Denna blogg har verkligen tendens att bli bortglömd. Ändå så är det ju den bästa dagboken man har. Ok, om man behöver ha reda på något man gjort så får man leta ganska länge. Det är ju ändå snart 18 år sedan jag skrev mitt första inlägg här   . Oj, vad tiden går. 

Tiden går på alla sätt. Det är över 20 år sedan man började med agility. Men nu har jag bestämt, att nu är den tiden förbi. Gjorde Viiru och jag gjorde våra sista starter på Semla veckan i juli. Ett tag så planerades livet efter agilitytävlingarna. Men efter olyckan när jag ramlade, kan jag ju inte springa. Viiru, som nu är 8 år, han har aldrig sett mig springa. Den sista tiden när jag varit på agilitytävlingar, så har jag alltid före start känt lite panik, över att ramla. Ramlar jag, så tar jag mig inte upp. Det räcker med att jag stöter emot något med höger fot, en grästuva eller nåt, så ramlar jag. I normala fall hade man kunnat ta emot med det andra benet. Men eftersom muskeln är av, så tar den inte emot.

Min agilityresa började 2004. Jag gick appellkurs med Micki, och husse gick agilitykurs med Farina på Ludvika BK. Vi som gick appellkursen var mycket och spårade i kursen. En gång var vi i Kloten området och spårade. Efter det så plockade jag pinnar ur Mickis kastratpäls i ett par timmar. Mindre roligt. Något annat som var mindre roligt var, när jag och Micki var på klubben på en kvällsträning med instruktör. Vi hade fritt följ, och när instruktören ropar, helt om framåt marsch. Jag hade tydligen ingen koll på vart Micki var. När jag vänder mig helt om, så kommer Micki ett par timmar framför mig, och gäspar. Då tänkte jag, att det här var nog inte hans grej. Så vi började också på agility. Som han älskade det. Han blev ju en helt annan hund på agiliybanan. Tyvärr så var det inte så lätt och anmäla sig till agilitytävlingar på den tiden. Så det blev inte så många tävlingar för oss. Jag hade dessutom fått ta över Farina, för husse vågade inte tävla. 

Micki, Farina och jag på våran första tävling. Hedemora BK hade en inofficiell tävling för att examinera en tävlingsledare. Tyvärr så fanns det inte så många fotografer ute och fotade på tävlingar på den tiden heller. Så finns inga bilder från tävlingar, bara några egna från träning.

2007 kom Lizzie, hon skulle bli min nya stjärna. Ett år senare kom hennes syster Clara också till oss. Clara blev aldrig intresserad av agility. Jag försökte lite med henne, men hon ville verkligen inte. Men Lizzie, tror jag tyckte om det. 

Det var fortfarande lite knepigt med anmälningar. Men 2011 kom SBK-tävling. Alla officiella agilitytävlingar låg där. När man anmälde sig så var det bara klicka och betala, Jösses, vad jag har klickat. Tittade i det nya tävlingsprogrammet, 2022 hade jag 152 starter, fördelat på 3 hundar. Jeri hade nästan hundra starter året före min olycka.

Lite bilder på min Lizzie. Den tredje bilden är på Lizzie när hon tagit sista pinnen i hopp i klass 1. På den tiden så var man tvungen och flytta upp till nästa klass efter 3 pinnar. Våren efter tog hon dom 2 sista pinnarna i agilityklassen också.

2013 kom Jeri till oss. Vi hade det lite kämpigt i början med agilityn. Han hade lite egen vilja. Kunde tex. mitt i ett lopp springa fram till ett träd och pinka mm. Min till slut så släppte det. Då var det borttaget att man var tvungen och flytta upp efter 3 pinnar. Han hade alla fall 12 pinnar innan jag flyttade upp han i tvåan. Jeri har en gång kommit på 2:a plats i DM. Sen har han vunnit klubbens Vintercup 2 ggr. Det var en inofficiell cup på 6 deltävlingar klubben hade på vintern. Första gången han vann den, var vintern när jag ramlade. Så dom 3 första tävlingarna sprang han med mig. Dom 3 sista sprang han med två olika förare. Jeri var kanske inte den snabbaste, men han var säker. På slutet var han så säker på slalom, att han nästan aldrig missade en slalomingång. Han verkligen älskade agiliy.

 Viiru har inte tagit några pinnar alls. Han har tagit se i mål, och kommit på pallplaster. Men det har gått för långsamt för oss. Eftersom jag inte kunnat springa, så har han aldrig nollat ett lopp. Han har varit nära någon gång. 

