Idag var det dags för Vintercupen igen. 3 gånger agilityklass var det. Imorse gick jag först en vänd med systrarna och sen en vända med Micki och Farina. Sen åkte vi iväg till Norberg, systrarna och jag. Det hade kommit en del snö under natten, och det kom en del under dagen. 

Det var small och medium som började, sen till slut så vart det våran tur. När jag gick banvandringen så hade jag en del planer, som jag senare fick skrota. Före mål så fanns det bla en hopphinderskombination, som jag hade tänkt lösa med en del fina blindbyten. Ja, dessa vart nog till några fina bakombyten istället   . Lizzie hade sån fart så jag insåg ganska snart att jag skulle aldrig hinna springa så fort att jag skulle hinna före henne för att göra ett blindbyte. Eftersom hon nu hade sån fart framåt så då var det ju bara och köra på. Slalomet tog hon också utan problem. Det hela slutade med att hon kom på 2:a plats, utan tidsfel tom. Clara däremot diskade sig i det loppet. Men det gör inget, jag är nöjd bara hon vill springa med mig.

Sen var det dags för nästa lopp, där det körde sig redan i början. Istället för att gå in i slalom så sprang hon in i en tunnel. Domaren tyckte att jag visade för dåligt   . Men nu är det ju så att jag brukar inte visa slalom, utan jag brukar bara säga slalom. Börjar jag vifta med armarna så blir det garanterat fel. Har märkt på båda flickorna att dom tar slalomingången mycket bättre när jag säger bara slalom. Försöker jag visa med handen så är det risk att jag visar så att dom går in fel istället. För det mesta så går det bra, men inte idag då. Clara diskade sig också i detta lopp. Men fortfarande gör det inget. Hon sprang och det räcker för oss för tillfället. 

Sen var det dags för tredje loppet, och det började bra för Lizzie och mig. Men det vart lite miss i slalomet, så vi fick ta om den. Det blev 5 fel för oss där. Mitt på banan så stod det ett A-hinder, och under den så låg det en böjd tunnel. I det här loppet skulle man över A-hindret från samma håll som tunnelingångarna. Tunneln stack ut mer på vänster sida om A-hindret. Såg att nästan alla valde vänster sida om A-hindret, efter att dom skickat hunden mot A-hindret. Med det resultatet att dom vart för ivriga att komma runt tunneln och till andra sidan, och då sprang hunden in i tunneln istället. Men jag tänkte prova och springa på höger sida istället. Visserligen så fick jag springa mer efter A-hindret men det gjorde inget. Så jag fick Lizzie upp på A-hindret, eftersom jag aldrig behövde springa så långt ut från den för att komma förbi tunneln. Vi kom på 11:e plats i det loppet. Clara diskade även denna. Men hon sprang 3 lopp väldigt bra ändå. 

Så Lizzie fick en disk, en andra placering och en 11:e placering. 9 vintercupspoäng fick hon också. Så nu har hon 16 poäng. Visserligen är det inga poäng som räcker till nånting. Men jag är glad över att hon överhuvudtaget får poäng. Claras saldo idag var 3 disk. Men hon har ju faktiskt 3 poäng sen förut. Det tycker jag är väldigt bra för Clara. 

Jösses, vad kallt det var imorse när jag gick upp. -10 visade mätaren. Men det spelade ingen roll, det var Vintercupstävling idag, och det fick vara hur kallt som helst   . Finns det dessutom ett bättre sätt och fira advent på än en agilitytävling. Så jag packade med alla grejer jag skulle ha med, och tog med mig termobyxor också för säkerhets skull. När vi kom till Norberg så gick Lizzie och jag en vända i skogen. Sen på med täcket åt henne, och in i bilen.

