Colliekompisarna

Inlägg publicerade under kategorin Agility

Av Marru - 28 maj 2015 23:08

Idag har Jeri och jag varit på en liten inofficiell agilitytävling. Det var en tävling som dom behövde för att få en till tävlingsledare. Det var en tävling som passade oss perfekt. Synd bara att vädret inte var bättre. Tävlingen började med ett agilitylopp. Det började med mycket nosande i början. Men sen fick jag han med mig. Jag fick han följa med mig ganska bra ett tag. Han tog bla A-hindret utan problem. Det var inte förrän han skulle upp på balansen som han ville protestera lite. Han gick upp en bit, stannade och hoppa ner. Jag gick tillbaka till början, och han kom tillbaka relativt lätt. Tidigare så har han ju dragit så långt han kunnat. Så gick han upp på balansen igen, lite längre denna gång och hoppade av. Då gick jag fram till han och tog tag i pälsen och följde han en bit upp. Släppte och sen sprang han över resten. Det är lika bra och ta tag i det på en gång så det inte blir likadant som med Lizzie och gungan. Fast gungan hann vi aldrig fram till idag, för jag kände att nu räcker det för han. Så jag tog fram leksaken och vi lekte oss ut från banan tillsammans. 

 

Nästa lopp var då ett hopplopp. Han satt igen vid starten och började nosa. Men jag gjorde lite fel vid starten, För helt plötsligt så kom han och jag hann inte riktigt med där, så han gjorde ett litet ärevarv runt banan för att sen hoppa över hoppet från fel håll, och tog även tunneln från fel håll. Men sen så var han med mig resten av banan och vi kunde känna oss nöjda i mål. 

 

Tredje loppet var ett andra chansen lopp. Tänk att få köra samma bana en gång till och rätta till sina fel. Så den här gången gjorde jag lite annorlunda i starten. Han satt igen och ville nosa. Men den här gången sa jag ifrån på skarpen, att det där låter du bli. Den här gången så var han med mig hela banan. Men alldeles innan mål så fick jag lite för bråttom och han sprang förbi näst sista hopphindret. Så han fick en vägran där. Men är nöjd med att han följde med mig 2 lopp.

 

Imorgon så tar vi bilen och kör ner till Skåne, och collie-SM. Jag funderar på att inte ta med mig nån dator denna gången. Vi får väl se imorgon bitti hur det går   

ANNONS
Av Marru - 16 maj 2015 21:29

Jag råkade ju glömma bort mig, och råkade anmäla till ett par agilitytävlingar i helgen. För egentligen så hade jag ju tänkt vara på kennelveckan under helgen också. Men så glömde jag bort datumen. Fast denna dag är jag då inte ett dugg ledsen för att jag gjorde det. Det var ju både klass 1 o 2 tävling i Dala-Floda idag. Från början var det 2 lopp i vardera. Men eftersom det var dåligt med anmälningar så la dom in ett agilitylopp till. Det var väl tur för oss det   . Men vi vaknade till strålande sol idag, från klarblå himmel. Det har vi ju inte blivit så värst bortskämda med på sista tiden. 

 

Tävlingen började med klass 1 och hoppklass. När vi kom dit på morgonen så såg vi att banan är inne på det inhängnade området där dom brukar ha kvällstävlingarna på somrarna. Så jag kände att det här kommer kanske att fungera med Jeri. Det var ju öppet på bara en sida. Före tävlingen stod jag och pratade med en som är med i prov och tävling i rallylydnad. Vi diskuterade en sak ang examination av nya domare. Då helt plötsligt så känner jag nåt som känns lite konstigt. Då står Jeri och pinkar mig på benet. Nästan från knät och ner var jag blöt   . Gissa om jag svor.

 

Vi började med hoppklass och det kändes bra, när han inte riktigt tycker om balanshindren. Att han skulle få springa en bana utan dom. Han satt kvar bra i starten. Sen tog han hopphindren och in i tunneln. När han kom ut, så såg det ut som om han tänkte dra. Men då ropade jag på han, och han kom springande mot mig   . Så han tog hindren igen precis som han skulle. Men jag fick jobba mycket med han, inte släppa för en sekund. Men vi tog oss runt hela banan, och utan några hinderfel. Dessutom så fick han bara 0.81 i tidsfel och kom på 6:e plats. Det kändes så skönt att han var med mig hela banan. Det var vid ett par tillfällen jag trodde han skulle avvika, men han höll sig kvar. Hade han inte gjort det så hade han nollat. Men det är inte huvudsaken, utan att han höll sig kvar på banan, med mig. 

