Colliekompisarna

Inlägg publicerade under kategorin Agility

Av Marru - 28 mars 2015 23:16

Imorse vaknade man till strålande solsken, och så mådde jag ju ganska bra. Ok, lite luddig i huvudet fortfarande. Men jag hade sovit ganska bra. Hade inte varit täppt i näsan, och behövde inte ta några halstabletter heller. Vi var ganska många från klubben som skulle tävla där idag. Vi var tvungna och vara där i tid för klubbkompisen skulle tävla i small och dom var före large. Jag gick en liten vända med Lizzie och Jeri. Sen gick jag in i ridhuset och tittade på dom andra. Jag var först lite orolig för ridhuset. Det skulle egentligen varit i ett annat ridhus, men där var hästarna sjuka och dom fick inte ha en tävling där enligt veterinären. I det ridhuset har vi tävlat en gång, och vi tyckte det var ganska litet. Och det här skulle vara ännu mindre. Jag såg framför mig folk som satt och trängdes alldeles runt banan. Men när vi kom dit så såg jag att det var ju perfekt för våran första start på bortaplan. Dom hade delat av ridhuset i mitten. Då blev det 4 väggar runt banorna, och läktare runt omkring. Kändes ju hur säkert som helst för oss. Man hade kanonbra utsikt från läktaren i gaveln över hela ridhuset. Man kunde titta hur det gick för klubbkompisarna på en bana, och från samma ställe såg man ut över den andra banan också. Lätt och hålla koll på när det blev dags för banvandring för oss. 

 

Vi började på en agilitybana. Hopp, gunga. Där tänkte jag att jag måste ta det lugnt med Jeri, så att han inte far över den för fort och det händer nåt och han blir rädd. Det var en sån där gunga som jag inte riktigt gillar. Men det gick bra. Sen vart det en böjd tunnel, ett hopp och slalom. Först trodde jag att han skulle springa förbi slalomet. För det gjorde han i torsdags när jag prova slalom med han efter rallylydnadsträningen. Då sprang han bara förbi vid sidan. Så jag var beredd på att ta tillbaka han. Men så såg jag att han gick in i första porten, och fortsatte. Ja, då var det ju bara och hänga på, och han tog hela slalomet. Sen vart det ett hopphinder. Men där fick vi lite strul, för han sprang förbi den vid sidan av. Så var jag ju tvungen och få han över på rätt sida utan att han hoppade över fel. Efter det var det hopp, tunnel, hopp, hopp och en till tunnel. Sen var det bara några hopp, tunnel, A-hinder och i mål. Jipppiiii!!!!! Vi hade klarat våran första bana på bortaplan utan att diska oss. Vi fick 5 fel på halsen och tidsfel och en 34:e placering. Men vi tog oss runt, och det är huvudsaken. 

 

Sen var det dags och börja vänta på nästa banvandring. De hade delat largeklassen i 2 delar. Första delen gick banvandring, sen tävlade. Efter det gick andra delen banvandring och tävlade sen. Tanken var att när vi i den första delen var klara, så skulle det vara klart på den andra banan för oss. Men nu blev det inte riktigt så. Så vi fick vänta en stund. Jag var lite orolig för hoppklassen för jag såg att den startade med däcket, och det har vi ju inte tränat så mycket. Sen var det här däcket helt olikt den som vi har på klubben. Men när det var dags för våran banvandring så upptäckte jag att det stod ett hopphinder där istället. Det tackar vi för. Den här banan kändes också ganska enkel. Började med ett hopp, och slalom. Han tog slalomet mycket långsammar än  vad han gör när vi tränar. Men jag ville inte börja stressa på han. Tänkte att då kanske han går ur, att det är bättre att han tar det säkert istället. Hela banan så hade jag som mål, säkert. Bättre att få börja med att lyckas. Den här gången så sprang han inte förbi några hinder, utan tog alla precis som han skulle. Tror inte han ens stannade och ruska på sig efter säcken. Det brukar han göra när vi tränar. När han kommer ut ur säcken så ruskar han på sig. För det kan ju ha hamnat några pälsstrån på sniskan. Men inte idag då. När vi kommit över halva banan utan några fel, så tänkte jag att det här kan väl aldrig gå vägen. Men det gjorde det. Han nollade sitt första lopp. Han fick några sekunder tidsfel. Men jag vet att hade jag jobbat på så hade han fixat tiden. Men vi har inte bråttom att nolla oss. Vi hinner köra många lopp, och det kommer när vi är redo. Är så stolt över min lille kille. 