Idag var det 3 gånger hoppklass som gällde, och large fick vara först ut. Banorna var roliga med kluriga. De krävde väldigt mycket minneskapacitet. Alla tre. Det var inte många largehundar som klarade sig i mål på nån av banorna. Fast jag hade totalt missbedömt Lizzies fart idag. Eller så är det hon som har ökat tempot rejält. Om det är så är jag nöjd. Första lopppet Så var det 2 hopphinder först, sen en böjd tunnel. Där tänkte jag ju att när hon är i tunneln så hinner jag springa till nästa hinder som var ett hopphinder som var alldeles bredvid tunnelutgången. Hinner och hinner. Jag stod där och väntade på Lizzie, och väntade. Ingen Lizzie kommer ur tunneln, och jag tänkte för mig själv " vart tog hon vägen" . Då står hon framför mig. Ja, då var det ju bara och fortsätta. Sen vart det ju bara pannkaka av allt. Eller nästan allt. Slalomet tog hon ju som hon skulle för en gångs skull. Sen upptäckte jag idag att hon faktiskt har fått såpass bra fart, att jag kan göra bakombyten ibland. Men det är bara och försöka lista ut när det är sånt läge att man kan göra det. Det är nog sånt man får ta gång till gång. När man går banvandring och gå två olika varianter. Ja, slutresultatet på den banan vart ju en disk.

Sen var det senare dags för lopp 2. Det började bra. Var en lite klurigare start än den förra men det fixade vi. Allt gick bra till det där förbaskade slalomet. Jag hann tänka för mig själv att nu fixar hon det igen, när hon gick ur för tidigt. Då var jag tvungen och ta en snabb funderare. Ta om, eller strunta och fortsätta. Men jag bestämde mig och fortsätta eftersom hon alla fall tog slalomet förra vändan. Så då diskade vi igen. Men slutet vart jag nöjd med. Det var ett staket på slutet och det tog hon kanonbra.

Ett staket i agility består av flera hopphinder bredvid varandra. Det finns olika sätt och ta staketet på, men den här gången skulle hon hoppa över den första, tillbaka på nästa, och så över igen på den tredje.

Det tredje loppet började med ett staket, sen blev det lite fram och tillbaka mellan två hopphinder. Jag var lite osäker när jag gick banvandringen om jag skulle klara av det jag planerat utan att krocka med ett hopphinder vid sidan, men det gick bra. Lizzie hade bra fart igen. Men så mitt i banan så var det två böjda tunnlar, ett hopphinder stod mellan dom. Man skulle in i den ena tunneln, sen till den andra, och in i den första igen. När vi var vid första tunneln så vart jag osäker, skulle vi verkligen in i nästa tunnel. Så jag var tvungen och stanna till där och fundera och titta på siffrorna vart vi skulle. Men jag kom på det till slut. Slalomet gick hon ur igen, men då tänkte jag att nä nu får det vara nog. Så vi tog om och det gick bättre. Vi fick lite stopp där på den banan. Alldeles före mål skulle jag gjort en bakombyte, men det gick bra alla fall. Hon kom faktiskt på fjärde plats i det loppet, trots tidsfel och hinderfel.

När jag kom hem så var det bara och börja diska. Sen fortsatte jag med julpyntantet Hade ju vardagsrummet kvar, och mina dragspelstomtar som har utökats med 3 st efter förra julen. Så nu är det bara lite smågrejer kvar, som att gå och dammtorka lite här och där. Men det är sånt man får hålla på med hela tiden. Tv:n suger åt damm nåt så otroligt. Imorgon är det dags och åka till vårdcentralen igen med mamma och ta pk.

Jag tycker det är trist att maken har börjat gå upp samtidigt som jag. Ibland är han tom uppe före mig. Jag är ju van vid att han sover minst en timme till efter att jag har gått upp, så jag har fått ha min morgonstund. Nu börjar han babbla så fort jag får upp ögonen. Men den här morgonen slog ju alla rekord. I normala fall så brukar han ju lulla omkring, för går han ut och röker. Sen hämtar han en kopp kaffe och går ut och röker. Det brukar ta minst en timme innan han är färdig och gå ut. Men inte idag, tror tom Micki och Farina vart chockade. Han hade fått på sig kläderna och skulle ut med dom. Han ropade på Micki. Micki reagerade inte ens. Han ropade på Farina som låg på soffan. Hon lyfte på huvudet, men hon låg fortfarande kvar. Hon ropade och ropade på dom, och ingen av dom ville ut. Till slut så fick han väl upp Micki, men Farina låg kvar på soffan. Då sa han till på skarpen åt Farina, med resultatet att Farina gick och la sig på golvet vid fåtöljen. Ja, dom är ju inte precis morgonpigga dom där två   . Så det var väl egentligen det enda som förstörde dagen lite, att maken har börjat gå upp så tidigt.

