Colliekompisarna

Senaste inläggen

Av Marru - 2 januari 2016 22:42

Årets första agilitytävling, årets första Vintercup   . Kan det börja bättre???? 3 x agilityklass idag. Tyvärr så var Felix sjuk idag, så jag fick springa med 2 hundar. I första loppet så hade Lizzie och Jeri hamnat så tätt som en hund emellan. Men det ändra vi på, så Jeri fick starta sist istället. Så jag startade ganska tidigt med Lizzie. Tänkte att nu struntar vi i kontaktfältet, utan jag springer på och försöker jaga på henne. Vi klarade oss nollade runt banan, med dryga 3 sek tidsfel. Jag var nöjd! Sen på slutet så stod jag och väntade med Jeri på vår tur. Då kom en och sa åt mig att vi ligger etta   . Lizzie och jag var dom enda som var nollade när det bara var ca 4 hundar kvar. Fast det blev det snabbt ändring på. Så till slut så halkade vi ner på 3:e plats. Men det var bra även det. Det blev lite rörigt i skallen efter det, så när jag skulle springa till Jeri så hade jag nog inte riktigt koll på banan mer. Vi diskade oss direkt i starten. 

 

Nästa bana så var det tillräckligt många hundar mellan dom, så vi slapp krångla med att byta. Jeri skulle springa först, och Lizzie var på slutet. Den här gången diskade vi också, för vi var lite oense om tunnelingången. Fast jag stod och skrek neeeeej, så hade han bestämt att dit skall jag, och dit sprang han. Lizzie gick bättre, men fick en vägran. Trots det så kom vi på 7:e plats. 

 

Tredje loppet så jag tänkte att nu skall väl Jeri och jag fixa det sista alla fall. Det gick väl inte helt felfritt. Höll på att glömma banan vid ett ställe. Fick titta runt lite. Hmmm....slalom har vi ju redan tagit en gång, så dit skall jag inte. Då kom jag på det. Just ja, ett staket och sen över balansen var det. Men det räckte till en 8:e plats för oss. Lizzie var nästan på slutet igen. Men det gick bra för oss igen. Denna gång så kom vi på 6:e plats. Om jag har räknat rätt så fick Lizzie ihop 17 Vintercupspoäng idag. Jeri har fått 3 poäng.

ANNONS
Av Marru - 31 december 2015 20:52

  

 



En liten summering på året som gått. Det har väl egentligen inte hänt nåt så märkvärdigt. Vi tävlar på som vanligt. Vågar inte skriva här hur många agilitytävlingar vi varit på i år. Rallylydnadstävlingar har det inte blivit alls lika mycket. Men kände i slutet av sommaren att jag hade tagit på mig alldeles för många domaruppdrag i rallylydnad. Fantasin till nya banor började ta slut.  

 

Lizzie fixade faktiskt 2 nollade lopp i våras, och hon fick nog rentav en pinne i ett av dom. Jag som hade tänkt minska ner hennes tävlande, och så började hon springa snabbare. Men det tog slut vid dessa 2 nollor. Jeri har nollat 3 lopp, och lyckats ta pinne i 2 av dom. En i agility och en i hoppklass. 

 

Rallylydnadsmässigt så har vi inte haft några större framgångar. Lizzie  har tävlat 5 starter, och hon har fått godkänt i 3 av dom. Jeri har startat 5 ggr, och vi har inte klarat godkänt en gång än. Men nästa år fixar vi säkert det. 

 

I somras var vi på collie-SM för första gången. Det vara bara rallylydnad och agility där. Det gick inte så bra där heller. Lizzie hade goda chanser i agilityn. Men så fick hon för sig att ta ett hinder från fel håll vid ett staket. 

 

Vad som annars har hänt, är att vi har blivit bekanta med en liten kille, Felix. Han är 12 år, och vi var från början stödfamilj åt han. Numera är jag med han i skolan. Annars så tränar vi med hundarna och håller på med geocaching. Han har fått börja tävla med Lizzie, så kan jag koncentrera mig på Jeri. Det börjar gå bättre och bättre för han och Lizzie på tävlingarna. I början så spanade Lizzie efter mig hela tiden. Men nu sista vintercupen, så tittade hon inte efter mig alls. Gången innan så stannade hon mitt på banan och tittade på domaren   . Hon har väl inte brytt sig om han på länge. Hennes första agilitystart, då sprang hon ju raka vägen till han. Men efter det tror jag inte hon brytt sig om han alls. 

 

Årets tråkigaste händelse var det då igår när jag var till Ludvika med Farina. Men nu har hon det bra tillsammans med Micki. Idag så gick jag en riktigt lång promenad när jag inte behövde ha dåligt samvete över att Farina var ensam hemma och väntade på oss. 

 

Nu siktar vi mot ett nytt år och nya mål. Massor med agilitytävlingar inplanerade för Jeri. Den första officiella tävlingen har vi redan i mitten av januari, på hemmaklubben. Sen har vi ju Vintercupen, där det är 4 deltävlingar kvar. Lizzies första officiella agilitytävling är i februari. Men på tisdag åker vi till Kistamässan och tävlar i rallylydnad. 

ANNONS
Av Marru - 30 december 2015 23:04



 



Idag var dagen när det var dags och säga adjö till Farina. Denna underbara tuffa tjej som varit hos oss i 12 år. Ja, Farina var över 2 år när hon kom till oss. Det var maken som tyckte vi skulle skaffa en till innan Micki blev 3 år. Eftersom Micki var kastrerad så kunde vi ta en tik, och jag ville inte ha nån valp. Så när maken ringde till uppfödaren och frågade om hon visste om nån hund som skulle placeras om, så hade hon Farina. Så då blev det så att vi åkte till Arbrå för att hämta henne till oss.

 

Från början var det tänkt att vi skulle ha henne på foder, och hon skulle få några valpkullar. Men tyvärr så var inte hennes höfter tillräckligt bra för det. Det var synd att hon inte fick bli mamma. 

 

Micki och Farina kom bra överens på en gång, och de älskade och leka med varandra. Farina ställdes ut några gånger också, och hon fick ett CERT. Men eftersom hon hade så dåliga höfter så blev det inte så mycket mer på den fronten. Maken började på en agilitykurs med henne 2004. Men han vågade inte tävla med henne. Det fick jag göra. Men det blev inte så mycket. Det var lite svårare att hitta tävlingar då än nu. Men han tävlade med henne på KM i Ludvika en gång och de kom tvåa. Farinas bästa placering på en officiell tävling var i Mora där hon kom på fjärde plats, och med bara nån hundradel i tidsfel. 

 

Farina var alltid glad och pigg på bus. Tom när hon var gammal så kunde hon försöka ta snubbelben på en när man var ute och gick. Alltså hon stoppade framtassen mellan benen och försökte med krokben. Hon hoppade och nafsade i baken. När vi tränade hemma så brukade hon och jag sitta på trappan efteråt och bara gosa. Det tyckte hon om. Det var vår tid, när vi bara satt där och jag höll om henne. 

 

Så idag så hade jag tid åt henne. På morgonen släppte jag ut alla 4 på baksidan som vanligt, och de sprang där och busade. När jag skulle ta in dom igen, kom Farina springande och såg så glad ut. Då vart jag lite tveksam. Har vi tagit rätt beslut, hon kanske kunde hänga med lite till. Men det var lite varmare idag, så då var hon inte lika stel. Hon tvekar väldigt mycket när hon skall nerför trappan tex. Verkar som hon tycker det är obehagligt, men hon tar sig ner. Hon gick upp själv också. Men ibland så kunde hon skutta som en hare för dom sista trappstegen. Ibland så hände det att hon snubblade till. Hörseln var det också lite si och så med. Ibland så kunde hon stå ute och bara stirra rätt ut. Precis som om hon inte fattade nånting Sen helt plötsligt så var det precis som om hon vaknade till. Pratade med veterinären idag om att hon har blivit så mager. Då sa hon att det kunde vara så att hennes inre organ har gett upp. För hon åt precis lika så mycket som Lizzie och Clara, och dom är då inte magra. 

 

Så vi åkte lite tidigare, för vi skulle in en sväng till mamma så att hon fick säga adjö till Farina. Sen åkte vi till Ludvika. Jag försökte vänta tills det blev tomt i reception, men det var fullt med folk hela tiden och ingen verkade komma ut. Så till slut hade jag samlat mig tillräckligt för att gå in. När vi kommer in så säger en gammal dam som satt där "här kommer en riktig lady" . Precis när vi skulle gå in på rummet så frågar hon "vad är det för fel på henne" . Jag var inte på prathumör, så jag snäste bara åt henne "hon är gammal". Sen gick jag. 

 

VILA I FRID FARINA! Farina skulle fyllt 14 år den 13 februari.

Av Marru - 26 december 2015 23:57

Idag hade jag kunnat åka till Molnebo, Jeris uppfödare för att spåra med dom. Men vaknade vid 5-tiden och kunde inte somna om. Så när jag hade tänkt gå upp så kände jag att jag orkar inte åka nånstans. Det är ju alla fall 11 mil dit. Men eftersom det var lite kyligt idag, så var det ganska hårt och torrt på åkern nedanför vårt bostadsområde. Så jag bestämde när jag var ute och gick med hundarna att det får bli ett åkerspår hemma istället. Sagt och gjort. Efter frukost tog jag bilen, och åkte ner till åkern. La ett ganska långt spår med 2 vinklar, 3 pinnar och en slutpinne. Sen hem och vänta en stund.

 

När det gått ca 1 timme så tog jag Jeri, sele och spårlina och så gick vi ner till åkern. Satt på han selen, och så började vi. Han hittade spåret ganska lätt. Men sen trodde jag att han hade tappat den, för jag tyckte inte jag hade gått så snett. Men helt plötsligt så står han vid första pinnen och tittar på mig "jaha, skall du inte bli glad nu, skall vi inte leka" . Fortsatte vidare, men han hade lite svårt vid första vinkeln. Men jag stod kvar på min plats, och lät han försöka hitta spåret och till slut så gjorde han det. Andra pinnen hittade han också lätt. Dessutom så hade jag också sett den så då var jag med på noterna lite bättre. När vi kom till nästa vinkel fick vi lite problem. Vet inte om spåret vart lite för långt. Vi har ju inte gjort det på länge. Jag var inte heller riktigt säker på vart jag hade vänt. Så då bestämde jag att jag går fram och tillbaka över där jag trodde spåret var. Till slut så fick han upp det igen. Fast vi hamnade inte riktigt där vi gått. För när han skulle leta efter den tredje pinnen så var den inte där vi gick. Men när vi kom närmare den så måste han fått in en doft av den för han vinklade lite, och gick rakt på den. Sen var det bara raka spåret till den sista. 

 

Tyvärr så kommer det väl snö nu snart. Så vi får väl se när vi kommer åt att göra det igen. Vet bara att när jag la åkerspår åt han förra hösten, så gick första gången riktigt bra. Sen den andra ett par dagar senare gick helt åt skogen. Så det blir inget på några dagar alla fall, även om det inte kommer nån snö. Men han var så mallig så när vi gick hem idag.

Av Marru - 25 december 2015 21:57



 


Idag är det 8 år sen jag skrev mitt första blogginlägg här. Lizzie var inte mer än ett halvår gammal. Clara hade inte flyttat till oss än. Micki och Farina var bara ca 7 år gamla. Mycket har hänt under dom här åren. Vissa år har jag skrivit mer och vissa mindre. Det här året är ett sånt när det har varit lite sämre med skrivandet.

 

Före jul så var vi till Västerås, Felix och jag. Han ville ju se Martin som vann Idol, och dom var i Västerås före jul. Så det var väl bara och åka dit. Innan deras uppträdande började så skulle jag handla dom sista julklapparna. Men så klart så hade jag glömt plånboken i bilen som stod på parkeringen vid järnvägsstation. Vi hade ju varit och ätit på Burger king, och då hade jag lagt plånboken mellan framsätena. Annars hade jag med mig handväska för jag hade kameran med mig. Är ju inte så van  att gå omkring med handväska, vilket bevisades återigen. När jag var på väg tillbaka till gallerian så hörde jag lite skränande. Helt plötsligt kände jag nåt som dunsade mitt på huvudet. Kände med handen, och det var blött och svart   . Fågelskit! Så jag gick till butiken där jag skulla handla och frågade efter toa. Dom trodde nästan inte på mig när jag sa att jag fått fågelskit mitt i skallen. Jag hann alla fall handla och tvätta av mig lite innan uppträdandet började. Alla 3 sjöng 2 låtar var. Sen blev det autografer. Felix fick med sig några hem.

