Idag som vanligt på torsdagar så hann jag bara slänga i mig maten för att sen åka till Norberg och träna. När  jag kom dit så vart jag lite fundersam, är det onsdag eller torsdag idag. För det fanns folk på plats så brukar bara vara där på onsdagar på agilityträningar. De har dessutom en bit att åka eftersom de bor mellan Virsbo och Surahammar. Det var en hel del personer där från Söderbärke idag. En terv och en new foundland som bara var där för miljö- och socialträning. Sen har vi ju en som har börjat träna rallylydnad med oss. 

Jag började träna lydnad med Lizzie. Först lite linförighet, och en läggande. Sen tränade vi lite apportering, och efter det fjärren. Lydnadsbiten avslutade vi med hoppet. Det gick ganska skapligt idag. Så jag funderade faktiskt om vi inte kan göra en start i lydnadstvåan i höst. Sen gick jag ut med Lizzie till bilen, och tänkte börja göra kortbanor till rallylydnaden. Då kom jag helt plötsligt på att det faktiskt var den första torsdagen i månaden. Så idag skulle det ju vara banträning. Men det var ganska mycket nya som inte tränat så mycket. Så jag gjorde ett par kortbanor i nybörjarklass. Sen i ena änden av hallen gjorde jag en bana i nybörjarklass, som jag senare ändrade om till en variant av avancerad klass. 

Jag körde nybörjarklassen med båda två, och båda gick kanonbra. Sen körde jag den andra banan med Clara, fast jag ändrade om en del skyltar till fortsättningsskyltar i mitt eget huvud. Det gick också bra. Sen körde jag Lizzie i avancerad klass. Hon var riktigt duktig idag. Fast det är hon ju nästan jämt. Honnören gjorde vi med hund liggande på höger sida. Hon låg stilla hela tiden. Jag har ju kommit på att ifall jag står och pratar med henne, så sätter hon upp sig efter en stund. Så förra gången provade jag med att vara tyst, och bara titta framåt. Då låg hon på sin plats hela tiden. Så jag gjorde likadant den här gången också. 

Sen tränade jag Lizzie på gungan. Först så ville hon inte  upp. Men när jag väl bestämt att nu skulle hon upp, vare sig hon vill eller inte. Till slut så gick gungan skapligt bra.

I helgen har det varit agilitytävlingar i Rättvik. Och vad säger man om dom. Seeeeggggt! Ungefär som sirap. Då menar jag Lizzie. Jag hoppas att det har och göra med att hon löpte för nån vecka sen, och att hon blir sitt normala jag snart. Men jag har ju ibland märkt på promenaderna att hon inte går likadant som vanligt. I normala fall så går hon ju framför mig hela flexins längd. Nu kan hon ibland gå bakom mig, och man får tom dra henne efter sig. 

Jag blev lite paff när jag sprang första loppet med henne i söndags. Vi hade ju varit i Norberg och tränat söndagen före. Och då sprang hon på ganska bra. Visserligen var hon seg på träningen innan. Vi började med ett agilitylopp, och vi diskade oss i den. Jag kommer inte ihåg var vi diskade oss. Jag har förträngt söndagens banor helt. Dom var inte roliga på en fläck. Det var ingen flyt på dom banorna utan det var bara en massa stopp hela tiden. Vet inte hur många staket det var på banorna den dan. 

Sen blev det ett hopplopp. Vi tog oss nollade runt banan, men fick tidsfel över 18 sek, och 21:a plats. Sen var det dags för nästa hopplopp. På den fick vi 5 hinderfel, och en massa tidsfel. Så vi kom på 24:e plats på den.

Sen slutade vi med ett till agilitylopp. Hon var med ganska bra halva banan. Sen kom vi till den förbaskade gungan. Hon gick på den, men sakta. När det slog ner så hoppade hon av. Kommer inte ihåg om vi var diskade redan då. Men jag tänkte alla fall att nu är det kört med gungan nästa dag. Vi tränar ju på klubben på en stabil trägunga. Men alla andra klubbar har dom här metallgungorna, och dom är inte alls likadana som trägungan vi tränar på.