På kvällen så åkte jag och systrarna på agilityträning.  Jag hade redan på söndagsträningen kollat in några småkombinationer som vi kunde bygga. Så vi började med den ena, och sen kom det mer folk och de fixade till den andra. Det var kombinationer som kunde varieras. Lizzie hade väldigt bra fart idag. På den andra kombinationen hade vi slalom, och med en lite svårare slalomingång. Men ingången fixade hon varenda gång utan problem. Men första vändan i slalomet så gick hon ur för tidigt. Men dom andra gångerna så tog hon hela slalomet. Clara sprang kombinationerna också, fast det gick inte så fort för henne. Men jag är faktiskt riktigt imponerad på Claras slalom. Hon tar hela slalomet utan problem, oavsett på vilken sida jag är på. Hon fixar dessutom ingångarna ganska bra. Synd bara att det är så dålig fart på henne. Lite mer fart så skulle hon kunna bli hur bra som helst.

Den här dagen har varit ganska bra. Jag sov mer eller mindre hela natten. Maken mer eller mindre tvinga iväg mig på agilityträning idag. Han tänkte ju att jag snart åker till Finland och är borta i 5 dagar, och att systrarna kanske kan bli lite uttråkade. Jag sa åt han att jag orkar säkert inte ens springa. Då sa han bara "spring inte då, utan åk dit och träffa kompisarna"   . Jaja, jag kanske åker då sa jag. Efter lite funderande så bestämde jag att jag åker väl då. Det var väl kanske tur att jag gjorde det. Det verkade ju nästan som Lizzie glömt bort vad man skall göra   . Clara var inte alls på springhumör. Maken trodde kanske att hon är på väg och löpa. Ja, vi får väl se om det är så.

Banan idag var väl kanske inte nån riktig höjdare. Den var lite trång, och hade lite knepiga vinklar. Det positiva var på sista vändan jag körde med Lizzie, och hon var på väg till fel hinder, så riktade hon om sig när jag sa gungan. Gungan är ju inte ett kommando jag använder i normala fall. Men tydligen så har hon hört det tillräckligt ofta för att förstå att det var den jag menade. Clara i sin tur var inte alls på springhumör. Sen visade det sig ännu mer att jag inte får göra några stora rörelser med armarna för då gör hon också stora svängar, och hamnar helt fel. Hon verkar vara mer signalkänslig på den fronten än Lizzie. Claras slalom är också mycket bättre än Lizzies. Synd bara att hon inte tycker det är jättekul med agility, för hon skulle kunna gå hur långt som helst då. Men ändå så surar hon ifall man lämnar henne hemma.

Idag har det hänt så mycket så nu kommer det säkert inte hända nåt på evigheter, ja bortsett från imorgon då. Men det är väl lika bra jag tar allt i ordning. Börjar väl  med agilitytävlingen. Vi skulle ha 3 x agilityklass. Vi hann springa 2 av dom 3 idag. Lizzies första lopp, ja vad skall man säga om det. Det gick bra till slalomet, sen gick hon ur, återigen   . Då tappade jag suget. Börjar bli riktigt trött på att hon alltid går ur i slalomet. Så resten av banan blev ju bara pannkaka. Sen blev det Claras tur, och det gick väl inte så mycket bättre där. Hon sprang förbi första hindret, en gång, två gånger. Vad jag kommer ihåg så hoppade hon nog inte över den alls. Men jag tänkte att vi springer väl alla fall för att få henne på lite humör. Vid fjärde hindret så tyckte hon att det var dags och springa i mål. Jaja, så var det med det.

