Hade inte tänkt åka till Norberg på agilityträningen ikväll. Men blev övertalad. Egentligen hade jag tänkt ha en stadsträning. Men eftersom tunnlarna och slalomet stod kvar efter lördagens tävling så tänkte jag att jag åker väl dit då. Ville ju prova på en del saker som det var problem med under tävlingen. Men inte blev det väl som det skulle. Vi hade tydligen glömt bort hur hoppen stod på banan. För det som vi hade problem med på tävlingen vardet inte alls några problem med idag. Med andra ord så måste  vi ställt hopphindrena lite fel. För det var ju inga problem alls.

Men vad jag är glad åt att Jeri fixar slalomet på båda sidor. Ibland tycker jag nästan synd om dom som på banvandringen funderar på hur dom skall göra för att de måste ha hunden på rätt sida vid slalomet. Jag behöver inte tänka på det med vare sig Lizzie eller Jeri. 

Imorgon blir det agilitykurs för oss med Annica Aller. Skall bli kul och se vad hon har hittat på för roligheter åt oss den här gången. 

Idag har vi haft klass 2 tävling på klubben. Kan ju bara bli imponerad hur bra det flyter på hos oss när vi har tävling. Det rullar på hela tiden. Vi hade 4 lopp idag, 2 agility och 2 hopp. Sammanlagt ca 280 starter. Sammanlagt blev det 12 banvandringar, 4 banbyggen, och allt detta tog bara 7 timmar. När sista ekipaget var i mål i en klass, så blev det prisutdelning direkt och banvandring för nästa klass under tiden. Nånting som också är bra hos oss är att funktionärerna får äta. I normala fall så har vi bara vanliga mackor, varma mackor och fikabröd. Men idag hade vi lasagne och den var underbart god. Det är många klubbar som delar ut matkuponger till sina funktionärer. Halva dagen så får man en fikakupong. Hela dagen så får man mat. För övrigt så har vi ju jättebra priser på vårat fika på tävlingarna. 5 kr för kaffe, 5 kr för fikabröd och det finns flera sorter och välja på. En smörgås 10 kr, och lika för en varm macka. Det är många som tycker att fikat är för billigt, men det går ju runt. Men själva tävlingen då för Lizzie och mig.

Första loppet var ett agilitylopp, och jag tyckte faktiskt att det gick ganska bra. Hon gick fortare i slalom än vad hon brukar normalt göra på tävling. Hon blev inte stående så länge på gungan heller. Men så litade jag lite för mycket på henne. Jag skulle visat henne på hopphindret före balansen. Men jag litade ju på att den där tar hon ju hur lätt som helst, och så springer hon förbi den. Jaja, det blir som det blir. Det var bara ju bara balansen och ett hopp kvar. 

Nästa lopp var ju också ett agilitylopp och den började med hoppet och balansen. När hon är på väg upp på balansen så hade jag ju kommit en bit på väg redan, och ser att hon hoppar av balansen   . Men vad nu då??? Så jag gick tillbaka och tog upp henne på balansen, men hon var väldigt tveksam. Vet inte om hon trodde att det var gungan hon var på. Men sen gick det ju ganska skapligt alla fall, men långsamt. Så vi kom på 14:e plats med 5 hinderfel och tidsfel. 

Sen gick vi över på hoppklass. Vi tog ju oss fram som vanligt. Sen på slutet, så skulle hon i en tunnel men var på väg på sista hoppet. Jag stannar vid tunneln och skriker för full hals "här" . Hon stannar till och springer till mig. Bakom tunneln står en klubbkompis som är tidtagare, och jag ser henne ruska på huvudet och mumla "nejnejnej" . Vadå nej tänkte jag, hon skall ju in dit. Jaja, jag kör som jag tänkte. Men då hade hon klubbkompisen trott att vi var på väg fel. Hon hade missat att det var just där på slutet vi var. Vi kom på 14:e plats i det loppet också, men med 0 hinderfel men med tidsfel. 

Fjärde loppet så fanns det ett ställe mitt på banan, där det var 2 hopphinder som man skulle ta i en cirkel. Jag vet sen tidigare att just den kombinationen så blir Lizzie ännu långsammare på, och jag fundera hela tiden hur jag skulle göra för att hon inte skulle tappa mer fart. Hmmmmmm....löste det väldigt bra tydligen. Genom att skippa den biten helt   . Fast jag trodde själv att vi tog den. Jaja, så ka det bli.