 

     

 

Vad som gäller julbelysningen så har det hänt en hel del i Västerås sen vi varit där kring jul. Fanns mycket fint och titta på. Lite tråkigt med dom fina granarna med stjärnor. Dom var ju ihåliga. Så folk hade slängt en massa skräp inne i dom genom stjärnorna.

 

         

 

Jeri och jag däremot har varit på agilitykurs före jul. Vi hade Annica Aller från Nynäshamn. Hon har varit här flera gånger. Den här gången så gick det kanonbra för oss. Jeri gjorde allt jag visade och jag var på rätt plats nästan varje gång.

 

Julafton har varit lungt. Hämtade hit mamma som vanligt, och vi åt. Sen satt vi bara och tittade på tv. Det enda som störde lugnet var våra dumma grannar som helt plötsligt fick för sig att börja skjuta raketer. På julafton   . Lugnet fortsatte idag på juldagen. På eftermiddagen så skjutsade jag mamma hem till sig.

 

Nu sitter jag och funderar på om jag skall åka med Jeri till uppfödaren för att spåra lite. Vi får se vilket humör man är på när man vaknar imorgon bitti. 

 

 

 

 

jjj

Av Marru - 6 december 2015 21:11

Börjar med att säga grattis till Finland på sin 98:e självständighetsdag. 

 



Igår så var det dags för andra tävlingen i Vintercupen. 3 ggr hoppklass. Jag sprang med Jeri, och Felix med Lizzie som vanligt. Första loppet började vi. Det gick hyfsat, men det blev några stopp och han fick ett par vägrningar. Dom där stoppen berodde helt på mig. Det är ungefär som det var när jag fick en massa onödiga stopp med Lizzie för några år sen. Men vi kom ju på 16:e plats i alla fall. Senare blev det dags för Felix och Lizzie. Han hade lite bråttom där och kom för långt så Lizzie sprang förbi andra hopphindret. När han försökte få henne tillbaka så hoppade hon över från fel håll. Disk!

 

Andra loppet, så var Jeri och jag först ut igen. Banan kändes enkel, en springbana. Men så blandade jag vid ett tillfälle ihop banan med föregående bana. Jag tänkte för mig själv, att vi tar bara den här svängen, sen är det bara och springa på. Hmmmm.....men av nån anledning så gjorde jag ett blindbyte efter hoppet så jag hamnade på fel sida om tunneln. Hade ju inte behövt göra nåt byte för jag var ju på rätt sida. Precis när jag gjort bytet så kom jag på, h-e fel sida. Men gjort är gjort och sen blev det bara pannkaka av allt. Lizzie och Felix gick det lite bättre för. De fick väl nån vägran eller nåt. Men Lizzie sprang med han alla fall. Tror de kom på 15:e plats. 

 

Tredje loppet startade Jeri och jag först igen. Fast Lizzie och Felix skulle starta alldeles efter oss. Funderade lite på hur jag skulle göra. Andra gånger dom har startat så har jag stått i närheten av starten så Lizzie har sett mig. Jeri vägrade och hoppa genom däcket denna gång, fast han gjort det redan ett par gånger tidigare. Så vi blev diskade i det loppet också. Vi stannde vid målet så att Lizzie skulle se mig. Den här gången sprang de ett felfritt lopp med tidsfel. Men till skillnad från tidigare gånger så spanade inte Lizzie efter mig en endaste gång. Kommer inte ihåg deras placering där, men det blev alla fall inte bland dom 10 bästa. 