Chess var inte speciellt sugen på att hoppa. Långhopp var nåt hon inte alls ville. Jag fick henne att springa på bana till slut. Men så var vi till en tävling i Uppsala, och där fanns långhoppet med i alla lopp. Efter det ville hon inte alls. Hon kopplar väl agility med långhoppet. 

Lizzie och Jeri har även fått Collieklubbens pris som årets agilityhund. Lizzie fick sin 2011, är den längst till höger. Jeri har fått det 2 gånger, men kommer inte ihåg vilka år. Det stod inget år på hans tavlor.

Många härliga minnen har man från agilityn. Men nu är den dörren stängd. Har skickat ett meddelande till Sagik att de kan betala ut mina innestående pengar från nån återbetalning. 

Nu har det varit lite tävlingar igen. För över en vecka sen hade vi agilitytävlingar. Klass 1 på lördag och klass 2 på söndag. Viiru och jag tävlade på lördagen. Han var duktig, placeringarna blev 3, 4, och 5. Vi var och tränade igår, och han var riktigt duktig då också. Kanske skall försöka komma igång och träna lite mer. När man är i Borlänge hela dagarna, då känns det som om man inte vill åka iväg på kvällarna. 

I söndags så hade vi rallylydnadstävling, dubbla fortsättningsklasser och jag dömde båda. Nästa måndag skall jag till Lindesberg och döma en nybörjarklass. Skall verkligen bli jättekul och se lite nybörjarekipage efter alla mästarklasser. 

Men vilken cirkus det blivit med det nya tävlingsprogrammet som SBK ska börja använda. Ett av största misstagen enligt mig är att programmet är byggt på att alla som använder det har ett medlemsnummer inom SBK. Det är skandalöst, särskilt som rallylydnaden är en allmän gren, som alla som är medlem i nån klubb under SKK har rätt och tävla i. Nu har SBK varit så vänliga att vi skall få ett gästkonto i systemet. Gästkonto       , det är så oförskämt. 

Sen har vi inte heller fått till arrangörsdelen heller. Kommer inte åt att lägga in inbjudan, pm, resultat. Ja, vi kan absolut inte göra nånting i programmet.

När jag till slut har kommit in i programmet, och skall försöka lägga till mina hundar. Där tar det stopp. Nu har jag väntat i ett par veckor att få in mina hundar. De enda jag hittat är Lizzie och Clara......hm. Kanske skulle ta en träurna under armen, åka och tävla. Har hittat kullsyskon till både Viiru, Chess och Jeri. Men inte just dom 3 jag har här hemma   . Det blir billigt det här när man inte kan anmäla sina hundar. Då blir det mer pengar över till agility   . Agility, det är också en riktig skitsport, när man inte kan släppa det fast man inte kan springa. En riktig varning till alla som tänker börja med agility, det är beroendeframkallande.

Här kommer alla fall banorna från söndagens tävling.

Viiru och jag har varit på agilitytävling på hemmaklubben i Norberg. Vi har inte tränat mycket i vinter. Nästan bara slalom när vi varit till hallen på torsdagkvällarna och tränat rallylydnad. Då har det ju alltid stått ett slalom vid bakom sekretariatsborden. Det känns som om han går bättre när han inte tränar så mycket. 

I dom två första loppet gjorde han saker jag inte trodde han skulle klara av. Speciellt i andra loppet där jag inte hann med han alls. Men i första loppet diskade vi oss, för han gick ur slalom för tidigt. Det såg jag inte, men det spelade ingen roll. Var bara lite fundersam på varför domaren bara gick runt på banan och inte brydde sig alls på hur han sprang. Fick redan på det sen när vi kom till mål, att han hade gått ur för tidigt i slalom. 

I andra loppet rev han ett hopphinder i början. Kände att jag inte han med han alls, men han drog på bra till tunnlarna nere i hörnet. Men så gick han in i fel port i slalom, och eftersom han hade redan 5 fel, så struntade jag i det. Så vi diskade oss. Det tredje och sista loppet, så var det lite småstrul efter vägen, men vi tog oss i mål ändå. Det blev en sjätte placering med tidsfel.

Men de två första loppen är jag jättenöjd med, trots disk.

#gatefields #roughcollie

Återigen verkar bloggen bli helt bortglömd, jag som hade tänkt hålla i det nu. En sak till som blivit bortglömt, är den där EFIT-dagen. Den var i fredags, och jag hade ju fått en massa bra bilder. Men den blev ju också helt bortglömd.

