Äntligen så kom vi ut till Semla och första träningen. Det känns helt annorlunda och vara där än i Nordansjö. Fast är det en regnig sommar, då känns det faktiskt ganska skönt att komma in i hallen. Men nu kändes det bara skönt. Lite sol såg vi också. Ställde bara upp en kort nybörjarbana, och sen 8:ans frestelse. 

Men när vi skulle åka hemifrån så gjorde Jeri en grej. Lizzie hade hoppat in i bilen, och skulle stänga grinden när jag hör det rassla bakom min rygg. Då försökte Jeri hoppa i bilen. Men jag hade ju inte öppnat grinden på den sidan. Min lilla sötnöt. Han var så ivrig att få åka bil. 

Han hade lite svårt att fokusera sig på träningen. Ja, vad annat kan man vänta sig av första träningen utomhus. Träningen för övrigt kändes lite si och så. Det blir alltid så före tävling. Jag vet inte riktigt vad jag skall träna på. Det visar sig sen på tävlingen vad vi skulle ha tränat på   .

Hoppas bara att jag är frisk så jag kan åka och tävla. Halsen känns lite knepig nu, och huvudet är lite luddigt. Jag vill inte bli sjuk igen. Hoppas det är bara nå övergående sympton.

Nu har Jeri tränat kontakthinder 2 kvällar på raken. Fast denna vecka har vi tränat på träningshindrena, för dom andra har varit på tvätt. Vi skall ju egentligen inte träna på dom andra. Men eftersom dom stod uppställda efter förra tävlingen så tränade vi på dom förra veckan. Nu blir det inga kontakthinder på några dagar. Vi får hoppas att det håller i sig några dagar. På lördag är det ju dags för tävling. Klass 1. Det skall bli så kul. Ser redan fram emot den. 

Sitter och tittar på dom små mästerkockarna nu. Spelade in det, för jag visste att det skulle bli sent ikväll. Vi skulle ju bygga banan till lördagen. Eftersom vi inte skall träna rallylydnad i Norberg imorgon så kunde vi ställa upp banan redan idag. Nu behöver man inte plocka undan alla hinder på onsdag när man tränar klart. När vi är i Semla så finns det plats och träna rallylydnad fast det står en agilitybana framme. Men dom där mästerkockarna, dom är alldeles otroliga dom små ungarna. Hur kan dom veta allt. Jag kan ju inte ens hälften av vad dom kan    

Yeeaaaahhhh.......imorgon blir det rallylydnadsträning i Semla. Som vi har längtat.

Idag har vi varit till klubbstugan i Semla och städat efter vintern. Det skall bli så härligt att komma ut dit igen. När jag åkte dit så såg jag att bävrarna varit ganska aktiva under vintern. Sen såg jag att en del träd innan man svänger upp till klubbstugan var märkta med band. Antar att dom skall fällas. Men det är helt klart ett mysigt område vi har klubbstugan på, vid slussarna på Strömsholms kanal. Det tog inte så lång tid och städa inne i stugan. Nycklarna till toaletterna hade vi inte. Så dom fick vara den här gången. 

Så när vi var klara så tog jag Lizzie och Jeri och gick en vända ner till sjön. Men jösses så stranden såg ut där nere. Var ju rena svinstian. De fick springa av sig lite på plan där nere vid sjön. De hade ju suttit i bilen hela tiden vi städade. Vågar inte ha dom springande lösa på klubben. Förra veckan när vi var över med rallylydnadsgrejerna på kvällen, så släppte jag ut Lizzie och Clara så att de skulle få pinka. De var på väg och dra in i skogen. Inte så hälsosamt, för det finns visst massor med gamla gruvhål i skogen bakom stugan. 

Efter att vi gått en stund så åkte jag in till Fagerta och OK där. Var på toa och så köpte jag en varm macka. Hade ju inte hunnit äta nåt annat än frukosten. Sen åkte jag till hallen. Var där en timme före alla andra. Så jag bar fram delarna till den gamla balansen en efter en. Så idag har Jeri tränat på balansen, A-hindret, gungan och däcket. Skall åka och träna imorgon också. Nu sätter vi in högväxeln. På lördag har vi en officiell tävling på klubben. Sen har vi en inofficiell tävling kvar inne i hallen. Sen börjar utesäsongen på tävlingsfronten. Skall verkligen bli spännande. 

