Colliekompisarna

Alla inlägg den 1 mars 2018

Av Marru - 1 mars 2018 19:58

Som det flesta vet, så ramlade jag omkull i början av januari. Då skadade jag knät, och var en sväng till akuten i Avesta och till röntgen dagen efter. Det var inga skelettskador. Men däremot så visade sig bli en annan skadad istället. Så jag bokade tid till sjukgymnasten här hemma. Han kunde inte säga nåt om några ledband eftersom knät var svullet. Men några veckor senare så sa han att det var inga ledband skadade, och ytterligare en vecka senare så sa han att det inte var nån korsbandsskada. 

 

Men mitt knä var ju instabilt, så jag ramlade en gång till 3 veckor efter första gången. Vilket fick mig att misstänka på korsbandsskada. Torsdagen efter det så ramlade jag igen. Då ringde jag ju till vårdcentralen för tid hos läkare. Men jag fick ingen tid för det fanns inga läkare, att jag skulle återkomma på måndagen ifall det behövs. Jag ringde direkt på måndag morgon, men fick ingen tid då heller för jag skulle ju till sjukgymnasten på onsdagen. Men på tisdag så ringde dom från sjukgymnastiken att sjukgymnasten skulle vabba, så jag kunde få en tid veckan efter. Men då fick jag nog och sa att jag har gått med det här i 4 veckor och nu måste det börja hända nåt. Så då fick jag en akuttid till läkaren på onsdagen. Han i sin tur skickade mig till ortopedläkare via akuten i Falun. Där satt jag ju sen i 11 timmar. 

 

Fick träffa en ortopedläkare, och han undersökte knät och han misstänkte korsbandsskada. Så jag fick ju remiss till sjukgymnast och magnetröntgen. Förra veckan var jag till sjukgymnasten. Men jag hann ju ramla ytterligare en gång kvällen innan jag skulle dit. Var på väg nerför trapporna när knät vek sig och jag ramlade från nästsista trappsteget. Men jag klarade och ta mig till Falun dagen efter. Där undersökte sjukgymnasten, och sa att han misstänkte att muskeln lossnat från fästet. Han var och hämtade en ortopedläkare, som sa samma sak. Så då fick jag en sån där ortos som skulle fixera knät. Dom hade velat på operation redan dagen efter, men det var fullt. Så jag skulle få en tid veckan efter, vilket är den här veckan. Men dom ville vänta tills jag varit på magnetröntgen vilket var i tisdags.

 

Men det är nu det börjar hända saker. Det var ju ganska dåligt väder i tisdags, och dom varnade för dåligt väder på onsdag. Så då skulle vi åka lite tidigare på morgonen. Skulle ju vara i Falun till 7.15 Satt klockan på väckning 4.50 Men jag hade nog glömt ljudet. Vaknade på morgonen och tittade på klockan, 5.36   . Nu blir det bråtton. Ner i duschen och tvätta sig med descutan. På med kläder, sen i bilen och iväg. Var framme på avdelningen kl 07.05 Men jag hade nog kunnat åka senare, för jag kom inte in på operation förrän efter 13. Men dom var snabba och komma och sätta i den där infarten i armvecket. Den som jag hatar allra mest, och vill helst dra loss. Så där låg jag med den i 3 timmar. 

 

Sen blev det dags för operation, och jag fick lite panik när dom började prata om ryggmärgsbedövning. Det har jag aldrig fått, och jag hade en förutfattning om att det skulle göra riktigt ont. Sen skulle jag inte sövas heller. Men jag sa att jag vill helst inte vara vaken. Bedövningen gjorde inte så farligt ont som jag trodde. Men det kändes obehagligt när benen började försvinna. Men sen när underlivet också försvann, då blev det riktigt obehagligt. Sen fick jag syrgas, och nåt som gjorde att jag skulle slumra till lite lätt. Men det räckte, för jag märkte ingenting när dom höll på med mitt knä. Jag vaknade till när dom höll på att sätta på mig den där ortosen. Sen körde dom mig till uppvakningsrummet. Kändes verkligen konstigt i benen, för på nåt vis kändes det som om jag hade en stol under benen. Men det var ju konstigt eftersom jag inte fick böja på benet, och när jag tittade ner så låg dom ju alldeles raka på sängen. Men ändå så hade jag den där känslan. En timme gick och benen hade inte kommit tillbaka än. Men efter ett par timmar så började det pirra lite. Det är tydligen ett tecken på att bedövningen börjar släppa. Dom hade haft fiskgratäng till middag igår, så dom värmde en portion till mig, så jag fick äntligen mat. 

