Colliekompisarna

Senaste inläggen

Av Marru - 21 april 2015 23:43

Då var det början på en ny vecka. Ett tag kändes det som om förkylningen var på väg och släppa. Igår hade jag ont i vänster öra, nåt så förbaskat. Enda gången det kändes någorlunda bra var när jag var hos fotvårdaren och hon höll på att pilla fram hörnet på nageln på min stortå. Nageln vill inte växa som den skall på min olycksdrabbade stortå. Därför går jag på fotvård med jämna mellanrum. Fast så ont som det gjorde dom 2 första gångerna har det inte gjort. Det var nåt grymt. Men det kändes ganska bra igår också. 

 

Sen gick jag till apoteket för att höra om det fanns nåt bra mot öronvärk. Det enda man kunde göra var och ta nässpray. Ja, inte i örat då så klart utan i näsan. Det vidgar närgångarna, och dom är ju i förbindelse med örat. Ja, tydligen hjälpte det. Sen tog jag ju en värktablett också. Så idag när jag vaknade kändes det ganska bra. Men fram emot eftermiddagen så började jag ju få lock i örat istället. Nu småvärker det lite, och har lock för örat. Idag har vi varit på agilityträning. Jag och Jeri, och Clara och Felix. Felix är en kille som kommer att vara hos oss då och då. Clara tycks gilla Felix, och hon följer med han ganska snällt. Visst är det lite svårt för en som aldrig hållt på med agility och veta vad man skall göra. Men Clara var så duktig. Trots att hon inte tränat på länge, så tog hon tom hela slalomet. 

 

Jeri tränade jag lite gunga med först. I börja ville han inte, men jag hade ju koppel på han. Så det var bara och jobba på och till slut så var han över den. Vi hade en bana uppställd, och eftersom vi inte var så många så tränade vi på den. Det fanns ju lite och testa på den. Jeri ville först inte på A-hindret, utan han drog iväg. Men till slut så fick jag fatt han och tog tag i halsbandet. Så vi sprang tillsammans mot A-hindret, alldeles framme vid det så släppte jag och han sprang över. Den här gången hade han inga problem med balansen. 

 

En stund senare så fick både Clara och Jeri springa en vända till. Efter det blev det ju dags för oss att åka hemåt. Men den här gången så blev det nästan så att Jeri hade mer drag mot balansen är mot en tunnel. Han var på väg på den flera ett par gånger. 

 

Jag skall åka och träna med han imorgon också. Då skall Lizzie få följa med istället. Hoppas jag känner mig bättre så att jag orkar springa. Orkade inte riktigt idag, och blev torr i halsen. Hostade nästan halva vägen hem. Men det är bara och kämpa på. Måste åka och träna, så att han tar dom där balanshindrena. 

ANNONS
Av Marru - 19 april 2015 23:04

.........eller nåt. Igår så hade vi en officiell klass 1 tävling i agility. Kändes inte så bra när jag gick upp på morgonen. När jag gick och la mig så brusade det i huvudet. Så där som det brukar göra när man är förkyld. Men nu brusade det ganska rejät, för jag tänkte när jag låg i sängen. "Hur skall jag kunna sova när det är sånt oväsen i huvudet" . Men på nåt vis så somnade jag tydligen till slut.  När jag rastade Jeri innan vi skulle åka, så kändes minsta lilla motlut ansträngande. Samma sak när jag rastade han i Norberg.  Och nu skulle jag springa 2 lopp dessutom. Ett agilitylopp och ett hopplopp. Banan i agilityloppet var kanonenkel. Men det visade ju sig sen att det var inte så enkelt. Ja, nu tänkte jag ju inte på oss, utan överlag. Det var inte många nollade lopp på den banan, i nån av storleksklasserna. Jeri tog ju dom 3 första hindrena bra. Men sen fick han ett behov av att vara lite social. Så han sprang till hinderfixaren. Och så sprang han till sekretariatet. Ja, det var väl lika bra och ge upp. I hopploppet så var det lite strul i starten. Sen fick jag bra fart på han i resten av första halvan. Men så spårade det ur igen. Han började springa lite som han ville. Så vi diskade oss där också. Så det var bara och åka hem och försöka samla krafter till denna dag.

 

Rallylydnadstävling i Strängnäs och premiär för Jeri. Ja, Lizzie skulle ju också med och tävla mästarklass. Båda banorna såg enkla ut. Så det här fixar vi tänkte jag. Jag trodde ju och hoppades på att Jeri skulle vara med mig. Men först var det ju det spännande och hitta till klubben. Det fanns ju inte mycket till vägbeskrivning i PM:t. Visserligen kom det ett mail från klubben med en vägbeskrivning på hur man skulle åka från Stockholm, för man kunde tydligen inte åka vägen som stod i vägbeskrivningen   . Hmmmm.....vilken vägbeskrivning. Det enda jag har sett är koordinater till gps. Inga som jag kunde använda dessutom. Så jag gjorde det lätt för mig. Tittade hemma om det finns en cache i närheten av klubben. Njaaa....tydligen skulle vi helt i obygden. Inga cacher i närheten, men en efter vägen. Så när vi närmade Strängnäs så tog jag sikte på den cachen. Den skulle vara i närheten av en kyrka vid en korsning. Men sen tog det stopp. Skall jag till höger eller vänster. Så jag åkte in på parkeringen till kyrkan, och försökte tyda  mailet. Nä, det är lika bra jag ringer. När jag sitter och pratar med dom på klubben, så kommer min klubbkompis. Hon hade börjat fundera på samma sak, och skulle åka in på kyrkans parkering för att ringa mig. Då ser hon mig stå på parkeringen och prata i telefon   . Ja, så då kom vi till klubben. Parkeringsvakten frågade om jag hade nån löptik. Nej, det hade jag inte. Nä, det är bra sa han för dom får åka dit bort och hålla sig där. Ja, det är bra tänkte jag. Vi kom dit ganska precis. Hade velat vara där lite tidigare. Men Jeri skulle ju starta bland dom sista. Inga varningsklockor ringer där heller. När vi gått banvandringen så ser jag att det är bara 10 st före oss. Så jag går och hämtar Jeri, så att jag skulle få jobba upp lite kontakt med han. Men när vi kom ut mellan klubbstugan och plan och jag försökte få kontakt, så gick det ju inte så bra. För han såg ju bara en massa 2-beningar och 4-beningar, och alla ville han ju helst hälsa på. Men där borta, där är det nästa inga. Så jag kan gå dit och försöka jobba på kontakten. Ju längre jag var därborta desto sämre blev det med kontakten. Sen började han vädra lite. Då började jag tänka. Hmmmmm....löptikarna skulle hitåt visade parkeringsvakten. Är hela den här stora planen för löptikarna. Japp....det var den. Alltså där står jag och försöker jobba upp kontakt med min unga hane, mitt bland en massa löptikar. Smart!!!!! Så jag gick bort därifrån. Så långt jag kunde, nära grillen. För den doften frestade inte han. När det blev vår tur så gick vi in på banan, och jag försökte få han och sitta. Näää, det skulle han inte alls. Utan han stod och tittade ut mot planen där dom goa löptikarna fanns. Efer att försökt få han och sitta en stund, så gav jag upp. Så jag sa åt domaren att nu hjälper jag han på traven lite. Så då diskade vi oss redan från start,  men jag tänkte försöka gå banan som miljöträning. Ibland så hade jag lite kontakt med han och han gick ganska bra. Men så kom dom goa dofterna igen. Så det var den miljöträningen. 

 

På eftermiddagen så var det dags för Lizzie, och jag trodde nog att vi skulle fixa den. Det började bra. Första halvan av protokollet var alldeles rent. Jag hann till och med tänka att det här går ju bra och hon är ju tyst. Sen skulle hon över på höger sida. Då kom snacket. Sen var det en höger sväng med sitt. Jag har nu tränat in på Lizzie att jag sätter fram andra handen och säger runt, och sen snabbt ett sitt. Då brukar hon sätta sig på höger sida. Men idag så blev det en snurr när jag sa runt. Fel övning = -10. Sen snackade vi igenom mer av banan. Nästa -10 fick vi ett nybörjarmoment. Hon hamnade på fel sida, tappade bort henne där ett tag. Sen visade Lizzie att hon är klubbens enda riktiga agilityhund   . Det var ju 4 hundar från klubben i mästarklass. Men dom andra tävlar agility i klass 3. Och så Lizzie, den enda som har drag på hoppet   . Vid andra hoppet så var det meningen att hon skulle sitta före hoppet, jag skulle gå ifrån henne och vid hopphindret kalla in henne och hon skulle hoppa. Precis när jag skulle till och säga sitt, då sa det bara smack och hon var på andra sidan hoppet. Jahadu, du är där. Sen snurrade hon inte åt rätt håll på snurr under gång. Sen blev det strul vid sista sidbytet. Sen gick det väl skapligt resten av banan. Honnören stod hon hela tiden som hon skulle. Men dom poängen räckte inte till några 70 poäng inte. 50 poäng hade vi kvar. 