Idag var det dags igen då, och jag kände mig inte riktigt på humör efter gårdagen. Inte blev det bättre när jag såg att i första agilityloppet så skulle man ta gungan 2 ggr tom. Då bestämde jag mig för att vill hon inte gå på gungan så skulle jag tvinga henne på nåt sätt. Så jag plockade fram godisburken och lockade henne med hjälp av den. Sen sprang vi ut från banan. Sen var det dags för hoppklassen. Jag hade ju inför först loppet försökt få henne på bättre humör genom att leka med snörbollen som är hennes favorit. Men hon var inte alls på humöret för den heller. Hon brukar inte vilja leka med om hon känner på sig att det förväntas nåt av henne i utbyte   . Hon är väl inte dum heller. Så till nästa lopp så försökte jag gå igång henne. Jag gick fram och tillbaka i rask takt  med henne, och småjoggade emellanåt. Det kändes lite bättre i nästa lopp då. Men jag tappade bort henne nån gång där, och sen blev det nog fel i slalomet så vi diskade oss där. Men det kändes som om hon hade lite mer fart än tidigare gånger. 

Så jag gjorde likadant med nästa hopplopp. Under tiden jag gick där så kändes det helt plötsligt att det började susa i huvudet. Det var ett förfärligt skällande i hallen då. Det var bla en bc som satt i en bur och skällde konstant. Det var ganska jobbigt att höra oljudet. Tänkte för mig själv vad det var jag utsatte min hund för. Måste ha varit ännu jobbigare för henne i det där oljudet. Men alla fall så sprang vi nästa hopplopp, och jag jobbade med henne hela tiden. Pratade och berömde om vart annat. Så vi tog oss runt på den banan, men med tidsfel trots att det gick bättre än igår. Vi kom på 24:e plats i det loppet. Då kändes det lite bättre. Delvis gick hon ganska snabbt. Nu lever på hoppat att hon skall bli som vanligt igen till slutet av maj när det är dags för nästa tävling. Då är det förhoppningsvis ute, äntligen. 

Fast det var ganska roligt och titta på dom här hindrena dom hade tävlingen. Det har ju blivit förbjudet att använda tidtagning som sitter ihop nertill. Den tidtagningen är ganska säker, för dom här sensorerna måste ju vara i rätt höjd för att dom skall fungera. När tidtagningen sitter ihop så sitter dom på samma höjd. Därmed är det väldigt lite problem med den. Men det har varit ett par hundar som tydligen fått för sig att det är en hoppbom, så då har dom hoppat, och landat på hoppbommen. Bara för det så är tidtagningen vi har inte tillåten att använda   . De hade problem med tidtagningen på tävlingen då och då. Tycker det finns värre saker och hänga sig på än det där. Tex slalomet dom hade nu i helgen. Det var ju långa spröt som stack ut på sidan. Som i sista hopploppet idag, där var det helt klart snubbelrisk. Så jag sa till en funktionär som höll på och krattade på banan att slalomet hade en snubbelrisk, och att det måste åtgärdas.

Så hade vi ett agilitylopp kvar. Jag funderade lite på om jag skulle stryka oss från den, men vi startade alla fall. Början på banan gick bra. Men sen vet jag inte om hon började tröttna på ljudnivån i hallen, för den var ganska hög idag. Tycker det var värre än igår. Men hon var lite förvirrad där ett tag. Så jag tänkte att jag skiter i det, men att jag försöker få henne över gungan. Det skulle jag inte gjort för hon gick på en bit, och sen hoppade av. Man får ju inte hålla på hur länge som helst. Jag borde tagit på henne en gång till för att hon inte skulle få för sig på tävlingar i fortsättningen att hon kan skippa den. 

Ja, så var det med den tävlingshelgen. Nu får jag hoppas att hon blir sitt vanliga jag till slutet på maj.