 

Efter en stund behövde jag gå på toa, så det kom 2 som hjälpte mig. Jag får ju inte lyfta på benet alls på några veckor. När jag satt mig på toa, så började jag känna mig lite yrslig. Så dom fick lite bråttom och få mig i säng igen. Så dom flyttade sängen fram till toadörren, och sen flyttade dom tillbaka den på sin plats. Men när dom gjorde det, så började hela rummet snurra. Jag var tvungen och ta tag i sidorna   . Efter en stund så slutade det och snurra. Strax före midnatt så var jag in på toa nästa gång, men då gick det mycket bättre. Fick smärtlindrande tabletter och efter en stund somnade jag, och sov ända fram till kl 6 på morgonen när en sköterska kom in för att kolla blodtryck och temp. Sen slumrade jag till en stund igen. När jag skulle på toa så ringde jag efter hjälp för säkerhets skull. Men nu gick det mycket bättre. Började känna mig som en människa igen.

 

Schemat idag innan jag fick åka hem var röntgen, träffa läkare och sjukgymnast. Först blev det röntgen. Det var riktigt bekvämt. Jag fick ligga kvar i sängen när dom körde mig till röntgen för dom hittade ingen bra rullstol. Vilket var tur. För när vi kom till röntgen visade sig att jag fick ligga kvar i sängen där också. Hade det blivit rullstol, så hade dom fått hjälpa mig på britsen där och ner. Men nu slapp vi det. Sen var ner till avdelningen igen. Sen kom sjukgymnasten. Han hade väl egentligen inte så mycket att säga ang hur jag skulle göra. Jag har ju gått med ett ben som jag inte kunnat böja eller lyfta i några veckor. Se det var ju bara fortsätta likadant. Sen var det den här ortosen. Den förra var ju inte bra för den halkade ner hela tiden. Så vi bestämde och prova en kortare, och den känns bättre. Jag tror den andra som var så lång att den gick nästan upp till ljumsken, att det andra benet hjälpte till att trycka ner den hela tiden. Andra alternativet hade varit plastgips. Men det hade nog blivit varmt, och jag hade inte kunnat duscha utan att skydda gipset. Nu kan jag om jag vill duscha som vanligt. Ikväll var jag och duschade för jag svettades så mycket på lasarettet. Men jag håller ju undan benet, så att det inte skvalar allt för mycket på det. Trots att läkaren sa att jag kunde duscha med det bandaget. Nu när jag ändå bara är hemma, så behöver jag ju inte duscha så ofta, räcker med ett par gånger i veckan. Ortosen kan jag lossa på när jag tex ligger på dagen och läser, eller sitter i soffan och tittar på tv. Men skall jag röra på mig så får jag dra igen kardborrebanden. Dessutom så får jag absolut inte sova utan det, så att jag inte riskerar att böja på benet i sömnen.

 

Sen fick jag träffa läkaren, och han sa att troligen så hade muskeln börjat lossna från fästet redan första gången jag ramlade. Men för varje gång jag ramlade så lossnade det bara mer. Hade jag ramlat en gång till så hade det säkert lossna helt. Att benet blev instabilt berodde på just muskeln. Det hade inte kommit nåt utlåtande från magnetröntgen. Men han trodde inte på korsbandsskada. Men nu hade ju allt strul efter vägen gjort så att det hade hunnit bli ärrvävnad på muskeln. Den hade behövts operera mycket tidigare. Det finns risk att jag inte kommer kunna på knät helt mer. Med andra ord, så kommer jag inte kunna sitta på knä.

 

Idag skulle jag då få komma hem. Inte ens det blev enkelt. Maken hade ordnat en kompis som skulle komma och hämta mig, med min bil. När han hade åkt, så ringde maken och sa att bilen behövde tankas, att han inte hunnit göra det. Men jag har ju ingen plånbok med mig. Ville inte ha med mig för mycket som man behöver ha koll på. Men jag kan ju swisha pengar till den här killen så han kunde tanka. Det var bara det, att lampan hade tänts mellan Smebacken och Borlänge, och efter det så går det att köra ca 7 mil, innan det tar slut. Sen kom nästa problem, han killen hade inte med sig, varken plånbok, mobil eller körkort. Jaha, hur skall vi lösa det här då. Men om vi åker till macken, och hör med dom ifall vi kan swisha pengar till nån och tanka på det viset. Han hade lämmat bilen vid stora parkeringen, och gått genom stora entren. Men det hade blivit en lång väg för mig och gå eftersom det inte fanns några rullstolar där nere. Så jag sa åt han att kör bilen här på baksidan, så kommer jag ut direkt från hissen. Behöver ju knappt gå nånting. Jag hann precis ner när han kom med bilen. Jag provade och sätta mig i framsätet, men kom fram till att det går inte. Så då hasade jag mig baklänges i baksätet, och hjälpte mig att lyfta in benet. Sen åkte vi, fram till nästa korsning och där la bilen av. Jaha, vad gör vi nu då. Vi stod ju lite dåligt till. Så jag ringde till grannen som har en dotter i Falun och frågade ifall hon jobbade. Jo, hon gjorde ju det och hon brukar inte svara i mobil när hon jobbar. Inte var hennes sambo hemma heller. Jaha, vad skall vi hitta på nu då. Så kom jag på att jag hur ju en fd klubbkompis som bor i Falun. Så jag ringde till henne. Det tog ju ett tag för henne innan hon begrep vad som hänt. Men dom kunde hjälpa. Men så kom ju hennes man på att deras son hade lånat deras bil på morgonen, och bensindunken låg i den. Men de kunde komma med pengar, så kunde min chaufför ta sig till närmaste mack och fixa dunk och bensin. Men eftersom vi stod illa till så knuffade han bilen över korsningen, nerför backen och på en lite lugnare väg. Sen hittade min chaufför en tjej som höll på med nåt jobb utanför en skola. Han fick henne att skjutsa han till en mack, och låna pengar så att han fick en bensindunk. Sen var det bara för mig att swisha över pengar till henne. Under tiden så kom min räddning, och jag fick låna 300 kr av henne. Så jag kom hem till slut. Undrar hur det hade blivit om det hade blivit soppatorsk lite tidigare, när han var på väg från stora parkeringen till baksidan där jag var. Där hade jag stått och väntat, han hade stått nån annanstans, utan telefon så han hade inte kunnat meddela mig.

 

Hundarna blev överlyckliga när jag kom hem. Dom skulle klättra på mig allihopa. Jag låg i sängen, så skulle alla ligga på mig. Nu börjar man känna sig som en människa igen. Nyduschad, fått mat i mig, och sitter här på soffan en stund innan det är dags och lägga sig. 

 

Om 3 veckor skall jag till Falun igen. Då skall stygnen tas bort, och sen skall jag få en annan sorts ortos. En som jag kan börja böja benet lite med. Jag skall få böja på benet lite i taget. När jag sa åt läkaren att nåt springa i sommar lär det väl inte bli. Då sa han att det är inte säkert, att det är långt kvar till sommaren. Ja, vi får väl se vad som händer. Men jag tänker följa exakt allt som dom säger att jag skall göra, för att bli bra så fort som möjligt. Nu i början får jag göra sånt som att vicka på fötterna när jag ligger. Trycka ner låret mot underlaget, så att jag anstränger muskeln på det viset. Men jag får absolut inte lyfta på benet, det blir för mycket ansträngning. Sen får jag ju göra nåt jätteroligt i 8 dagar, eller en har jag ju fixat redan. Jag som har sprutskräck, skall sticka mig själv återigen. Jaja, man har ju provat på det förr. Denna nål var väldigt fin så det kändes inte ens när man stack. Det var bara känslan när man skulle ha den att gå genom skinnet som kändes lite obehaglig. Skall ta denna spruta för att motverka blodproppar efter op.

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Chat

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018 >>>

Translator

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Banners

Hundsidor

Målarbodens blommor

Länkar

Recept

Väder

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards