Denna blogg har verkligen tendens att bli bortglömd. Ändå så är det ju den bästa dagboken man har. Ok, om man behöver ha reda på något man gjort så får man leta ganska länge. Det är ju ändå snart 18 år sedan jag skrev mitt första inlägg här   . Oj, vad tiden går. 

Tiden går på alla sätt. Det är över 20 år sedan man började med agility. Men nu har jag bestämt, att nu är den tiden förbi. Gjorde Viiru och jag gjorde våra sista starter på Semla veckan i juli. Ett tag så planerades livet efter agilitytävlingarna. Men efter olyckan när jag ramlade, kan jag ju inte springa. Viiru, som nu är 8 år, han har aldrig sett mig springa. Den sista tiden när jag varit på agilitytävlingar, så har jag alltid före start känt lite panik, över att ramla. Ramlar jag, så tar jag mig inte upp. Det räcker med att jag stöter emot något med höger fot, en grästuva eller nåt, så ramlar jag. I normala fall hade man kunnat ta emot med det andra benet. Men eftersom muskeln är av, så tar den inte emot.

Min agilityresa började 2004. Jag gick appellkurs med Micki, och husse gick agilitykurs med Farina på Ludvika BK. Vi som gick appellkursen var mycket och spårade i kursen. En gång var vi i Kloten området och spårade. Efter det så plockade jag pinnar ur Mickis kastratpäls i ett par timmar. Mindre roligt. Något annat som var mindre roligt var, när jag och Micki var på klubben på en kvällsträning med instruktör. Vi hade fritt följ, och när instruktören ropar, helt om framåt marsch. Jag hade tydligen ingen koll på vart Micki var. När jag vänder mig helt om, så kommer Micki ett par timmar framför mig, och gäspar. Då tänkte jag, att det här var nog inte hans grej. Så vi började också på agility. Som han älskade det. Han blev ju en helt annan hund på agiliybanan. Tyvärr så var det inte så lätt och anmäla sig till agilitytävlingar på den tiden. Så det blev inte så många tävlingar för oss. Jag hade dessutom fått ta över Farina, för husse vågade inte tävla. 

Micki, Farina och jag på våran första tävling. Hedemora BK hade en inofficiell tävling för att examinera en tävlingsledare. Tyvärr så fanns det inte så många fotografer ute och fotade på tävlingar på den tiden heller. Så finns inga bilder från tävlingar, bara några egna från träning.

2007 kom Lizzie, hon skulle bli min nya stjärna. Ett år senare kom hennes syster Clara också till oss. Clara blev aldrig intresserad av agility. Jag försökte lite med henne, men hon ville verkligen inte. Men Lizzie, tror jag tyckte om det. 

Det var fortfarande lite knepigt med anmälningar. Men 2011 kom SBK-tävling. Alla officiella agilitytävlingar låg där. När man anmälde sig så var det bara klicka och betala, Jösses, vad jag har klickat. Tittade i det nya tävlingsprogrammet, 2022 hade jag 152 starter, fördelat på 3 hundar. Jeri hade nästan hundra starter året före min olycka.

Lite bilder på min Lizzie. Den tredje bilden är på Lizzie när hon tagit sista pinnen i hopp i klass 1. På den tiden så var man tvungen och flytta upp till nästa klass efter 3 pinnar. Våren efter tog hon dom 2 sista pinnarna i agilityklassen också.

2013 kom Jeri till oss. Vi hade det lite kämpigt i början med agilityn. Han hade lite egen vilja. Kunde tex. mitt i ett lopp springa fram till ett träd och pinka mm. Min till slut så släppte det. Då var det borttaget att man var tvungen och flytta upp efter 3 pinnar. Han hade alla fall 12 pinnar innan jag flyttade upp han i tvåan. Jeri har en gång kommit på 2:a plats i DM. Sen har han vunnit klubbens Vintercup 2 ggr. Det var en inofficiell cup på 6 deltävlingar klubben hade på vintern. Första gången han vann den, var vintern när jag ramlade. Så dom 3 första tävlingarna sprang han med mig. Dom 3 sista sprang han med två olika förare. Jeri var kanske inte den snabbaste, men han var säker. På slutet var han så säker på slalom, att han nästan aldrig missade en slalomingång. Han verkligen älskade agiliy.

 Viiru har inte tagit några pinnar alls. Han har tagit se i mål, och kommit på pallplaster. Men det har gått för långsamt för oss. Eftersom jag inte kunnat springa, så har han aldrig nollat ett lopp. Han har varit nära någon gång. 

Chess var inte speciellt sugen på att hoppa. Långhopp var nåt hon inte alls ville. Jag fick henne att springa på bana till slut. Men så var vi till en tävling i Uppsala, och där fanns långhoppet med i alla lopp. Efter det ville hon inte alls. Hon kopplar väl agility med långhoppet. 