Då var det avklarat då, den där utställningen som jag först såg fram emot. Men ju närmare den kom desto mer fasade jag för den. Kan väl fixa till tassarna någorlunda. Tunn i pälsen började han bli. Mest av allt fasade jag för tvätten. Han är ju inte så pigg på att bli tvättad. 

På lördag morgon så var det upp tidigt och packa ihop grejerna och åka. Den här gången hade dom ställt ut en parkeringsvakt. Tänker ju på förra gången vi var där. En sur gammal schäfergubbe hade ställt sin bil framför våran bil och vägrade flytta på den. För han hade minsann inte parkerat fel, har var först på plats. Det var ju så mycket snö på parkeringen då att det inte gick se rutorna. Så då riktade vi oss in på lyktstolparna. Dom brukar ju alltid stå mellan 2 rader på en parkeringsplats. Så då backade vi mot en lyktstolpe. Sen hade nån parkerat sig bakom oss. När vi sen kom ut, då stod det 3 rader med bilar efter varandra, och våran bil var på mittenraden. Den här griniga schäfergubben måste ha varit den första som ställt sig på den nya tredje raden, eftersom han påstod sig vara först. Sen vet jag inte om det var han som var först, eller bilen bakom våran. Men han måste ju i så fall ha sett att det står en bil bakom oss, och borde ha reagerat då. Eller bilen bakom oss reagerat att det står en bil fram oss och att vi kommer att bli instängda. Men det var tydligen ingen av dom som reagerade på det. Så när jag gick in och sa att dom skulle ropa ut i högtalarna, hade skrivit regnumret. Ja, då kom ju den här schäfergubben fram och tala om att han hade minsann inte parkerat fel. Men parkeringsproblemet slapp vi alltså den här gången. 

Jeri började bli lite jobbig redan i kön in. Han skulle fram och nosa på precis alla. Drog åt alla håll för det fanns så många och hälsa på. Men det fick han ju inte. Sen gick vi in i hallen. Jag var lite orolig för golvet. Tänkte ju på hur Micki hade reagerat. Men det var ju ingen fara. Han gick hur fint som helst på golvet. Det såg inte riktigt ut som dom förra gångerna jag varit där. Den enda som reagerat på golvet av våra är Micki. Alla har dom ju en gång varit där. Jag gick fram och tillbaka med han och försökte få han och fokusera lite på mig. Och inte på allt gott som luktade. Han gick ju ganska mycket med nosen i golvet, och jag fick hela tiden vara orolig över att han skulle lyfta på benet. Jag kom ju ihåg förra gången vi var på utställning när han lyfte benet mot allt som fanns i närheten. Men jag hann stoppa alla gångerna utom den gången när han lyfte mot min jacka som hängde på en stol. Ja, hellre det än att han pinka på nån annans grejer. 

Så vi gick där fram och tillbaka. Borsta han var inget och tänka på för det fanns så mycket omkring hela tiden. Försökte borsta fanorna och hasorna, men det gick inte nå vidare. Tassen försvann så fort jag försökte   . Ja, han lyfte upp den. Så till slut gav jag upp. Så han fick väl gå in i ringen som han såg ut. Han hade ju alla fall tappat en massa päls, så det fanns ju inget att förvänta sig ändå. Dessutom så var det här ju bara mer som miljöträning.

Det var 4 hanar inne i ringen, och typiskt så hamnade vi ju först. Domaren säger att vi skall gå. Jag var lite fundersam och tittade på han för att se om det kom nåt annat kommando från han. Ja, det gjorde ju det. Vi skulle springa. Så jag börjar springa precis där mattan tar slut. Mattan var ju placerad i en trekant, och man springer ju i en fyrkant. Jeri var nog inte riktigt med där att vi skulle springa helt plötsligt, och så hamnade han på ett halt golv samtidigt. Så då vart han lite låg. Men det släppte ju direkt. När vi stod framför domaren, så var han precis som förut. Tittade på allt som hände, och jag påkalla hans uppmärksamhet med godis. Då sa domaren "skippa godiset, ta öglan i handen och håll bara" Alltså jag skulle hålla i öglan på kopplet och bara stå och hålla den. Då stod han väldigt fint vid ett par tillfällen. Ja, vi blev ju placerade sist i hanklassen. Så vi gick ut ur ringen. Allt var precis som vanligt. 

Efter utställningen, så var det nån som hade ringt till uppfödaren, och var orolig att det skulle bli skitsnack om Jeri. Att han skulle vara golvrädd. Men att folk skall leta efter fel är nåt som gör mig så j-a förbannad.  Åååh, vad jag längtar till helgens agilitytävling. Den enda som tittar efter fel där är domaren   . Det är ju hans uppgift. Men hör, eller ser jag det minsta lilla skitsnack om mina hundar nånsin igen, så lovar jag att den personen kommer att ångra sig att. När det gäller mina hundar så blir jag som tigermamman. Så huk er kärringar. Det finns en hel del killar, gubbar mm inom collievärlden som också beter sig som kärringar, så dom får gärna ta åt sig också. En av dom kärringkillarna bor i en stad inte allt för långt bort från oss. 

Råkade ju ut för en liknande händelse med Lizzie och Clara för några år sen. Vi var på en officiell utställning i Köping. Maken stannade hemma för han hade ont i ryggen. Det var en som skulle visa Clara åt mig. När jag håller på och borstar Clara blev Lizzie sotis. Och pucklar på Clara rejält. Så det blev ju slagsmål mellan dom. Dagen efter får jag läsa i en blogg, Ulvusbloggen kallad, hur människan som skriver bloggen blev förfärad över att det hade varit slagsmål mellan hundar vid collieringen. Och att det var collie som slogs   . Istället för att ta reda på fakta, då skriver hon i sin j-a blogg om det hemska hon sett. Vad tror folk egentligen. Att collie är ena helgon som bara skall vara vackra. Det är väl hundar som alla andra. Har läst nånstans att det är nån som påstår att hundar inte kan känna svartsjuka. Kan ju lugnt meddela att dom har fel. Det är bara ca 10  minuter sen Lizzie pucklade på Farina här. Det händer inte ofta, men ibland. 

Men trycket lättade på lite när jag fick åka till Borlänge och spela på durspelet en stund. 

Nu har jag börjat slarva igen. Jag som skulle börja skriva regelbundet. I måndags så gjorde jag inget speciellt. Gick och småstädade här hemma lite. På kvällen var jag till Borlänge och spelade durspel med tjejerna. Ja, före det så tappade jag bort Lizzie. Fick lite panik ett tag. Hade ju dörren öppen till baksidan, och hon brukar ju inte vilja vara ute. så jag tog in hundarna innan jag skulle åka och spela. Reagerade alla fall på att Lizzie inte var bland dom uppe. Men jag tänkte att hon säkert var nere i gillestugan. Där hon alltid brukar ligga och sova. Men ingen Lizzie där. Var tvungen upp och kolla, men inte där heller. Kollade i tvättstugan, för hon har ju en gång hamnat där utan jag märkt det. Ingen Lizzie där heller. Sprang ner och tittade ut genom framdörren. Tänkte ifall hon smitit ut när maken åkte. Nä, inte där heller. Så jag var tvungen och titta ut på baksidan och ropa på henne. Ja, där kom hon. 

I tisdags var det agilityträning med Lizzie och Jeri. Det känns som om Lizzie har kanske lite mer fart nu än vad hon haft under vintern. Vi försökte få upp Jeri på balansen, men det gick inte så bra. Han var lite tveksam till A-hindret också. Men till slut så fick jag upp han på den. Och innan vi åkte hem så sprang han över den mer än gärna.