 

Efter prisutdelningen skulle vi åka hem. Men först skulle jag ta den där cachen jag hade tagit span på när jag skulle hitta till klubben. Sen åkte jag hemåt. När jag kom till byn så tänkte jag åka förbi vid affären innan jag åker hem. Skulle ta min plånbok. Ingen plånbok fram, ingen bak, ingen på golvet, ingen i ryggan. Ingen plånbok nånstans   . Kände paniken växa. Måste jag spärra alla kort igen. Jag hade plånboken i handen innan jag åkte. Men vad gjorde jag av med den. Var jag på toa innan jag åkte och la den där? Har jag varit så dum att jag lagt den på biltaket? Då var paniken ett faktum. Det var bara och ringa tillbaka till klubben. Nä, dom hade inte sett nån plånbok, och nu var hon inte kvar på klubben mer. Ännu mera panik. Öppnar bakluckan, och det första jag ser, plånboken i skuffen med Lizzie   . Vilken lättnad. Så nu in till affären och köpa mera pulver och blanda i varmt vatten för att få bukt på förkylningen. Får hoppas att det här går över till nästa helg. Skall ju döma i Lindesberg på lördagen.

ANNONS
Av Marru - 17 april 2015 23:31

Äntligen fredag igen. Känner mig lite tjock i halsen, och lite konstig i huvudet. Som om det är en förkylning på gång. Så jag var till apoteket och köpte det här pulvret dom har gjort reklam för på tv. Med smak av skogsbär. Inte var det gott, men det går ner. Tycker det vi köpte i Finland förut med svarta vinbär var godare. Det verkade inte direkt, men efter nån timme kändes det mycket bättre. Nu drack jag lite igen för en stund sen. Får väl ta mig en mugg imorgon bitti också, och hoppas jag klarar mig undan allt elände. Det är ju tävlingshelg igen. Agility imorgon och rallylydnad på söndag. 

 

Vädret idag har inte heller varit det allra bästa. När jag gick ut med hundarna på förrmiddagen så tog jag på mig lite extra. Tänkte att jag inte skall frysa nu när jag håller på och bli dålig. Samma sak på kvällen när vi gick kvällspromenaden. När vi kom hem från kvällspromenaden så började Lizzie och Jeri busa på tomten. Men när jag öppnade dörren så slutade dom och jag såg bara en massa hundar som sprang in. Jag gick in och stängde dörren. Då frågar maken om jag glömt nåt. Vadå, tittar på hundarna i hallen. Men öppnar alla fall dörren. Där står Jeri och tittar på mig "får inte jag kom in"   . Han är så söt den killen. Ibland känns det som om han är för söt för sitt eget bästa.  Man förlåter han för mycket bus bara för att han är så söt. 

Av Marru - 16 april 2015 23:41

Äntligen så kom vi ut till Semla och första träningen. Det känns helt annorlunda och vara där än i Nordansjö. Fast är det en regnig sommar, då känns det faktiskt ganska skönt att komma in i hallen. Men nu kändes det bara skönt. Lite sol såg vi också. Ställde bara upp en kort nybörjarbana, och sen 8:ans frestelse. 

 

 

 

Men när vi skulle åka hemifrån så gjorde Jeri en grej. Lizzie hade hoppat in i bilen, och skulle stänga grinden när jag hör det rassla bakom min rygg. Då försökte Jeri hoppa i bilen. Men jag hade ju inte öppnat grinden på den sidan. Min lilla sötnöt. Han var så ivrig att få åka bil. 

 

Han hade lite svårt att fokusera sig på träningen. Ja, vad annat kan man vänta sig av första träningen utomhus. Träningen för övrigt kändes lite si och så. Det blir alltid så före tävling. Jag vet inte riktigt vad jag skall träna på. Det visar sig sen på tävlingen vad vi skulle ha tränat på   .