Nästa lopp startade Lizzie, och allt gick bra i början över halva banan. Men så kom det där slalomet igen   . Och hon gick ur igen. Men då vart jag sur, och tänkte att det här funkar inte. Hon tar slalomet alltid när vi tränar, men när vi tävlar så är det nåt som blir galet. Men nu tänkte jag att nu får hon allt ta om det. Så jag sa åt henne att nu tar vi om. På nåt vis så tror jag att hon har fått för sig att det är ok att skippa slalomet på tävling för vi fortsätter ju bara trots att hon hoppar över några pinnar. Ja, vete sjutton hur hon tänkter. Sen ble det Claras tur, och den här gången så hoppade hon över hindrena. Så Clara tog sig faktiskt runt banan. Visst tog det tid, men runt kom hon. Så dagens saldo 2 disk för Lizzie, 1 disk för Clara och en 8:e placering.

Ja, det var den biten av den här dagen. Fort hem och rasta Micki och Farina och byta om, och vidare till nästa ställe. Stannade till i Smebacken och plockade upp mamma och en grannfru. Sen åkte vi till Borlänge. Passerade stället där en bil med 4 ungdomar åkte av vägen.  Det var killar från Söderbärke, varav 2 dog. Jag har för mig att det var precis där en timmerbil, eller nåt åkte av, ut på isen för många år sen. Men isen hade konstigt nog varit tillräckligt tjockt att han hade tagit sig över till andra sidan.

Vi kom till Borlänge i tid. Salen började efterhand fyllas på med folk. Och det kom folk, och det kom folk, och det kom folk. Skall det aldrig ta slut   . Spelade ingen roll när man än tittade mot dörren så stod det massa människor där. De fick till slut ta fram extra bord. Tror det var närmare 150 personer där. Undrar om dragplåstret möjligen var sommarens vinnare av det Gyllene dragspelet. Det är en dragspelstävling som hålls i Finland varje sommar. Det Silvriga dragspelet är barnens tävling. Alla fall så var hon som vann den där, med sin lärare. Henriikka Santanen heter hon. Jag fick mig en scarf när jag kom dit. Alla skulle ha en scarf, de var i olika färger. Sen skulle vi göra som dom stora artisterna   , som byter kläder i pausen. Vi skulle byta scarf i pausen. Ja, roligt hade vi alla fall. Hoppas jag får tillfälle och spela med dom snart igen. Synd bara att det är så långt till Borlänge, så åka och tränar varje söndag blir nog lite för mycket. 

Lite bilder från dagen, de är klickbara.

Först en bild på den allra bästa hallen, som har nästan blivit som ett andra hem. Det är en del av dagens bana.

Sen har vi våra spel som står och väntar på att få komma igång   . Den som är längt bort till höger är min. Sen har vi en bild på all publik, det kom en hel del efter att jag tagit det där kortet. Hon i röd jacka med kryckor längst fram är min mamma, och mittemot henne är grannfrun. Jag frågade grannfrun om hon sympatifryser, för mamma fryser jämt. Men hon tyckte också att det var kallt där inne.

Det var tyvärr lite för mörkt där inne för att få till bra bilder. Sista bilden visar hur man också kan spela. Samma problem hade  jag i hallen imorse. Hade ju fått i uppdrag och ta bilder på tävlingen för att det skulle skickas till en tidning. Men de blev inte bra.

Här kommer en film på deras variant av Säkkijärvis polkka. Den är inte lätt fast man har dragspelet på sin egen mage. Inte blir det lättare om man har dragspelet på spelkompisens rygg   .

Nu blir det snart dags och lägga sig. Blir en tuff dag imorgon också. Då skall vi ha en inofficiell rallylydnadstävling där jag skall ha domaransvaret.