Idag har vi haft vinterns sista Vintercup. Det var 3 ggr hoppklass idag. 2 av klasserna var väl egentligen klara vem som skulle vinna. Det var bara i small där den som ledde cupen kunde bli hotad av den som var tvåa. Det syntes också på hans sista lopp. Han var bra nervös när han sprang sista loppet   .

Hur gick det för Lizzie och mig då? Ganska bra. Banorna var ganska svåra att komma ihåg. Men det var bara en bana jag hade lite problem med. Men första banan gick ganska bra, tom slalomet. Det var på slutet hon kom lite snävt på ett hopphinder och rev det. Jag är ju inte van att hon river. Blir lika överraskad varje gång. Vi fick 5 fel och tidsfel på första loppet, och 11:e placering.

Andra loppet var lite knepigare att komma ihåg. Jag hade planerat hur jag skall göra. Men när det var vår tur så glömde jag bort mig ett tag och placerde mig helt fel. Så jag fick springa på utsidan av alla hinder. Blir det galet i början så blir det för det mesta galet hela vägen. Det blev strul i slalomet bla. Så det loppet diskade vi. 

Tredje loppet var ännu värre och komma ihåg. Men det gick bra på den biten. Men det var en ganska knepig bana så det gick ju inte så snabbt precis. Men trots det så kom vi på 6:e plats, tror jag. Det var ett par hundar kvar när jag tittade på resultatlistan. Men jag har för mig att de inte tog sig i mål. Det om nåt säger ju en del av banan, för vi hade ganska bra med tidsfel. 

Så nu får vi vänta ända till påsk på nästa tävling. Det blir 2 dagar i Rättvik, 4 lopp båda dagarna. 

Jag vaknade en timme före väckarklockan imorse. Där ser man hur det blir när man går upp tidigt i flera veckor på rad. Är inne på den andra vecka nu. Har inte haft en sovmorgon på hela tiden. Maken vaknade också tidigt. Så då tänkte jag att jag har ju gott om tid, så då går jag morgonpromenaden med systrarna. Annars hade han fått ta alla 4 på morgonen. Men jag hade över en timme på mig innan jag skulle åka, så då hann jag. Jag hade inte riktigt bestämt mig vart jag skulle gå. Men sen visade det sig att det var ju så snön var ganska hård. Det har ju varit kallt på nätterna. Kollade hur det såg ut där man åker in på hälsospåret. Det fanns skidspår men det fanns även fotspår. Så jag tänkte att vi går hälsospåret, och systrarna vart glada över att få gå där igen. Det om något är väl ett vårtecken, när man kan gå ut och gå på hälsospåret. Visserligen så var det snö fortfarande på hela spåret. Men efter sjön så var det så mycket kvistar, barr och kottar på spåret så det var nog ingen bra skidföre där alla fall. Så vi har haft våran premiärpromenad på våran favoritslinga.

Efter det så åkte jag till Norberg och agilitytävlingen. Satt bakom datorn som vanligt. Jag börjar känna mig ganska bekväm med det där programmet nu. Det var några klubbkompisar som fick pinnar idag. Det var kul och se. 

Sitter nu och tittar på Melodifestivalen, och den enda värdiga vinnaren där är Louise Hoffsten. Inte nog med att låten är bra, den har ju en innebörd också. Sen är ju Louise envis som sjutton som ställer upp i denna karusell trots sin sjukdom.

Ikväll så skall jag försöka komma i säng lite tidigare än igår. Imorgon skall Lizzie och jag tävla. Sista tävlingen i Vintercupen och det blir 3 ggr hoppklass imorgon.

Äntligen fredag, och helg. Men det blir ingen sitta i soffan helg. Imorgon är det ju länskampen. En agilitytävling mellan Västmanland, Dalarna och Gävleborg. Säger bara Dalarna och Gävleborg, huka er för i år är Västmanland laddade   . Jag skall göra min praktiska tjänstegöring som tävlingsledare. Teoribiten är färdig och det är bara den praktiska som fattas. 

