Idag var det ingen höjdare att gå promenad. Isgator överallt. Gång- och cykelbanorna var väl ganska skapliga. Men skogen var inte att tänka på. Där var stigarna isgator. Dessutom blåste det nåt otroligt. Det låg kvistar lite här och där, en del ganska grova också. Hade inte varit roligt om lilla Jackie fått på sig en. 

Nu har vädret varit riktigt tråkigt. Ena dagen kan det vara -10 för att nästa dag vara på plus. Igår var det minusgrader, och idag plusgrader och det regnade. Vägen genom byn blev snorhal. Var till Coop och handlade, och mina dubbskor var blöta så dom var i pannrummet. Det var knappt jag kunde ta mig in till affären utan dom. 

På förmiddagen tänkte jag gå våran favoritpromenad på vintern. Men det blir nog inte fler promenader där. Då går man över åkrarna från oss mot vägen ner till sjön. På sommaren går det ju inte gå där för det är ju trots allt åkrar. På hösten är det för blött. Så det är ju bara vinter och minusgrader som gäller. Men nu var det plöjt med fåror, så det var väldigt besvärligt att gå där. Det var bara nån person som gått där tidigare. Får nog vänta till senare i vinter, ifall nån kör där med snöskoter. Jag fick ibland ta Viiru till stöd för att ta mig över diken och fåror. Men han var duktig och stod stilla så jag fick ta stöd. Men det tog över 30 minuter för mig att gå över åkrarna. Vilken lycka när jag äntligen kom till vägen och kunde ta mig till cykelvägen efter sjön. 

Har ju sett att de håller på med nåt vid reningsverket. Det kommer bli en vattenpark där, för extra rening av vatten. Som skall rena från läkemedelsrester, tungmetaller mm. Det blir nog bra när det blir klart, vilket dom räknar med till sommaren. 

Idag fick det bli en långpromenad. Temperaturen låg på nollan, och det var lite soligt av och till. Visserligen blåste det lite kyligt.

Ja, det svänger om vädret här. Imorse när man vaknade så var alla träd så fint snötyngda. När jag kommit så långt som till en promenad med hundarna så hade det blivit plusgrader, och all snö från träden droppade ner som vatten. Den delen av gångvägen som hade trädgrenar hängande över var alldeles isiga. 

På eftermiddagen tog jag med mig killarna och åkte till hallen i Norberg på agilityträning. Vägen genom Söderbärke var verkligen snorhal. Det var knappt man tog sig uppför backen på vägen hem. Det var ganska många och tränade idag. Vi hade 3 olika kombinationer, men jag körde bara 2 av dom. Viiru var duktig. Han klarade av och hålla sig till mig fast det var andra hundar på dom andra kombinationerna samtidigt med oss. 

Vi får se hur det ser ut imorgon när man vaknar, för just nu för tillfället snöar det.

Tänkte göra ett försök att komma igång lite med bloggandet. Det är ju faktiskt roligt och läsa allt man gjort under åren. Bloggen fyller ju 15 år idag. Men dom sista åren har det blivit lite glest med inlägg. Men snart är det ett nytt år, så vi får se vad som händer.

Idag var det lite kallare på morgonen, -14 visade mätaren. Väntade en liten stund i hopp om att det skulle bli varmare. Kunde ju inte vänta hur länge som helst. Så det fick bli en kortare promenad. Så det fick bli en skogspromenad i skogen runt huset. Nere vid fotbollsplan kopplade jag loss Jeri och Jackie. Tänkte göra det med Viiru och Chess. Men sen fick jag syn på ett par rådjur. Så då fick jag lite bråttom att koppla Jeri igen. Det går en stig längs med bäcken som rinner bredvid tomten. Men stigen vi hade från tomten har växt igen. Så då får jag gå nerför vägen och via fotbollsplan för att komma till stigen. Träden var verkligen snötyngda, och det var bara spår från en person där tidigare. Annars brukar det vara många som går den stigen. Lite irriterande med dom som går med hunden lös. Ibland när våra är ute, så kommer hundarna springade mot vårt staket. Det kan ni förstå vilket liv det blir. Stigen går ju bara ca 10 meter från staketet. Ibland hör man nån som gapar nåt om skällande hundar. Men det är ju självklart att de vaktar sin tomt. Tror nog inte nån hund tycker det är ok med människor i skogen så nära sitt revir.  Sen när de har sina hundar lösa också. Speciellt en människa som aldrig har sin hund kopplad. Vet inte ens om hon äger ett koppel. Tror hunden är en storpudel, eller en sån där pudelblandning. En sommar kom hon springande mot oss på hälsospåret med sin hund lös. Inte minsta tecken på att koppla hunden. Är ju väligt lyckat att komma springande med en stor svart hund, lös. När vi möter folk ute på byn med okopplad hund, brukar jag säga åt mina att där har vi en hund som har koppelallergi.