 

Sen hade vi ett agilitylopp. Hinder 2 vara balansen. Sen var det några tunnlar och hopp före A-hindret. Satt han vid starten, gick fram till första hoppet. Tänkte att jag skulle vara med han från hoppet till balansen. För när jag är för långt fram så drar han iväg för han vill inte upp på balansen. Nu sprang han ju lite förbi uppfarten, fram till domaren. Men jag behövde bara ropa en gång på han, så kan han. Sen tog vi balansen, och fortsatte vidare utan några problem. Sen blev det samma sak vid A-hindret. Han sprang förbi uppfarten. Men han kom när jag kallade, och jag fick han uppför A-hindret också. Vi fortsatte vidare, men så kom det en tunnel. Av nån konstig anledning hamnade han på fel ände av tunneln, och dök in där. Men jag ropade bara "vad bra du är" åt han, och så fortsatte vi vidare. Ja, vi diskade oss. Men han var med mig, han tog balanshindrena. Så det kändes jättebra. Sen var det färdigt för Jeri idag. Det var bara för mig och Lizzie och vänta att dom sprang det andra agilitylopet i ettan.

 

Klass 2 började med agilityloppen. Första banan, så hade jag missat att man skulle ta en tunnel från den bortersta ingången. Det såg jag när dom första sprang. Då såg jag att numret var i den bortersta ändan   . Jag kom ju ihåg det sen på banan, men Lizzie sprang rätt i den som var rakt framför och så diskade vi oss.

 

Andra agilityloppet, kändes banan väldigt knepig när vi gick banvandringen. Det var några ställen där jag hade under banvandringen jag tänkt att jag gör så. Men sen ändrade jag mig efter banvandringen, och tur var väl det. För dom ändringar jag bestämde mig för fungerade för oss, och hon nollade sig. När jag sprang i mål, så hör jag speakern säga att vi nollade oss, och tiden. Sen tillägger hon "där gick dom upp i ledningen" . Men vilken känsla att höra dom orden   . Ja, nu hade vi ju startnummer 8. Så det skulle ju inte gälla länge tänkte jag. Men ack vad jag bedrog mig. Vi var först nästan hela klassen. Det var alldeles på slutet när det kom en som hade några hundradelar bättre tid än vi. Men trots det så kom vi på 2:a plats, och vi fick vår första pinne i klass 2. Det är 3 år sen vi fick sista pinnen i agilityklass 1. Nu till slut så fick vi äntligen en pinne. Så bara på 2 veckor, så har vi ett nollat lopp och ett noat lopp med pinne   . 

 

Sen var det dags för sista loppet, hopplopp. Där kändes banan verkligen krånglig. Men vi fixade det ganska långt. Men på slutet, så var det först slalom, sen ett hopp, tunnel och så två hopp. Sen skulle man in i tunneln igen då. Hmmmm....Lizzie bestämde sig visst för att ta slalom igen   . Ja, så kan det gå. 

 

Men helt klart nöjd med dagen.

ANNONS
Av Marru - 3 maj 2015 23:21

I helgen har det varit agilitytävlingar i Västerås, 3 dagar på raken. Fredag var det klass 2 och lörd- söndag klass 1. Hur det gick i fredags har jag ju redan skrivit. Lizzie skötte sig bra, och gjorde en riktig nolla   . Men dom andra dagarna var det Jeris tur. Våran första utetävling, och det kunde gå precis hur som helst, och det gjorde det verkligen. På lördag var det 2 agilityklass. Jag såg att dom hade ett A-hinder och en gunga stående bakom tälten. Så jag passade på och träna lite med han där. Men det vart helt i onödan. Första banan kom jag inte ens så långt med han. Först så klistrade han fast nosen i backen vid starten. Måste ha varit en löptik som suttit där före han. När jag fick upp huvudet och han satt kvar där, så ville han inte hoppa först. Men så kom han över första hindret, över andra hindret. Men när det var dags för det tredje så sprang han runt, och runt, och runt och så drog han. Hmmmmm.....synd på en så rolig bana att man inte fick springa den. Kanske skulle gjort det utan hund   . 

