Colliekompisarna

Senaste inläggen

Av Marru - Lördag 31 aug 00:05

Det var kanske inte så smart och börja på gymmet denna månad. Jaja, men nu är det gjort. Idag hann jag inte alls dit. Så jag trampade på cykeln hemma istället. Men jag tänkte gå dit imorgon istället. Idag har jag varit hos uppfödaren på förmiddagen. Sen hem och iväg med husbilen till Borlänge för besiktning. Jag var lite orolig, för när jag bokade så stod det nåt o maxhöjd på porten. Det gick inte få höjden på bilen på deras sida. Jag har inte koll på höjden heller. Så jag gick ut med tumstock och försökte mäta. Men det gick bra. Under tiden bilen var inne så var jag till djuraffären som låg bredvid och tittade runt. Om inte annat så hittade man som vanligt lite hundgodis. Dom enda anmärkningarna på bilen var för lysen. Annars gick det bra. 

 

Igår kväll så var vi till klubben och tränade rallylydnad som vanligt. Tycker båda killarna gjorde ovanligt bra ifrån sig. Viiru och jag fick riktig störningsträning. Sa åt en klubbkompis att stanna kvar på plan under tiden jag gick med Viiru. Vid ett tillfälle så hamnade dom väldigt nära oss. Men det gick bra. Jeri kändes också ovanligt på hugget. 

ANNONS
Av Marru - Torsdag 29 aug 23:15

Det var en liten inofficiell agilitytävling i Dala-Floda ikväll. Det var en agilitydomare som skulle auktoriseras. Så jag passade på och anmälde oss till den, både Jeri och Viiru. Började med agilityklassen. Först ut var Jeri, och ju som det går när matte inte kan springa. Jeri tar fel hinder eller om det var från fel håll, kommer inte ihåg. Men oavsett så diskade vi oss. Viiru hade jag ju inga större förväntingar på, annat än få han och ta kontaktfältshindrena. Första så sprang han förbi balansen och tyckte han skulle hälsa på nån hund. Men si det gick inte för det var staket runt omkring. Men så kom han väl och gick över balansen. Men så fick han smak för det så då sklle han gå över den igen. Vi försökte väl nåt hinder, men det blev ju så dom det blev. Men A-hindret var alla fall inga problem. Sen har vi gungan som är det sista av dom 3 som vi har tränat på. Först så gick han upp en bit, men han hade lite för bråttom så den slog i för hårt. Men så fick vi ta det en gång till och då gick han lugnare. Han behöver ju komma ut och prova på lite olika balanshinder. Så jag är nöjd att han tog dom alla 3. 

 

Sen var det dags för hoppklass. Där började jag med Viiru, och dom 3 första hopphindrena gick bra. Sen var det två tunnlar och det gick ok. Men jag upptäckte ju i helgen att det är ett hinder vi inte tränat på. Det stod ju där i mitten den här gången, långhoppet. Så vi måste träna in det också. Det är sällan det är med, men oavsett så måste han ju kunna ta den. Så vi skippade den, och fortsatte. Sen när han kom ut ur en tunnel så upptäckte han däcket, så den skulle han kolla in fast han skulla ta slalom. Men jag försökte få han och ta slalomet. Men sånt han kan hemma eller på klubben var ju totalt bortglömt. Så vi tog tunneln igen, och så fick han ta däcket, och dom 3 sista hopphindrena i mål. Så jag hoppas jag klarar av och springa snart. Då måste vi börja jobba på att få han stanna kvar på banan med mig.

 

Jeri gick mycket bättre på denna. Vi fick en vägran för nåt litet missförstånd. Sen var han också på väg mot däcket fast jag sa slalom. Så då fick jag vråla i åt han. Verkar lite svårt med ordförståelsen där   . 

 

Dagens saldo, disk disk disk och 5.

ANNONS
Av Marru - Tisdag 27 aug 23:49

Har för några veckor sedan börjat fundera på att gå till gymmet här på byn för att få lite mer hjälp med mitt ben. Känns som om det behövs lite mer träning och motstånd än vad jag kan åstadkomma hemma. Tex när jag trampar på motionscykeln så trampar jag 30 minuter på det tyngsta utan att det känns allt för jobbigt. Så nu skall jag gå där på prov 1 månad, sen kollar vi hur det känns innan vi går vidare. Det är inte billigt, men kan vara värt det. Det visar sig sen. Men det var väldigt enkla maskiner. Man behöver inte hålla på och krångla med att ställa in en massa vikter eller sånt. Utan det var bara och sätta sig och köra. Samma sak med alla andra grejer, tex cykel, löpband, roddmaskiner mm. Bara sätta sig och trycka på en knapp. Quick start, och sen var det bara trycka på + eller - för motstånd, fart beroende på vad det var för maskin. 

 

När jag åkte hem därifrån, så kom jag hem på gården och skulle kolla i mobilen om nån ringt. Då såg jag att det hade kommit ett mail från geocaching om en ny cache som släppts ganska nära. Hmmmm...ingen som loggat den. Men man vet aldrig, det kan ju vara nån som varit där men inte loggat den på nätet än. Skall jag åka eller inte! Jag chansar och åker. Hundarna måste ha funderat vad som hände. Det kom en bil men ingen kommer in. Så jag åkte till gamla skolan i Gubbo. Ingen bil på parkeringen. Såg ju lovande ut alla fall. Hittade stället till cachen snabbt och det var bara och plocka fram burken. Trodde knappt mina ögon när jag såg att loggboken var tom. Så det blev min femte FTF, och den andra som jag tog helt själv. FTF = First To Find. Alltså jag blev den första som hittade den. Det är nåt speciellt och komma till en burk som nummer ett. Var bara synd att det inte kom en till bil på parkeringen efter att jag hittade den, så hade jag kunnat se lite skadeglad ut över att jag hann först. Så då kunde jag åka hem nöjd och glad.

 

När jag kom hem och skulle gå ur bilen, då såg jag vad jag hade på fötterna. Gympaskorna!!! Med andra ord så glömde jag mina tofflor på gymmet. Ok, så då var det bara och åka iväg ännu en gång. Hörde ju att hundarna skällde inne när jag kom hem. Så då vart dom säkert fundersamma igen. Jag tror dom är 2 delägare på gymmet, och hon den ena brukar vara där halva dagar. Förmiddagar på mån, ons och fredag. Eftermiddagar på tisdag och torsdag. Jag tyckte hon sa att hon skulle vara där till kl 19. Men när jag kom dit så var det låst. Man får ju kort så man kan åka dit och träna när man vill. Men mitt kort skulle inte aktiveras förrän imorgon. Men det var en karl inne och tränade så jag fick mina tofflor. Samtidigt så passade jag på och fråga hur det fungerade med kortet. Såg ju inte grejen man skulle dra kortet i. 

 

Ringde till Anicura på förmiddagen. När jag var dit med Lizzie förra veckan så fick hon ju smärtstillande utskrivet på prov. Så jag fick ju ringa till dom och höra hur dom tänkt med fortsättningen. Så dom skulle skriva ut för 3 veckor till. Sen får vi göra en utvärdering för att se om hon blir bättre eller sämre. Blir hon sämre vid uppehållet, så kommer hon få det livet ut. 

Av Marru - Måndag 26 aug 23:02

Har under våra promenader på hälsospåret reagerat på att det är ett ställe där det finns massor med fjärilar. Det är två sortsers fjärilar, amiralfjäril och sorgmantel. Dom bara dyker upp från ingenstans när man kommer dit. Försökte få det på bild och film. Men hur lätt är det?

 

 

 

 

Av Marru - Söndag 25 aug 23:14

Det var fint väder idag. Maken var hemma, så då passade jag på att ta en långpromenad med 3 hundar. Maken fick ta en kortare promenad med Lizzie. Så det blev en promenad på 5,40 km med en snitthastighet på 17,01. Ja, det är alla fall dom uppgifterna min telefon gav mig   . Vi gick bakom det nya demensboendet, via Moga ner till Heros och Prästabadet. Sen blev det Uddparken, till Berga och hem. Den promenaden har vi inte gått efter att vi tagit bort Clara. För jag vill inte lämna Lizzie ensam. Jag är inte säker på om hon nånsin har varit ensam hemma. Det har ju alltid varit så mycket hundar här. I början av sommaren så gick jag ju en längre promenad med dom yngre, och efter dom så blev det en kortare promenad i skogen här bakom med Lizzie och Clara. Men efter att vi tagit bort Clara så har det blivit en kortare promenad med alla, och Lizzie har fått följa med. Men Lizzie har hängt på ganska bra trots allt. Hon har varit med på promenader på drygt 3 km.