I onsdags så var jag på agilityträning med bara Jeri. Då började vi med att ställa balansen på ett par träbord, låga. Först så fick jag lyfta upp han på balansen och sen fick han springa ner. Till slut så började vi jobba med att ta över han med koppel, och till sist så gick det utan koppel. Han tom drog själv upp på balansen när jag bara stod bredvid. Sen sa jag att det var ju synd att det inte fanns nåt att lägga på så att det blev lite högre. Då fick jag till svar att den nya balansen går höja och sänka. Så vi sänkte den ett par hack. Då vart det nästan lika högt som den gamla balansen på träborden. Fick göra likadant igen som på den förra. Men till slut så sprang han över som ingenting. Sen fick han lägga sig i bilen en stund, och vi höjde balansen ett hack.

Sen fick vi göra samma sak igen. Men till slut så sprang han över igen. In i bilen en vända till, och så höjde vi den till normalhöjd igen. Sen var jag till bilen och hämtade han. Den här gången så sprang han vöer utan några procedurer. Nu gäller de bara och hålla i det. Svårt att tänka sig att han förrförra sommaren sprang över balansen hur lätt som helst. Han var ju bara ett halvår då, och när jag ville att han skulle komma till mig så sprang han över balansen istället. Han tyckte det var det roligaste som fanns. Fast han kanske var ung och dum då   . Han hade lite svårt med A-hindret också i onsdags. Jag måste försöka komma ihåg på tävling att jag inte lämnar han före dom hindrena. Utan att vi springer mot dom tillsammans, och jag försöker hålla han vid mig. Ja, om en vecka så ser vi hur det har gått. Men först måste vi träna med gungan under veckan som kommer. 

Igår så hade jag en mammadag. Vi brukar åka och handla åt henne. Sen brukar vi komma hem till oss för mat och fika. Sen brukar jag skjutsa hem henne på kvällen. Fast igår så fick hon åka lite tidigare för vi var tvungna och åka på träningen. Men jag gav mamma stränga order om att absolut inte öppna dörren till nån, ifall hon inte är 100 % säker på vem det är som står bakom. I måndags så hade det ringt på hos en äldre dam, mitt på ljusa dagen. Ett par som hade slagit ner henne och de hade fått med sig 1000 kr alla fall. Sen vet jag inte om det var mer. Men idag fick jag höra vem det var, och det blir direkt nåt annat när man känner personen. Förut så tyckte man bara synd om personen i fråga. Men nu har man ansiktet på personen som har blivit så illa misshandlad att hon fick in på lasarett. Ok, det är ju ingen person jag har haft så mycket kontakt med. Men jag har ju pratat med henne ett antal gånger, fast det är ett tag sen nu.

Idag har jag haft det lite stressigt. Promenad med hundarna. Sen frukost och in till Ludvika. Var tvungen och få tag i förlängningsladd till telefonen som mamma köpte förra veckan. Nu har hon en fast telefon med högtalarfunktion. Den trådlösa hon har klarar hon inte av. Det händer titt som tätt att hon glömmer på trycka på knappen för att avsluta samtalet. Så när jag försöker ringa till henne så tutar det bara upptaget. Ja, det är ju ingen som har sagt att det inte händer nu också. Men nu har hon en Doro med stora knappar. Det fanns 3 snabbvalsknappar. Då behöver hon bara, tex trycka på A och på en grön knapp. Då kommer hon till mig, och behöver inte ens lyfta på luren. Utan högtalarfunktionen går igång direkt. Men enda telefonjacket som den fungerade i var den ovanför bänken i köket. Hon vill ha telefonen på bordet bredvid gungstolen där hon brukar sitta. Men sladden räckte inte. Ja, det hade ju räckt om man hade haft sladden på golvet. Men det är ju ingen höjdare att hon skall ha sladdar på golvet. Så köpte en förlängning på 15 meter. Så får maken dra det  via taket istället. 

Hem och städa. Maken skulle tvätta Jeri åt mig ikväll. Så jag åkte på rallylydnadsträning med Lizzie och Clara. Clara har inte fått träna nåt på ett år. Får ju inte plats med 3 hundar i bilen när jag har en mellanvägg. Så då har Clara fått stanna hemma. Men ikväll fick hon följa med. Helt har hon inte glömt bort rallylydnaden. Men att vara på höger sida gillade hon inte. Hon har ju aldrig gjort det. Clara har ju bara gått fortsättningsklass. Fast hon har ju kvalificerat sig för avancerad klass. Vi får väl se hur det blir med det. Jag hade alla fall tänkt att hon skulle få starta i fortsättnigsklass på collie-SM. Vi hade gjort en mästarklassbanan ikväll. Gick den med Lizzie 2 ggr. Första gången så ville hon prata, andra vändan var hon mycket tystare. Hon var tyst i början när hon var på vänster sida. Men direkt när hon kom på höger sida så började hon snacka. Men andra vändan gick hon betydligt tystare. Just ja, innan rallylydnadsträningen hade vi en platsliggning. Lizzie låg fint idag. 3 minuter och helt stilla. Vi hade ju problem med det förra året. Jag är lite sugen på att starta i klass 2 med henne. Men jag får ju inte till rutan och hoppet riktigt ordentligt. Sen vill hon ju snacka lite väl mycket under fjärren. Annars så tycker jag att hon fixar det ganska bra. 

När vi tränat klart, så packade vi rallylydnadsgrejerna i bilarna. Vi bestämde ikväll att nu flyttar vi till Semla   . Ikväll hade ju varit helt perfekt att träna där. Men vad jag ser så håller nog vädret i sig nästa vecka också. Men agilityträningarna blir kvar i Norberg nån vecka till.

Vi hade planerat för den här dagen ett tag, en klubbkompis och jag. Vi skulle ta en riktig långpromenad med cacher. Det blev verkligen en långpromenad med 35 cacher i skogen, och ett par till. Jag är snart uppe i 500 på mindre än 2 år. Visst finns det som som tagit 1000 på kortare tid. Men jag är nöjd med mina. Jeri fick följa med på promenaden, och jag tyckte han skötte sig bra. Nu är han helt färdig,ligger på soffan och sover. Lizzie däremot surar för att hon inte fick följa med. Men det är så det kommer att bli i framtiden. Det blir fler tävlingar för Jeri än för Lizzie. Tror tävlingen i Västerås är den enda tävlingen med bara klass 2 som jag åker med Lizzie. Men vi får se. 

Har ju anmält oss till en rallylydnadstävling. De har bara en domare där, så det blir många som blir bortlottade. Men vi hade tur. Jag kom med, med båda hundarna. Jag var säkert på att vi inte skulle få tävla. Men hon jag skulle åka med hamna på reservplats. Så jag får åka ensam.

Några bilder från dagens promenad. Tror det är dags och lägga sig snart. 

Det har varit en lugn påskafton. Gick första långpromenaden på ett par veckor. Det ser så vackert ut överallt när det är strålande sol och blå himmel ute. Fast den här byn är ganska fin oavsett väder. Jag brukar säga att lika svårt det är att hitta nåt vackert i Ludvika, lika svårt är det att hitta nåt fult i Smebacken   . Det skulle möjligen vara torget, och när man går gångvägen runt kyrkogården mot hamnen  när man ser valsverket på andra sidan sjön. Hitta nåt vackert i Ludvika då nära centrum. Hmmmm.... det skulle vara möjligen när man gått över den nya gångbron ner till Väsman. Möjligen borta vid Hammarbacken och Skuthamn också då. Men där tar det nog slut.

Gick runt Herosvallen också, och tänkte tillbaka på dom 2 somrarna som vi hade en stor agilitytävling där. Första gången den gick av stapeln så var vi med i Ludvika BK, och vi hade hand om en bana på en fotbollsplan. Stackars Micki fick inte tävla fast han var anmäld, för jag hade inte tid och kolla när vi skulle vara inne på banan. Så vi missade våra starter. Banan vi var på var ju bara för smallhundar. Andra gången det var dags för Bergslagsveckan så hade Fagersta KK den ensam, och då var vi med där. Men den här gången var det Lizzie som fick tävla. Det var många från Norge som var och tävlade, och de campade på udden. De hade ett stort partytält och jag tror dom hade det ganska bra där.

Sen har vi våran fina varmvattenbassäng. Den skall visst förlänga badsäsongen med ett par månader. Hmmmm....undrar det jag. Men en himla massa pengar kostar det alla fall.