Sen på söndag så är det rallylydnad. Höll på att få lite panik igår kväll, för jag kom på att jag inte kommit ihåg att skicka mina banor till henne som brukar skriva ut allt. Sen när jag kollade på kvällen om banorna såg ok ut, så fick jag lite panik igen. För det var en av banorna som jag var lite fundersam på om det verkligen kommer att fungera. Men jag har ju gjort som jag brukar, ritat upp det på rutat papper först, på papperet fungerade det. Så gjorde jag med förra helgens bana också, och den fungerade inte bara på papperet, utan även i verkligheten. 

Idag har vi i skolan haft fortsättning på föreläsningen från igår. Fast idag så riktade det på hälsa. Tyckte faktiskt att det var lite tråkigt. För hon hade inget nytt att komma med, utan gammal skåpmat som vi matas med från alla håll och kanter. Sen innan vi slutade så satt vi i en ring och alla skulle berätta vad dom skulle ändra i sin livstil för att förbättra sin hälsa. Kan ju säga att jag tyckte att det började gå lite väl långt. Så när det blev min tur så sa jag bara att det är min ensak, och om jag gör nåt eller inte så angår det bara mig. Ja, men då kunde dom andra peppa en sa hon. Om jag villl ha pepp i nånting jag beslutar mig för så har jag tillräckligt med vänner som kan ställa upp. Jag behöver inte främmande människor till det. Undrar om dom som sa att dom skulle sluta röka blir peppade av ifall vi går och påpekar "skulle inte du sluta och röka" . 

Äntligen har Lizzie och jag varit på agilityträning. Det är ett tag sen sist nu. Mycket slalom blev det för oss. När jag sen tog godis i handen, och visade henne det, då blev det väldigt mycket fart i slalomet också. Gäller bara och få den där farten och säkerheten överförd till tävlingssituationen. 

I skolan har jag fortsatt och fräsa på mina bitar, och mer fel blev det. Ok, den andra biten har än så länge bara ett fel, den är för kort. Men egentligen har inte längden så stor betydelse. Värre gick det för den andra biten. Det är ju så mycket man måste tänka på när man står vid dom där maskinerna. Det skall räknas fram varvhastigheter, och matningshastigheter, och det glömde jag ju förstås. Så där rök det en fräs, och biten fick ett snett spår. Läraren var och hämtade en ny fräs, men han hade en gammal ritning i huvudet, så den fräsen vart 2 mm för stor. Med resultaten att spåret hamnade fel också. Suck säger jag bara. 

Sen på eftermiddagen så vart det teori, och jag gjorde ett prov. Helt plötsligt mitt i provet så dyker det upp nå bilder som jag inte kände igen. Var inne på toleranser, och då skulle man ha koll på passning mellan en axel och ett hål. Till slut så frågade jag läraren hur ofta det händer att man behöver hålla på och räkna på dessa. Aldrig säger hon, och en annan lärare sa samma sak. På ritningar står det ju alltid hur stort ett hål skall vara tex, och där står det också min och maxmått. Samma sak med en ev axel som skall vara i det håller, min och maxmått även där för att det skall passa hålet bra. 

Imorgon skall jag forstätta med mina bitar. Undrar vad det blir för fel då? Men jag har bestämt mig för att den ena biten får vara provbit, och sen gör jag om samma sak utan misstag med den andra biten som är för kort. Det är ju det minsta problemet.

Vi vaknade till en härlig dag idag, och en agilitytävling hade vi framför oss. Jag funderade lite hur jag skulle göra, men så bestämde jag mig för att gå morgonpromenaden hemma med systrarna innan vi åker. Måste ju alla fall hämta bilen från garaget, så då kunde jag ta den när jag var på väg hem med tjejerna. Man har ju en del grejer och släpa på när man åker iväg. Täcken, ryggsäck mm. 

