Som vanligt så glömde jag bort att det var EFIT-dag idag. Kom ihåg det igår, och kom på det senare på dagen idag. Men det var helt bortglömt under början av dagen. Men det blev ju lite bilder alla fall idag. Mest bilder blev det på mina klubbkompisars hundar. Men dom visar jag inte här. Idag fick Lizzie också följa med på träningen. 

Jeri har blivit jätteduktig. Vad roligt det vore om vi fixade det på tävlingen i helgen. Ja, jag kan ju fortfarande inte springa. Men idag tex, så sprang Jeri in i slalom och på första försöket kom han till näst sista porten innan han gick ur. Då var jag långt bakom. Andra gången gick det betydligt bättre. Men annars så springer han på när jag ropar hopp och visar med handen. Idag tog han tom kontaktfälten på balansen, fast jag inte var bredvid. Utan ropade bara ner. Han är så duktig min kille. Skall bli spännande och se vad som händer när jag kan, om jag kan springa nån gång.

En klubbkompis fick springa med Viiru. Först ville han bara springa till mig. Men sen gav jag klubbkompisen leksaken, och då var han med mer på noterna. Fast jag fick säga till henne att släpp inte leksaken, för annars ser vi inte den på ett tag   . 

Lizzie fick också springa lite. När vi kört lite agility och ställt undan allt, så tränade jag lite rallylydnad med Jeri och Lizzie. Jag hade ju lagt ett litet spår åt Viiru i skogen nedanför klubbstugan. Det är så fin mark där. Synd bara att just det området är så litet. Så innan vi åkte hem så gick vi spåret, Viiru och jag. 

Under tiden vi var i skogen så hade Lizzie ett eget litet kalas i bilen. Jag hade ju ställt en kasse i framsätet. Jag bakade ju såna här så kallade kärleksmums igår. Så jag tog med mig till fika på träningen idag. Tror det var 3 kvar i lådan. Just det VAR. Dom tog Lizzie hand om under tiden vi var i skogen. Plus att det rök en hel del belöningsgodis också. Med andra ord, om jag behöver gå på toa inatt, så gäller det se vart man sätter fötterna. Brukar ju alltid när jag tränar i normala fall ställa träningsväskan utanför när Lizzie är med. Men nu skulle vi ju bara en snabbis in i skogen, så jag hade inte en tanke på att ställa ut kassen. 

Spåret då. Först var han lite konfunderad, stod jättelänge och nosade på en fläck. Undrar vad han tänkte där. Sen började han sakta gå framåt lite försiktigt. Största problemet i dagsläget är att det skall pinkas överallt. Han är värre på det än vad Jeri var i början.

Efter träningen var det dags och åka till Borlänge och spela tillsammans med bästa durspelsgänget. Det är så roligt och spela tillsammans med andra, och nu har vi nåt att se fram emot också.