Idag har jag varit i Ludvika igen och kört, och jag var helt slut efter 5 timmar, då hade jag fortfarande många timmar kvar. Anledningen till denna trötthet var detta eviga bussbytande.

Jag började på morgonen med en buss från garaget, körde en vända till Smedjebacken. När jag kom tillbaka så skulle jag lämna bussen på busstation, och sen knalla till garaget för att hämta nästa buss. Med den skulle jag köra en dubblering från Smedjebacken till Ludvika. Den skulle ställas tillbaka i garaget. Sen fort som tusan till busstation för att ta en tredje buss. Men då tog jag bilen som jag hade stående nere vid garaget. Var ju tvungen in och titta vad jag skulle ha för buss och en sväng på toa, sen var det dags och åka. Med den var jag en vända till Grängesberg, sen skulle den bussen lämnas på busstation. Det var då jag kände att musten gått ur mig helt.

Efter rasten tog jag bilen och åkte och tankade den, så ställde jag den vid garaget för jag vill ha bilen där jag ställer ifrån mig bussen efter sista turen, för efter en sån här dag orkar man inte gå till bilen. Så jag tog dagens fjärde buss från garaget, den fick jag ju ha i några timmar. Sen var det dags och lämna den på busstation, och ta den femte och sista bussen för dagen. Med den skulle jag köra en tur till Smedjebacken, sen skulle den ner till garaget för tankning och tvätt.

Vilket jobb det är med alla dessa bussbyten, man måste komma ihåg att plocka med sig myntapparat, ace, tolk mm. Man skall hålla på och justera stolen så att den blir som man vill ha den. Det tar på krafterna och hålla på sådär hela tiden också. Allt detta för att alla bussar skall ha ungefär lika mätarställning.