 

Starten på den andra banan var jättebra, en lång fin raksträcka. Jag tänkte att den här gången fixar vi. Han tog hoppet, däcket, slalom och hopp. Sen skulle han till A-hindret, och där vart det tvärstopp, och han började springa runt omkring igen. Ja, det är väl lika bra och bryta ihop och ta nya tag nästa dag. Man hade ju kunnat hoppas på att Lizzie hade tagit ett snack med han och talat om för han hur man uppför sig på en agilitytävling. Men det hade hon ju förstås inte.

 

Idag var det då dags för 2 hoppklasser. Tänkte att det måste ju gå bättre idag när det inte finns några balanshinder. Men ack vad jag bedrog mig. Däcket var första hindret, och den tog han inte riktigt, men jag brydde mig inte om det utan tänkte att vi kör istället. Nähä, det gick inte det heller. Utan han började springa runt omkring igen. Då bestämde jag mig för att nästa lopp vi startar så har jag leksaken i handen. Det innebär ju att vi diskar oss. Men det gör vi ju i vilket fall som helst. Det började kanonbra. Han tog hopp, hopp, tunnel, hopp, hopp, tunnel, slalom, tunnel och hopp. Men det sista hoppet rev han, och han fick bommen mot bröstet och efter det ville han inte vara med längre. Men tack vare leksaken så sprang han ju längre än vad han gjort dom andra gångerna. Man känner ju sig lite besviken när man tänker på hur bra han gick i Strängnäs för ett par månader sen. Och så nu detta bara för att det är utomhus.

 

Ikväll har jag varit till Hedemora och spelat med durspelsgänget. Nästa helg tar vi säsongsavslutning och går ut och äter. 

Av Marru - 1 maj 2015 21:38

Äntligen kan man verkligen säga i dubbel bemärkelse. Jag var ju till vårdcentralen i onsdags, och fick örondroppar. Droppa en gång mitt på dan och en gång på kvällen. När jag vaknade på torsdag morgon så var det helt igenkorkat i båda öronen. Jag funderade lite, om det var så smart med dom där örondropparna. Men jag droppade alla fall i båda öronen på morgonen. 

 

Senare på dagen så ringde min mobil. Jag svarade, och hör bara nåt svagt mummel i andra ändan. Jag skriker "va" i telefonen. Hon förklarar en gång till, och jag hör bara en massa mummel och nåt om managment. Så jag säger en gång till "vad säger du"   . Personen i andra ändan måste ha trott att jag är knäpp eller något. Men jag hörde ju inget vad hon sa. Men så försökte hon en tredje gång, och jag hörde nåt om managment och sökt. Så jag fick förklara för henne att jag har lock för båda öronen, och haft det i över en vecka. Så jag fick ju koncentrera mig helt på telefonen för att höra vad hon sa. Men till slut så fick jag ju fram till att hon ville att jag skulle till Borlänge på en anställningsintervju. Vilket bra första intryck man måste ha gjort   . Senare på kvällen så började det släppa i höger öra av och till, och nu är den bra. 

 