 

Idag har då Jeri och jag varit och tävlat rallylydnad. Det var Heby BK som hade ordnat den tävlingen. Den hölls i en gammal industrilokal. Det var väl inte det allra bästa för vår del. Jeri blev alldeles för ofokuserad i den miljön. Med andra ord gick det inte så bra, och jag kan bara konstatera att vi skall inte tävla rallylydnad inomhus alla fall. Inte under nästa år alla fall. Vi får väl se hur det ser ut framöver.

Av Marru - 21 november 2015 22:05

Nu har man igen gjort nåt som jag inte brukar göra, gillar inte ens det egentligen. Men vad gör man inte för världens sötaste kille. Felix har aldrig varit på en riktig långkryssning, eller till Finland. Maken hade visst vid nåt tillfälle lovat han en kryssning före jul. Så då blev det tydligen lite panik. Men lyckades hitta en lucka som passade och åka på. Eller egentligen inte så var det väl inte riktigt läge nu heller. Men man fick väl se till att det passar. In en ledighetsansökan till skolan på både Felix och mig. Visserligen så var jag väl inte riktigt kry. Jag har hållt på och hostat i över en vecka. I tisdags så var jag och köpte hostmedicin. Men tyvärr så köpte jag en för liten flaska. Så i torsdags så var jag tvungen och köpa en ny, men större denna gång. 

 

Så i torsdags så var det bara och åka iväg då. Killen var nog lite nervös, tror jag. Tex hade vi följande diskussion i bilen. Jag: om en timme så är vi på båten. Felix: om 1½ halvtimme sjunker båten och om 2 timmar drunknar vi. Hela tiden på båten så tjatade han om att det gungar och det var jättehöga vågor. Dom största vågorna framkallades av själva båten. Visst var det lite skumtoppar ute på havet. Men inte gungade det speciellt mycket. Möjligen vaggade lite. 

 

Det var full rulle hela tiden på båten. I början kändes det som om han ville undersöka precis allting innan båten sjönk   . Vid ett tillfälle så sa jag åt han "men tänk att vi alla fall har haft roligt innan båten sjunker" . "Jo, i en halvtimme och båten har inte lämnat hamnen än", svarade han. Det var fram och tillbaka, upp och ner. Så fort jag hann tänka "nu är det lugnt ett tag" . Då sa Felix "kom", och så bar det iväg nånstans igen. Båten var fullt julpyntad, men julgranar och andra saker. På kvällen när vi skulle lägga oss, så fick jag ett riktigt hostanfall. Felix började också hosta, och jag frågade om han också skulle ha hostmedicin. Nä, det skulle han inte ha, för det var äckligt. Nähä, slipp då tänkte jag. Senare när jag var på toa och borstade tänderna så hörde jag hur han började hosta rejält. Efter en stund hörde jag en svag röst säga att han ville nog ha hostmedicin i alla fall. När vi kom till hytten i början, och jag frågade vart han ville sova. Uppe sa han. Ok, jag sover nere. När det var dags och börja sova, så vågade han trots allt inte sova uppe. Jag var också lite orolig eftersom jag vet sen förut hur oroligt han sover. Men då hade vi nästa problem. Eftersom han redan varit uppe i sängen och bökat, och vi hade ju bara betalat för 2 platser, så vågade vi inte göra om soffan till säng. Så vi tog ner lakanet, och la den över soffan. Så fick han sova på soffan istället. Så går det när man skall vara kaxig   . När vi väl somnade så sov vi hela natten, utan att hosta en endaste gång. Men när vi vaknade på morgonen så satt vi igång båda två.

 

  

På fredagen så var vi då framme i Helsingfors, och en del aktiviteter på stan. Det var ju lite lustigt att vi hamnade på samma kryssning med Mälardalens spelmän. Dom har man ju spelat tillsammans med ett antal gånger. Deras trummis jobbade dessutom på stålrör i Virsbo. Han var truckförare där. Jag tänkte flera gånger när jag såg en karl på båten, att han var väldigt lik Ville, som den här truckföraren hette. Men det var nåt som inte stämde med han. Sen såg jag en annan person som jag kände igen från gruppen, och då tänkte jag att det måste ju vara truckföraren. Så jag sa bara hej Ville. Han vände sig om förvånat. Då sa jag att jag tänkte redan tidigare på båten att den där var lik Ville. Sin vana trogen säger han då "det brukar kvinnor ofta säga" . Han är en riktig skojare, ibland. När han inte var sura på jobbet för att alla ställde grejer på fel saker, eller gjorde nåt annat fel   .