 

Efter det så tog jag Lizzie och Jeri med mig på en promenad, läs cachejakt   . Jag hade ju span på ett vid ett museum nära ridhuset. Men där var det nåt på gång, för det var parkeringsvakter och en massa folk där. Så jag fick sikta in mig på en annan i närheten. Vi hittade till den till slut. Det var en rolig en vi hittade. Sen gick vi tillbaka till bilen. Jag gick in och titta hur långt dom har kommit, och hur det har gått för dom andra. Efter en stunds väntande var det då äntligen dags för Lizzie och springa. Hon gjorde som vanligt, säkert men lite långsamt. Hon fick en del tidsfel och kom på 15:e plats. Sen vart det ju dags för hopploppet. Den banan kändes mycket knepigare. Då upptäckte jag en sak som var till nackdel med ridhuset. Innan vi skulle starta så upptäckte jag att jag kom ju inte ihåg banan. Det fanns inte heller riktigt nån möjlighet att gå in och kolla hur den gick. Så det var ju bara och chansa på att det skulle gå bra. Början gick bra, men sen kom det ett hopphinder, och jag höll på att ta henne över från fel håll. Men kom på mig, och sen fick jag jobba för att få henne på rätt sida igen. Sen gick det ganska bra. Slalom, tunnel ett hopp. Men vart tar Lizzie vägen   . Hon skall in i slalomet igen. Jaha, så då diskade vi oss. Ja, det var väl lika bra det, för vi fick ju en massa fel vid det där hoppet där jag glömt vilket håll hon skulle hoppa från. Vi hade bestämt att vi åker till Eskilstuna och äter på Max där. Men då fick vi vänta på en som skulle starta sist. Så då tog jag Lizzie och Jeri med mig och gick tillbaka till det där muséet där dom hade en cache. Det var ett försvarsfordonsmuseum. Det stod ett par pansarvagnar där. Cachen skulle vara nära byggnaden och där stod en pansarvagn, och jag tänkte för mig själv. Hur mycket behöver man rota för att se den. Men jag såg den ganska snart när jag närmade mig pansarvagnen. Men jag såg även en pappa med sitt barn som sakta gick mot parkeringen, och pappan sneglade på oss. Så jag började ta kort på Lizzie och Jeri framför pansarvagnen och hoppades att de skulle komma iväg snabbt. Men sen kommer det en bil på vägen, och stannar på busshållsplatsen alldeles bredvid. Men hallååååå, där kan du ju inte stå   . Så då fick jag gå där fram och tillbaka och låtsas vara intresserad av dom där pansarvagnarna. Men jag hade bestämt mig, jag var så nära, jag såg den. Jag tänker inte gå därifrån förrän jag hade loggat den. Äntligen åker bilen......några meter och stannar. Men för sjutton....åk. Efter många om och men så åkte han, och det var bara för mig och fiska fram cachen. Burken satt fast i en liten pansarvagn. Så jag kunde äntligen logga dagens andra burk. Det var inga problem med att få tillbaka den. 

 

Så det var min dag idag.

 

Ridhuset

 

 

Första cachen som hette Tomtebo. Hmmm...undrar varför   

 

 

Jeris första agilityrosett   

     

 

Sen blev det pansarvagn.