 

Det har byggts ganska mycket här i byn dom senaste åren. Ett nytt hyreshus nära centrum, och demensboendet. Nu börjar bygget på en ny förskola bakom demensboendet. Grannen och hans bror har fått bygget, och det kommer att byggas helt utan belånade medel. Så det verkar gå ganska bra för kommunen. 

 

 


Men vad konstigt, söndag och vackert väder och det är fullt i hamnen.

 

 

 

Av Marru - Lördag 24 aug 23:35

Idag har Viiru och jag varit på agilitytävling i Ludvika. Jag har ju bestämt mig för att ta tillbaka mitt liv nu. Viiru har inte tänkt hjälpa till mycket på den biten   . Men han har alla fall gjort en sak bra idag. Det var på morgonen när vi skulle åka iväg. I normala fall när jag åker på träning med Jeri och Viiru, så brukar jag öppna ytterdörren och kolla så att ingen är på vägen åt nåt håll. Men idag skulle vi ut så tidigt, så jag brydde mig inte om det. När vi går ut så ser jag en person gående på gatan framför vårt hus, men en långhårig tax. Jag sa bestämt åt Viiru att han skulle stanna, och det gjorde han   . Sist jag var med om en liknande situation. Visserligen hade inte personen en hund med sig. Den gången så sprang han ut på vägen och efter personen. 

 

Annars så finns det väl inte så mycket och säg aom tävlingen. Disk i alla tre loppen. 2 pga han inte höll sig på banan, och ett tog jag frivilligt med leksak framme. Det är bara och bita ihop och ta nya tag på onsdag.

Av Marru - Torsdag 22 aug 22:57

Igår så var Lizzie på hälsokontroll. Hon behövde ett nytt recept på en medicin hon får för inkontinensbesvär. Då vill dom göra en koll innan dom skriver ut det. Först fick hon väga sig, 22.7 kg vägde hon. Tydligen så vägde hon samma när hon blev kastrerad. Så då har hon inte gått upp alls i vikt, trots att hon äter exakt samma mat nu som då. 

 

Veterinären frågade hon har problem med synen. Inget som vi har märkt nåt av alla fall. Men däremot hörseln. Men hon sa att hon var lite grå i ögonen och hade förstorade pupiller. Men som sagt, vi har inte märkt nåt på synen. Hon fortsatte med undersökningen och lyssnade på hjärtat mm. Sen frågade om hon var stel. Ja, lite är hon nog det. Men hon klarar och ta sig upp på soffan och i sängen. Men däremot så får jag hjälpa henne in i bilen. Så veterinären sa att ifall hon börjar få ont så kunde jag ringa och hon kunde skriva ut smärtstillande. Men det är ju lite svårt att se ibland om dom har ont eller inte. Så jag frågade henne vad man skall titta efter. Så då sa hon en del saker. Bla när hon går, ifall hon släpar på bakbenen, om det hörs ett hasande ljud. Ja, men det gör hon sa jag. Så då bestämde vi att vi provar nåt smärtstillande en vecka så får vi se hur det går. Hon är ju pigg annars, vill med på promenad varje dag. Så det blir lite kortare promenader numera. Vill ju inte lämna henne ensam hemma när jag går med dom andra. Men nog klarar hon lätt av en promenad på ett par km. Hoppas vi får njuta av hennes sällskap länge till. Men man ser på henne att hon börjar bli gammal.

 

 

Av Marru - Onsdag 21 aug 23:33

Nu är det nog dags och skärpa till sig och börja skriva lite igen. Den här bloggen är ju på sätt och vis som en dagbok för mig. Dit jag kan gå och titta vad som hänt och när. Det har ju hänt en hel del, och kommer säkert göra det i fortsättningen också. Men jag kan ju börja med det sista äventyret som hände förra fredagen.