Så har vi vår vackra kyrka. Kommer ihåg när vi på skolavslutningen på lågstadiet fick gå Kyrkogatan till kyrkan. Två och två, hand i hand gick vi. 

Idag hade vi agilitytävling i Norberg, igen. Bara för att vi för nån månad sen sa att april var en tråkig månad, nästan inga tävlingar i närheten. Så nu har vi en varje helg utom nästa   . Fast dom 2 inofficiella denna månad är små tävlingar. Vi har inte gått ut med dom överallt. Bara på klubbens hemsida. Sen har ju dom som tävlat på dom sista tävlingarna av Vintercupen sett det. Dessutom så var det en domaraspirant som gjorde sitt domarprov. Så nu har agilityn fått en till domare. Tänk om rallylydnaden också hade fått det, helst nu. Har ju anmält till en tävling och det är väldigt osäkert om vi kommer med där. De verkar inte få nån mer domare, så det kommer att bli lottning. Skulle inte bli förvånad ifall vi blir bortlottade i båda klasserna. 

Men åter till agilitytävlingen. Vi hade 2 agilityklasser och en hoppklass idag. Om vi börjar med Jeri, så var han väldigt ofokuserad idag. Det fanns nog en hel del intressanta dofter i luften. Kom dessutom på här i veckan att det är länge sen vi tränat på balansen. Hmmm...det visade sig idag. Han vägrade och gå upp på balansen. Sen vet jag inte hur mycket materialet spelar roll där. Men det borde inte göra det, för han går upp på A-hindret utan problem och den är av gummigranulat. Men när vi tränar på klubben så har vi den gamla träbalansen. Den är stabil och trygg. I andra loppet så tog jag leksaken i handen direkt från start, och då fick jag med han lite bättre. Men han vägrade fortfarande balansen. Så nästa vecka skall vi träna balans. I hopploppet gjorde jag likadant. Tog fram leksaken redan vid start, och han var med bättre. Men han sprang lite som han ville. Tog inte alla hopphinder, utan sprang förbi. Precis som han gjorde i början. Men jag brydde mig inte så mycket. Han tog det viktigaste. Plus att han hoppade däcket, och där slutade vi och sprang ut. 

Lizzie sprang ovanligt fort i alla 3 loppen idag. Hade mer fart i slalomet än vad hon brukar på tävling. Första agilityloppet diskade vi oss. Det var morgonens första lopp för mig. Det första brukar alltid vara det jobbigaste och springa, sen går dom andra mycket bättre. Utom om tävlingen börjar lite senare på dan och jag hunnit gå en morgonpromenad med dom före. Då är det mycket lättare och springa första också. Banan var lång, 180 meter. Så när vi närmade oss slutet så var jag ganska slut. Så när hon skulle runt ett hopphinder så var jag lite dålig på att visa, och hon hoppade från fel håll. Gungan förresten. Den var hon inte heller lika långsam på som förut. När vi skulle springa andra agilityloppet så var Lizzie lite knepig i början. Hon vände sig om och tittade bort från banan. I normala fall så brukar hon vara vänd mot första hindret och titta dit. Men nu var det nåt bakom som var intressant. Tog av henne kopplet, men hon fortsatte och titta bortåt. När vi började springa så såg det ut som om hon vid några tillfällen spanade bakom sekretariatet. Men för övrigt så sprang hon på ganska bra alla fall. Tror hon kom på 7:e plats i det loppet. Hopploppet gick också skapligt. Hon kom på 5:e plats. 

Innan vi skulle starta i hopploppet så gjorde hon en lustig sak igen. Hon fick syn på en kille. Hon ställde sig och stirra på han. Drog i kopplet mot han, skällde, gnällde och viftade på svansen. Hon skulle absolut fram till han, trots att hon aldrig sett killen förut. Hon lugnade inte ner sig förrän hon fick hälsa. Kanske hon kom fram till att han inte var den hon trodde. Husse var ju där under första agilityloppet, men sen åkte han hem. FAst jag tycker inte killen var lik husse. Så jag vet inte vad hon tänkte på. 

Nästa helg är det utställning som gäller för oss. Ångrar nästan att jag har anmält oss till den. Men sen blir det inga utställinngar på länge för oss. Hinner inte.