Idag var en händelserik dag. Det började tidigt imorse när jag stod i toa och borstade tänderna. Stod där och funderade ifall jag skulle ha med mig systrarna eller inte till Falun. Hade ju först tänkt vandra i affärer, men så såg jag ju genom badrumsfönstret att det kanske skulle bli en fin dag. Så innan jag var klar med tänderna hade jag bestämt mig. Systrarna följer med mig. Så det var bara och börja packa med mat och vatten.

Sen åkte vi mot Smebacken, och strax ser jag en massa blink framme. Det blinkade gult och blått. Då hade det hänt en olycka, tyvärr med dödlig utgång. En 46-årig man som av nån anledning hade kommit över på fel sida. Halt var det inte. Kanske han har somnat bakom ratten, inte vet jag. Men efter att jag passerat dom så började man ju tänka lite. Det hade ju lika gärna kunnat vara jag som mött den där bilen. Det är tur man inte vet när man är ute på vägarna vad det är för dårar man möter. Tex så finns det lika många rattfyllon ute på vägarna som det finns taxibilar i Sverige. Tänk på det när du möter en taxi, det hade lika gärna kunnat vara ett rattfyllo. Vi svängde in på järnvägsstation i Borlänge innan vi åkte vidare. Jag bara älskar den där brie och salamisalladen dom har.

När vi kom till lasarettet så släppte jag av mamma vid entren som jag brukar göra. Sen körde jag istället för parkeringshuset till en parkering lite längre ifrån. Såklart så fungerade inte automaten där med bankkortet. Nåt bensinkort hade jag inte med mig, så jag försökte skramla ihop så många slantar som möjligt från min och mammas plånbok, men dom räckte inte långt. Men så fick jag för mig att jag ringer numret som stod på automaten, och sa att automaten var paj. De var dom ju medvetna om att den inte fungerade med bankkort. Men jag kunde använda bensinkort eller mynt. Då sa jag att jag håller på och laddar den med mynt nu, men har inte så många. Då tog han regnumret på bilen och sa att jag kunde stå där så länge det behövdes. Men det känns lite opålitligt med ett sånt där muntligt löfte. Så jag var lite småorolig hela dagen, men det var inga problem.

När vi kom upp till avdelningen så kollade de blodtrycket och tempen innan de satt på droppet. Sen gick jag till bilen och tog ut systrarna. Det finns ju en fin stadspark vid lasarettet, så vi gick en stund där. På somrarna är det cafe i timmerhuset, och i dammen simmar det änder. Själva lasarettet tycker jag är jättefult. Det har byggts ut hela tiden, och det verkar vara olika arkitekter varje gång. Finns inget enhetligt på det där stället. Men stadsparken är kanonfin.

När vi strosat runt där ett tag, så gick vi upp mot Lugnet. Tänkte att jag måste ju ta kort på hur det ser ut där nu, innan dom börjar med den nya hoppbacken. Har inte läst så noga, men jag tror den nya också skall vara där dom 2 gamla är. Sen har vi ju Scandic hotel, som ser ut som en hoppbacke från sidan.

Efter det så började vi gå sakta tillbaka mot lasarettet igen. Jag gav systrarna mat, och åt upp min sallad. Sen satt vi i bilen och myste en stund. Sen gick vi ut på promenad igen. Men den här gången gick vi mot stan istället. Tänkte att det skulle vara bra miljöträning, och det kan vi nog lugnt säga att det var. Först en bild på busstation i Falun. Där har man tillbringat många timmar.

Sen lite bilder från Faluån, först en med Dalateatern i bakgrunden, sen själva ån, sen har vi huset där Radio Dalarna håller till.

Men nåt som fick mig att börja gapskratta, det var en staty av Selma Lagerlöf. Ja, eller inte statyn, men Lizzie   . Jag tänkte gå närmare och titta vad det var för en. Såg ingen namnskylt, men jag tyckte att det var väldigt likt bilder man sett på Selma Lagerlöf. Hann inte titta för Lizzie vart alldeles skogstokig när hon såg henne   . Hon buffade och skällde, och vägrade gå nära. Jag fick lura henne lite och gå bakom ryggen på statyn. Men tom då var hon på sin vakt. Men ni ser ju, hon ser väldigt bestämd ut där hon sitter.

Sen kom vi till nån gammal byggnad som numera tycks vara nån sorts sommarservering.

Sen gick vi mot torget. Jag trodde att jag tog en bild på kyrkan, men det vart inget. Bara på torget, med statyn och huset på andra sidan vägen. Sen hade dom en sten i hörnet av torget som dom kallade för Speakers corner. När jag stod där och läste på en skylt om den där Speakers corner, då kom det en äldre farbror och sa att det är bara och ställa sig där och börja tala. Nä, skulle nog inte tro det sa jag. Här har det pratat tillräckligt idag, att vi har tom varit och skällt på Selma. Han sa att det finns äldre personer i Falun fortfarande som har haft henne som lärare. En riktigt trevlig farbror var det vi pratade med.

Sen var det bara och börja gå uppför backen mot lasarettet igen. Det här gamla huset har jag ofta beundrar när jag kört förbi där med bussen.

Det finns mycket gamla fina hus i Falun, men nu gick jag inte där dom flesta finns. Men till skillnad från Borlänge så finns det mycket mer gamla fina hus i Falun än i Borlänge. Tråkigt att det i Borlänge har rivits så mycket. När vi kom till lasarettet så la jag Lizzie och Clara i bilen, och gick upp på avdelningen. Då visade mätaren att det var 40 minuter kvar på droppet, men det gick fortare än så. Därifrån åkte vi till Ica Maxi och handlade, och sen skjutsade jag hem mamma. Fickade en snabbis. Åkte förbi kyrkogården på vägen hem. Så är fint är det vid pappas grav nu. Bilden är gammal. Vi har en lykta i högra hörnet, vid ljungen också. Men det lilla glaset i stenen med korset på. Det är också en lykta. Det finns en dörr bakom stenen, så man kan sätta in ett ljus där. Den är beställd från Finland. Där är dom lyktorna ganska vanliga.

Hann bara vara hemma en halv timme, sen var det dags och fara igen. Visserligen kände jag mig ganska trött efter allt trampande idag, men jag åkte alla fall med Lizzie. Clara tyckte att hon hade fått nog idag. Hon gick och la sig i sovrummet, och lyfte inte ens på huvudet. Vi hade som vanligt 3 olika kombinationer och träna på. En kombination med kontaktfält, och 2 där man kunde träna slalomingångar tex. Lizzie var riktigt på hugget. Men gungan har hon börjat bli lite seg på igen. Men det blir väl ändring på det också igen. Funderade faktiskt lite när vi var i Falun ifall hon kanske för ovanlighetens skull börjar löpa nu. Så mycket systrarna pinkade idag har dom inte gjort på länge. Eller om det var alla ovanliga dofter som gjorde det, att det skulle kissas lite här och där. Vi har fått en ny valp igen på klubben. Den här gången en lapsk vallhund, eller är det en fladdermus   .

Nu är det äntligen gjort, våran första start i en lagtävling. Vi har ju pratat om det ett tag, men det har inte blivit av förrän nu. Jag åkte till Norberg för att ta upp min klubbkompis. Det var lite disigt när vi åkte imorse, men inte farligt. Man såg ju vägen alla fall. Den här gången så var jag tom tillräckligt vaken att hade koll på skylten i Falun där vi skulle upp på riksväg 80, eller E16 som den heter numera. En gång när jag körde buss till Falun tidigt på morgonen så var jag nog mer död än levande. Satt där i godan ro och försökte hålla mig vaken, sen började jag fundera varför nån ställt en blåvit trafikskylt mitt på vägen   . I sista minuten kom jag på att det är ju där jag skall svänga av   . Men den här gången gick det mycket bättre, och det där är  säkert 20 år sen det hände. Men vi var alla fall i Rättvik i god tid. Så vi tog in stolarna och burarna, strök oss på listan. Sen gick vi och rasta hundarna. Jag brukar aldrig göra det med Lizzie när vi åker hemmifrån, jag blir bara stressad när hon aldrig gör nåt. Jag vet ju att hon klarar sig tills vi kommer fram så då är det bättre och ta det då. Under tiden så hade dom andra också kommit fram. 