 

ANNONS
Av Marru - 21 mars 2015 21:00

Idag har vi haft Länskamp på klubben idag. Det var visst inte egentligen vår tur att ha hand om det, utan Gävleborgs. Men dom har kanske inte haft nåt ställe och ha det på, så då fick vi ha hand om det i år. Men nästa år blir det Gävleborg. Länskampen är en agilitytävling mellan Gävleborg, Dalarna och Västmanland. I varje lag så är det 7 ekipage i varje klass, alltså sammanlagt 21 ekipage från varje län. Från varje klass så måste minst 3 gå i mål av 7 för att räknas. 

 

Dom började med agilityklass. Banan såg ganska komplicerad ut från sidan. Men när dom började köra och man såg hur dom handlade så såg man hur roliga banorna var. Man vart riktigt sugen och prova själv. Fast tyvärr så är dessa banor lite för svåra för Jeri än. Gävleborg hade otur. I small-klassen fick de inte in 3 ekipage i mål. Då tänkte man att vad surt det måste vara och springa resten av loppen när man vet att man inte är med i leken. Jaha, sen var det dags för oss att inte få 3 i mål i en klass. Tror det var large. Då var vi också ute ur leken. Nu var det bara och hoppas på att Dalarna också missade en klass. 

 

Efter det blev det hoppklass, och den banan såg ganska rolig ut också. Äntligen så missade Dalarna också en klass. Så då får man ju gå till och räkna på nåt annat vis för att få fram vinnaren. Men tyvärr så missade vi i ytterligare en klass med att få in 3 i mål. I medium så kom ingen i mål. Så därmed var vi totalt ur leken. 

 

Slutresultatet blev att Dalarna vann, sen kom Gävleborg. Tyvärr kom Västmanland sist.......den här gången. Nästa år kommer vi igen, starkare än nånsin   .

 

Jag stod i hallen och pratade med nån på morgonen när nån kommer fram till mig och frågar om jag är tävlingsledare. Jag såg ut som ett frågetecken och frågade, va är jag tävlingsledare. Ja, det står här. Marketta det är väl du. Jaha, då är väl jag tävlingsledare då   . Ja, hon som brukar vara det kunde ju inte vara det eftersom hon tävlade ju. 

 

Vi hade en trevlig domaraspirant som dömde idag. Hon skall även döma på våran tävling på långfredagen. Hoppas hon gör lika roliga banor då. Hon skall även göra sitt slutprov då, och jag tror det kommer att gå bra. 

ANNONS
Av Marru - 11 mars 2015 23:30

Idag har Jeri och jag varit på agilitykurs. En rolig men intensiv dag som alltid. Det är tredje gången som han går kurs för Annica Aller nu. Idag tränade vi handling. Mycket framförbyten och blindbyten. Nån Jaakko blev det också. Ja, dom som inte vet vad det handlar om, så är det byten så man skall få hunden över från ena sidan till den andra. För ibland så är det bättre att hunden är på höger sida, ibland på vänster. Det beror lite på vart man är på väg. 

 

Vi började med att bygga en bana. Sen var det bara och börja slita. Först 6 hinder, med framförbyte och 2 Jaakko. Det skulle köras 3 ggr. Sen la vi på några hinder till. Då fick vi till ett framförbyte till. 3 vändor på det. Där på slutet var det ett staket. Så vi skulle köra samma en gång till. Men då skulle vi göra framförbytet på andra sidan om staketet. Sen la vi på lite till. Och så höll vi på tills vi hade kört hela banan. Både med framförbyten och blindbyten. 

 

Jeri var så duktig så, men väldigt trött på slutet. Innan det var dags för oss att börja, för våran kurs skulle börja på eftermiddagen, så var jag till orientringsklubbens stuga och värmde upp maten. Så att dom som gick på förmiddagen fick äta. När jag väntade på att vattnet skulle koka så gick jag en vända med Jeri. Såg årets första tussilago idag. Den var så gul och fin. Såg en nässelfjäril också, men den gick ju inte att fota. Den fladdrade fram och tillbaka hela tiden.

 

 

 

Det fanns en stor sten där i närheten. Jag tänkte jag skulle försöka få Jeri och sitta på den stenen för att ta en bild på han. Försökte få upp han från sidan. Men vad gör han. Klättrar upp på framsidan, som var nästan som en vägg   . Han är ju som en bergsget.