Denna helg har gått helt i hundaktiviteternas tecken. Det var collie SM i Östhammar, och jag hade blivit övertalad och anmäla mig dit. En sak till som jag blev övertalad till var och åka till Älvkarleby. Det var uppfödaren som ville att Jeri skulle gå ett viltspår, och då fick ju Viiru hänga på. Jag har ju svårt med skogsterräng pga mitt ben. Men killarna kommer ju från en uppfödare som gör nästintill allt för sina valpköpare. Nu var det ju så att Jeri saknade ett 1:a pris från att bli viltspårchampion. Så eftersom jag skulle till Östhammar, så kunde jag åka till Älvkarleby också. Vi åkte hemifrån på torsdag. Stannade på ett häftigt ställe i Gävle. Där fanns det bra promenadleder med mycket roligt och titta på. Sen på fredag morgon så åkte vi dom dryga 2 milen mot Älvkarleby. Det var 6 st collie som skulle gå spår, 3 öppen klass och 3 anlag. Jeri fick gå först, och jag var ganska nervös med tanke på hur lite han tränat. När det kom tillbaka så såg uppfödaren ganska nöjd ut. Men vi fick ju inte veta nåt då. Sen blev det Viirus tur ut i skogen. Samma sak igen. Sen hade uppfödaren en egen som också fick gå en öppen klass. Sen blev det dags för anlagen. Det var lite nervöst och vänta på resultaten, för vi fick ju inte reda på nåt förrän sista hunden gått. Vilken lycka att båda killarna fixade sina spår. Jeri fick kommentaren "en klockren spårning från start till slut". Så stolt över han. Så nu är han Svensk viltspårchampion också. Viiru fick ett 1:a pris med kommentaren "spårar utmärkt med lämpligt tempo från start till slut. Uppfödarens tik fick också ett 1:a pris, och dom 3 andra fixade sina anlag. En mycket bra Gatefields dag. 

Från Älvkarleby så fick vi med oss en till hund som uppfödaren gick med, och som gjorde anlag. Matte var ju redan på SM och tävlade appell med en annan hund. Tänk vad lätt det gick och ta med en främmande hund i husbilen. Jag var lite orolig att killarna skulle bli för nyfikna på henne, med resultatet att hon fräser åt dom, med resultatet att då måste Chess försvara sina brorsor. Men ingen gruff, alla tänkte tydligen "jaha, då blev vi en till då".

Lördag var det dags för agility. Den gick var på Östhammars hundungdoms planer. Fick en perfekt plats och stå med husbilen, bara ca 20 meter från banan. SM:et gick till så att de skulle springa ett agilitylopp på en bana motsvarande klass 1, och ett hopplopp. Sen skulle resultaten från 2 banorna läggas ihop, tiden och felen. Även om man av  nån anledning blev diskad så skulle man fortsätta hela banan för att få tid. Disken räknades som 10 fel. Sen skulle dom 10 bästa efter dom 2 loppen springa ett finallopp motsvarande klass 2. Jeri fick nog till några vägringar för han skulle ju absolut in i fel tunnelingångar. Jag fick vråla i åt han flera gånger. Han brukar ju i sådana situationer inte lyssna så mycket på mig, för har han riktat in sig på en tunnel så går han in, och skiter fullständigt i mig. Viiru var sig lik, och var ganska nosig. Chess sprang första loppet, men där var det förbaskade långhoppet med som hon vägrar och ta, så hon sprang över det. Sen när jag försökte andra loppet med henne, så bestämde hon sig redan vid starten att hon ville inte vara med mera. Viiru kom på femte plats där, och Jeri på sjätte. Men eftersom jag inte ville ta dom efter varandra så fick Jeri starta lite tidigare. Dom gjorde så, att den som hade flest fel av dom 10 startar först, och den som hade minst, startade sist. Jeri gjorde ett ganska bra lopp. Men i finalloppet överraskade Viiru ordentligt. Han drog på, utan att vända sig om för att titta vart jag var, utan jag kunde bara skicka han från håll. Men nästsista hindret var balansen, och då hoppade han av vid sidan för att titta efter vart jag var. Men som han gick det loppet. I finalloppet så slutade de också, Viiru på femte och Jeri på sjätte plats. Det här fick bli Jeris sista agilitytävling. Han blir ju trots allt 10½ år snart. Men reaktionerna efter våra lopp var riktigt kul. Det var en karl som var fram och pratade när jag sprungit med Jeri. Han kom fram och sa, att det där måste han hållt på med länge. Jag tror inte det var många som kunde gå runt och få hunden på rätt hinder utan att nästan springa fram och visa med handen. Idag på morgonen var den en annan som sa att hon blev imponerad av att se hur dom drog på. Alla fall Viiru i det sista loppet. Det var riktigt kul och få beröm, för det är väldigt sällan vi får. 

Idag var det dags för rallylydnad, 3 hundar, och 3 olika klasser, hur skall det gå? Domarna var erfarna domare som varit med länge. Domaren som dömde nybörjar- och fortsättningsklass tävlade jag för med Lizzie eller Clara på den första officiella midnattstävlingen för över 11 år sedan. Den andra domaren som dömde avancerad- och mästarklass, henne tävlade jag för med Jeri när jag hade brutit handleden och gick med gipsad arm. Det var en bedrift i sig. Ta sig till Arboga med gispad arm, tävla nybörjarklass med samma gipsade arm. Men med lite vilja går allt. Det var nybörjare och mästarklass som började. I mästarklassen var det 3 collie, men efter tävlingen var officiell så var det ju andra raser också med, fast deras resultat räknades ju inte i själva SM:t. Jeri var inte riktigt på humör idag. Han gick på fel sida om hållare. Men några moment vart ju bra, tex sättande under gång och backande. Han slutade med 48 poäng. Sen blev det dags för Viiru i avancerad klass. Där var jag ju lite osäker på hur det skulle gå för han har ju haft lite svårt att fokusera sig på det vi skall göra på tävling. Men nu höll han ihop ganska bra. Vi fick ju en hel del avdrag, men för mig räckte det att han höll sig i närheten av mig. Det var en seger i sig, trots att han också hade bara 48 poäng kvar. Sist ut var Chess i fortsättning. Hon är ju visserligen klar för avancerad, men vi har inte hunnit träna så mycket som jag ville. Så hon fick en extra fortsättning. Lite nosig var hon, men trots det så fick hon 91 poäng. Men nästa tävling kommer bli avancerad för både Viiru och Chess. Vi får väl se vem som kommer upp till mästarklass först av dom två, eller om nån av dom alls kommer dit.

Då var det Vintercup igen. Alltid lika spännande på vintern. Var vågar man gå och rasta hundar. I torsdags såg jag att det var bäst och hålla sig på vägen när man skulle rasta hundar. Tur var väl det, för det hade ju kommit lite snö under natten som dolde den förrädiska isen. Vi får ju låna toaletter av orienteringsklubben som ligger ett par hundra meter bort från hallen. Vissa gånger får jag ta bilen till toaletterna. Men nu är det ju så mycket bilar i området pga skidåkarna. Idag var det is bitvis, just på de vägen där jag ramlade för 5 år sedan. Snötäcktet var ju så tunt att jag såg ju delvis vart isen var. Men jag känner att det är jättejobbigt att gå när jag inte har koll på vart det är is på grund av snö. Känns som jag har en stor boll i halsen, får svårt med andningen, känner paniken  stiger. Det är nog ingen som blir gladare än jag när denna helvetes vinter är över. 

Men till tävlingen, 2 hoppklasser. Ingen slalom men en massa hopphinder. Jättekul banor som vanligt. Första loppet så diskade Jeri sig. Förstår inte hur han kan vara så förbaskat envis. In i fel tunnelingång fast jag inte står i närheten av den, ropar hit, ropar hans namn. Men han bara travar på och dyker in. Det är inte första gången han gör det. Viiru var ju lite okontaktbar när vi skulle träna rallylydnad i torsdags.  Jag tror att Chess är på gång och börja löpa. Det har jag visserligen trott i flera veckor nu. Så jag tänkte att det blir nog inget vettigt av det här. Men han gick ju kanonbra. Han kom ju på femte plats, med tidsfel eftersom han skall vänta på mig, och vi drog ju på oss en vägran. 

Andra loppet så fick Chessan springa. Det gick ju inte fort. Hon blev diskad för att det tog för lång tid för henne. Viiru gjorde det jag förväntade av han redan i första loppet. Så vi diskade oss. Jeri tog sig runt med tidsfel. Men trots det kom han på tredje plats för det vara bara tre som tog sig i mål.

Jag hatar verkligen den här vintern. Igår kväll så trodde jag att det skulle bli skapligt vid hallen i Norberg. Att det har smält undan så pass mycket att man kunde gå där utan större risk att ramla. Vad händer, jo det vräker ner snö under natten. Det hade kommit minst 10 cm nysnö. Det var ju visserligen inte halt och gå med hundarna när vi kom till Norberg på morgonen. Men innan vi åkte hem så skulle man behövt gummistövlar för att ta sig till bilen. 

Hur gick det på tävlingen då? Jag tänkte att med Viiru blir det ingenting för tjejerna är på väg in i löp. Att han har kopplat ifrån hjärnan helt. Efter lite nosande vid dom första hindren så satt han ju fart och sprang dit jag ville. Vid slalom missade han en pinne, men det struntade jag i och vi fortsatte som om inget hänt. Så vi diskade ju oss. Men med tanke på hur han var när vi väntade på våran tur så gick han kanonbra. Jeri fick vara med eftersom tjejerna är på väg in i löp. Så dom fick lite lugn och ro från killarna. Jag hade ju egentligen inte tänkt tävla med Jeri på vintern. Han kom på åttonde plats med tidsfel men noll hinderfel. Han är ju inte så snabb. Men så fyller han ju snart 10 år.

Hade ju turen att Viiru var den som fick springa först så behövde jag inte fundera på att ta rätt hund. Andra loppet gick lite bättre. Vi tog oss runt utan hinderfel men med tidsfel. Där kom Viiru på plats 9 och Jeri blev 12. Men i det tredje loppet så orkade inte Viirus hjärna hålla ihop längre. Men Jeri lunkade på och kom på nionde plats. 

Skall bli intressant vad det vi får väder nästa vecka. På lördag så har vi rallylydnadstävling, avancerad klass och jag skall döma första gången efter nya regler och moment börjat gälla. Sen helgen efter är det agility igen, Vintercupen.

I fredags så var jag till Dollar store i Borlänge. De har ju byggt nytt där. Passade på och besöka toan där. Dom har tagit det där med tillgängligt för barn ett steg längre än vad jag sett på andra ställen. Då har det varit 2 toalettstolar, varav den ena varit mindre för barn. Men på Dollar store hade de tom ett litet handfat för barn.

Idag har vi varit till Dala-Floda igen. Kan nog säga att dit hittar man numera   . Vet inte hur många gånger man är dit varje år. Fast nu blir det inte fler gånger i år. Idag var inte känslan före start alls lika bra som igår. Tyckte jag hade mycket bättre kontakt med han före första starten igår. Idag var han lite nyfiken på allt runt omkring. Han tog dom 6 första hindrena bra. Sen skulle han in i en tunnel, men han drog mot en annan tunnel. Trodde jag! Där drog han iväg.

Andra banan så blev vi diskade redan i början. Kommer inte ihåg varför. Men jag tog sen fram leksaken för att få han hålla sig kvar med mig. Men då blir han för fokuserad på leksaken istället för hindren. Så det gick inte så bra. Men när vi är inne på banan, så hör jag en dam säga till en annan "det där var en riktigt snygg collie " . Ja, då bryr man sig inte så mycket om hur det går. 

Innan jag åkte till Dala-Floda så var jag till gymmet och tränade lite snabbt. Jag hann i alla fall gå en halvtimme på löpbandet. Sen hann jag med maskinerna ett par gånger. 

Då har man varit i Dala-Floda och tävlat agility, igen. Det var agilityklasser och det var Viirus dag idag. Målet var att han skulle hålla sig på banan. Vi höll på och tränade lite rallymoment före första starten, och det kändes som om han var med mig mycket bättre än på förra veckas rallylydnadstävling. Han var sugen på ett A-hinder som stod utanför banan redan innan start. Han hade bra fart redan för början. Han hade väldigt bra fart ibland av och till. Balansen var den första av balanshindrena. Den tyckte han var så rolig att han ville upp på den en gång till. Disk, men spelar ingen roll. Han gick kanonfint på gungan och balanserade ner den så snyggt. Slalom tog han också kanonfint. 

Andra loppet kändes lite oroande före start. Precis innan vi gick in så kom nån bakom oss med en bc som han av nån anledning började spana på och inte kunde släppa. Tänkte för mig själv att nu kommer han dra så fort jag får av han halsbandet. Men han höll sig kvar. Men det var lite struligt i början, och han fick 3 vägran. Men för övrigt så tror jag han gick ganska bra. Lika snyggt slalom som förra loppet, och gungan blev lika snygg. 

Imorgon är det dags för 2 hopplopp. Jag tror att han kommer nog bli riktigt bra, bara jag kommer så långt att jag kan/vågar springa. Fast nu börjar jag känna mig riktigt stressad. Jag måste få klart med 2 fortsättningsklass banor till på fredag. Har börjat lite på en, och har noll fantasi. Ja, det kanske blir bättre med lite press