Snart så blev det dags för banvandring. Men sen fick vi vänta på våran tur ett tag, vi hade ju startnummer 17. Banan kändes väldigt enkel, men det är ju ingen garanti att man tar sig runt. Det står ju ett slalom mitt på banan   . Början gick bra. Hon var lite seg i gungan. Hon har aldrig tyckt om den gungan dom har där, men hon gick då över alla fall. Sen gick resten bra, hon tog slalomingången bra, och fortsättningen gick bra. Jag började nästan hoppas på att vi klarar det den här gången. Då hoppar hon över en pinne. Men eftersom det är lag, så måste man försöka komma i mål. I normala fall så hade jag inte tagit om slalom, utan fortsatt. Men den här gången så var jag ju tvungen och börja om. Men så hade nån lagt en tunnel som låg lite lockande till. Så Lizzie trodde säkert att hon var klar med slalomet, att nu var tunneln nästa. Så vi diskade ju oss. Nästa som startade gick det också bra för i början, men de fick också problem i slalomet, och till sist så diskade dom sig där. Så då var vi borta från den klassen. Vi var ju tvungna och ha minst 3 av 4 i mål. Dom andra 2 klarade sig runt, men det hjälpte ju inget. Men de behövda alla fall inte känna nån press på att prestera, utan bara springa runt.

Ganska snart efter det så blev det dags för hoppklass. Där behövde vi inte vänta länge på vår tur för vi hade startnummer 4. Denna bana var också kul, kanske lite mer att komma ihåg än på den förra. Men inte oöverkomlig. Vi var först ut igen. Början gick bra, slalomet gick bra   . Så vi kom i mål utan hinderfel, men tidsfel. Nästa som startade tog sig också runt, men med 10 hinderfel och lite tidsfel. Sen var det nästa på tur, och hon snurrade bort banan helt. Så hon diskade sig. Men vi hade ju en kvar, så ännu var inte loppet kört. Den sista klarade sig också i mål, utan hinderfel men med tidsfel. Så vi kom på 17:e plats i det loppet. Alltid något. Vi placerade ju oss alla fall i den allra första lagtävlingen.

Tycker dagarna är ganska tråkiga nu. Allt går i sin vanliga lunk, ut med hundarna, laga mat.  Åkte på agilityträning med bara Lizzie idag. Vi gjorde lite kluriga kombinationer igår som skulle provas idag då   . En av kombinationerna hade jag redan bestämt hur jag skulle köra inatt när jag gick och la mig. Visst hade det gått och göra på annat vis, men jag ville prova på en Jaakkovändning. Den gick ju bra. Den andra kombinationen vi ställde upp igår var lite knepigare. Det var en svår slalomingång på den. Men när man väl kom på vart man skulle placera sig själv så gick det bra.

Skall verkligen bli kul och komma ut och tävla igen. Man är ju inte precis bortskämd med tävlingar på vintern. Imorgon får jag vinterdäck till bilen också, så då behöver man inte vara orolig för väglaget heller. Fast jag brukar ju inte oroa mig så mycket över den annars heller.

Nu har jag ända sen söndagen försökt komma åt och lägga in resultaten från våran rallylydnadstävling. Men det vill sig inte. Allt annat går att göra, går tom att skriva in resultaten, men när man vill spara den då kommer det bara upp ett felmeddelande.

Nä, nu orkar jag verkligen inte försöka hitta på nåt mer att skriva om. Nu skall jag antingen leka med psp, sticka lite eller fläta en fleecefläta. Fick en hel kasse med remsor med mig hem. Vi har slut med flätor till priser på klubben.