Maken sa åt mig idag, åk och träna idag. Du kan träna på onsdag och torsdag också. Nä, inte åker jag 3 dagar i veckan sa jag, sen har vi ju tävling på lördag också. Sen när jag gick morgonpromenaden med hundarna så kom jag på att jag hade ju tid till fotvårdaren på eftermiddagen. Hade ju bokat den så att jag skulle kunna åka till träningen på en gång efter det. Så när jag ändå skulle åka till Fagersta, så var det väl lika bra och åka till Norberg också   .

Först verkade det inte bli så mycket folk, men det trillade dit efterhand. Jag tränade på det som vi hade problem med på tävlingen i lördags eftersom banan stod kvar. Det är fördelen med en egen hall som vi har helt för oss själva. Vi kan ha hindren stående kvar utan att nån gnäller. Behöver bara plocka undan en gång i veckan och det är på onsdagar. För på torsdagar har vi rallylydnadsträning. 

Ja, hur började det? Intresset för agility. Det var ju inte självklart från början. Vi hämtade Micki i januari 2002. Då bodde vi i Virsbo, så vi gick med i Sura BK. Där gick vi på ett par lydnadskurser. Sen blev jag uppsagd från stålrör, och fick lite panik. Sitta fast i Virsbo med ett hus, och vara arbetslös. Nä, det ville jag inte. Så vi sålde huset. Då var det bara och leta reda på ett nytt ställe och bo på. Vi ville till Smebacken båda två. Men här fanns det ju inga bra ställen och bo på, särskilt när man hade 2 hundar. Ja, vi hade ju hämtat Farina innan Micki blev 3 år. Två veckor innan vi skulle vara ute ur huset, så hade vi fortfarande ingenstans och bo. Vi trodde inte riktigt på att det skulle gå så snabbt och sälja huset i Virsbo. Men till slut så hamnade vi i Söderbärke. Där fanns ju drömlägenheten för oss. En radhuslägenhet, med egen ingång och uteplats. Perfekt för Micki och Farina också som vant sig vid en egen tomt.

Då gick vi med i Ludvika BK istället. Ari började på agilitykurs med Farina, och jag på en appellkurs med Micki. Jag trodde av nån anledning att det var det vi ville hålla på med   . Ända till jag på en lydnadsträningstävling mötte en gäspande Micki i det fria följet. Men spåra tyckte han var roligt. Så det gjorde vi väl lite då och då. Ända tills den dagen när jag fick plocka småpinnar ur hans päls i minst 2 timmar. Han var ju kastrerad, och fick alldeles för mycket päls. 

Men till slut så började även Micki och jag på en agilitykurs. Och nu vaknade Micki till, och även jag lite. Det var ju jättekul. Fast maken var inte speciellt sugen på att tävla. Men alla fall så var jag med både Micki och Farina på en inofficiell tävling i Hedemora. Det gick ganska bra. Kommer ihåg att en av dom placerade sig, för vi fick en rosett där. Jag tror att det var Farina. 

Sen hände det olyckliga med pappa, och man kom av med precis allt efter det. Men till slut så började vi träna igen. Jag var iväg på nån tävling då och då. Var upp till Mora en gång med båda, och Farina kom på fjärde plats med knappa 4 sek från en pinne. En gång var vi i Borlänge. En gång var jag till Borlänge med bara Micki. Enda jag kommer ihåg från tävlingen att ett av loppen var Mickis bästa, han kom på 12:e plats, och att tävlingen började okristligt tidigt. Micki var ju inte nån morgonhund precis. Han kunde ligga och dra hur länge som helst. Nästan som Lizzie är nu. Vi var också till Västerås och tävlade nån gång. 

Men det var inte förrän när vi fick Lizzie, och gick med i Fagersta KK som det började hända saker. Vi började åka på tävlingar. Till slut så började vi samåka också. För nu hade vi blivit rejält bitna, och vi var nog på alla tävlingar inom 15 mils radie. 

