dom skulle kolla såret. Men sköterskan skulle ringa ifall det behövdes. Under tiden försökte jag hitta på nån lösning på hur jag skulle göra ifall hon måste till vc. Jag var ju på väg åt ett helt annat håll. Men det var ingen som ringde. Lizzie hade inte fått äta nåt på morgonen, ifall hon skulle röntgas. 

Lizzie blev undersökt av en veterinär som kallades för Lissi. Hon fick springa lite fram och tillbaka. De hade en speciell gång för det ändamålet. Sen skulle hon upp på bordet för att undersökas. Veterinären frågade om hon visar ifall hon har ont. Jo, det gjorde hon igår sa jag. Det gjorde hon även då också. Eftersom Lizzie var så lugn så tyckte veterinären att det var onödigt och ge henne nåt lugnande för röntgen. Så vi lyfte upp Lizzie på bordet, och hon fick ligga på sidan. Var inga problem alls. Så stackars Lizzie hade svält helt i onödan   . Bilderna var bra. Det var inget i skelettet, inga pålagringar eller nåt annat. Utan det var bara problem med musklerna. Veterinären trodde att det kunde bero på kastreringen som det var strul med. Att det gått åt så mycket energi till att läka sig från den, så att det inte räckte till musklerna. 

Så Lizzie fick medicin, smärtstillande och anti-inflammatoriskt. En tablett per dag. Tydligen var tabletten god också, för hon tog den själv från handen. Men igår fick hon den sista tabletten. Sen har vi varit till Avesta 2 ggr i veckan. Hon har fått ljusbehandling, och sen har hon fått vara på en vibrationsplatta.  Idag kändes hon tydligen mycket mjukare i musklerna. 

Men även om hon blir bra nu, så kommer hon få bli en agilitypensionär. Hellre nåt år extra, än att tävla med henne till det sista. Hon får följa med på agilityträningar när hon blir helt återställd, och hoppa på låga höjder. Men tävla är det slut med nu. Vi får satsa på rallylydnaden istället. Nu måste vi jobba på att få bort ljudet på henne på rallylydnaden. Lyckas vi med det, så kan vi tävla lite nån gång.