 

Tanken var att först gå en liten vända på stan. Så vi började gå från hamnen. Först så tog vi en cache som var alldeles bredvid terminalen. Sen tänkte vi ta en till, som låg vid Uspenskij-katedralen. Men den hittade vi inte. Men kyrkan var fin. Det är en ortodox kyrka. Där i parken nedanför katedralen så såg jag rosor som blommade för fullt. Därifrån gick vi ner till salutorget. På väg dit gick vi över en bro. Reagerade över att det satt en massa hänglås på räcket. Det var namn ingraverade på dom. Ett flicknamn och ett pojknamn, så ibland fanns det ett hjärta också. Funderade lite över om det möjligen kunde vara så att folk förlovar sig där på bron. När vi vända oss om, så såg vi att det hängde ännu mera hänglås på det andra räcket. På torget var det ganska så tomt. Inte alls som det brukar vara på sommaren. Men det fanns några tappra försäljare. Efter det så gick vi en sväng i saluhallen. Tycker det är nåt speciellt med saluhallarna i Finland. Det finns ju en i alla större städer.

 

            

Efter en sväng i saluhallen så fortsatte vi vår promenad på Esplanaden. I början av Esplanaden finns bla en staty, eller om den nu är på slutet. Beror väl på vilken ände som är början. Men alla fall så började vi i den änden. Statyn heter Havis Amanda. Studenterna brukar sätta en studentmössa på huvudet på henne när dom tar studenten. Inte för att jag vet hur dom får dit den, för statyn var ganska hög. Nåt som retade mig var att dom inte hade nåt namn på statyerna. Som denna hade jag en misstanke om att det var den, men var googlade för att vara riktigt säker. Istället hade dom en skylt med en sån där OCR-ruta som man skulle skanna med telefonen. På skylten stod det också "statyn talar till dig" . Jaha, vad kul då. Men man kunde ju alla fall ha en skylt på vad det är för nåt, för nån sån hittade jag inte. Efter det så kom vi till en flott byggnad, en gammal restaurang. Över 150 år gammal. Storheter som Sibelius, Gallen-Kallella och Leino brukade äta där. Efter det så kom vi till nästa staty, som inte hade nån skylt. Men jag kom fram till att tittat på en stentavla framför statyn att det föreställde mannen som skrivit Finlands nationalsång, Runeberg. Det var så fint där på Esplanaden med julbelysning överallt. Det var julbelysning på båda sidor vid affärerna.     

 

              

Men vi var tvungna och få tag på ett apotek. Fanns en del jag skulle köpa, och Felix behövde näsdroppar. Så fick vi syn på nåt som liknade en gågata, så vi svängde in där, och hamnade utanför Fazer. Det vet väl varenda en vad Fazer betyder. Godis! Så det blev en sväng in där. Frågade efter apotek, och den var ju inte långt borta. Efter det fortsatte vi vår promenad, och helt plötsligt såg jag nåt som jag sett förut. Järnvägsstation.   

 

   

 

Felix ville ha en datamus som såg ut som en bil, så då gick vi lite och kollade. Kom till en galleria. Jag hade ju hoppats att vi skulle hitta till Stockman, och nu i efterhand så vet jag att vi var nog inte så långt ifrån. Men alla fall så gick vi in i den gallerian som låg i närheten av järnvägsstation. Vi hittade en databutik, så jag frågade där. Killen där hade inte sett några, men han trodde att dom kunde hittas på nätet. Sen gick vi till en finsk hamburgerbar och åt, Hessburger. Sen ville Felix åka till Sea Life. Jag hade ju sagt att vi kunde gå på stan ett tag, och sen åka dit. För vi skulle ju vara i land ganska många timmar, och inte orkar man trampa i affärer hur länge som helst. Så vi gick till busshållplatserna vid järnvägstation, och jag frågade hur man tar sig dit. Tänkte att det blir hur dyrt som helst att ta taxi. Men dom bussarna gick inte så långt, utan dom körde bara i centrum. Hmmm.....hur kul är det att bara köra alldeles mitt i centrum. Så till slut så tänkte jag att jag ringer till min farbror som bor i stan. Men var tvungen och ringa till den andra för att få telefonnumret. Vilken otur att min farbror var ute och körde buss just då. Men han förklarade hur vi skulle ta oss vidare. Spårvagn 3, den stannar alldeles bredvid. Det passade ju bra, för Felix ville åka spårvagn, och det fick han ju verkligen göra nu. Akvariet låg alldeles bredvid nöjesfältet, Linnanmäki/Borgbacken, som visserligen var stängt nu. Men akvariet var öppet. Det var ett trevlig ställe och gå på. Många fina fiskar fick man också se. Dom hade en glastunnel som gick under ett akvarium, så man hamnade under fiskarna. Där hade dom bla hajar som simmade omkring. Lite svårt att få bra bilder där, för såklart så får man ju inte använda blixt där. Då kan man ju skrämma fiskarna rejält. Det fanns allt där, små pilgiftsgrodor, sjöhästar, hajar, rockor mm. Pilgiftsgrodor har man ju hört talas om, men har inte haft en tanke att dom var så små. Dessutom var dom väldigt fina med sina fina skarpa färger.

 

         

Efter att vi gått där en stund så var det dags och börja fundera på färjan igen. Så att vi inte kom försent. Så vi gick ner till spårvagnshållplatsen. Samma spårvagn skulle ta oss nästan till hamnen. Kan ju säga att det inte går speciellt fort med spårvagn, men det sparade fötter alla fall. Ett tag så trodde jag att vi missade hållplatsen vi skulle gå av på. Men så kom vi precis till hållplatsen vi klivit på vid järnvägstation. Så då hade vi en bit kvar. Men sen började det kännas igen som om nåt var fel. Aldrig verkade vi komma till hållplatsen. Efter många om och men så var nästa hållplats Olympiaterminalen. Det är där Silja Line stannar, så då var vi ganska nära. Jag frågade Felix, skall vi gå av här eller nästa. Han hade börjat bli lite orolig, så han sa att vi går av här. Det skulle vi inte gjort. Vi fick ju gå hur långt som helst. Till slut så var vi nere vid saluhallen igen. Vi gick in där för nånstans på vägen så hade jag tappat bort paraplyet jag tagit med mig. Vet att jag hade den vid saluhallen första gången. Den kanske blev kvar i apoteket. Köpte kvällstidningar där jag köpte te förra vändan och frågade om dom fått in ett paraply. Jo, det hade dom. Men det var inte mitt. Sen tänkte vi ta en cache som var i närheten av saluhallen. Men den hittade vi inte. Så vi fortsatte mot torget, och bron med hänglåsen. För det skulle vara en cache i närheten av den. Men den hittade vi inte heller. Vid det här laget så hade min mobil börjat bli ganska strömlös. Så då gav vi upp allt, och gick till Viking terminalen. Vi vilade en stund i hytten. Inte allt för länge, det såg Felix till   . Så då var det bara och börja om igen, fram och tillbaka, upp och ner. De hade en del aktiviteter på båten för barn. På väg till Finland så ställde Felix upp på två tävlingar. En balanstävling där man skulle blunda och ta tag i ett ben, och behålla balansen. Det var han inte så bra på. Men fick nåt tröstpris med Ville Viking på. Nästa tävlning var lite senare. Då var det snabbhet. De skulle sparka på en sparkcykel så fort som möjligt. 3 varv runt hålet där man såg till dom nedre våningarna. Det var han bättre på och vann. Han fick en kupong som han kunde hämta dricka och Pringles chips på. Plus en liten boll. Igår kväll var det tävlingar igen. Den första var en snabbhetstävling igen. Den här gången så skulle dom trä ett gummiband över sig 3 ggr. Det gick inte så bra för Felix för han var ju större än dom andra. Andra tävlingen var en rockringstävling. Trots att en av tjejerna var en riktig hejare på att rocka så vann han. Det gick ju ut på att hålla rockringen uppe så länge som möjligt. Återigen en kupong med dricka och chips. Nästa tävling var frågesport, och återigen vann han. Denna gång var det några Viking grejer. 

 

   

 

Imorse så vaknade jag ganska tidigt. När jag varit och duschat så upptäckte jag att det var strålande sol i Stockholm. Riktigt kanonväder. Felix ville åka till nåt ställe som heter Skrapan. Jag trodde att det skulle vara nåt märkvärdigt eftersom det var i Stockholm. Men det var ju ingenting. Tom Felix vart nog lite besviken, han tyckte att det var större sist han var där. Sen åkte vi hem. Båda var nog ganska slut. 

 

Så nu blir det sängen här. Imorgon är det rallylydnad i Norberg som gäller, och man får vara lite skärpt. Det är ju jag som är domaren.

Av Marru - 16 november 2015 22:11

Återigen har det gått allt för lång tid sen man skrev sist. Här har man åkt på höstens tredje förkylning. Antar att man har skolan och tacka för det. Skulle varit till tandläkaren på onsdag, men det fick jag avboka. Vågar inte tänka tanken på att sitta där i stolen med en massa bråte i munnen, och få ett hostanfall   . En vecka har jag hostat nu, och börjar bli skapligt trött på det. Men trots det så var vi och tävlade på Vintercupen. Det är ju lite lättare nu när jag bara behöver tänka på Jeri. Lizzie tar ju Felix hand om. Vet inte om jag hade orkat springa 6 lopp i det här tillståndet. Men 3 gick bra. Fast Jeri var lite ovan vid gungan. Så vi diskade oss i 2 lopp, och på ett kom vi på 13:e plats. 

 

Felix och Lizzie då. Ja, Lizzie var ju på lite konstigt humör i lördags. Hon började titta på tidtageren i första loppet, och i dom andra två ställde hon sig och tittade på domaren. Precis som om hon aldrig sett han förut. Ja, det slutade ju med att dom diskade sig i alla 3 loppen. För övrigt så sprang han med en klubbkompis sheltie. Men det var ju också en morsgris. I första loppet så gick det ju ganska bra, för han fick ju Ior till sig. Men i dom andra 2 loppen så skrek Ior "MAMMAAAA" . Men han fick springa ett lopp med en jaktcocker, och det gick mycket bättre. Hon bryr sig inte om vem hon springer med bara hon får springa, verkar det som. Trots att husse står mitt på banan. Dom fick en vägran för att hon sprang förbi gungan. Annars hade dom säkert nollat sig. Det lilla tidsfelet dom fick kom pga hon sprang förbi gungan och han var tvungen och ta henne tillbaka. 

 

På söndag så var då Jeri och jag på kennelmästerskap. Då var vi ut på nåt som vi inte tränar på. Spår har vi ju tränat på lite, men inte alls på ett år. Så det gick ju som det gick. Han fick ju upp spåret till slut, och då sa jag "bra" . Då vände sig Jeri om och kom till mig. Bra = godis, tänkte han. Men han hittade sista pinnen alla fall, och då fick han sitt godis. Aldrig trodde jag att han skulle godkänna godisbelöning.  Sen körde vi budföring. Har vi bara provat på kennelträffen förra hösten. Först så ville han inte iväg, men när Marianne ropa på han så hade en himla fart. Lika snabbt kom han tillbaka till mig igen. Efter lunch så blev det appelllydnad. Det gick som det gick också. Men nåt som jag är nöjd med att han på inkallningen satt kvar tills jag ropa på han. Som man nöter med det i agilityn. För att få till starterna. Han skall sitta kvar tills jag står på rätt plats. Men det är ju så det är. Man får glädjas åt dom små sakerna, och just det är viktigt för mig. 

 

 

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Chat

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Translator

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Banners

Hundsidor

Målarbodens blommor

Länkar

Recept

Grafikgrupper

Väder

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Colliekompisarna med Blogkeen
Följ Colliekompisarna med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se