Stora spänningen med agilityn är när man går banan och funderar på hur man skall göra där och där. Man kanske tom testar nåt man inte brukar göra. Sen att få köra loppet, och det man tänkt ut fungerar, eller kanske inte. Lizzie och jag harvade säkert 2 år i ettan. Vi var många gånger nära den magiska nollan. Men ofta så fick vi tidsfel. Minsta tidsfelet vi haft i ett lopp i ettan var 0.01 sek. Då muttrade man lite när man hoppats på att få den första pinnen nån gång. Sen helt plötsligt på en tävling i Mora lossnade det. Vi fick första pinnen i hoppklass. Sen gick det i rasande fart. Hon fick en pinne i hoppklass och en i agilityklass i Kungsör. Sista pinnen i hoppklass fick hon i Hofors. 4 pinner på en månad. Tyvärr så var man tvungen på den tiden att flytta upp till nästa klass när man fått sina 3 pinnar i klassen. Idag är det valfritt. Så då var vi i klass 2 i hopp, och i klass 1 i agility. Det kändes nästan som pest och pina. Men det var alla fall inte så många tävlingar och åka på under vintern. Det var ju inge kul och åka på en tävling och bara få springa ett lopp. Sen på våren igen, skulle Västerås KK ha sin 2-dagars tävling. Dom har alltid ena dagen 2 x agilityklass och andra dagen 2 x hoppklass. Så jag anmälde Lizzie till den dagen det var agilityklass, och Clara till den när det var hoppklass. Ville ju så gärna vara där båda dagarna. Jag sa på skoj när vi kom dit att idag skall vi ta dom där sista pinnarna i agilityklass. Men så visade det sig att Lizzie ville faktiskt ha dom. En pinne i båda loppen tog hon, och hon kunde nu flytta upp i klass 2 i agilityklass också. 

Nu i vår får jag återigen åka på den klass 1 tävlingen. Men den här gången är det med Jeri. Ser redan fram emot den  tävlingen. Men i år har dom även en klass 2 tävling på fredagen. Så jag skall åka på den med Lizzie. Trots att hon är så långsam. Kan ju inte sluta helt med henne för det. 

Idag var det dags för den näst sista Vintercupen. Känns ju lite vemodigt, men samtidigt bra. För då vet man att snart är vi i Semla på gröna härliga gräsmattor. Vi hade 3 ggr agilityklass idag. Inte för att det är nåt fel på våran hall, för den är den bästa hallen av alla. Men inte ens den slår gröna gräsmattor. Vi har ju under vintern haft en domaraspirant som dömt på Vintercupen. Idag var det hans stora dag. Examination! Så därför vart det lite annorlunda än mot tidigare gånger. I normala fall så behöver man inte bygga om så mycket, utan bara flytta om siffrorna, så har man helt plötsligt en helt ny bana och springa på. Men eftersom det var examination, så var han tvungen och rita 2 banor. Så idag blev det banbygge mellan första och andra banan. Men sen var det bara och flytta siffror till den sista, för då var examinationen klar. Det gick bra. Alla banorna har varit väldigt trevliga. Fast förra vintercupen var det ju extra roliga banor, för då kändes det att det lossnade det för oss. Det var ju inga hinder som skulle tas från fel håll. Fast Jeri tyckte ju att det fanns ett sånt på varje bana. Men det är ju en annan sak. 

Jeri hade startnummer 1 i första loppet idag. Det var väl inte det bästa tänkbara för han. Han hade ju legat i bilen hela tiden som small och medium sprang. Sen hämtade jag en övertaggad hund från bilen som bara ville busa. Jag hann inte hålla på med han så mycket innan det var dags för oss att gå in. Jag hade problem med att få han och sitta. Det hade jag i och för sig i alla 3 loppen. När han satt sig så kom han på att det kliar. Så då satt han och kliade sig. Tittade lite hit och dit. Var vädligt svår att få kontakt med. Men till slut så kom vi iväg. Men den där rastlösheten satt i, så vi kom inte så långt förrän vi bröt. Lizzie gick sakta men säkert som vanligt. Men hon kom på 6:e plats alla fall. Jag tror alla fall att det var i det loppet. 

I nästa lopp då hade den där eländiga gungan kommit fram. Den var ju inte med i den första. Skulle köra Lizzie först i det loppet. Ja, det gick ju sakta men säkert även där. Blev en 13:e plats i det loppet. Jeri startade på slutet i det här loppet. Så hade jag tid att gå och jobba med han inne i hallen innan det vart vår tur. I det här loppet var det hinder som skulle tas från andra sidan. Men hindret stod ganska bra till från föregående, så det kändes inte som åt större problem. Men han sprang runt den, men jag fick över han på rätt sida alla fall. Det gick hyfsat bra. Men kom fram till att vi måste nog träna lite bakombyten också nån gång. Men alla fall så fick jag igen den där känslan att den här gången så fixar vi det här. Men när det var 3 hinder kvar till mål. En tunnel, balans och hopp, så hände det igen. Fast det var vid hopphindret före tunneln, för den tog han 2 gånger. Så var det väl inte riktigt tänkt   . Ja, så då diskade vi oss där då.