 

 

Av Marru - 10 mars 2015 22:41

Hade inte tänkt åka till Norberg på agilityträningen ikväll. Men blev övertalad. Egentligen hade jag tänkt ha en stadsträning. Men eftersom tunnlarna och slalomet stod kvar efter lördagens tävling så tänkte jag att jag åker väl dit då. Ville ju prova på en del saker som det var problem med under tävlingen. Men inte blev det väl som det skulle. Vi hade tydligen glömt bort hur hoppen stod på banan. För det som vi hade problem med på tävlingen vardet inte alls några problem med idag. Med andra ord så måste  vi ställt hopphindrena lite fel. För det var ju inga problem alls.

 

Men vad jag är glad åt att Jeri fixar slalomet på båda sidor. Ibland tycker jag nästan synd om dom som på banvandringen funderar på hur dom skall göra för att de måste ha hunden på rätt sida vid slalomet. Jag behöver inte tänka på det med vare sig Lizzie eller Jeri. 

 

Imorgon blir det agilitykurs för oss med Annica Aller. Skall bli kul och se vad hon har hittat på för roligheter åt oss den här gången. 

Av Marru - 21 februari 2015 22:34

Idag har vi haft klass 2 tävling på klubben. Kan ju bara bli imponerad hur bra det flyter på hos oss när vi har tävling. Det rullar på hela tiden. Vi hade 4 lopp idag, 2 agility och 2 hopp. Sammanlagt ca 280 starter. Sammanlagt blev det 12 banvandringar, 4 banbyggen, och allt detta tog bara 7 timmar. När sista ekipaget var i mål i en klass, så blev det prisutdelning direkt och banvandring för nästa klass under tiden. Nånting som också är bra hos oss är att funktionärerna får äta. I normala fall så har vi bara vanliga mackor, varma mackor och fikabröd. Men idag hade vi lasagne och den var underbart god. Det är många klubbar som delar ut matkuponger till sina funktionärer. Halva dagen så får man en fikakupong. Hela dagen så får man mat. För övrigt så har vi ju jättebra priser på vårat fika på tävlingarna. 5 kr för kaffe, 5 kr för fikabröd och det finns flera sorter och välja på. En smörgås 10 kr, och lika för en varm macka. Det är många som tycker att fikat är för billigt, men det går ju runt. Men själva tävlingen då för Lizzie och mig.

 

Första loppet var ett agilitylopp, och jag tyckte faktiskt att det gick ganska bra. Hon gick fortare i slalom än vad hon brukar normalt göra på tävling. Hon blev inte stående så länge på gungan heller. Men så litade jag lite för mycket på henne. Jag skulle visat henne på hopphindret före balansen. Men jag litade ju på att den där tar hon ju hur lätt som helst, och så springer hon förbi den. Jaja, det blir som det blir. Det var bara ju bara balansen och ett hopp kvar. 

 

Nästa lopp var ju också ett agilitylopp och den började med hoppet och balansen. När hon är på väg upp på balansen så hade jag ju kommit en bit på väg redan, och ser att hon hoppar av balansen   . Men vad nu då??? Så jag gick tillbaka och tog upp henne på balansen, men hon var väldigt tveksam. Vet inte om hon trodde att det var gungan hon var på. Men sen gick det ju ganska skapligt alla fall, men långsamt. Så vi kom på 14:e plats med 5 hinderfel och tidsfel. 

 

Sen gick vi över på hoppklass. Vi tog ju oss fram som vanligt. Sen på slutet, så skulle hon i en tunnel men var på väg på sista hoppet. Jag stannar vid tunneln och skriker för full hals "här" . Hon stannar till och springer till mig. Bakom tunneln står en klubbkompis som är tidtagare, och jag ser henne ruska på huvudet och mumla "nejnejnej" . Vadå nej tänkte jag, hon skall ju in dit. Jaja, jag kör som jag tänkte. Men då hade hon klubbkompisen trott att vi var på väg fel. Hon hade missat att det var just där på slutet vi var. Vi kom på 14:e plats i det loppet också, men med 0 hinderfel men med tidsfel. 