 

Hoppas bara att jag är frisk så jag kan åka och tävla. Halsen känns lite knepig nu, och huvudet är lite luddigt. Jag vill inte bli sjuk igen. Hoppas det är bara nå övergående sympton.

Av Marru - 15 april 2015 22:07

Nu har Jeri tränat kontakthinder 2 kvällar på raken. Fast denna vecka har vi tränat på träningshindrena, för dom andra har varit på tvätt. Vi skall ju egentligen inte träna på dom andra. Men eftersom dom stod uppställda efter förra tävlingen så tränade vi på dom förra veckan. Nu blir det inga kontakthinder på några dagar. Vi får hoppas att det håller i sig några dagar. På lördag är det ju dags för tävling. Klass 1. Det skall bli så kul. Ser redan fram emot den. 

 

Sitter och tittar på dom små mästerkockarna nu. Spelade in det, för jag visste att det skulle bli sent ikväll. Vi skulle ju bygga banan till lördagen. Eftersom vi inte skall träna rallylydnad i Norberg imorgon så kunde vi ställa upp banan redan idag. Nu behöver man inte plocka undan alla hinder på onsdag när man tränar klart. När vi är i Semla så finns det plats och träna rallylydnad fast det står en agilitybana framme. Men dom där mästerkockarna, dom är alldeles otroliga dom små ungarna. Hur kan dom veta allt. Jag kan ju inte ens hälften av vad dom kan    

 

Yeeaaaahhhh.......imorgon blir det rallylydnadsträning i Semla. Som vi har längtat.

Av Marru - 14 april 2015 23:25

Idag har vi varit till klubbstugan i Semla och städat efter vintern. Det skall bli så härligt att komma ut dit igen. När jag åkte dit så såg jag att bävrarna varit ganska aktiva under vintern. Sen såg jag att en del träd innan man svänger upp till klubbstugan var märkta med band. Antar att dom skall fällas. Men det är helt klart ett mysigt område vi har klubbstugan på, vid slussarna på Strömsholms kanal. Det tog inte så lång tid och städa inne i stugan. Nycklarna till toaletterna hade vi inte. Så dom fick vara den här gången. 

 

Så när vi var klara så tog jag Lizzie och Jeri och gick en vända ner till sjön. Men jösses så stranden såg ut där nere. Var ju rena svinstian. De fick springa av sig lite på plan där nere vid sjön. De hade ju suttit i bilen hela tiden vi städade. Vågar inte ha dom springande lösa på klubben. Förra veckan när vi var över med rallylydnadsgrejerna på kvällen, så släppte jag ut Lizzie och Clara så att de skulle få pinka. De var på väg och dra in i skogen. Inte så hälsosamt, för det finns visst massor med gamla gruvhål i skogen bakom stugan. 

 

Efter att vi gått en stund så åkte jag in till Fagerta och OK där. Var på toa och så köpte jag en varm macka. Hade ju inte hunnit äta nåt annat än frukosten. Sen åkte jag till hallen. Var där en timme före alla andra. Så jag bar fram delarna till den gamla balansen en efter en. Så idag har Jeri tränat på balansen, A-hindret, gungan och däcket. Skall åka och träna imorgon också. Nu sätter vi in högväxeln. På lördag har vi en officiell tävling på klubben. Sen har vi en inofficiell tävling kvar inne i hallen. Sen börjar utesäsongen på tävlingsfronten. Skall verkligen bli spännande. 

Av Marru - 13 april 2015 23:36

Då var det avklarat då, den där utställningen som jag först såg fram emot. Men ju närmare den kom desto mer fasade jag för den. Kan väl fixa till tassarna någorlunda. Tunn i pälsen började han bli. Mest av allt fasade jag för tvätten. Han är ju inte så pigg på att bli tvättad. 