I tredje loppet skulle Jeri starta först igen. Fast då fixade jag en avbytare åt mig bakom datorn. Så jag kunde gå en promenad med han och Lizzie när small var inne. Jag måste jobba mer på att få han och sitta när jag är och tränar. För det var ju lite svårt igen. Sen ville det ju klia lite i nacken också. Men vi kom iväg alla fall. I det här loppet så sprang han runt hopphinder flera gånger. Men jag hade tänkt att det får bli vad det blir, jag skall ha runt han på rätt sida, han skall hoppa från rätt håll. Där satt den, äntligen så kom vi i mål med ett resultat   . Han kom på 8:e plats. Lizzie körde ju som vanligt. Börjar bli lite tröttsamt. Säkert men långsamt. Hon kom på 9:e plats. Med andra ord så slog Jeri Lizzie     .  Jeri fick sina första Vintercupspoäng idag, hela 3 stycken. Lovar att dom inte blir dom sista. Men säkert dom sista för den här vinter. Men det lär ju komma en vinter till. Lizzie fick också några poäng idag, tror det blev sammanlagt 7.

Jag skulle verkligen behöva banta ner Lizzie. Hon väger alldeles för mycket. Men det är inte så lätt i det här huset. Maken och jag har dispyter om det där varje vecka. Han säger "stackars Lizzie är hungrig, stackars Lizzie måste ha det och det, stackars Lizzie........" . Han kan hålla på så i evigheter. Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger "hunden är fet" . Nä, det är "stackars Lizzie" . Vi har ju en skogsväg här i närheten. Om det inte var så förbaskat mycket backar där så hade man kunnat cykelträna henne där när snön försvinner. Men det går ju inte få nån fart där pga backarna. Annars så finns det inga grusvägar här i närheten.

Ikväll så har vi varit på agilityträning igen. Tycker det börjar kännas lite rörigt på tisdagarna. Ok, Jeri sticker iväg han också ibland. Men han är bara glad, viftar på svansen och vill leka. Men ikväll kändes inte dom här hundarna som stack speciellt leksugna. Vet ju inte hur Jeri reagerar om det kommer en främmande hund som skäller ilsket mot han när han är lös. Vet alla fall att han kan tycka att en del hundar är lite jobbiga när han är kopplad. Då börjar han lyfta på läppen. 

Idag började vi med balansen. Inga problem där, utan han bara sprang rätt över den. Sen tänkte jag köra lite slalom, men det satt bågar där, så vi bestämde oss för att vänta. Så jag tänkte prova kombinationen som var uppsatt. Men jag tyckte han gick så trögt så jag tog han till bilen en stund, och tog in Lizzie istället. Fast nu var jag verkligen tvungen och kolla vilka hundar som var lösa. Lizzie gillar definitivt inte framfusiga hundar som springer fram till henne, inte ens om de bara springer fram och inte säger nåt. 

Den korta banan var rolig. Den hade en böjd tunnel under A-hindret. Den började med ett staket. Där hade jag lite problem med Lizzie, jag hamnade lite för långt fram. Hon skulle ju hoppa, komma emellan, och sen hoppa igen, från samma sida som på den förra och komma in emellan och hoppa igen. Sen var det där med tunneln. Tunnelingångarna var bredvid uppfarten till A-hindret. Tunnlarna var det inga problem med. Men det var värre sen när ho skulle upp på A-hindret. Första försöket så sprang hon in i vänster tunnelingång. Men på andra försöket fick jag henne över. Kändes som om hon hade ganska bra fart idag.

Efter att hållt på ett tag med Lizzie var jag och hämtade in Jeri igen. Nu var det lite lugnare i hallen också. Körde banan med han också, och staketet gick lättare med han. Tunneln tog han bra. Men sen var det där med A-hindret. Första försöket så sprang han in i vänster ingång. Så jag tänkte att jag måste vara lite mer åt andra hållet. Jaha, då sprang han in i höger. Så då gällde det att hitta den gyllene medelvägen då   . Jaaaa, tredje försöket gillt. 

Det verkar som om den där snön aldrig tar slut. Kommer mer hela tiden. Finns ju snart ingenstans och göra av med den. Nu idag var alla fall plogen hit och tog bort det som finns på trottoaren mitt emot oss. Det är ju ingen som köpt den tomten, och det förstår jag. Möjligen så får dom väl plats med en liten stuga där. Det är den minsta tomten på hela gatan, plus att den har en konstig form, trekantig. Det är väl ingen som vill ha en sån. Så därför får kommunen ta hand om den biten av trottoaren. Våra grannar borde väl ta hand om resten, men det verkar dom inte göra. 