Imorse var det då dags och åka till Västerås för årets första utomhustävling   . Äntligen kan vi vara med på Gurkhoppet igen. Ok, hade ju kunnat vara med alla fall, eftersom det var klass 2 idag. I normala fall så är det ju en klass 1 tävling. Men klass 1 går på lördag och söndag. Som vanligt med 2 agilitylopp ena dagen och 2 hopplopp andra dagen. När jag gick första banvandringen så tänkte jag att banan var hemskt lång. Hur skall jag orka springa den med min kondis. För varje ansträngning så bultade pulsen i örat med lock. Först var det ett agilitylopp, och banan kändes ju ganska enkel. Vi började och allt gick bra. Hon tog inte lång tid på sig vid gungan och slalom gick hon också ganska fort. Så vi nollade det loppet, och jag hörde när vi kom i mål att våran tid var nåt på 48 sekunder. Jag tänkte för mig själv att det blev säkert nån sekund tidsfel. Började titta i mobilen om dom hade live-resultat på. Japp, så jag skulle se efter vad vi fick i tidsfel. 0 fel stod det   . Va, fick vi ingen tidsfel. Nä, för referenstiden var på 49 sek. Vårat första riktigt nollade lopp på 2 år. 12:e plats räckte det till, för det var lika många nollor. Men spelar ingen roll för mig, för jag är så nöjd över att vi fixade tiden. Sen skulle vi över till hoppbanan. Den banan kändes också enkel, och inget slalom att oroa sig för. Vi nollade denna också, men fick 4 sek tidsfel och kom på 6:e plats.

 

Sen var det dags för andra agilityloppet. Började ju bra, hon gick bra över gungan denna gång också. Det var ju en likadan gunga som våran tävlingsgunga. Men vid slalomet så vart väl inte ingången den allra bästa, och hon hoppade över nån pinne. Men det struntade jag i och vi fortsatte. Därmed blev vi diskade. Sen var det dags för sista hopploppet. Återigen en rolig bana, och utan slalom även denna gång. Men nu började min ork tryta lite. Men vi tog oss runt nollade. Men denna gång fick vi 7.22 i tidsfel, och en 22:a plats. 

 

Så jag är nöjd med Lizzie lopp idag. Imorgon är det en ny dag, en ny hund och nya tag. Jeris första utomhustävling. Precis allt kan hända känns det som   .

Av Marru - 29 april 2015 23:45

Idag har jag varit till vårdcentralen och distriktssköterskan. Hon tittade i öronen. Det ena örat såg lite rött ut, och i det andra fanns det visst lite vätska bakom trumhinnan. Det är det som blurpar när jag sväljer. Så jag fick ett recept på örondroppar med cortison. Så nu väntar jag bara på att det blir nån effekt av dom. Har fortfarande lock i öronen alla fall. Så nu börjar jag bli rejält trött på att gå omkring och inte höra ordentligt. 

 

Imorse när jag var och gick med hundarna så hoppade Jeri till. Var ju i skogen, och jag känner mig redan obekväm i skogen. Så inte blir det bättre när en hund hoppar till och jag inte hör nåt. Så jag började spana runt. Men jag såg en lite större fågel som troligtvis blivit skrämd av oss, som flög iväg från buskarna bredvid oss. 

 

Ikväll var jag till klubben och tränade med Lizzie och Jeri. Vi byggde en gammal klass 1 bana. Först började small, så jag gick en vända med mina. Jeri vart så taggad på nånting när vi gick. En annan klubbkompis hade gått där före oss, och vi mötte henne när hon var på väg tillbaka. Men Jeri drog  på fortfarande. Så jag tänkte att antingen så löpte nån av tikarna där, eller så har det varit rådjur som gått där precis före oss. Så jag bestämde att Jeri fick ligga i bilen en stund och lugna ner sig och jag började med Lizzie. Hon hade ganska bra fart, det var värre med min. Det var nätt och jämt jag orkade springa. När jag sprungit så kände jag bara pulsen bulta i örat. Hade jag behövt mäta pulsen så hade jag inte behövt leta efter den   . Jag gjorde två vändor med Lizzie först. Sen tog jag Jeri, för jag tänkte att han hade lugnat ner sig. Banan började ju med ett hopp och sen balansen. Så Jeri tog första hoppat, sen  när han skulle över balansen som han inte riktigt gillar än, så drog han upp till bänkarna och borden där dom andra satt. Men när jag väl fick fatt han, så talade jag väldigt noga om för han att nu är han där med mig och ingen annan. Sen gick vi ner till balansen och jag höll i halsbandet och skickade över han. Då var det inga problem. Efter det så tog han balans, gunga och A-hinder helt utan tvekan. Första gången så sprang han lite si så där. Men andra gången jag sprang med han så försökte jag vara tydligare, och talade om för han att nu skall vi hit, och det gick mycket bättre. Det var bara ett blindbyte jag inte hann med där, för jag var tvungen och se till att när han kom ut ur en tunnel att han tog hopphindret. För första försöket sprang han förbi den precis som om han inte sett den.  Därför hann jag inte tillräckligt långt för att kunna göra ett bra blindbyte. 

 

Men nu vet jag alla fall att jag med nöd och näppe klarar av och springa fyra lopp på fredag med Lizzie. 

Av Marru - 19 april 2015 23:04

.........eller nåt. Igår så hade vi en officiell klass 1 tävling i agility. Kändes inte så bra när jag gick upp på morgonen. När jag gick och la mig så brusade det i huvudet. Så där som det brukar göra när man är förkyld. Men nu brusade det ganska rejät, för jag tänkte när jag låg i sängen. "Hur skall jag kunna sova när det är sånt oväsen i huvudet" . Men på nåt vis så somnade jag tydligen till slut.  När jag rastade Jeri innan vi skulle åka, så kändes minsta lilla motlut ansträngande. Samma sak när jag rastade han i Norberg.  Och nu skulle jag springa 2 lopp dessutom. Ett agilitylopp och ett hopplopp. Banan i agilityloppet var kanonenkel. Men det visade ju sig sen att det var inte så enkelt. Ja, nu tänkte jag ju inte på oss, utan överlag. Det var inte många nollade lopp på den banan, i nån av storleksklasserna. Jeri tog ju dom 3 första hindrena bra. Men sen fick han ett behov av att vara lite social. Så han sprang till hinderfixaren. Och så sprang han till sekretariatet. Ja, det var väl lika bra och ge upp. I hopploppet så var det lite strul i starten. Sen fick jag bra fart på han i resten av första halvan. Men så spårade det ur igen. Han började springa lite som han ville. Så vi diskade oss där också. Så det var bara och åka hem och försöka samla krafter till denna dag.

 

Rallylydnadstävling i Strängnäs och premiär för Jeri. Ja, Lizzie skulle ju också med och tävla mästarklass. Båda banorna såg enkla ut. Så det här fixar vi tänkte jag. Jag trodde ju och hoppades på att Jeri skulle vara med mig. Men först var det ju det spännande och hitta till klubben. Det fanns ju inte mycket till vägbeskrivning i PM:t. Visserligen kom det ett mail från klubben med en vägbeskrivning på hur man skulle åka från Stockholm, för man kunde tydligen inte åka vägen som stod i vägbeskrivningen   . Hmmmm.....vilken vägbeskrivning. Det enda jag har sett är koordinater till gps. Inga som jag kunde använda dessutom. Så jag gjorde det lätt för mig. Tittade hemma om det finns en cache i närheten av klubben. Njaaa....tydligen skulle vi helt i obygden. Inga cacher i närheten, men en efter vägen. Så när vi närmade Strängnäs så tog jag sikte på den cachen. Den skulle vara i närheten av en kyrka vid en korsning. Men sen tog det stopp. Skall jag till höger eller vänster. Så jag åkte in på parkeringen till kyrkan, och försökte tyda  mailet. Nä, det är lika bra jag ringer. När jag sitter och pratar med dom på klubben, så kommer min klubbkompis. Hon hade börjat fundera på samma sak, och skulle åka in på kyrkans parkering för att ringa mig. Då ser hon mig stå på parkeringen och prata i telefon   . Ja, så då kom vi till klubben. Parkeringsvakten frågade om jag hade nån löptik. Nej, det hade jag inte. Nä, det är bra sa han för dom får åka dit bort och hålla sig där. Ja, det är bra tänkte jag. Vi kom dit ganska precis. Hade velat vara där lite tidigare. Men Jeri skulle ju starta bland dom sista. Inga varningsklockor ringer där heller. När vi gått banvandringen så ser jag att det är bara 10 st före oss. Så jag går och hämtar Jeri, så att jag skulle få jobba upp lite kontakt med han. Men när vi kom ut mellan klubbstugan och plan och jag försökte få kontakt, så gick det ju inte så bra. För han såg ju bara en massa 2-beningar och 4-beningar, och alla ville han ju helst hälsa på. Men där borta, där är det nästa inga. Så jag kan gå dit och försöka jobba på kontakten. Ju längre jag var därborta desto sämre blev det med kontakten. Sen började han vädra lite. Då började jag tänka. Hmmmmm....löptikarna skulle hitåt visade parkeringsvakten. Är hela den här stora planen för löptikarna. Japp....det var den. Alltså där står jag och försöker jobba upp kontakt med min unga hane, mitt bland en massa löptikar. Smart!!!!! Så jag gick bort därifrån. Så långt jag kunde, nära grillen. För den doften frestade inte han. När det blev vår tur så gick vi in på banan, och jag försökte få han och sitta. Näää, det skulle han inte alls. Utan han stod och tittade ut mot planen där dom goa löptikarna fanns. Efer att försökt få han och sitta en stund, så gav jag upp. Så jag sa åt domaren att nu hjälper jag han på traven lite. Så då diskade vi oss redan från start,  men jag tänkte försöka gå banan som miljöträning. Ibland så hade jag lite kontakt med han och han gick ganska bra. Men så kom dom goa dofterna igen. Så det var den miljöträningen. 

