Colliekompisarna

Alla inlägg under december 2015

Av Marru - 31 december 2015 20:52

  

 



En liten summering på året som gått. Det har väl egentligen inte hänt nåt så märkvärdigt. Vi tävlar på som vanligt. Vågar inte skriva här hur många agilitytävlingar vi varit på i år. Rallylydnadstävlingar har det inte blivit alls lika mycket. Men kände i slutet av sommaren att jag hade tagit på mig alldeles för många domaruppdrag i rallylydnad. Fantasin till nya banor började ta slut.  

 

Lizzie fixade faktiskt 2 nollade lopp i våras, och hon fick nog rentav en pinne i ett av dom. Jag som hade tänkt minska ner hennes tävlande, och så började hon springa snabbare. Men det tog slut vid dessa 2 nollor. Jeri har nollat 3 lopp, och lyckats ta pinne i 2 av dom. En i agility och en i hoppklass. 

 

Rallylydnadsmässigt så har vi inte haft några större framgångar. Lizzie  har tävlat 5 starter, och hon har fått godkänt i 3 av dom. Jeri har startat 5 ggr, och vi har inte klarat godkänt en gång än. Men nästa år fixar vi säkert det. 

 

I somras var vi på collie-SM för första gången. Det vara bara rallylydnad och agility där. Det gick inte så bra där heller. Lizzie hade goda chanser i agilityn. Men så fick hon för sig att ta ett hinder från fel håll vid ett staket. 

 

Vad som annars har hänt, är att vi har blivit bekanta med en liten kille, Felix. Han är 12 år, och vi var från början stödfamilj åt han. Numera är jag med han i skolan. Annars så tränar vi med hundarna och håller på med geocaching. Han har fått börja tävla med Lizzie, så kan jag koncentrera mig på Jeri. Det börjar gå bättre och bättre för han och Lizzie på tävlingarna. I början så spanade Lizzie efter mig hela tiden. Men nu sista vintercupen, så tittade hon inte efter mig alls. Gången innan så stannade hon mitt på banan och tittade på domaren   . Hon har väl inte brytt sig om han på länge. Hennes första agilitystart, då sprang hon ju raka vägen till han. Men efter det tror jag inte hon brytt sig om han alls. 

 

Årets tråkigaste händelse var det då igår när jag var till Ludvika med Farina. Men nu har hon det bra tillsammans med Micki. Idag så gick jag en riktigt lång promenad när jag inte behövde ha dåligt samvete över att Farina var ensam hemma och väntade på oss. 

 

Nu siktar vi mot ett nytt år och nya mål. Massor med agilitytävlingar inplanerade för Jeri. Den första officiella tävlingen har vi redan i mitten av januari, på hemmaklubben. Sen har vi ju Vintercupen, där det är 4 deltävlingar kvar. Lizzies första officiella agilitytävling är i februari. Men på tisdag åker vi till Kistamässan och tävlar i rallylydnad. 

Av Marru - 30 december 2015 23:04



 



Idag var dagen när det var dags och säga adjö till Farina. Denna underbara tuffa tjej som varit hos oss i 12 år. Ja, Farina var över 2 år när hon kom till oss. Det var maken som tyckte vi skulle skaffa en till innan Micki blev 3 år. Eftersom Micki var kastrerad så kunde vi ta en tik, och jag ville inte ha nån valp. Så när maken ringde till uppfödaren och frågade om hon visste om nån hund som skulle placeras om, så hade hon Farina. Så då blev det så att vi åkte till Arbrå för att hämta henne till oss.

 

Från början var det tänkt att vi skulle ha henne på foder, och hon skulle få några valpkullar. Men tyvärr så var inte hennes höfter tillräckligt bra för det. Det var synd att hon inte fick bli mamma. 

 

Micki och Farina kom bra överens på en gång, och de älskade och leka med varandra. Farina ställdes ut några gånger också, och hon fick ett CERT. Men eftersom hon hade så dåliga höfter så blev det inte så mycket mer på den fronten. Maken började på en agilitykurs med henne 2004. Men han vågade inte tävla med henne. Det fick jag göra. Men det blev inte så mycket. Det var lite svårare att hitta tävlingar då än nu. Men han tävlade med henne på KM i Ludvika en gång och de kom tvåa. Farinas bästa placering på en officiell tävling var i Mora där hon kom på fjärde plats, och med bara nån hundradel i tidsfel. 

 

Farina var alltid glad och pigg på bus. Tom när hon var gammal så kunde hon försöka ta snubbelben på en när man var ute och gick. Alltså hon stoppade framtassen mellan benen och försökte med krokben. Hon hoppade och nafsade i baken. När vi tränade hemma så brukade hon och jag sitta på trappan efteråt och bara gosa. Det tyckte hon om. Det var vår tid, när vi bara satt där och jag höll om henne. 

 

Så idag så hade jag tid åt henne. På morgonen släppte jag ut alla 4 på baksidan som vanligt, och de sprang där och busade. När jag skulle ta in dom igen, kom Farina springande och såg så glad ut. Då vart jag lite tveksam. Har vi tagit rätt beslut, hon kanske kunde hänga med lite till. Men det var lite varmare idag, så då var hon inte lika stel. Hon tvekar väldigt mycket när hon skall nerför trappan tex. Verkar som hon tycker det är obehagligt, men hon tar sig ner. Hon gick upp själv också. Men ibland så kunde hon skutta som en hare för dom sista trappstegen. Ibland så hände det att hon snubblade till. Hörseln var det också lite si och så med. Ibland så kunde hon stå ute och bara stirra rätt ut. Precis som om hon inte fattade nånting Sen helt plötsligt så var det precis som om hon vaknade till. Pratade med veterinären idag om att hon har blivit så mager. Då sa hon att det kunde vara så att hennes inre organ har gett upp. För hon åt precis lika så mycket som Lizzie och Clara, och dom är då inte magra. 

 

Så vi åkte lite tidigare, för vi skulle in en sväng till mamma så att hon fick säga adjö till Farina. Sen åkte vi till Ludvika. Jag försökte vänta tills det blev tomt i reception, men det var fullt med folk hela tiden och ingen verkade komma ut. Så till slut hade jag samlat mig tillräckligt för att gå in. När vi kommer in så säger en gammal dam som satt där "här kommer en riktig lady" . Precis när vi skulle gå in på rummet så frågar hon "vad är det för fel på henne" . Jag var inte på prathumör, så jag snäste bara åt henne "hon är gammal". Sen gick jag. 

 

VILA I FRID FARINA! Farina skulle fyllt 14 år den 13 februari.

Av Marru - 26 december 2015 23:57

Idag hade jag kunnat åka till Molnebo, Jeris uppfödare för att spåra med dom. Men vaknade vid 5-tiden och kunde inte somna om. Så när jag hade tänkt gå upp så kände jag att jag orkar inte åka nånstans. Det är ju alla fall 11 mil dit. Men eftersom det var lite kyligt idag, så var det ganska hårt och torrt på åkern nedanför vårt bostadsområde. Så jag bestämde när jag var ute och gick med hundarna att det får bli ett åkerspår hemma istället. Sagt och gjort. Efter frukost tog jag bilen, och åkte ner till åkern. La ett ganska långt spår med 2 vinklar, 3 pinnar och en slutpinne. Sen hem och vänta en stund.

 

När det gått ca 1 timme så tog jag Jeri, sele och spårlina och så gick vi ner till åkern. Satt på han selen, och så började vi. Han hittade spåret ganska lätt. Men sen trodde jag att han hade tappat den, för jag tyckte inte jag hade gått så snett. Men helt plötsligt så står han vid första pinnen och tittar på mig "jaha, skall du inte bli glad nu, skall vi inte leka" . Fortsatte vidare, men han hade lite svårt vid första vinkeln. Men jag stod kvar på min plats, och lät han försöka hitta spåret och till slut så gjorde han det. Andra pinnen hittade han också lätt. Dessutom så hade jag också sett den så då var jag med på noterna lite bättre. När vi kom till nästa vinkel fick vi lite problem. Vet inte om spåret vart lite för långt. Vi har ju inte gjort det på länge. Jag var inte heller riktigt säker på vart jag hade vänt. Så då bestämde jag att jag går fram och tillbaka över där jag trodde spåret var. Till slut så fick han upp det igen. Fast vi hamnade inte riktigt där vi gått. För när han skulle leta efter den tredje pinnen så var den inte där vi gick. Men när vi kom närmare den så måste han fått in en doft av den för han vinklade lite, och gick rakt på den. Sen var det bara raka spåret till den sista. 

 

Tyvärr så kommer det väl snö nu snart. Så vi får väl se när vi kommer åt att göra det igen. Vet bara att när jag la åkerspår åt han förra hösten, så gick första gången riktigt bra. Sen den andra ett par dagar senare gick helt åt skogen. Så det blir inget på några dagar alla fall, även om det inte kommer nån snö. Men han var så mallig så när vi gick hem idag.

Av Marru - 25 december 2015 21:57



 


Idag är det 8 år sen jag skrev mitt första blogginlägg här. Lizzie var inte mer än ett halvår gammal. Clara hade inte flyttat till oss än. Micki och Farina var bara ca 7 år gamla. Mycket har hänt under dom här åren. Vissa år har jag skrivit mer och vissa mindre. Det här året är ett sånt när det har varit lite sämre med skrivandet.

 

Före jul så var vi till Västerås, Felix och jag. Han ville ju se Martin som vann Idol, och dom var i Västerås före jul. Så det var väl bara och åka dit. Innan deras uppträdande började så skulle jag handla dom sista julklapparna. Men så klart så hade jag glömt plånboken i bilen som stod på parkeringen vid järnvägsstation. Vi hade ju varit och ätit på Burger king, och då hade jag lagt plånboken mellan framsätena. Annars hade jag med mig handväska för jag hade kameran med mig. Är ju inte så van  att gå omkring med handväska, vilket bevisades återigen. När jag var på väg tillbaka till gallerian så hörde jag lite skränande. Helt plötsligt kände jag nåt som dunsade mitt på huvudet. Kände med handen, och det var blött och svart   . Fågelskit! Så jag gick till butiken där jag skulla handla och frågade efter toa. Dom trodde nästan inte på mig när jag sa att jag fått fågelskit mitt i skallen. Jag hann alla fall handla och tvätta av mig lite innan uppträdandet började. Alla 3 sjöng 2 låtar var. Sen blev det autografer. Felix fick med sig några hem.

 

     

 

Vad som gäller julbelysningen så har det hänt en hel del i Västerås sen vi varit där kring jul. Fanns mycket fint och titta på. Lite tråkigt med dom fina granarna med stjärnor. Dom var ju ihåliga. Så folk hade slängt en massa skräp inne i dom genom stjärnorna.

 

         

 

Jeri och jag däremot har varit på agilitykurs före jul. Vi hade Annica Aller från Nynäshamn. Hon har varit här flera gånger. Den här gången så gick det kanonbra för oss. Jeri gjorde allt jag visade och jag var på rätt plats nästan varje gång.

 

Julafton har varit lungt. Hämtade hit mamma som vanligt, och vi åt. Sen satt vi bara och tittade på tv. Det enda som störde lugnet var våra dumma grannar som helt plötsligt fick för sig att börja skjuta raketer. På julafton   . Lugnet fortsatte idag på juldagen. På eftermiddagen så skjutsade jag mamma hem till sig.

 

Nu sitter jag och funderar på om jag skall åka med Jeri till uppfödaren för att spåra lite. Vi får se vilket humör man är på när man vaknar imorgon bitti. 

 

 

 

 

jjj

Av Marru - 6 december 2015 21:11

Börjar med att säga grattis till Finland på sin 98:e självständighetsdag. 

 



Igår så var det dags för andra tävlingen i Vintercupen. 3 ggr hoppklass. Jag sprang med Jeri, och Felix med Lizzie som vanligt. Första loppet började vi. Det gick hyfsat, men det blev några stopp och han fick ett par vägrningar. Dom där stoppen berodde helt på mig. Det är ungefär som det var när jag fick en massa onödiga stopp med Lizzie för några år sen. Men vi kom ju på 16:e plats i alla fall. Senare blev det dags för Felix och Lizzie. Han hade lite bråttom där och kom för långt så Lizzie sprang förbi andra hopphindret. När han försökte få henne tillbaka så hoppade hon över från fel håll. Disk!

 

Andra loppet, så var Jeri och jag först ut igen. Banan kändes enkel, en springbana. Men så blandade jag vid ett tillfälle ihop banan med föregående bana. Jag tänkte för mig själv, att vi tar bara den här svängen, sen är det bara och springa på. Hmmmm.....men av nån anledning så gjorde jag ett blindbyte efter hoppet så jag hamnade på fel sida om tunneln. Hade ju inte behövt göra nåt byte för jag var ju på rätt sida. Precis när jag gjort bytet så kom jag på, h-e fel sida. Men gjort är gjort och sen blev det bara pannkaka av allt. Lizzie och Felix gick det lite bättre för. De fick väl nån vägran eller nåt. Men Lizzie sprang med han alla fall. Tror de kom på 15:e plats. 

 

Tredje loppet startade Jeri och jag först igen. Fast Lizzie och Felix skulle starta alldeles efter oss. Funderade lite på hur jag skulle göra. Andra gånger dom har startat så har jag stått i närheten av starten så Lizzie har sett mig. Jeri vägrade och hoppa genom däcket denna gång, fast han gjort det redan ett par gånger tidigare. Så vi blev diskade i det loppet också. Vi stannde vid målet så att Lizzie skulle se mig. Den här gången sprang de ett felfritt lopp med tidsfel. Men till skillnad från tidigare gånger så spanade inte Lizzie efter mig en endaste gång. Kommer inte ihåg deras placering där, men det blev alla fall inte bland dom 10 bästa. 

 

Idag har då Jeri och jag varit och tävlat rallylydnad. Det var Heby BK som hade ordnat den tävlingen. Den hölls i en gammal industrilokal. Det var väl inte det allra bästa för vår del. Jeri blev alldeles för ofokuserad i den miljön. Med andra ord gick det inte så bra, och jag kan bara konstatera att vi skall inte tävla rallylydnad inomhus alla fall. Inte under nästa år alla fall. Vi får väl se hur det ser ut framöver.

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Chat

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30 31
<<< December 2015 >>>

Translator

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Banners

Hundsidor

Målarbodens blommor

Länkar

Recept

Väder

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards