Colliekompisarna

Alla inlägg under mars 2019

Av Marru - 10 mars 2019 22:59

Never ending story, den började den 6/1-18. Det var då jag ramlade och böjde benet bakåt med sån kraft att lårmuskeln släppte från sitt fäste. Det var då drygt ett års helvete började. Akuten, röntgen, sjukgymnast, läkare, magnetröntgen och operation mm. I den bästa av världar så skulle operation gjorts inom en vecka efter olyckan för att den skulle bli bra, kanske. Men i praktiken hade det ju varit omöjligt. Det hade ju aldrig gått och få tider till läkare, röntgen mm inom en vecka. Det hade ju hunnit bli ärrbildning på muskeln innan det blev dags för operation, nästan 2 månader efter olyckan. 

 

När sommaren kom, och benet inte ville lyda som det skulle började jag fråga efter remiss till magnetröntgen. Men det behövdes tydligen inte för allt var ju som det skulle. Men varför det sista inte kom igång fanns det inget svar på. Men allt är som det ska. Flera gånger så tog jag upp remissen till magnetröntgen. En annan sak jag tog upp var gropen jag hade ovanför knäskålen. Ja, men det skulle jag få räkna med att den skulle jag ha för alltid. Droppen var väl när sjukgymnasten i september sa åt mig att han trodde att jag aldrig skulle kunna springa igen. Fortfarande så ansåg han inte att det fanns nån anledning för magnetröntgen. 

 

I november fick jag nog. Jag sjukskrev mig. Var så trött på att inte kunna gå ordentligt. Alla backar var extra jobbiga. Kände mig helt enkelt less på allting. Sen ringde jag till vc och fick träffa en läkare. Jag sa åt han att jag vill ha en remiss till magnetröntgen. Javisst skall du ha det sa han på en gång. Efter att tjatat om det i flera månader så gick det så lätt. Egentligen skulle jag nog inte varit opererad än. Skulle inte fått komma in på magnetröntgen förrän i slutet av februari. Men tack och lov så finns tre månaders regeln, och väntetidskansliet. Så jag fick ju åka på magnetröntgen till Västerås före jul. Vilken nervös väntan det var på svaret från den. Tänk om den visat att allt var som det skulle. Då hade dom ju inte kunnat göra nåt. Men tack och lov så visade det sig att muskeln hade lossnat nästan helt. Så då var det bara och vänta på en ny operation. 

 

Nu har det nästan gått två månader sen operationen. Efter två veckor fick jag in och ta bort stygnen. Då var läkaren lite tveksam till hur jag skulle fortsätta efter det. Egentligen så behövde jag ju börja böja på benet. Men samtidigt fick jag inte ta i så att muskeln lossnade igen. Så jag fick böja benet med hjälp av händerna. Skulle få göra det och gå med rakt ben i ytterligare 4 veckor. Men det blev 5. Så i fredags så var jag till ortopeden. Trodde att ortosen skulle låsas upp lite så att jag skulle få börja böja benet lite. Men istället så blev det så att jag slapp ortosen helt. Vad paff jag blev. Jag får träna full rörlighet på benet, och gå utan ortos. 

 

Jag fick ju prova där och lyfta upp benet rakt upp när jag låg, och när jag satt. Tänkte först när läkaren sa att jag skulle göra det, är du dum på riktigt. Men det gick. Det gick hur lätt som helst. Inte ens efter första operationen gick det så lätt att lyfta upp benet rakt upp. Sen frågade läkaren mig ifall jag vill gå hos sjukgymasten på vc, eller om jag ville åka till Falun. Jag sa Falun för har lite förlorat förtroendet för sjukgymnasten här hemma. Det är värt och åka dom milen till Falun om det blir bra. Så läkaren gick och letade efter en sjukgymnast som skulle visa mig lite övningar så här i början. Under tiden när han var ute så satt jag och funderade på vad som hände. Då började jag gråta. Läkaren såg lite paff ut när han kom tillbaka. Då sa jag att det var ingen fara, att det var glädjetårar. Jag hade ju gjort nåt som jag inte gjort på över ett år.

 

Så jag fick 10 övningar som skall göras 2-3 ggr/dag. 4 liggandes, 2 sittandes och 4 stående. Jag försöker fördela övningarna över hela dagen. Men nån styrketräning är inte aktuellt än. Springa kan jag börja fundera på i slutet av sommaren. Det står jag ut med bara jag vet att jag kommer att kunna springa. 

 

Nu har jag gått 2 dagar utan ortosen. Övningarna har gått bättre idag. Igår så blev jag ganska öm, speciellt bak på vaden. Men idag har det gått bra. Har varit till Borlänge på spelträningen. Funderade länge hur jag skulle göra. Mjukisbyxor och ortos. Jeans, och ha ortosen ovanpå när jag går in från bilen. Eller så tar jag krycka som stöd. Det blev krycka. Men det var nervöst. Undrar hur länge skräcken för att ramla kommer att sitta i. Nu är det nästan så att jag får panik när jag ser en isfläck.

 

Men jag hoppas verkligen att detta är början på slutet på en never ending story.

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Chat

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019 >>>

Translator

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Banners

Hundsidor

Målarbodens blommor

Länkar

Recept

Väder

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards