Colliekompisarna

Alla inlägg under september 2018

Av Marru - Söndag 30 sept 23:15

Som vanligt så glömde jag bort att det var EFIT-dag idag. Kom ihåg det igår, och kom på det senare på dagen idag. Men det var helt bortglömt under början av dagen. Men det blev ju lite bilder alla fall idag. Mest bilder blev det på mina klubbkompisars hundar. Men dom visar jag inte här. Idag fick Lizzie också följa med på träningen. 

 

Jeri har blivit jätteduktig. Vad roligt det vore om vi fixade det på tävlingen i helgen. Ja, jag kan ju fortfarande inte springa. Men idag tex, så sprang Jeri in i slalom och på första försöket kom han till näst sista porten innan han gick ur. Då var jag långt bakom. Andra gången gick det betydligt bättre. Men annars så springer han på när jag ropar hopp och visar med handen. Idag tog han tom kontaktfälten på balansen, fast jag inte var bredvid. Utan ropade bara ner. Han är så duktig min kille. Skall bli spännande och se vad som händer när jag kan, om jag kan springa nån gång.

 

En klubbkompis fick springa med Viiru. Först ville han bara springa till mig. Men sen gav jag klubbkompisen leksaken, och då var han med mer på noterna. Fast jag fick säga till henne att släpp inte leksaken, för annars ser vi inte den på ett tag   . 

 

Lizzie fick också springa lite. När vi kört lite agility och ställt undan allt, så tränade jag lite rallylydnad med Jeri och Lizzie. Jag hade ju lagt ett litet spår åt Viiru i skogen nedanför klubbstugan. Det är så fin mark där. Synd bara att just det området är så litet. Så innan vi åkte hem så gick vi spåret, Viiru och jag. 

 

Under tiden vi var i skogen så hade Lizzie ett eget litet kalas i bilen. Jag hade ju ställt en kasse i framsätet. Jag bakade ju såna här så kallade kärleksmums igår. Så jag tog med mig till fika på träningen idag. Tror det var 3 kvar i lådan. Just det VAR. Dom tog Lizzie hand om under tiden vi var i skogen. Plus att det rök en hel del belöningsgodis också. Med andra ord, om jag behöver gå på toa inatt, så gäller det se vart man sätter fötterna. Brukar ju alltid när jag tränar i normala fall ställa träningsväskan utanför när Lizzie är med. Men nu skulle vi ju bara en snabbis in i skogen, så jag hade inte en tanke på att ställa ut kassen. 

 

Spåret då. Först var han lite konfunderad, stod jättelänge och nosade på en fläck. Undrar vad han tänkte där. Sen började han sakta gå framåt lite försiktigt. Största problemet i dagsläget är att det skall pinkas överallt. Han är värre på det än vad Jeri var i början.

 

Efter träningen var det dags och åka till Borlänge och spela tillsammans med bästa durspelsgänget. Det är så roligt och spela tillsammans med andra, och nu har vi nåt att se fram emot också.

 

                         

ANNONS
Av Marru - Torsdag 20 sept 23:24

Idag så har jag varit ute på äventyr med killarna. Jeri fick gå ett blodspår, och Viiru fick träna lite budföring och inkallning. Sen fick han ju busa lite med brorsorna. Man har tur som har en så snäll uppfödare som ställer upp för en. Vi var till samma ställe vi var förra gången. Där finns det ganska bra skog och inga backar. Visserligen så hade vi väl inte vädret med oss idag. Men trots det så jobbade han på bra. Det var lite i mitten han tappade bort sig. Men nu har han ju inte fått spåra så mycket på sista tiden pga mitt knä. Har ju inte riktigt sån skog här i närheten. Fast uppfödaren hade tänkt på mitt knä när hon la spåret, så var inte Jeri riktigt överens med henne om vart det skulle gå. Men bara jag tittar hur det ser ut på marken och tänker mig för vad jag gör först med vilket ben så går det bra. Så det gick ganska hyfsat och gå i skogen. Sen att jag höll på att dratta på näsan på Willys parkering i Sala är ju en annan femma. 

 

Vi hade med oss en till som har hund från Gatefields. Henne har inte Viiru träffat sen han blev stor. Tror möjligen att han sett henne när han var valp. Så vi körde lite budföring mellan oss. När Viiru väl upptäckt att hon har ju faktiskt godis så var det inga problem att springa till henne. 

 

Efter det så tog vi en promenad. Brorsorna fick springa lösa. Jeri och dom andra äldre hanarna fick gå kopplade. Dom fick lite backträning också. 

 

Imorgon tar jag husbilen och Lizzie och åker till klubben. Vi har agilitytävlingar i helgen. Jag skall vara tävlingsledare. Så då passar jag på och tar med mig Lizzie. Även fast hon inte får göra nåt så kommer hon vara glad över att få tillbringa tid ensam med mig. Men vi kan säkert träna lite rallylydnad på kvällen. 