Hundmässigt har det inte hänt så speciellt mycket. Jeri vann klubbens Vintercup för andra gången. Han är inte snabb, men han är säker. Dessutom med en matte som inte kan springa.

Senare i år tänkte jag försöka mig på mästarklass i rallylydnad med Jeri. Det verkade ju inte helt hopplöst att få til 90 poäng i mästarklass. Kanske skulle vi kunna fixa 3 cert och få championatet. Kändes som om det var lite panik och få till det också. Från årsskiftet så kommer det nya moment. Tror det blir 24 nya moment för dom som tävlar i mästarklass. Kände att det kanske blir lite för mycket för Jeri. Han fyller ju alla fall 10 år i februari. Men i oktober så fixade vi det tredje certet. Jeri blev den första från Gatefield som fick championatet. Det finns ju redan förut en i Norge som har fått det norska championatet i rallylydnad. Numera heter Jeri KORAD SE RALLYCH RLDN RLDF RLDA RLDM AGD I AGCH I Gtefields Space Pirate.

För övrigt i somras så var jag på en härlig tripp till Gotland med Karin. Vad mycket vackert vi fick se. Härligt väder hade vi också.

Oj, 15 år som gått sen jag startade bloggen. Det har blivit dåligt med skriva i den på sista tiden. Kanske borde skärpa mig och börja bli lite aktiv  Det har ju hänt en del sen sist. Jag får titta imorgon. Nu är det natt och dags och gå och lägga sig och inte börja blogga   .

Jes, äntligen kom jag ihåg det. EFIT-dagen, eller Ett Foto I Timmen. 

Kl 9.00 börjar morgonen med att släppa ut hundarna. 

Kl 10.00 lite längtan efter våren.

Kl 11.00 nu åker vi iväg på agilityträning.

Kl 12.00 framme vid hallen i Norberg.

Kl 13.00 dagens bana.

Kl 14.00 Jeri funderar lite på vad han skall göra med sin leksak.

Kl 15.00 Vårblommor.

Kl 16.00 Jeri är nog nöjd med sin dag idag.

Kl 17.00  Lite petuniaplantor på gång.

Kl 18.00 Vitrinskåpet jag målat i vinter. Alla mina colliestatyer och lite priser fick plats i den.

Kl 19.00 Jag skapat ett konto på Book Beat, fast den finska. För ca 100 kr för jag läsa 20 timmar i månaden. Lyssnar på en bok i bilen, och läser på en annan innan jag lägger mig. Har kommit fram till att jag kan lyssna i bilen. Men hemma funkar det inte för jag glömmer bort mig hela tiden.

Kl 20.00 Kanske dags och planera inför morgondagens lektioner. Har ju haft sportlov, och inte tänkt så mycket på skola.

Kl 21.00 Lite mat till vovvarna.

Kl 22.00 Fixat matlåda.

Det var min dag. Få se om man kommer ihåg nästa EFIT dag. Den blir nog i slutet av månaden. Det brukar vara 2 dagar i månaden. En på en vardag och en under en helg 

Bloggen har verkligen fått en lång vila den här gången. Nästan ett år. Ett år som man kan säga har varit ett riktigt skitår. I och för sig har jag haft 3 sådana år efter varandra. 2018, året när jag ramlade och skadade mig. Operation och rehabilitering. 2019, återigen operation eftersom den första misslyckades, och återigen rehabilitering. Inga tävlingar, inget roligt. När mina klubbkompisar åkte iväg på tävlingar så satt jag hemma. Kände att jag inte kan åka iväg på tävlingar för folk kommer och tänka "vad gör hon här när hon inte ens kan springa". Men inför det här året så tänkte jag att jag skiter i vad folk tänker. Att jag skall följa med på husbilsturné i sommar. Ja, det blev ju som det blev med den saken. 

Förra året före jul så tänkte jag, att kan jag inte springa när det här året är slut så lägger jag ner alla hundaktiviteter. Träning, tävling, precis allt. Men så såg jag en bild på Chess. Visade den åt maken som sa direkt, henne skall vi ha. Jag gjorde väl lite motstånd. Men efter nyår så hämtade vi hit henne. 

Tror det var vid februari när det börjades prata om corona, ett virus som spred sig över hela landet. Jag hade under november året före börjat i vikariepoolen på skolorna i kommunen. Så ett par veckor efter att jullovet var slut så åkte jag ju på en förkylning som vanligt. Men den här gången så hostade jag nåt så extremt. Sen fick jag lock på ett öra, som senare började värka nåt hemskt. Så det blev en vända till vårdcentralen. Läkaren där kom fram till att jag hade hostat så att jag hade fått en blodansamling i örat. Därför jag hade lock och ont. Så det blev en penicilinkur. Men inget tal om att jag kanske skulle haft corona. Fast jag vet ju inte varifrån jag skulle fått det ifrån. Men det gick ju över. 