 

På lördag morgon så var det upp tidigt och packa ihop grejerna och åka. Den här gången hade dom ställt ut en parkeringsvakt. Tänker ju på förra gången vi var där. En sur gammal schäfergubbe hade ställt sin bil framför våran bil och vägrade flytta på den. För han hade minsann inte parkerat fel, har var först på plats. Det var ju så mycket snö på parkeringen då att det inte gick se rutorna. Så då riktade vi oss in på lyktstolparna. Dom brukar ju alltid stå mellan 2 rader på en parkeringsplats. Så då backade vi mot en lyktstolpe. Sen hade nån parkerat sig bakom oss. När vi sen kom ut, då stod det 3 rader med bilar efter varandra, och våran bil var på mittenraden. Den här griniga schäfergubben måste ha varit den första som ställt sig på den nya tredje raden, eftersom han påstod sig vara först. Sen vet jag inte om det var han som var först, eller bilen bakom våran. Men han måste ju i så fall ha sett att det står en bil bakom oss, och borde ha reagerat då. Eller bilen bakom oss reagerat att det står en bil fram oss och att vi kommer att bli instängda. Men det var tydligen ingen av dom som reagerade på det. Så när jag gick in och sa att dom skulle ropa ut i högtalarna, hade skrivit regnumret. Ja, då kom ju den här schäfergubben fram och tala om att han hade minsann inte parkerat fel. Men parkeringsproblemet slapp vi alltså den här gången. 

 

Jeri började bli lite jobbig redan i kön in. Han skulle fram och nosa på precis alla. Drog åt alla håll för det fanns så många och hälsa på. Men det fick han ju inte. Sen gick vi in i hallen. Jag var lite orolig för golvet. Tänkte ju på hur Micki hade reagerat. Men det var ju ingen fara. Han gick hur fint som helst på golvet. Det såg inte riktigt ut som dom förra gångerna jag varit där. Den enda som reagerat på golvet av våra är Micki. Alla har dom ju en gång varit där. Jag gick fram och tillbaka med han och försökte få han och fokusera lite på mig. Och inte på allt gott som luktade. Han gick ju ganska mycket med nosen i golvet, och jag fick hela tiden vara orolig över att han skulle lyfta på benet. Jag kom ju ihåg förra gången vi var på utställning när han lyfte benet mot allt som fanns i närheten. Men jag hann stoppa alla gångerna utom den gången när han lyfte mot min jacka som hängde på en stol. Ja, hellre det än att han pinka på nån annans grejer. 

 

Så vi gick där fram och tillbaka. Borsta han var inget och tänka på för det fanns så mycket omkring hela tiden. Försökte borsta fanorna och hasorna, men det gick inte nå vidare. Tassen försvann så fort jag försökte   . Ja, han lyfte upp den. Så till slut gav jag upp. Så han fick väl gå in i ringen som han såg ut. Han hade ju alla fall tappat en massa päls, så det fanns ju inget att förvänta sig ändå. Dessutom så var det här ju bara mer som miljöträning.

 

Det var 4 hanar inne i ringen, och typiskt så hamnade vi ju först. Domaren säger att vi skall gå. Jag var lite fundersam och tittade på han för att se om det kom nåt annat kommando från han. Ja, det gjorde ju det. Vi skulle springa. Så jag börjar springa precis där mattan tar slut. Mattan var ju placerad i en trekant, och man springer ju i en fyrkant. Jeri var nog inte riktigt med där att vi skulle springa helt plötsligt, och så hamnade han på ett halt golv samtidigt. Så då vart han lite låg. Men det släppte ju direkt. När vi stod framför domaren, så var han precis som förut. Tittade på allt som hände, och jag påkalla hans uppmärksamhet med godis. Då sa domaren "skippa godiset, ta öglan i handen och håll bara" Alltså jag skulle hålla i öglan på kopplet och bara stå och hålla den. Då stod han väldigt fint vid ett par tillfällen. Ja, vi blev ju placerade sist i hanklassen. Så vi gick ut ur ringen. Allt var precis som vanligt. 

 

Efter utställningen, så var det nån som hade ringt till uppfödaren, och var orolig att det skulle bli skitsnack om Jeri. Att han skulle vara golvrädd. Men att folk skall leta efter fel är nåt som gör mig så j-a förbannad.  Åååh, vad jag längtar till helgens agilitytävling. Den enda som tittar efter fel där är domaren   . Det är ju hans uppgift. Men hör, eller ser jag det minsta lilla skitsnack om mina hundar nånsin igen, så lovar jag att den personen kommer att ångra sig att. När det gäller mina hundar så blir jag som tigermamman. Så huk er kärringar. Det finns en hel del killar, gubbar mm inom collievärlden som också beter sig som kärringar, så dom får gärna ta åt sig också. En av dom kärringkillarna bor i en stad inte allt för långt bort från oss. 