ANNONS
Av Marru - Lördag 8 sept 22:25

Vilken lång vinter, vår och sommar det har varit. Det är ju över 8 månader sen jag ramlat. 8 långa månader utan agility. Vilka stora planer man hade. Skulle åka till Härnösand och tävla och en massa andra ställen och inget blev som det skulle. Jag har ju alla fall försökt träna med Jeri. Ibland har nån klubbkompis fått ta och springa en vända med han så att han får göra ordentligt också. 

 

Men idag var det agility DM, och jag kände att nu vill jag äntligen göra nåt tillsammans med han. Så vi åkte till Västerås, och jag bestämde att det får gå som det går. Att han får springa och ha roligt. Vi började med agilityklass, och när jag gick banvandringen så kände jag att det här kommer nog gå. Det var före gungan jag var lite osäker på hur jag skulle göra. Vi var först ut. Han gjorde en tjuvstart, men det gick bra ändå. Fast jag hann inte riktigt placera mig där jag ville för i början var det ett hinder som skulle tas från andra sidan. Fast egentligen så var den på en ganska bra linje. Fast Jeri brukar ibland vara ganska bra på och hitta sina egna linjer. Han var på väg och hoppa från fel håll, men jag fick hejd på han. Sen fick han en femma på balansen, så klart. Men annars så gick det bra. Sen kom vi till hoppet före gungan och jag bestämde mig för ett blindbyte. Skulle provat på ett bakombyte så hade vi kanske klarat oss. Men nu blev det ett blindbyte, och eftersom jag bara går så hade jag ju ryggen mot han när han hoppat över hindret. Så han drog ju vidare till nästa hopphinder istället för mot gungan. Efter det hade det inte varit många hinder kvar. Men jag fick alla fall känslan att det här var ju inte helt hopplöst, trots att jag inte kan springa.

 

Sen blev det hoppklass och vi hade fått startnummer 3. Denna bana kändes inte helt hopplös. Det var bara ett ställe på slutet där ett hinder skulle tas från fel håll. Den här gången blev det ingen tjuvstart för nu hade han istället klistrat nosen i backen. Men jag fick igång han till slut   . Tack vare att han är ganska säker på slalomingångar så kunde jag gå ifrån lite så att jag inte kom för långt efter. Sen kom vi ju till det där stället där han skulle ta hindret från fel håll. Han var på väg och hoppa från andra hållet, men jag sa åt han att han skulle stanna. Vilken snäll hund jag har som gör det   . Så jag kom lite närmare hoppet och visade han runt. Sen var det ju bara för oss och ta oss i mål. Så vi tog oss runt på en bana och fick ett resultat. Bara 12 sekunders tidsfel trots att jag bara gick. Sen gick det ju åt några sekunder där vid hoppat jag stoppade han. 

 

Jag har ju fått börja tänka på lite annorlunda vis nu när jag inte kan springa. Jag försöker på banvandring tänka mycket på hur jag skall placera mig för att hinna med så mycket som möjligt. Det var så roligt och vara ute på tävling med mina klubbkompisar igen. Har saknat det så mycket när vi alla sitter runt plan och hejar på varandra. På måndag skall jag till sjukgymnasten. Nu får det vara slut på velandet från deras sida. Nu skall det börja hända nånting.

Av Marru - Torsdag 6 sept 23:53

Idag är det exakt 8 månader sen jag ramlade. 8 jobbiga månader, och ingen ljusning verkar vara i sikte. Ramlade ju på en isfläck och benet böjdes bakåt så kraftigt att lårmuskeln släppte från sitt fäste. Gick ju med det ett par månader nästan, och hann ramla 3 ggr till innan det upptäcktes vad som hänt. Så det blev operation i slutet att februari. Sen blev det några veckor med rakt ben med hjälp av en imobilisator. Det var jobbiga veckor. Kunde inte köra bil, kunde inte gå nånstans. Vågade inte gå nånstans för det var ju bara en massa snö överallt. Efter 6 veckor så fick jag ju börja böja benet lite och fick en ortos istället. Jag vågade prova att köra bil. Det var lite knöligt i början med det och det gick bättre när jag fick börja böja knät ännu mer. Men ut och gå vågade jag inte förrän snön var borta. Det blev långa trista månader för hundarna. De fick ju vara ute på baksidan. Men kunde inte ha dom ute där heller utan uppsikt för det var så mycket snö att dom kunde hoppa hur lätt som helst över stängslet. 

 

När snön hade försvunnit så kunde jag börja gå med hundarna. Först började jag med en promenad ett par gator ner, sen hem igen. Sen förlängde jag den bit för bit. Till sist gick jag ner till cykelbanan som går vid stora vägen, hem över hälsospåret. Genomsnittshastigheten var en kilometer på en halvtimme. Men med tiden så kunde jag gå längre sträckor. Till sist blev jag också av med ortosen helt. Men det var jobbigt. Vad jag var nervös första tiden när jag gick utan den. Var orolig hela tiden att jag skulle ramla. Men det gjorde jag ju inte. 

 

Men fortfarande än idag så klarar jag inte av och springa. Om jag sitter så kan jag inte lyfta upp benet rakt ut. Klarar av att gå hyfsat på plant underlag och nerför backar som inte är branta. Uppförbackar är jobbigast. Trapporna går inte heller att gå normalt i. Börjar känna lite tjatigt nu att gå upp höger först, vänster bredvid. Eller neråt vänster först, höger bredvid. 

MH!

Av Marru - Onsdag 5 sept 23:46

Idag har lillkillen och jag varit på MH. Det är alltid lika spännande, fast innerst så kände jag mig ganska säker att han fixar det där. Det var bara och kliva upp 5.30 när klockan ringde. Frukost, sen var det bara och åka. Jag brukar ju ha lite problem att komma ihåg stamtavla på sådana tillställningar. Märkte jag då när jag höll på med Jeri. Så den här gången fick den ligga i bilen över natten. 

 

Först var det en av Viirus brorsor som gick. Jag var vid bilen och väntade, men jag hörde jubel och glada rop så jag antog att det gick bra. Det hade det tydligen gjort. Sen blev det vår tur. Kolla igenom publiken. Jag fick vara vid publiken av och till. Pga knäskadan så hade jag svårt att fixa allt. Men det är tur att man har en energisk uppfödare till hjälp. Han är social och följer med vem som helst utan protest. Det har jag ju märkt förut. Leken var helt ok. Han greppade väl inte riktigt ordentligt. Sen blev det dags för haren. Springa efter nån konstig trasa var väl inget när det finns rullar man kan lukta på. Precis så gjorde Micki en gång i tiden. Det där med passivitet var väl inte det allra roligaste, men det fick väl duga. Avståndslek var ju faktiskt roligt. Var ju en roligare leksak också. 

 

Sen flyger det upp grejer från marken, mitt framför nosen på en. Äh, den var ju inte så farlig den heller. När man skulle gå förbi den så kunde man ju faktiskt lika gärna gå mellan benen på den. Skramlet lät det lite om, men inget som var farligt där heller. Spökena var lite jobbiga. Hur han än försökte skrämma bort dom så envisades dom att komma närmare hela tiden. Men titta, det är ju en människa där. Sen var det dags och leka igen, och det är roligt. Men så var det nån som började skjuta direkt efter. Var ju tvungen och kolla till så att ingen var på väg mot oss. Äsch, låt dom panga. Vi håller på med viktigare saker verkade Viiru tänka. 

 

Med andra ord inga kvarstående rädslor och 1 på skott. Är så glad att ännu en gång bevisa att collie är bra. Att dom som påstår nåt annat har fel. Nästa månad skulle man kanske försöka få tid för ögonspegling. Röntgen väntar jag med några månader. 

 

   

Av Marru - Söndag 2 sept 23:08

Bloggen alltså. Men nu skall jag försöka komma igång med det. Visserligen så händer det oftast inget speciellt här. Men ibland händer det desto mer.

 

Idag tex så gick jag upp kl 6 för att åka till Uppsala. Jag skulle övervaka en domaraspirant i rallylydnad när hon dömde på en inofficiell tävling. Det ingår i domarutbildningen att man skall döma ett visst antal ekipage på en inofficiell tävling. Det gick bra. Vi kommer ha många bra nya domare. 

 

Det blev en lång dag. Kl var nästan 21 innan man var hemma. Men vi hade tur med vädret. Det hade jag igår också. Då var jag till Borlänge på bilbingo. Sista gången för mig denna sommar. Dom har en gång kvar nästa helg, men då är jag i Södertälje och dömer rallylydnad. Jag hade tur igår, för jag vann 700 kr. Så totalt denna sommar har jag vunnit 1200 kr. Så om man inte räknar med bensin så ligger jag 100 plus. Räknar man bensinen till Blge, då ligger jag lite minus.

Av Marru - Lördag 1 sept 23:04

Jag är ju med i Buzzador, men kommer sällan med i nåt där. Men nu råkade jag komma med denna gång. På en ansiktskräm från Nivea. Nivea Cellular filler heter det. Kan ju säga att det inte var en kräm för mig. Den blev kvar som en hinna. Passar säkert bra till nån som är torr i hyn. Kanske fungerar bättre på vintern för mig. Men annars så gillar jag den inte, tyvärr. Jag kommer och fortsätta med det jag har sen förut. Använder ju Nivea redan tidigare eftersom jag tycker dom har bra prisvärda produkter.

 

#buzzador #NIVEAsverige #JagGillarMinÅlder #CELLUARbuzz #NIVEACELLULAR

 

 

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Chat

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Translator

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Banners

Hundsidor

Målarbodens blommor

Länkar

Recept

Grafikgrupper

Väder

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Colliekompisarna med Blogkeen
Följ Colliekompisarna med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se