 

Fjärde loppet så fanns det ett ställe mitt på banan, där det var 2 hopphinder som man skulle ta i en cirkel. Jag vet sen tidigare att just den kombinationen så blir Lizzie ännu långsammare på, och jag fundera hela tiden hur jag skulle göra för att hon inte skulle tappa mer fart. Hmmmmmm....löste det väldigt bra tydligen. Genom att skippa den biten helt   . Fast jag trodde själv att vi tog den. Jaja, så ka det bli.

Av Marru - 17 februari 2015 23:28

Maken sa åt mig idag, åk och träna idag. Du kan träna på onsdag och torsdag också. Nä, inte åker jag 3 dagar i veckan sa jag, sen har vi ju tävling på lördag också. Sen när jag gick morgonpromenaden med hundarna så kom jag på att jag hade ju tid till fotvårdaren på eftermiddagen. Hade ju bokat den så att jag skulle kunna åka till träningen på en gång efter det. Så när jag ändå skulle åka till Fagersta, så var det väl lika bra och åka till Norberg också   .

 

Först verkade det inte bli så mycket folk, men det trillade dit efterhand. Jag tränade på det som vi hade problem med på tävlingen i lördags eftersom banan stod kvar. Det är fördelen med en egen hall som vi har helt för oss själva. Vi kan ha hindren stående kvar utan att nån gnäller. Behöver bara plocka undan en gång i veckan och det är på onsdagar. För på torsdagar har vi rallylydnadsträning. 

Av Marru - 15 februari 2015 23:30

Ja, hur började det? Intresset för agility. Det var ju inte självklart från början. Vi hämtade Micki i januari 2002. Då bodde vi i Virsbo, så vi gick med i Sura BK. Där gick vi på ett par lydnadskurser. Sen blev jag uppsagd från stålrör, och fick lite panik. Sitta fast i Virsbo med ett hus, och vara arbetslös. Nä, det ville jag inte. Så vi sålde huset. Då var det bara och leta reda på ett nytt ställe och bo på. Vi ville till Smebacken båda två. Men här fanns det ju inga bra ställen och bo på, särskilt när man hade 2 hundar. Ja, vi hade ju hämtat Farina innan Micki blev 3 år. Två veckor innan vi skulle vara ute ur huset, så hade vi fortfarande ingenstans och bo. Vi trodde inte riktigt på att det skulle gå så snabbt och sälja huset i Virsbo. Men till slut så hamnade vi i Söderbärke. Där fanns ju drömlägenheten för oss. En radhuslägenhet, med egen ingång och uteplats. Perfekt för Micki och Farina också som vant sig vid en egen tomt.

 

Då gick vi med i Ludvika BK istället. Ari började på agilitykurs med Farina, och jag på en appellkurs med Micki. Jag trodde av nån anledning att det var det vi ville hålla på med   . Ända till jag på en lydnadsträningstävling mötte en gäspande Micki i det fria följet. Men spåra tyckte han var roligt. Så det gjorde vi väl lite då och då. Ända tills den dagen när jag fick plocka småpinnar ur hans päls i minst 2 timmar. Han var ju kastrerad, och fick alldeles för mycket päls. 

 

Men till slut så började även Micki och jag på en agilitykurs. Och nu vaknade Micki till, och även jag lite. Det var ju jättekul. Fast maken var inte speciellt sugen på att tävla. Men alla fall så var jag med både Micki och Farina på en inofficiell tävling i Hedemora. Det gick ganska bra. Kommer ihåg att en av dom placerade sig, för vi fick en rosett där. Jag tror att det var Farina. 