 

På eftermiddagen så var det dags för Lizzie, och jag trodde nog att vi skulle fixa den. Det började bra. Första halvan av protokollet var alldeles rent. Jag hann till och med tänka att det här går ju bra och hon är ju tyst. Sen skulle hon över på höger sida. Då kom snacket. Sen var det en höger sväng med sitt. Jag har nu tränat in på Lizzie att jag sätter fram andra handen och säger runt, och sen snabbt ett sitt. Då brukar hon sätta sig på höger sida. Men idag så blev det en snurr när jag sa runt. Fel övning = -10. Sen snackade vi igenom mer av banan. Nästa -10 fick vi ett nybörjarmoment. Hon hamnade på fel sida, tappade bort henne där ett tag. Sen visade Lizzie att hon är klubbens enda riktiga agilityhund   . Det var ju 4 hundar från klubben i mästarklass. Men dom andra tävlar agility i klass 3. Och så Lizzie, den enda som har drag på hoppet   . Vid andra hoppet så var det meningen att hon skulle sitta före hoppet, jag skulle gå ifrån henne och vid hopphindret kalla in henne och hon skulle hoppa. Precis när jag skulle till och säga sitt, då sa det bara smack och hon var på andra sidan hoppet. Jahadu, du är där. Sen snurrade hon inte åt rätt håll på snurr under gång. Sen blev det strul vid sista sidbytet. Sen gick det väl skapligt resten av banan. Honnören stod hon hela tiden som hon skulle. Men dom poängen räckte inte till några 70 poäng inte. 50 poäng hade vi kvar. 

 

Efter prisutdelningen skulle vi åka hem. Men först skulle jag ta den där cachen jag hade tagit span på när jag skulle hitta till klubben. Sen åkte jag hemåt. När jag kom till byn så tänkte jag åka förbi vid affären innan jag åker hem. Skulle ta min plånbok. Ingen plånbok fram, ingen bak, ingen på golvet, ingen i ryggan. Ingen plånbok nånstans   . Kände paniken växa. Måste jag spärra alla kort igen. Jag hade plånboken i handen innan jag åkte. Men vad gjorde jag av med den. Var jag på toa innan jag åkte och la den där? Har jag varit så dum att jag lagt den på biltaket? Då var paniken ett faktum. Det var bara och ringa tillbaka till klubben. Nä, dom hade inte sett nån plånbok, och nu var hon inte kvar på klubben mer. Ännu mera panik. Öppnar bakluckan, och det första jag ser, plånboken i skuffen med Lizzie   . Vilken lättnad. Så nu in till affären och köpa mera pulver och blanda i varmt vatten för att få bukt på förkylningen. Får hoppas att det här går över till nästa helg. Skall ju döma i Lindesberg på lördagen.

Av Marru - 15 april 2015 22:07

Nu har Jeri tränat kontakthinder 2 kvällar på raken. Fast denna vecka har vi tränat på träningshindrena, för dom andra har varit på tvätt. Vi skall ju egentligen inte träna på dom andra. Men eftersom dom stod uppställda efter förra tävlingen så tränade vi på dom förra veckan. Nu blir det inga kontakthinder på några dagar. Vi får hoppas att det håller i sig några dagar. På lördag är det ju dags för tävling. Klass 1. Det skall bli så kul. Ser redan fram emot den. 