I mars så hann vi med några kvällstävlingar utanför Borlänge. Tror det gick en vecka efter den sista tävling när alla tävlingar ställdes in. Precis allting agility, rallylydnad mm. På våren så var vi med på några online rallylydnadstävlingar. Då började man igen få lite inspiration på att träna. Sen senare så öppnades det för inofficiella agilitytävlingar med max 50 personer på plats, inklusive funktionärer. Man fick även ha officiella rallylydnadstävling med max 50 personer. 

Så Chess klarade nybörjarklassen och fick sitt RLD N, och Viiru klarade av fortsättningsklassen och fick RLD F. Vi hade en sommarcup på klubben, 8 deltävlingar fördelade på 4 helger. Äntligen fick vi sova i husbilen. Det gick ganska bra med Jeri. I början så låg han etta, fram tom den fjärde deltävlingen. Det är inte illa av en som inte kan springa. Men sen halkade han neråt och slutade på en fjärde plats med 102 poäng. Totalt var det 21 placerade i hans klass. Så det var ju inte dåligt. Viiru däremot kom inte i mål en enda gång. Kanske berodde på att Jackie och Chess började löpa mitt i allt. Men han klarade alla fall en blåbärstävling i Strängnäs där han faktiskt vann ett lopp. Han var ju den enda som klarade sig i mål.

I augusti kom det ett beslut om att vi skulle få ha officiella agilitytävlingar, men fortfarande med max 50 personer. Fast då räknades inte funktionärer in i det längre, utan bara tävlande. Vi hann med några tävlingar innan allt stängdes ner igen. I oktober tävlade vi sista gången i Tierp. Då gjorde Viiru sitt bästa lopp. Han fick noll hinderfel och hade bara drygt 7 sek i tidsfel. När man äntligen började få ordning på han så blev det stopp för allt igen. Ingen vet när vi kommer igång igen. Men det kommer inte bli några tävlingar så länge det är inomhus alla fall. Det är en sak som är säker. 

Annat som har hänt. Har varit på en husbilstripp tillsammans med min klubb/geocachingkompis. Vi hade ju bestämt att vi skulle åka till Öland och cacha. Men så såg jag bilder från Vildmarksvägen. Så jag frågade henne om vi skulle ta husbilen och åka Vildmarksvägen istället. Var ju inte speciellt svårövertalad. Mycket fint fick se efter vägen. Vattenfall, fjäll mm. Men inga renar. Mycket gott åt vi också som vi alltid brukar när vi är ute på geocachingäventyr.

Nåt annat trevligt som hänt under året är att jag har fått jobb. Visserligen bara 60 % , men bättre än inget. Det är dessutom tillsvidare också med möjlighet att utöka till 100 %. Jag har börjat jobba som modersmålslärare i finska i Borlänge. Det var väldigt bra planerat med jobb mån-ons. Men jag har ju chans och fylla på eftersom jag också är med i vikariepoolen till skolorna här hemma. 

Nåt som däremot var mindre roligt, är ju Lizzie. Jag gick hela våren och tittade på henne, och tänkte "nu är det nog dags och låta henne gå vidare" . Men sen nästa dag så verkade hon bättre och jag tänkte att hon klarar sig ett tag till. På slutet så fick hon stanna hemma tillsammans med Chess när jag gick en längre promenad med dom andra. Sen gick jag en kortare i skogen bakom huset tillsammans med dom. Lizzie fick ju gå lös, hon fick helt bestämma farten. Hon lullade på i sin takt. Hon hörde inte mycket. Ibland började hon gå snabbare än vad jag hann med, och när jag försökte ropa på henne så gick hon ju bara på. Ibland stannade hon och tittade helt frånvarande som om hon inte fattade vart hon var. Petade man till lite lätt i rumpan på henne så ramlade hon omkull. Till slut kände jag att hon skall få gå vidare med värdighet. Att hon skall kunna gå själv, och rullas in på en bår so Clara som inte begrepp mycket av världen. Två veckor innan hon skulle fyllt 13 fick hon somna in. Så nu är det offentligt. Har ju inte skrivit om det förut. Det är bara en del av dom som jag umgås med mest som fått veta om att hon är borta. Anledningen till det är att jag inte vill prata om det förrän jag själv är redo. Det är jag nog inte än. Lizzie var speciell. Det var med henne som allt det roliga började. Det var då det blev så lätt och anmäla sig till tävlingar tex. Det var bara och logga in sig på SBK-tävling och titta vilka klubbar som hade intressanta tävlingar och trycka på en knapp. Sen var det bara och blunda och betala notan   . Förut var det mycket svårare för var man tvungen och gå in på klubbarnas hemsidor för att hitta tävlingar. Vad mycket vi hann med. Ca 300 starter i agility, ganska många i rallylydnad, en del i lydnad. Vi har varit på WDS i Stockholm. Ja, jag saknar den tjejen nåt så otroligt.

Snart så har vi 2021 här. Hoppas det blir ett bättre år. 

Så önskar alla som läser ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!