Jag och en klubbkompis åkte iväg för att träna hund med en instruktör på eftermiddagen. Vi fick mycket bra hjälper, och läxor. Bla skall vi lära oss och spotta korv   . Men problemen började när vi skulle hem. Vi blev sist kvar. När jag tröck på startknappen, då knäpper det bara till och det blir helt tyst. Det händer ingenting   . Min första tanke var att det är slut på ström i batteriet. Hade ju glömt kvar mobilladdaren. Men inte bör väl den dra slut på batteriet tänkte jag. Så jag ringde till instruktören för att höra om hon hade startkablar. Nja, hon hade ju ett par men dom fungerade inte sa hon. Skulle hon åka till macken och köpa ett par. Vi funderade lite hur vi skulle göra. Sen kom hon på " har du inte assistans på försäkringen?" Jo, det kanske jag hade. Så jag ringde till Folksam. Jo, det var assistans på försäkringen med bärgare och allt. Ok, skicka hit den då för bilen startar inte. Sen började ju problemet och förklara vart vi var nånstans. Men till slut så hade vi bärgaren på plats. Han provade med sina startkablar, och det hände absolut ingenting. Bara ett tickande ljud från motorn. 

 

Då började nästa problem. Han skulle behöva ta min bil till verkstaden. Jag skulle behöva ta mig hem på nåt vis, jag skulle behöva en bil tidigt nästa morgon för jag skulle till Örebro och döma rallylydnad. PANIIIIIK!!!!!! Försökte få tag på min klubbkompis som skulle skriva åt mig, ifall vi kunde ta hennes bil till Örebro. Men fick inte tag på henne. Pratade med maken efteråt, och då kom jag på det. Grannen, jag ringer till henne och kollar. Hon kör ju så sällan. Det var ok, jag behövde bara hämta bilen på morgonen. Men jag måste upp väldigt tidigt. Inga problem sa hon, väck mig bara. Då var ett problem avklarat. Nu skulle vi bara ta oss hem. Jag ringde till Folksam igen för att tala om att vi inte får igång på bilen, och att vi skulle behöva ta oss hem. Sen började en lång diskussion om taxi. För dom fick för sig att vi behöver två bilar. En till Fagersta, och en till Smedjebacken som inte alls låg i närheten av Fagersta. Utan åt ett helt annat håll. Tog en stund för mig och få han i telefon och förstå att det är bara 3 mil mellan Fagersta och Smedjebacken   . Plus att vi behöver en bil som kan ta 3 hundar. Då var nästa problem avklarat. Bärgaren hade inte tid och vänta tills taxin kom. Så han beslutade sig för att hämta min bil nästa dag. Vilket vi var tacksamma för. Det hade varit jobbigt och stå där i mörker med 3 hundar, och det började ju regna också. 

 

Så började den långa väntan på taxin. Vid 23-tiden så blir jag uppringd från ett Borlänge nummer. Min tanke var, vem ringer från Borlänge vid den här tiden. Jo, då var det Borlänge taxi   . Jo, det är en bil på väg, men det tar lite tid. Va, kommer det en taxi från Borlänge frågade jag. Det var ju så att vi befann oss i skogen utanför Heby. Japp, kommer en taxi från Borlänge. Undrar om han på Folksam utgått från vart taxin skulle till, och inte varifrån. Strax efter midnatt så ringde taxiföraren, och undrade hur han hittar oss. Jag visste inte då att han kör enbart efter gps, och hans gps visade absolut kortaste vägen. Jag trodde att han var vid rondellen före Heby. Fast nu i efterhan så tror jag han var nog i rondellen i Sala. Han hittade ju inte efter min vägbeskrivning. Efter rondellen i Heby så går det knappast och åka fel efter vägbeskrivningen. Sen kom taxichauffören på att med Android-telefoner så kan man skicka sin position som sms. Så till slut så hittade han oss. Sen började nästa diskussion vart hundarna skulle vara. Tror han ville ha alla 3 hundarna längst bak. Men det var ingen bra idé enligt oss. Så Jeri och Viiru fick vara längst bak, och klubbkompisens sheltie fick sitta vid hennes fötter. Sen börjde den långa färden hemåt.

 

Jag var inte helt uppmärksam på hur han körde. Reagerade bara på att han istället för att svänga höger i en rondell i Sala, som blir den kortaste vägen, så tog han vägen som är skyltat till Fagersta. Det blir en ganska lång omväg. Ok, tänkte jag. Han kör säkert den stora vägen mot Avesta. Nähä, då åker han upp den mindre vägen som går till Norberg. Han körde på ganska bra. Tyckte att det egentligen gick för fort. Men när vi kom till korsningen i Salbohed, som har skymd sikt och stop, och han bara körde rätt över. Då vaknade jag till. Sen tänkte han åka vägen över Ängelsberg. Men jag sa åt han, att jag skulle nog inte åka den vägen. Tack och lov lyssnade han på mig. För den vägen är ju ännu kurvigare och smalare. Jag satt hela tiden och tittade på taxametern när den tickade. Till slut så tog jag tid och kollade hur många kronor det gick på en minut. 30 kr i minuten tickade den på   . Jösses, jag hoppas det går på försäkringen direkt. Att jag inte behöver ligga ute med pengar. När vi släppt av klubbkompisen i Fagersta, så tänkte han köra efter gps:n igen och svänga höger. Då sa jag att det är vänster. Han sa att gps:n visar höger. Men jag sa vänster, att jag hittar hem   . 

 

När vi kom på den långa raka 66:n så tyckte jag han verkade lite trött. Så då satt jag igång pladdra med han. Innan vi kom till Smebacken, så frågade han mig vilken väg jag brukar ta till Borlänge, om jag åker över Ludvika. Nä, jag brukar åka över Ulfshyttan. Är det inte mycket rådjur efter vägen frågade han? Hmmmm...är det dags och fråga efter rådjur när han åkte som en biltjuv på vägen mellan Sala och Norberg tänkte jag. Men till slut kom vi hem, klockan var ca 02.30 Taxametern var nog på närmare 6000 kr. Slutade och titta när den passerade 5000. Kl 5 skulle jag upp igen. Var tvungen och fråga om det gick på försäkringen, och det sa han att det gjorde. Då kunde jag andas ut.

 

Funderade på om det var nån idé att gå och lägga sig överhuvudtaget. Men så tänkte jag att ger det en chans. Klockan stod på 03.13, och det är det sista jag kommer ihåg. Så tydligen så somnade jag. Annars så brukar man ju stirra på klockan och räkna minuter tills det är dags och gå upp igen. Men inte denna gång. Så klockan 5 gick jag upp. Som jag frös. Hade nästan inte behövt starta eltandborsten, utan bara lägga den mot tänderna så ordnar det sig automatiskt. Så mycket frös jag. Men sen när det blev dags och åka så var jag ganska pigg. Det höll i sig hela dagen och tills jag kom hem. Min klubbkompis som skulle med och skriva hade ingen bil eftersom sonen lånat den för att ta sig till jobbet. Vi hade stämt träff på en parkering utanför campingen kl 6.30 Men hon blev skjutsad dit tidigare, kl 05.30 Så där satt hon invirad i filtar på en campingstol när jag kom   . Det gick ganska bra och döma. Det var ett par gånger under dagen jag kände av att jag var lite trött. På söndag var det dags igen, upp tidigt för att åka till Filipstad och döma. Men nu blir det en paus på ett par veckor. Sen skall jag döma både rallylydnad och agility   . Ja, det är inofficiella tävlingar som en rasklubb har.

 

I måndags så ringde dom då från Volvo i Sala. Det var troligtvis nåt batterifel. Tyvärr så var dom ju tvungna och nollställa, och då gick det inte och se alla felkoder. Men nu sitter det alla fall ett nytt batteri i. Jag fick skjuts av klubbkompisar till Sala, så jag fick hem min bil. Det är skönt när man kan få hjälp när man behöver det. Grannen som lånade ut sin bil, och klubbkompisarna som skjutsade mig till Sala. Grannen och jag har ju hjälpt varandra en längre tid. Eller det har nog kanske blivit jag som hjälpt henne mest. Men så kan jag även få hjälp av henne när det verkligen krisar. Som nu! 

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Chat

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019
>>>

Translator

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Banners

Hundsidor

Målarbodens blommor

Länkar

Recept

Väder

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Colliekompisarna med Blogkeen
Följ Colliekompisarna med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se