 

Sitter och tittar på dom små mästerkockarna nu. Spelade in det, för jag visste att det skulle bli sent ikväll. Vi skulle ju bygga banan till lördagen. Eftersom vi inte skall träna rallylydnad i Norberg imorgon så kunde vi ställa upp banan redan idag. Nu behöver man inte plocka undan alla hinder på onsdag när man tränar klart. När vi är i Semla så finns det plats och träna rallylydnad fast det står en agilitybana framme. Men dom där mästerkockarna, dom är alldeles otroliga dom små ungarna. Hur kan dom veta allt. Jag kan ju inte ens hälften av vad dom kan    

 

Yeeaaaahhhh.......imorgon blir det rallylydnadsträning i Semla. Som vi har längtat.

Av Marru - 9 april 2015 23:35

Nu har jag börjat slarva igen. Jag som skulle börja skriva regelbundet. I måndags så gjorde jag inget speciellt. Gick och småstädade här hemma lite. På kvällen var jag till Borlänge och spelade durspel med tjejerna. Ja, före det så tappade jag bort Lizzie. Fick lite panik ett tag. Hade ju dörren öppen till baksidan, och hon brukar ju inte vilja vara ute. så jag tog in hundarna innan jag skulle åka och spela. Reagerade alla fall på att Lizzie inte var bland dom uppe. Men jag tänkte att hon säkert var nere i gillestugan. Där hon alltid brukar ligga och sova. Men ingen Lizzie där. Var tvungen upp och kolla, men inte där heller. Kollade i tvättstugan, för hon har ju en gång hamnat där utan jag märkt det. Ingen Lizzie där heller. Sprang ner och tittade ut genom framdörren. Tänkte ifall hon smitit ut när maken åkte. Nä, inte där heller. Så jag var tvungen och titta ut på baksidan och ropa på henne. Ja, där kom hon. 

 

I tisdags var det agilityträning med Lizzie och Jeri. Det känns som om Lizzie har kanske lite mer fart nu än vad hon haft under vintern. Vi försökte få upp Jeri på balansen, men det gick inte så bra. Han var lite tveksam till A-hindret också. Men till slut så fick jag upp han på den. Och innan vi åkte hem så sprang han över den mer än gärna.

 

I onsdags så var jag på agilityträning med bara Jeri. Då började vi med att ställa balansen på ett par träbord, låga. Först så fick jag lyfta upp han på balansen och sen fick han springa ner. Till slut så började vi jobba med att ta över han med koppel, och till sist så gick det utan koppel. Han tom drog själv upp på balansen när jag bara stod bredvid. Sen sa jag att det var ju synd att det inte fanns nåt att lägga på så att det blev lite högre. Då fick jag till svar att den nya balansen går höja och sänka. Så vi sänkte den ett par hack. Då vart det nästan lika högt som den gamla balansen på träborden. Fick göra likadant igen som på den förra. Men till slut så sprang han över som ingenting. Sen fick han lägga sig i bilen en stund, och vi höjde balansen ett hack.

 

Sen fick vi göra samma sak igen. Men till slut så sprang han över igen. In i bilen en vända till, och så höjde vi den till normalhöjd igen. Sen var jag till bilen och hämtade han. Den här gången så sprang han vöer utan några procedurer. Nu gäller de bara och hålla i det. Svårt att tänka sig att han förrförra sommaren sprang över balansen hur lätt som helst. Han var ju bara ett halvår då, och när jag ville att han skulle komma till mig så sprang han över balansen istället. Han tyckte det var det roligaste som fanns. Fast han kanske var ung och dum då   . Han hade lite svårt med A-hindret också i onsdags. Jag måste försöka komma ihåg på tävling att jag inte lämnar han före dom hindrena. Utan att vi springer mot dom tillsammans, och jag försöker hålla han vid mig. Ja, om en vecka så ser vi hur det har gått. Men först måste vi träna med gungan under veckan som kommer. 

 

Igår så hade jag en mammadag. Vi brukar åka och handla åt henne. Sen brukar vi komma hem till oss för mat och fika. Sen brukar jag skjutsa hem henne på kvällen. Fast igår så fick hon åka lite tidigare för vi var tvungna och åka på träningen. Men jag gav mamma stränga order om att absolut inte öppna dörren till nån, ifall hon inte är 100 % säker på vem det är som står bakom. I måndags så hade det ringt på hos en äldre dam, mitt på ljusa dagen. Ett par som hade slagit ner henne och de hade fått med sig 1000 kr alla fall. Sen vet jag inte om det var mer. Men idag fick jag höra vem det var, och det blir direkt nåt annat när man känner personen. Förut så tyckte man bara synd om personen i fråga. Men nu har man ansiktet på personen som har blivit så illa misshandlad att hon fick in på lasarett. Ok, det är ju ingen person jag har haft så mycket kontakt med. Men jag har ju pratat med henne ett antal gånger, fast det är ett tag sen nu.

 

Idag har jag haft det lite stressigt. Promenad med hundarna. Sen frukost och in till Ludvika. Var tvungen och få tag i förlängningsladd till telefonen som mamma köpte förra veckan. Nu har hon en fast telefon med högtalarfunktion. Den trådlösa hon har klarar hon inte av. Det händer titt som tätt att hon glömmer på trycka på knappen för att avsluta samtalet. Så när jag försöker ringa till henne så tutar det bara upptaget. Ja, det är ju ingen som har sagt att det inte händer nu också. Men nu har hon en Doro med stora knappar. Det fanns 3 snabbvalsknappar. Då behöver hon bara, tex trycka på A och på en grön knapp. Då kommer hon till mig, och behöver inte ens lyfta på luren. Utan högtalarfunktionen går igång direkt. Men enda telefonjacket som den fungerade i var den ovanför bänken i köket. Hon vill ha telefonen på bordet bredvid gungstolen där hon brukar sitta. Men sladden räckte inte. Ja, det hade ju räckt om man hade haft sladden på golvet. Men det är ju ingen höjdare att hon skall ha sladdar på golvet. Så köpte en förlängning på 15 meter. Så får maken dra det  via taket istället. 

 

Hem och städa. Maken skulle tvätta Jeri åt mig ikväll. Så jag åkte på rallylydnadsträning med Lizzie och Clara. Clara har inte fått träna nåt på ett år. Får ju inte plats med 3 hundar i bilen när jag har en mellanvägg. Så då har Clara fått stanna hemma. Men ikväll fick hon följa med. Helt har hon inte glömt bort rallylydnaden. Men att vara på höger sida gillade hon inte. Hon har ju aldrig gjort det. Clara har ju bara gått fortsättningsklass. Fast hon har ju kvalificerat sig för avancerad klass. Vi får väl se hur det blir med det. Jag hade alla fall tänkt att hon skulle få starta i fortsättnigsklass på collie-SM. Vi hade gjort en mästarklassbanan ikväll. Gick den med Lizzie 2 ggr. Första gången så ville hon prata, andra vändan var hon mycket tystare. Hon var tyst i början när hon var på vänster sida. Men direkt när hon kom på höger sida så började hon snacka. Men andra vändan gick hon betydligt tystare. Just ja, innan rallylydnadsträningen hade vi en platsliggning. Lizzie låg fint idag. 3 minuter och helt stilla. Vi hade ju problem med det förra året. Jag är lite sugen på att starta i klass 2 med henne. Men jag får ju inte till rutan och hoppet riktigt ordentligt. Sen vill hon ju snacka lite väl mycket under fjärren. Annars så tycker jag att hon fixar det ganska bra. 

 

När vi tränat klart, så packade vi rallylydnadsgrejerna i bilarna. Vi bestämde ikväll att nu flyttar vi till Semla   . Ikväll hade ju varit helt perfekt att träna där. Men vad jag ser så håller nog vädret i sig nästa vecka också. Men agilityträningarna blir kvar i Norberg nån vecka till.

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Chat

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019
>>>

Translator

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Banners

Hundsidor

Målarbodens blommor

Länkar

Recept

Väder

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Colliekompisarna med Blogkeen
Följ Colliekompisarna med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se