Lizzie och Jeri har även fått Collieklubbens pris som årets agilityhund. Lizzie fick sin 2011, är den längst till höger. Jeri har fått det 2 gånger, men kommer inte ihåg vilka år. Det stod inget år på hans tavlor.

Många härliga minnen har man från agilityn. Men nu är den dörren stängd. Har skickat ett meddelande till Sagik att de kan betala ut mina innestående pengar från nån återbetalning. 

Säger varje år till mig själv, att nu skall jag skriva i bloggen, och att jag skall försöka komma ihåg EFIT-dagarna. Båda två är bortglömda som vanligt. Vad har hänt under förra året. Inte så speciellt mycket. Sommarens husbilstur gick söderut i år. Först åkte vi till Malmö, ställde bilen på en ställplats, och tog tåget en dag över till Köpenhamn. Det var lite jobbigt och gå överallt, men vi fixade Tivoli och Den lilla havsfruen. Sen åkte vi en tur till Skanör-Falsterbo. Därifrån över Smygehuk till Kåseberga och Ale stenar. Där träffade vi lilla Zofi, Jeris kullsyster med matte och husse, och sina andra fyrbenta kompisar. Där stannade vi över natten. Dagen efter åkte vi vidare mot Helsingborg, och vi skulle gå på Fredriksdals teater och titta på revyn där. Vi hade biljetter till premiären på Nötter, där bland annat Babben var med. Efter teatern åkte vi några mil, och stannade på en ställplats över natten. Dagen efter tänkte vi åka till Ullared, när vi ändå hade vägarna förbi där. Efter några timmar där, så åkte vi till Mellerud. Så klart så var vi tvungna och smaka på Mellerudsspecialaren, våffla med korv och mos. Efter den lunchen åkte vi till Håverud för att titta på advedukten. Efter det så var vi ganska möra, och ville hem. Vi var alla fall ute en vecka.

Annars har vi varit mycket till Hedtjärn och fiska. Finns jättefin skog där för hundarna och springa i. Annars har det varit lite klent på tävlingsfronten. Några agilitytävlingar med Viiru. Men efter Semlaveckan så blev det inga fler. Några rallylydnadstävlingar hann vi med under sommaren, och både Viiru och Chess blev klara med avancerad klass, och får börja tävla i mästarklass nu. 

Nu hoppas vi att nästa år har lite mer energi med sig. Energin känns ganska låg för tillfället.

Oj, vad man har frysit på rallylydnadstävlingar. Ok, idag var det ju inte lika kallt som förra helgen. Däremot blött. Förra helgen var jag till Strängnäs BK och dömde en mästarklass. Jag trodde att jag hade gjort en riktigt klurig bana med två stycken 8:an med sidbyte bakom i slalom. Tänkte att det skulle bli några som går vilse där, men icke. 

Så idag fick jag tänka om, och det blev ju lite klurigare. Det var en domare som berättade att han gjort en liknande. Jag har bara gjort banor utan några sitt tidigare. Men däremot andra moment där föraren har fått tillfälle och stanna till och tänka efter nästa drag.  Den första fick mig och ligga sömlös en hel natt, när jag tänkte på att alla kommer att få 100 poäng. Men idag blev det inga sådana tillfällen. Idag var det bara och gå på. Men mot slutet av tävlingen satt jag med hjärtat i halsgropen. Vid moment 4 som var backa 3 steg, vart det väldigt lerigt, och det var några som halkade till där. Men jag tror förarna och hundarna var glada för att hundarna varken behövde sitta, eller ligga på min bana. 

Så var det april igen, med allt vad det innebär. Bland annat aprilväder. Ena dagen är det så bart och fint överallt, och man känner våren. Nästa dag är det bara vitt, vitt och återigen vitt.

Första arpil var det fint väder, och då var jag till Lindesberg och dömde rallylydnad. Nybörjarklass, det var kul. Länge sen sist. Nu har jag bara 2 mästarklasstävlingar och en nybörjarklass inbokad före sommaren. Det blir nog inte så mycket rallylydnadstävlingar under sommaren. 

Efter tävlingen så tog Karin och jag en liten geocachingvända. Hittade en cache vi letade efter förra året, och blev lite sura över att vi inte hittade. Nu fick jag syn på den ganska direkt. Men istället fick vi en ny och sura över. Vi får väl ta den nästa år   .

Nu är det bara några dagar kvar innan det är slut på den härliga ledigheten. Man hade ju önskat bättre väder. Men den kommer ju på måndag, när man börjar jobba igen.