 

Råkade ju ut för en liknande händelse med Lizzie och Clara för några år sen. Vi var på en officiell utställning i Köping. Maken stannade hemma för han hade ont i ryggen. Det var en som skulle visa Clara åt mig. När jag håller på och borstar Clara blev Lizzie sotis. Och pucklar på Clara rejält. Så det blev ju slagsmål mellan dom. Dagen efter får jag läsa i en blogg, Ulvusbloggen kallad, hur människan som skriver bloggen blev förfärad över att det hade varit slagsmål mellan hundar vid collieringen. Och att det var collie som slogs   . Istället för att ta reda på fakta, då skriver hon i sin j-a blogg om det hemska hon sett. Vad tror folk egentligen. Att collie är ena helgon som bara skall vara vackra. Det är väl hundar som alla andra. Har läst nånstans att det är nån som påstår att hundar inte kan känna svartsjuka. Kan ju lugnt meddela att dom har fel. Det är bara ca 10  minuter sen Lizzie pucklade på Farina här. Det händer inte ofta, men ibland. 

 

Men trycket lättade på lite när jag fick åka till Borlänge och spela på durspelet en stund. 

 

 

Av Marru - 9 april 2015 23:35

Nu har jag börjat slarva igen. Jag som skulle börja skriva regelbundet. I måndags så gjorde jag inget speciellt. Gick och småstädade här hemma lite. På kvällen var jag till Borlänge och spelade durspel med tjejerna. Ja, före det så tappade jag bort Lizzie. Fick lite panik ett tag. Hade ju dörren öppen till baksidan, och hon brukar ju inte vilja vara ute. så jag tog in hundarna innan jag skulle åka och spela. Reagerade alla fall på att Lizzie inte var bland dom uppe. Men jag tänkte att hon säkert var nere i gillestugan. Där hon alltid brukar ligga och sova. Men ingen Lizzie där. Var tvungen upp och kolla, men inte där heller. Kollade i tvättstugan, för hon har ju en gång hamnat där utan jag märkt det. Ingen Lizzie där heller. Sprang ner och tittade ut genom framdörren. Tänkte ifall hon smitit ut när maken åkte. Nä, inte där heller. Så jag var tvungen och titta ut på baksidan och ropa på henne. Ja, där kom hon. 

 

I tisdags var det agilityträning med Lizzie och Jeri. Det känns som om Lizzie har kanske lite mer fart nu än vad hon haft under vintern. Vi försökte få upp Jeri på balansen, men det gick inte så bra. Han var lite tveksam till A-hindret också. Men till slut så fick jag upp han på den. Och innan vi åkte hem så sprang han över den mer än gärna.

 

I onsdags så var jag på agilityträning med bara Jeri. Då började vi med att ställa balansen på ett par träbord, låga. Först så fick jag lyfta upp han på balansen och sen fick han springa ner. Till slut så började vi jobba med att ta över han med koppel, och till sist så gick det utan koppel. Han tom drog själv upp på balansen när jag bara stod bredvid. Sen sa jag att det var ju synd att det inte fanns nåt att lägga på så att det blev lite högre. Då fick jag till svar att den nya balansen går höja och sänka. Så vi sänkte den ett par hack. Då vart det nästan lika högt som den gamla balansen på träborden. Fick göra likadant igen som på den förra. Men till slut så sprang han över som ingenting. Sen fick han lägga sig i bilen en stund, och vi höjde balansen ett hack.

 

Sen fick vi göra samma sak igen. Men till slut så sprang han över igen. In i bilen en vända till, och så höjde vi den till normalhöjd igen. Sen var jag till bilen och hämtade han. Den här gången så sprang han vöer utan några procedurer. Nu gäller de bara och hålla i det. Svårt att tänka sig att han förrförra sommaren sprang över balansen hur lätt som helst. Han var ju bara ett halvår då, och när jag ville att han skulle komma till mig så sprang han över balansen istället. Han tyckte det var det roligaste som fanns. Fast han kanske var ung och dum då   . Han hade lite svårt med A-hindret också i onsdags. Jag måste försöka komma ihåg på tävling att jag inte lämnar han före dom hindrena. Utan att vi springer mot dom tillsammans, och jag försöker hålla han vid mig. Ja, om en vecka så ser vi hur det har gått. Men först måste vi träna med gungan under veckan som kommer. 

