Har inte skrivit på ett tag. Skriver ju visserligen mest för min egen skull, som en dagbok fast på nätet. Det har ju hänt en hel del i sommar. Fast vi kanske skall börja med denna kväll trots allt. Har varit till Borlänge på en kvällstävling i agility. Det gick väl inte så där väldans bra. Först fick jag en vägran vid en tunnel. Jag hade lite för bråttom, jag skulle stannat till när jag skicka in han i tunneln. Men jag var så säker på att han skulle ta den att jag var ju på väg vidare och då tänkte han "jaha, var det inte dit jag skulle" . Men sen blev vi diskade alla fall i slalomet, för han stannade till och började stirra på några som höll på en bit bort. Hopploppet diskade vi också. Vi hade bara 3 hinder kvar till mål. När jag gick banvandringen så tänkte jag göra ett blindbyte, fast jag funderade lite på bakombyte. När vi väl var ute på banan så tänkte jag att jag provar ett bakombyte, och det gick ju inte så där bra. Så han hamnade på fel sida om ett hopphinder, och han hoppade över från fel sida. 

Men om vi går tillbaka till det som hänt tidigare. Har ju pratat om det tidigare att jag och en kompis skall åka till Njupeskär och titta på vattenfallet. Egentligen så var det väl tänkt förra året, men nu blev det inte så. Så det blev i år. Vi valde verkligen en perfekt dag för det. O-ringen gick ju i Sälenfjällen, och det är ju inte allt för långt från Njupeskär. Så klart så hade dom vilodag just den dagen vi bestämt oss för att åka upp. Det stod massor av bilar parkerade efter vägen. Jag tänkte för mig själv, ifall man vågar ställa bilen där. Vägen var ju inte så bred, och man måste väl se till att finns möjlighet för ambuland och bradkår att ta sig fram. Polisen hade verkligen haft guldläge där, ifall dom hade velat lappa lite. Vi ställde bilen ca 2 km från den riktiga parkeringen och serveringen. Sen fick man ju därifrån gå ytterligare 2 km till vattenfallet. När vi sen skulle åka hem såg vi att det stod bilar ännu längre bak än vad vi ställt. Det blev säkert ett par kilometer till där. Vi mötte ju en hel del bilar när vi gick mot vattenfallet som var på väg bort därifrån. Man hade nog kunnat ställa bilen på riktiga parkeringen. Men det hade varit ganska besvärligt att ta sig dit.  Här kommer lite bilder från själva resan. Glömde visst och ladda ner några jag tog med mobilen.

Då var den slut för den här gången. Vår agilityvecka, som vi haft på klubben i flera år nu. Vi hade hyfsad tur med vädret, trots att tunga moln hängde över oss flera gånger. Så även idag när vi började på morgonen. Men trots det så klarade vi oss utan regn. Men när jag väl var hemma, då öppnade himlen sig och det vräkte ner. Vi avslutade veckan med hoppklass 1 idag. Jeris andra och sista tävlingsdag för denna gång. Vem vet, nästa sommar han kanske är i tvåan   . Alla fall börjar det närma sig. 

Jag var lite orolig inför starten på första banan, för den såg svår ut. Men Jeri fixade det. Kanske inte galant, men han fixade den utan fel. Sen vid några ställen blev det nån yvig sväng. Men vi tog oss runt felfria, och under referenstiden. Så det var bara och sitta med spänning hur det skulle gå, får vi pinne eller inte. Det var bara 7 av 34 som kom i mål den klassen. Vi kom på 3:e plats, och fick sista pinnen. Det var bara 3 nollor på den banan. Han hade kanske haft lite bättre tid, om inte några svängar blivit så yviga. 

Andra banan var mycket lättare, Den var det mer fart på, det var bara och springa på så fort man kunde. Men där var slalomet ganska nära tälten vid sidan. Så innan han gick, så var han på väg och börja titta åt det håller. Men jag fick han på andra tankar ganska snabbt. Vi startade tidigt i den klassen. Så det blev spännande och se hur det blir med pinne. I den klassen var det fler som tog sig i mål, 18 av 34. Men dom fick en del rivningar dom snabba hundarna. Så vi kom på 5:e plats, och fick en pinne där också. 

Så nu har Jeri 3 pinnar i hoppklass, och 2 pinnar i agilityklass. Tänk om han tagit kontaktfälten igår, då hade han kanske fått pinne där också. Fast egentligen spelar det ingen roll, för jag tänker alla fall inte flytta upp han till tvåan direkt nu. Har kommit fram till att det finns mycket mer klass 1 tävlingar än klass 2 tävlingar här i närheten. Så vi tävlar nog dom, sen får vi nog kanske se till hösten. Eller möjligen efter Vintercupen, då jag ser hur han fixar klass 2 banor. 

Nu i slutet av veckan och början på nästa vecka skall vi ut på nya äventyr. Då kommer hon Heini från Finland till uppfödaren. Så då skall vi kursa   .

Bild på en stol kille med sina rosetter och priser. Ok, han kanske inte valt en ryggsäck. Men jag har länge hoppats att jag skulle vinna en. Det är en klubbkompis som har ett företag, som heter Fyrklövern assistans. Hon har köpt ryggsäckar till sina anställda, och klubben har blivit sponsrad med några. Har titta flera gånger på dom, men har ju aldrig lyckats ta mig till pallplats när dom legat på prisbordet. Eller så har nån hunnit ta före mig.  Ser du Marie, om du läser detta. Jag gör reklam för dig   .

Agilityn fortsätter och dominera här. Dag 5 och idag fick Jeri tävla. Äntligen!!!! 2 agilityklasser stod på agendan. Vi hade ganska bra tur med vädret. Det mullrade lite svagt vid ett tillfälle, och regnade lite. Men det var uppehåll när vi skulle tävla. Men när tävlingen var klar så började det regna. Det verkar som om jag kommer bli en av dom där som svär över kontaktfälten. 

Första banan gick kanonbra. Jag hade några saker jag var orolig för. Gungan, vi har inte tränat gunga sen vi flyttade ut till klubben i maj. Slalomet, att han skulle gå ut 2 pinnar för tidigt. Sen var det ju kontaktfältet på balansen. Dom 2 första fixade han, men inte det sista. Jag var med han på kontaktfältet i första loppet, men så tänkte jag att nu fixar han det. Men det var för tidigt, han hoppade så klart över fältet. Det kändes lite surt för vi var nollade fram dit, och det var bara 2 hinder kvar före mål. 

Andra loppet var balansen som tredje hinder. Så då visste man ju redan från början att vet var kört. Men annars så gick han kanonfint. Imorgon är det 2 hopplopp, inga kontaktfält. Så bara för det så kommer han säkert gå ur slalomet 2 pinnar för tidigt. 

Då har Lizzie tävlat färdigt för denna gång. Hon var nog ännu långsammare mot vad hon brukar vara. Vet inte om det är löpet som gör det. Hon har ju tydligen börjat löpa. Det är lite besvärligt med våra tikar, att man aldrig ser att dom börjat löpa. Om inte Jeri springer med nosen i rumpan på dom ganska mycket. Då kan man börja misstänka att nåt är på gång. Nu är det bara och hoppas att Jackie på nåt vis skall komma i samma rytm med Lizzie och Clara ang löpet. Annars kommer Jeri få jobbigt om det är löptikar 3-4 ggr på ett år. Hittills så har ju våra tikar löpt ungefär samtidigt, och bara en gång er år. 

Men idag så hade vi alla fall 3 ggr hoppklass. Första banan kom hon på 16:e plats och i det andra på 9:e plats. Det tredje loppet kändes hon ännu segare. Så då bröt vi och gick av banan. Vi har haft en massör på plats, så jag passade på att ta Lizzie till henne efter att vi gått sista banan. Lizzie tyckte nog att det var ganska skönt att bli masserad. Hon massören sa också att Lizzie var i fin form. Det var skönt att höra, och det var nog dagens bästa vinst   .

Efter 2 månaders ofrivillig agilityvila så är vi äntligen i gång igen. Vi har våran veckotävling nu, började i torsdags med klass 3. Idag var det då äntligen dags för klass 2, och Lizzie fick tävla. Hon skall få göra det imorgon igen, men sen blir det Jeris tur. Men man känner sig lite osäker fortfarande. Vi har haft strålande solsken både torsdag och fredag. Men idag så öppnade himlen sig, precis innan vi sulle springa. Jag hade ju regnkläder i bilen. Men när jag det gällde skor så tänkte jag tydligen, äsch det kommer inte att regna. Så jag hade bara ett par vanliga gympadoijor med slät sula. Så imorgon skall jag ha med mig ett par skor med ordentlig sula. Sen skall jag också ta med mig den där handledsskenan jag fick. Då kommer det nog kännas lite tryggare. 