Nu har det varit lite tävlingar igen. För över en vecka sen hade vi agilitytävlingar. Klass 1 på lördag och klass 2 på söndag. Viiru och jag tävlade på lördagen. Han var duktig, placeringarna blev 3, 4, och 5. Vi var och tränade igår, och han var riktigt duktig då också. Kanske skall försöka komma igång och träna lite mer. När man är i Borlänge hela dagarna, då känns det som om man inte vill åka iväg på kvällarna. 

I söndags så hade vi rallylydnadstävling, dubbla fortsättningsklasser och jag dömde båda. Nästa måndag skall jag till Lindesberg och döma en nybörjarklass. Skall verkligen bli jättekul och se lite nybörjarekipage efter alla mästarklasser. 

Men vilken cirkus det blivit med det nya tävlingsprogrammet som SBK ska börja använda. Ett av största misstagen enligt mig är att programmet är byggt på att alla som använder det har ett medlemsnummer inom SBK. Det är skandalöst, särskilt som rallylydnaden är en allmän gren, som alla som är medlem i nån klubb under SKK har rätt och tävla i. Nu har SBK varit så vänliga att vi skall få ett gästkonto i systemet. Gästkonto       , det är så oförskämt. 

Sen har vi inte heller fått till arrangörsdelen heller. Kommer inte åt att lägga in inbjudan, pm, resultat. Ja, vi kan absolut inte göra nånting i programmet.

När jag till slut har kommit in i programmet, och skall försöka lägga till mina hundar. Där tar det stopp. Nu har jag väntat i ett par veckor att få in mina hundar. De enda jag hittat är Lizzie och Clara......hm. Kanske skulle ta en träurna under armen, åka och tävla. Har hittat kullsyskon till både Viiru, Chess och Jeri. Men inte just dom 3 jag har här hemma   . Det blir billigt det här när man inte kan anmäla sina hundar. Då blir det mer pengar över till agility   . Agility, det är också en riktig skitsport, när man inte kan släppa det fast man inte kan springa. En riktig varning till alla som tänker börja med agility, det är beroendeframkallande.

Här kommer alla fall banorna från söndagens tävling.

Då har man varit ute och dömt igen. Hos Gävle BK. Denna gång fick jag en lite större hall och vara i än förra gången. Många duktiga ekipage vad det som vanligt. Men det blir ju lätt så i mästarklass. De finns ju ingen högra klass, och en del har varit där i flera år. 

Här är min bana. Den blev väldigt snabb. En del tävlande trodde att de måste ha missat något moment eftersom det gick så snabbt. Kommer inte ihåg att det var någon som missat något moment.

Viiru och jag har varit på agilitytävling på hemmaklubben i Norberg. Vi har inte tränat mycket i vinter. Nästan bara slalom när vi varit till hallen på torsdagkvällarna och tränat rallylydnad. Då har det ju alltid stått ett slalom vid bakom sekretariatsborden. Det känns som om han går bättre när han inte tränar så mycket. 

I dom två första loppet gjorde han saker jag inte trodde han skulle klara av. Speciellt i andra loppet där jag inte hann med han alls. Men i första loppet diskade vi oss, för han gick ur slalom för tidigt. Det såg jag inte, men det spelade ingen roll. Var bara lite fundersam på varför domaren bara gick runt på banan och inte brydde sig alls på hur han sprang. Fick redan på det sen när vi kom till mål, att han hade gått ur för tidigt i slalom. 

I andra loppet rev han ett hopphinder i början. Kände att jag inte han med han alls, men han drog på bra till tunnlarna nere i hörnet. Men så gick han in i fel port i slalom, och eftersom han hade redan 5 fel, så struntade jag i det. Så vi diskade oss. Det tredje och sista loppet, så var det lite småstrul efter vägen, men vi tog oss i mål ändå. Det blev en sjätte placering med tidsfel.

Men de två första loppen är jag jättenöjd med, trots disk.

#gatefields #roughcollie

Har varit och dömt lite rallylydnad mästarklass. Här kommer mina banor i mästarklass, från Gävle och dagens bana från Karlstad. Det blir mycket mästarklass nu. 

Börjar med Gävles bana, som var först ut i år. Som jag fick trycka ihop på en yta på 13 x 17 m. Men det gick och blev banska bra, med bra flyt. Om två veckor är det dags igen i Gävle, men då har jag lite större utrymme och spela på.

Sen tar vi dagens bana från Karlstad. Jag trodde att det skulle bli en utmaning och fixa båda 360 grader vänster efter dubbelhoppet. Men det gick ju hur fint som helst. Väldigt duktiga ekipage idag.

Tar med 2 banor från hösten förra året. Västerås KK, en mästarklass, och Örebro BK, en nybörjarklass.