 

Sen hände det olyckliga med pappa, och man kom av med precis allt efter det. Men till slut så började vi träna igen. Jag var iväg på nån tävling då och då. Var upp till Mora en gång med båda, och Farina kom på fjärde plats med knappa 4 sek från en pinne. En gång var vi i Borlänge. En gång var jag till Borlänge med bara Micki. Enda jag kommer ihåg från tävlingen att ett av loppen var Mickis bästa, han kom på 12:e plats, och att tävlingen började okristligt tidigt. Micki var ju inte nån morgonhund precis. Han kunde ligga och dra hur länge som helst. Nästan som Lizzie är nu. Vi var också till Västerås och tävlade nån gång. 

 

Men det var inte förrän när vi fick Lizzie, och gick med i Fagersta KK som det började hända saker. Vi började åka på tävlingar. Till slut så började vi samåka också. För nu hade vi blivit rejält bitna, och vi var nog på alla tävlingar inom 15 mils radie. 

 

Stora spänningen med agilityn är när man går banan och funderar på hur man skall göra där och där. Man kanske tom testar nåt man inte brukar göra. Sen att få köra loppet, och det man tänkt ut fungerar, eller kanske inte. Lizzie och jag harvade säkert 2 år i ettan. Vi var många gånger nära den magiska nollan. Men ofta så fick vi tidsfel. Minsta tidsfelet vi haft i ett lopp i ettan var 0.01 sek. Då muttrade man lite när man hoppats på att få den första pinnen nån gång. Sen helt plötsligt på en tävling i Mora lossnade det. Vi fick första pinnen i hoppklass. Sen gick det i rasande fart. Hon fick en pinne i hoppklass och en i agilityklass i Kungsör. Sista pinnen i hoppklass fick hon i Hofors. 4 pinner på en månad. Tyvärr så var man tvungen på den tiden att flytta upp till nästa klass när man fått sina 3 pinnar i klassen. Idag är det valfritt. Så då var vi i klass 2 i hopp, och i klass 1 i agility. Det kändes nästan som pest och pina. Men det var alla fall inte så många tävlingar och åka på under vintern. Det var ju inge kul och åka på en tävling och bara få springa ett lopp. Sen på våren igen, skulle Västerås KK ha sin 2-dagars tävling. Dom har alltid ena dagen 2 x agilityklass och andra dagen 2 x hoppklass. Så jag anmälde Lizzie till den dagen det var agilityklass, och Clara till den när det var hoppklass. Ville ju så gärna vara där båda dagarna. Jag sa på skoj när vi kom dit att idag skall vi ta dom där sista pinnarna i agilityklass. Men så visade det sig att Lizzie ville faktiskt ha dom. En pinne i båda loppen tog hon, och hon kunde nu flytta upp i klass 2 i agilityklass också. 

 

Nu i vår får jag återigen åka på den klass 1 tävlingen. Men den här gången är det med Jeri. Ser redan fram emot den  tävlingen. Men i år har dom även en klass 2 tävling på fredagen. Så jag skall åka på den med Lizzie. Trots att hon är så långsam. Kan ju inte sluta helt med henne för det. 

Av Marru - 14 februari 2015 20:09

Idag var det dags för den näst sista Vintercupen. Känns ju lite vemodigt, men samtidigt bra. För då vet man att snart är vi i Semla på gröna härliga gräsmattor. Vi hade 3 ggr agilityklass idag. Inte för att det är nåt fel på våran hall, för den är den bästa hallen av alla. Men inte ens den slår gröna gräsmattor. Vi har ju under vintern haft en domaraspirant som dömt på Vintercupen. Idag var det hans stora dag. Examination! Så därför vart det lite annorlunda än mot tidigare gånger. I normala fall så behöver man inte bygga om så mycket, utan bara flytta om siffrorna, så har man helt plötsligt en helt ny bana och springa på. Men eftersom det var examination, så var han tvungen och rita 2 banor. Så idag blev det banbygge mellan första och andra banan. Men sen var det bara och flytta siffror till den sista, för då var examinationen klar. Det gick bra. Alla banorna har varit väldigt trevliga. Fast förra vintercupen var det ju extra roliga banor, för då kändes det att det lossnade det för oss. Det var ju inga hinder som skulle tas från fel håll. Fast Jeri tyckte ju att det fanns ett sånt på varje bana. Men det är ju en annan sak. 

 

Jeri hade startnummer 1 i första loppet idag. Det var väl inte det bästa tänkbara för han. Han hade ju legat i bilen hela tiden som small och medium sprang. Sen hämtade jag en övertaggad hund från bilen som bara ville busa. Jag hann inte hålla på med han så mycket innan det var dags för oss att gå in. Jag hade problem med att få han och sitta. Det hade jag i och för sig i alla 3 loppen. När han satt sig så kom han på att det kliar. Så då satt han och kliade sig. Tittade lite hit och dit. Var vädligt svår att få kontakt med. Men till slut så kom vi iväg. Men den där rastlösheten satt i, så vi kom inte så långt förrän vi bröt. Lizzie gick sakta men säkert som vanligt. Men hon kom på 6:e plats alla fall. Jag tror alla fall att det var i det loppet. 

 

I nästa lopp då hade den där eländiga gungan kommit fram. Den var ju inte med i den första. Skulle köra Lizzie först i det loppet. Ja, det gick ju sakta men säkert även där. Blev en 13:e plats i det loppet. Jeri startade på slutet i det här loppet. Så hade jag tid att gå och jobba med han inne i hallen innan det vart vår tur. I det här loppet var det hinder som skulle tas från andra sidan. Men hindret stod ganska bra till från föregående, så det kändes inte som åt större problem. Men han sprang runt den, men jag fick över han på rätt sida alla fall. Det gick hyfsat bra. Men kom fram till att vi måste nog träna lite bakombyten också nån gång. Men alla fall så fick jag igen den där känslan att den här gången så fixar vi det här. Men när det var 3 hinder kvar till mål. En tunnel, balans och hopp, så hände det igen. Fast det var vid hopphindret före tunneln, för den tog han 2 gånger. Så var det väl inte riktigt tänkt   . Ja, så då diskade vi oss där då.

 

I tredje loppet skulle Jeri starta först igen. Fast då fixade jag en avbytare åt mig bakom datorn. Så jag kunde gå en promenad med han och Lizzie när small var inne. Jag måste jobba mer på att få han och sitta när jag är och tränar. För det var ju lite svårt igen. Sen ville det ju klia lite i nacken också. Men vi kom iväg alla fall. I det här loppet så sprang han runt hopphinder flera gånger. Men jag hade tänkt att det får bli vad det blir, jag skall ha runt han på rätt sida, han skall hoppa från rätt håll. Där satt den, äntligen så kom vi i mål med ett resultat   . Han kom på 8:e plats. Lizzie körde ju som vanligt. Börjar bli lite tröttsamt. Säkert men långsamt. Hon kom på 9:e plats. Med andra ord så slog Jeri Lizzie     .  Jeri fick sina första Vintercupspoäng idag, hela 3 stycken. Lovar att dom inte blir dom sista. Men säkert dom sista för den här vinter. Men det lär ju komma en vinter till. Lizzie fick också några poäng idag, tror det blev sammanlagt 7.

 

Jag skulle verkligen behöva banta ner Lizzie. Hon väger alldeles för mycket. Men det är inte så lätt i det här huset. Maken och jag har dispyter om det där varje vecka. Han säger "stackars Lizzie är hungrig, stackars Lizzie måste ha det och det, stackars Lizzie........" . Han kan hålla på så i evigheter. Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger "hunden är fet" . Nä, det är "stackars Lizzie" . Vi har ju en skogsväg här i närheten. Om det inte var så förbaskat mycket backar där så hade man kunnat cykelträna henne där när snön försvinner. Men det går ju inte få nån fart där pga backarna. Annars så finns det inga grusvägar här i närheten.

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Chat

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019
>>>

Translator

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Banners

Hundsidor

Målarbodens blommor

Länkar

Recept

Väder

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Colliekompisarna med Blogkeen
Följ Colliekompisarna med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se