Lizzies första lopp så hoppade hon över 2 kontaktfält   . Balansen  har hon hoppat över flera gånger. Trodde hon skulle ta gungan, men antagligen så har hon hoppat av vid sidan som hon ibland brukar för gungan är ju inte hennes favorithinder precis. Så hon kom på 15:e plats för att hon drog på dom där två kontaktfältsfelen. I mittenloppet, så var gungan och balansen ganska nära varandra. Men gungan skulle tas före balansen. Jag misstänkte att balansen säkert skulle locka eftersom hon inte gillar gungan. Först såg det ut som hon skulle på balansen, men så fick jag henne vrida sig mot gungan. Men trots det så bestämde hon sig för balansen alla fall. Ja, det vet man ju hur det gick. Tredje loppet gick bra, men väldigt långsamt. Trots det så kom hon på 10:e plats i sista loppet. 

Imorgon är det nya tag som gäller för Lizzie och mig. Vi får väl se hur det går för hon har precis börjat löpa.

Idag har Jeri och jag varit till Arboga och tävlat rallylydnad. Jag var lite orolig först att jag inte skulle kunna. Nu var det ju extra roligt och åka dit för Jeris uppfödare skulle ju dit, med bland annat Jeris mamma. Sammanlagt var det 6 Gatefieldshundar där idag, och så Jeris mamma som inte är en Gatefield, utan en Sammens. När jag frågade läkaren före min operation, om jag skulle kunna tävla idag. Så sa hon att hon trodde nog inte det. Att stygnen hade ju inte ens blivit borttagna. Fast jag tror hon inte visste så mycket om rallylydnad. Det låter ju som nåt som det är mycket fart i. Fast min tolkning av rallylydnad är : föraren är hundens kartläsare på en bana, precis som rallyföraren har en kartläsare med sig i bilen. Alltså jag som förare skall tala om för hunden vad den skall göra på banan. Precis som kartläsaren talar om för föraren vad det kommer för svängar mm. Alltså inte så mycket med fart och göra. Sen visste hon inte vilken tävlingsnörd jag är.

Så imorse åkte Jeri och jag iväg. Vägbeskrivningen till klubben var nog den sämsta jag varit med om. Det var ju ingen som hittade dit. Man kan inte skriva att man skall svänga av vid trafikplatsen den och den, när trafikplatserna inte är skyltade. Jag fick ta till telefonens GPS och försöka hitta nåt i vägbeskrivningen som gick och få in. Till slut så hittade jag ett ställe. När jag väl kom dit, så hittade jag vägen jag skulle in på. Tror det var klubbens första rallylydnadstävling för dom hade ingen rutin alls. Inroparna var inte riktigt med i svängen. Men banorna var kanonbra. Man skulle nästan tro att det var jag som gjort dom. Precis vad jag gillar, inte en massa sitt hela tiden. Utan banor med bra flyt.

Men vad hjälpte det med banor med bra flyt, när det var nåt som gått på banon som luktade jättegott. Jeri nosade ganska mycket på första banan. Vid momentet sitt-ligg- gå runt så var det lite strul. Vid en 270 höger så tyckte han att han är färdig för avancerad klass, och gick över till höger sida. I den vevan så råkade jag trampa på han, och han blev lite sur på mig. Men vi tog oss i mål, och lyckades ha kvar 72 poäng. Därmed fick Jeri sitt tredje godkända, och sin nybörjartitel. Jeris mamma gjorde sin första start idag, och lyckades skrapa ihop 85 poäng.

Eftermiddagens bana började ännu sämre. Vet inte om det hade gått nån löptik på fortsättningsbanan före. Klubben hade ju den andra nybörjarklassen efter fortsättningsklassen, fast det är sagt att nybörjarklassen alltid skall gå på en "ren" bana. Alltså ingen annan klass gått före. Men alla fall så började Jeri nosa direkt vid starten. Det blev ännu mera nos än i den förra. Kändes som om han knappt lyfte upp nosen alls. Men trots det så hade vi kvar 71 poäng. Mamma Doris däremot gjorde ännu bättre denna gång. Det blev 93 poäng på den andra banan för henne. 

Övriga Gatefieldshundar som fixade godkänt var Bosse som också fick sin titel idag. Sen var det Flame som fick sitt andra godkända resultat i fortsättningsklass.