 

Igår så hade jag en mammadag. Vi brukar åka och handla åt henne. Sen brukar vi komma hem till oss för mat och fika. Sen brukar jag skjutsa hem henne på kvällen. Fast igår så fick hon åka lite tidigare för vi var tvungna och åka på träningen. Men jag gav mamma stränga order om att absolut inte öppna dörren till nån, ifall hon inte är 100 % säker på vem det är som står bakom. I måndags så hade det ringt på hos en äldre dam, mitt på ljusa dagen. Ett par som hade slagit ner henne och de hade fått med sig 1000 kr alla fall. Sen vet jag inte om det var mer. Men idag fick jag höra vem det var, och det blir direkt nåt annat när man känner personen. Förut så tyckte man bara synd om personen i fråga. Men nu har man ansiktet på personen som har blivit så illa misshandlad att hon fick in på lasarett. Ok, det är ju ingen person jag har haft så mycket kontakt med. Men jag har ju pratat med henne ett antal gånger, fast det är ett tag sen nu.

 

Idag har jag haft det lite stressigt. Promenad med hundarna. Sen frukost och in till Ludvika. Var tvungen och få tag i förlängningsladd till telefonen som mamma köpte förra veckan. Nu har hon en fast telefon med högtalarfunktion. Den trådlösa hon har klarar hon inte av. Det händer titt som tätt att hon glömmer på trycka på knappen för att avsluta samtalet. Så när jag försöker ringa till henne så tutar det bara upptaget. Ja, det är ju ingen som har sagt att det inte händer nu också. Men nu har hon en Doro med stora knappar. Det fanns 3 snabbvalsknappar. Då behöver hon bara, tex trycka på A och på en grön knapp. Då kommer hon till mig, och behöver inte ens lyfta på luren. Utan högtalarfunktionen går igång direkt. Men enda telefonjacket som den fungerade i var den ovanför bänken i köket. Hon vill ha telefonen på bordet bredvid gungstolen där hon brukar sitta. Men sladden räckte inte. Ja, det hade ju räckt om man hade haft sladden på golvet. Men det är ju ingen höjdare att hon skall ha sladdar på golvet. Så köpte en förlängning på 15 meter. Så får maken dra det  via taket istället. 

 

Hem och städa. Maken skulle tvätta Jeri åt mig ikväll. Så jag åkte på rallylydnadsträning med Lizzie och Clara. Clara har inte fått träna nåt på ett år. Får ju inte plats med 3 hundar i bilen när jag har en mellanvägg. Så då har Clara fått stanna hemma. Men ikväll fick hon följa med. Helt har hon inte glömt bort rallylydnaden. Men att vara på höger sida gillade hon inte. Hon har ju aldrig gjort det. Clara har ju bara gått fortsättningsklass. Fast hon har ju kvalificerat sig för avancerad klass. Vi får väl se hur det blir med det. Jag hade alla fall tänkt att hon skulle få starta i fortsättnigsklass på collie-SM. Vi hade gjort en mästarklassbanan ikväll. Gick den med Lizzie 2 ggr. Första gången så ville hon prata, andra vändan var hon mycket tystare. Hon var tyst i början när hon var på vänster sida. Men direkt när hon kom på höger sida så började hon snacka. Men andra vändan gick hon betydligt tystare. Just ja, innan rallylydnadsträningen hade vi en platsliggning. Lizzie låg fint idag. 3 minuter och helt stilla. Vi hade ju problem med det förra året. Jag är lite sugen på att starta i klass 2 med henne. Men jag får ju inte till rutan och hoppet riktigt ordentligt. Sen vill hon ju snacka lite väl mycket under fjärren. Annars så tycker jag att hon fixar det ganska bra. 

 

När vi tränat klart, så packade vi rallylydnadsgrejerna i bilarna. Vi bestämde ikväll att nu flyttar vi till Semla   . Ikväll hade ju varit helt perfekt att träna där. Men vad jag ser så håller nog vädret i sig nästa vecka också. Men agilityträningarna blir kvar i Norberg nån vecka till.

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Chat

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019
>>>

Translator

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Banners

Hundsidor

Målarbodens blommor

Länkar

Recept

Väder

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Colliekompisarna med Blogkeen
Följ Colliekompisarna med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se