Vilken lång vinter, vår och sommar det har varit. Det är ju över 8 månader sen jag ramlat. 8 långa månader utan agility. Vilka stora planer man hade. Skulle åka till Härnösand och tävla och en massa andra ställen och inget blev som det skulle. Jag har ju alla fall försökt träna med Jeri. Ibland har nån klubbkompis fått ta och springa en vända med han så att han får göra ordentligt också. 

Men idag var det agility DM, och jag kände att nu vill jag äntligen göra nåt tillsammans med han. Så vi åkte till Västerås, och jag bestämde att det får gå som det går. Att han får springa och ha roligt. Vi började med agilityklass, och när jag gick banvandringen så kände jag att det här kommer nog gå. Det var före gungan jag var lite osäker på hur jag skulle göra. Vi var först ut. Han gjorde en tjuvstart, men det gick bra ändå. Fast jag hann inte riktigt placera mig där jag ville för i början var det ett hinder som skulle tas från andra sidan. Fast egentligen så var den på en ganska bra linje. Fast Jeri brukar ibland vara ganska bra på och hitta sina egna linjer. Han var på väg och hoppa från fel håll, men jag fick hejd på han. Sen fick han en femma på balansen, så klart. Men annars så gick det bra. Sen kom vi till hoppet före gungan och jag bestämde mig för ett blindbyte. Skulle provat på ett bakombyte så hade vi kanske klarat oss. Men nu blev det ett blindbyte, och eftersom jag bara går så hade jag ju ryggen mot han när han hoppat över hindret. Så han drog ju vidare till nästa hopphinder istället för mot gungan. Efter det hade det inte varit många hinder kvar. Men jag fick alla fall känslan att det här var ju inte helt hopplöst, trots att jag inte kan springa.

Sen blev det hoppklass och vi hade fått startnummer 3. Denna bana kändes inte helt hopplös. Det var bara ett ställe på slutet där ett hinder skulle tas från fel håll. Den här gången blev det ingen tjuvstart för nu hade han istället klistrat nosen i backen. Men jag fick igång han till slut   . Tack vare att han är ganska säker på slalomingångar så kunde jag gå ifrån lite så att jag inte kom för långt efter. Sen kom vi ju till det där stället där han skulle ta hindret från fel håll. Han var på väg och hoppa från andra hållet, men jag sa åt han att han skulle stanna. Vilken snäll hund jag har som gör det   . Så jag kom lite närmare hoppet och visade han runt. Sen var det ju bara för oss och ta oss i mål. Så vi tog oss runt på en bana och fick ett resultat. Bara 12 sekunders tidsfel trots att jag bara gick. Sen gick det ju åt några sekunder där vid hoppat jag stoppade han. 

Jag har ju fått börja tänka på lite annorlunda vis nu när jag inte kan springa. Jag försöker på banvandring tänka mycket på hur jag skall placera mig för att hinna med så mycket som möjligt. Det var så roligt och vara ute på tävling med mina klubbkompisar igen. Har saknat det så mycket när vi alla sitter runt plan och hejar på varandra. På måndag skall jag till sjukgymnasten. Nu får det vara slut på velandet från deras sida. Nu skall det börja hända nånting.