Det har hänt en del sen jag skrev här sist. Lördagen efter att vi varit och gjort MT, så skulle Jeri och jag till Eskilstuna och tävla. Vi skulle åka kl 6 på morgonen för att hinna till banvandringen kl 8.30 Hade packat klart allt, och lagt i bilen. Stod bredvid bilen och väntade på att Jeri skulle hoppa in. Men nu står ju min bil lite i sidan eftersom det går inte att få in den i garaget med takboxen på. Står den framför garaget blir det för högt för hundarna och hoppa i, och jag orkar inte lyfta i dom hela tiden heller. Så därför står bilen i sidan, och man har fått köra lite över gräsmattan, där det har blivit lite lerigt. Eftersom det hade regnat några dagar, så var det ju ganska blött i leran. Så klart så hade jag ställt mig på den fläcken. Så när jag stod där och väntade på att Jeri skulle hoppa i bilen, så kände jag hur fötterna började glida under mig. Jag drattade på ändan, rejält. Tog emot med handen. Kände att det gjorde ont. Men jag kunde röra på fingrarna. Men det gjorde ont och knakade inne i handleden när jag vickade på handen. Min tanke var att jag har bara stukat handen. Så jag fick Jeri och hoppa in i bilen, sen gick jag in och väckte maken. Sa att jag tror att jag har stukat eller brutit handleden. Han blev ju så klart lite skärrad av att bli väckt, och blev lite arg också. Äh, vad gnäller du över, det är bara en stukning sa han. Hade du brutit så hade armen bara hängt där och du inte kunnat röra på fingrarna. Ok, då är det väl en stukning. Sätt ett bandage så åker jag väl och tävlar sa jag. Sagt och gjort. Sen gick jag ut till bilen, och när jag fösökte vrida om nyckeln så gjorde det så himla ont att det gick inte. Så det var bara och ta Jeri ur bilen, gå in och ringa till sjukvårdsupplysningen som tyckte jag skulle åka in till akuten i Falun. Maken skjutsa mig dit och sen åkte han hem, för man visste ju inte hur lång tid det tar. Det gjorde så förbaskat ont i handen. 

Kom till akuten 7.30 Fick smärtstillande 7.50 Men det kändes inte som om det hjälpte nåt. Vid 10-tiden så kommer äntligen läkaren, tittar lite på handen. Jag fick en stödskena och mera smärtstillande. Sen fick jag gå upp till röntgen. När jag kom ner därifrån igen så fick jag vänta på läkaren ytterligare en stund. Sen kom han in och sa att det var brutet. Dom skulle försöka dra det tillrätta, sen fick jag upp till röntgen igen för att se hur det gått. Efter att läkaren gått så ringde jag till maken för att berätta att det var brutet. Då kände jag hur jag började må illa och kände mig yr. Hade ju inte ätit sen kl 5 på morgonen. Så jag gick ut och fråga om jag kunde få äta nåt eftersom det ändå inte skulle bli nån operation den dagen. Hade ju inte fått äta nåt tidigare pga det. Så dom förde mig till rummet där dom skulle gipsa handen. Var ju verkligen svimfärdig då. Läkaren var och bedövade armen, och sen fick jag nåt att äta. Efter en timmes väntan så kom läkaren och en hel del andra personer. De försökte dra handleden rätt. Sen upp till röntgen igen, och sen ner och vänta på resultatet från det. Det visade sig att det inte blivit så bra, och det skulle bli operation veckan efter.

Fick värktabletter. Klarade mig ganska bra på dom fram till operationen. Kunde tom gå ut med 2 hundar åt gången. Men högra handen var helt obrukbar. Det gjorde ont i handen så fort man försökte ta i nåt. Mina kläder började nästan protestera, hörde hur det knakade i sömmarna när jag drog och slet i dom med en hand. Sen vart det äntligen torsdag och dags för operation. Skulle vara i Falun till kl 9. Fick vänta ganska länge. Vid 11-tiden fick jag droppkanyl i armvecket. Hon som satt i den var en elev, och hon har tävlat rallylydnad för mig. När jag hörde det så frågade jag henne först om jag gett henne bra poäng   , men det kom hon inte ihåg. Jag har verkligen problem med dessa droppgrejer. Får nästan panik, och vill slita av mig dom. Så när en sköterska kom in till väntrummet och frågade om det var nån som ville lägga sig en stund, så var jag snabb och svara ja.  Vi var ju 4 st som satt där och väntade med varsin droppställning. Jag lyckades tom somna en stund. Men så fort jag vaknade så kände jag den där paniken igen. Vid 13-tiden blev jag äntligen hämtad, och fick komma in i operationssalen. När jag låg där på bordet innan jag somnade så höll jag på att få panik igen. För då började jag tänka på att nån skulle faktiskt skära i min arm   . Sen fick jag till slut somna. Dom skulle sätta in en metallplatta i armen. Sen skulle dom bedöva armen under tiden jag sov. Före kl 16 så väckte dom mig, och jag kan verkligen kalla det för väckning. Bedövningen av armen hade inte tagit, så jag hade jätteont i armen. Nästan värre än vad det var när jag bröt det. Första gången jag blivit så klarvaken efter narkos. Fick vänta i ca 10 minuter innan narkosläkaren kunde komma och lägga en ny bedövning. Det kändes lite obehagligt, för det började rycka i armen. Men sen försvann värken fort. Knappt 2 timmar senare så kom maken och hämtade hem mig. Men vad obehagligt det var med en arm som var bedövad. Den bara hängde med där. Det kändes tom obehagligt och röra vid den med den andra handen. Men jag hade ju inte ont alla fall. På torsdag nästa vecka skall jag in för ny röntgen. Dom skall ta bort stygnen, och troligen skall jag få nån sorts skena istället för gips. 