Men bäcken har alla fall inte frysit. Hör när man står vid tomtgränsen hur det porlar i den. Så mycket snö som jag har skyfflat på den kanten så lär ju inte den bäcken torka ut i första taget denna sommar.

Ikväll var vi då på agilityträning. Tog bara med mig Jeri, det var så pass kallt ute så jag ville inte ha nån hund liggande i bilen. Så Lizzie fick stanna hemma och vila. Det första jag gjorde med Jeri, var och gick till balansen. Jag tog över han med koppel först. Först så ville han inte men så sa jag åt han att nu är det så här. Att det bara var och gå över. Till slut så började han ju gå mot balansen på eget initiativ. Så då kopplade jag loss han. Han gick över en gång, men en andra gång ville han inte. Så han drog mot Lizzies favorithinder att hata, gungan. Den har han inga problem med. Men sen gick han över balansen flera gånger. 

Det fanns en bana på 11 hinder, så vi körde den ett par gånger. Första vändan så sprang han iväg. Det hände ju så mycket intressant i ena ändan av hallen. Men till slut så fick jag fatt han, och talade om för han att det är med mig han skall vara nu. Nästa försök gick bättre. Sen höll han sig till mig. 

Efter en liten paus så tränade vi lite på att runda hinderstöd, alltså att ta hophinder från fel håll. Tycker vi kan börja träna på lite svårare saker. Men bara kort, som i det här fallet bara ett hopphinder. Innan vi slutade för dagen så tränade vi lite rallylydnadsmoment också.

Idag har vi haft agilitytävling igen på klubben. Fjärde tävlingen i Vintercupen redan. Vad fort tiden går, men det är ju ett bevis på att vi är på väg mot våren, och dom riktiga tävlingarna närmar sig. Nu var det ju inte så många kom till dagens tävling. Vädret var inte det allra bästa. 

Men om vi skall gå vidare med denna tävling vi hade idag. Det var 3 x hopplopp idag och large började hela tävlingen. Banorna var jätteroliga idag. Kände när jag gick första banvandringen att nu har vi en bana som jag vågar köra hela banan med Jeri. Dessutom så har vi ju tränat en del på hela banor också. Men först så skulle jag ju springa med Lizzie. Hon gick ju säkert som alltid. Ett nollat lopp, men med tidsfel. Men vi kom ju alla fall på 6:e plats idag. När det var dags för Jeri, så satt jag han vid starten. Försökte se till att vi hade kontakt. Första hindret gick bra, och andra. Men tredje sprang han förbi, och hoppade över från fel håll. Ja, det vet man ju vad det betyder. Men vi fortsatte alla fall. Sen kom ju däcket, och den villa han ju inte hoppa igenom först. Men så fick jag han igenom den. Sen till en tunnel. Sen kom långhoppet. Han tvärstannade framför den. Men vad gör du, sa jag. Hopp, och han hoppade utan nån ansats över låghoppet. Nu var det ju inte lika långt som det var när vi tränade i tisdags. Sen gick resten av banan bra, och han stannade i mål och väntade på mig och sa "fram med leksaken nu" .

Andra loppet så startade jag först med Jeri. Men där blev det lite cirkus i början. Det första loppet så var ju dom 3 första hindrena i en båge. I andra var dom mer rakt på. Men jag hade i mitt huvud starten från det första. Men vi kom ju vidare alla fall. Men i det här loppet så tog han också ett hopphinder från fel håll, så vi diskade oss. Lizzie gick återigen säkert. Nollat och tidsfel, och en 7:e placering. 

Tredje loppet startade jag med Jeri först igen. Jag var lite orolig först att han kanske var för trött för att fixa ett tredje lopp, eftersom det andra vart det lite strul med. Men han gick hur bra som helst. Dom 12 första hindren, och jag hann tänka att nu fixar vi äntligen ett lopp. Men sen skulle jag ha han över ett hopphinder efter säcken, och han sprang runt den, och hoppade den också från fel håll. Lizzie gjorde återigen ett säkert nollat lopp, men med tidsfel. En 7:e placering där också. 

Men jag är trots 3 disk med Jeri väldigt nöjd med hans lopp. Han har varit med mig, från start till mål. Han väntade in mig vid målet, att han skulle få leka med sin leksak. Han tog slalomen jättefint alla 3 gångerna. Nu känns det som att vi kanske snart fixar ett lopp utan att vi diskar oss. Nästa Vintercup är om 2 veckor. Då är det 3 x agilityklass. Är lite orolig över balansen. Vi får väl hoppas att vi hinner få ordning på balansen igen innan det.