Så det var den helgen det. 9 agilitylopp med Jeri har jag missat och 7 med Lizzie. Tack och lov så fick jag ju tillbaka startavgifterna på alla. Det var bara och skicka ett foto på min gipsade arm. För läkaren på akuten glömde ju intyget, fast jag sa till om det flera gånger. Den skulle komma på posten, men den kom lite sent. Så den hade inte hunnit till dom 2 första tävlingarna. Intyg skall ju skickas in senast 8 dagar efter tävling.

Idag har Jeri och jag varit ute på äventyr. Vi har varit och gjort MT, eller mentaltest som det heter. Jeri har en halvbror som också gick idag. Mentaltest är en del av korningen på hund. Exteriörbeskrivning är också en del, och den har Jeri gjort förra sommaren. Det var bara och kliva upp tidigt på morgonen, och hoppas på hyfsat väder. Det var uppehåll när vi åkte, men innan det blev vår tur på banan så hade det börjat regna. Det var lite trist. Testet går ut på och kolla hur social hunden är, leklust. Hur den reagerar på överraskningsmoment, ljud mm. Om den kan släppa det som den tyckte var otäckt. Allt som händer på banan poängsätts.

Tex lekdelen, man måste ha minst 50 poäng där. Jeri hade 90. Den killen gillar att leka   . Övriga moment gick  också bra. Så nu kan han lägga till KORAD på sitt namn. KORAD Gatefields Space Pirate. Det var roligt och gå ett MT, intressant och se hur han reagerade. Garanterat skottfast är han också. Det skjuts ju 4 ggr under ett MT. 2 ggr under passitivitet och 2 ggr under lek. Han lyfte bara lite på öronen vid det första skottet, och sen började han vifta på svansen. Samma sak med andra. Vet inte vad han väntade att det skulle komma när han började vifta på svansen, precis som om han trodde att det skulle komma nån.

För ett par år sen gick Jeri MH, mentalbeskrivning. Då var jag nästan framme där dom skulle göra MH, när jag om på att jag hade glömt hans stamtavla hemma. Förra sommaren så glömde jag hans stamtavla när vi skulle göra exteriörbeskrivningen. Kom på när jag var i Fagersta att jag inte hade stamtavlan med mig. Så det var bara och åka hem igen för att hämta den. Tack och lov så hade jag varit ute i god tid, så jag blev inte så hemskt sent. Den här gången hade jag bestämt mig, nu skall jag inte glömma stamtavlan. Så jag hade lagt den i bilen redan förra veckan. Hmmmm....vart är den där stamtavlan nu då? Jo, jag glömde kvar den där dom gjorde MT. Suck säger jag bara. När jag var in till Willys på hemvägen, så funderade jag på vad det var för gröna papperslappar jag hade i mina plånbok   . Jo, det var 3 st fina 200 kronors sedlar, alltså 600 kr. Det är så mycket ett MT kostar, och det hade jag ju tänkte betala på plats. Men nu blev det alltså inte så. När jag kom hem, så var det bara och sätta sig vid datorn och fixa det . 

När vi åkte hem så sken solen för fullt. Så på kvällen så åkte vi till Semla på agilityträning. Vi var inte så många där och träna, så det blev banträning. Vi bygde den sista banan från tävlingen i Falun. Den banan hade passat Jeri bra.