I Norberg så var det samma personer som vanligt på våra Vintercupstävlingar. Förra gången så hade vi en del nya, ända från Tierp. Men inte idag. Det var agilityklass x 3 på schemat idag. I första loppet hade Lizzie en tidig start, och Clara som fick följa med en sen. Jag var lite orolig över hur det skulle gå idag. Hur jag skulle orka springa, och hur mycket jag skulle börja hosta. Lizzie gick väldigt bra idag, hon tog tom slalomet som hon skulle. Men vi fick 5 fel på ett kontaktfält. Jag vart förresten lite fundersam efter banan om jag gjort rätt. Kändes lite konstigt att ta balansen 2 ggr. Men det gick bra ändå. Vi kom på 10:e plats i det loppet.

Sen vart det Claras tur. Dom två första hopphindrena gick bra, sen in i en böjd tunnel. Sen stod det 2 hopphinder framför den böjda tunneln. Hon skulle hoppa över den ena, och där står jag och väntar på att hon skall komma ut från tunneln. Jag står med näsan mot det hoppet, och tittar på henne när hon kommer ut ur tunneln, och visar på det hopphindret. Clara tittar knappt mot mig utan springer mot det andra hopphindret. Jag står där och ropar på henne. Men hon hade visst knäck i lurarna idag. Det enda jag kunde säga åt henne var "hur tänkte du nu"   . Ja, vi sprang väl runt banan i alla fall.

Nästa lopp var Clara först ut, och det var samma start som i det förra. Så nu tänkte jag att nu skall hon inte ta fel hopp. Så jag stod närmare tunneln och tog emot henne, och det gick bra. Men i ena änden av hallen så stod det en till böjd tunnel också. Man skulle hoppa över ett hopp, in i tunneln, sen slalom och över samma hopp igen. Men den gången skulle man in i den andra ingången. Men inte Clara inte. Hon tänkte säkert " jag gick i den där andra ingången förra gången, och du verkade nöjd med det, så jag kör på samma igen"   . Så där får man stå som en idiot igen. Jaja, det gick som det gick det där.

Sen var det dags för Lizzie.  Början gick bra, men vad gör hon då. När hon kommer ut från tunneln i början så får hon syn på hinderfixaren som sitter på en stol efter väggen. För det första har inte Lizzie sprungit till en hinderfixare på år och dar. För det andra var det en person som vi inte träffat på så ofta eftersom hon gått i skola på annan ort och bara varit och tränat på loven. Men hon trodde att Lizzie kanske kände doften efter nåt hon ätit precis innan. Så vi fick 5 fel där också. Men annars så gick allt bra. Lizzie kom på 13:e plats där.

I tredje loppet fick jag stryka Clara. Maken var ju också där med sin egen bil, och han ville åka hem. Men så upptäckte han att ett bakdäck var alldeles platt på min bil, så han sa åt mig att spring bara med Lizzie och stryk Clara. Så jag gjorde väl det då, men väldigt motvilligt. Där var det en knepig start. Man skulle ta ett hopp, sen skulle man ta nästa hopphinder från andra hållet. Men vi fixade det ganska ok. Men på tredje sista hindret fick vi en vägran. Nån placering i det loppet vet jag inte.

Men det gick trots allt bra och springa idag. Fick inte nån hostattack på hela dagen, trots att jag var lite orolig för det. I torsdags när vi var och tränade så då fick jag hostattacker lite då och då. Men orken var det lite si och så med. Jag vart ju helt färdig efter första loppet med Lizzie. Maken muttrade åt mig, att du skulle ju konditionsträna varannan dag, och du har inte gjort det. Men hallåååå, jag har ju varit sjuk. Då kan jag ju inte träna. Jag väntar och ser en vecka till, sen sätter jag nog igång igen. 

denna härliga dag slut. Vi hade ju klass 1 tävlingar på klubben och jag har varit funktionär. Det var återigen en hel del nya ekipage som man aldrig sett förut. Det är ju ett bevis på att agilityn växer. Banorna var nog knepigare än vad dom såg ut från sidan, för det var väldigt många som diskade sig idag. Men det var ju nån som fick pinne alla fall. Det var lite trångt i Norberg idag för dom hade skidtävling också idag därborta, i skidorientering   . Hörde förra helgen när det var en dam som sa att dom hade visat bra program på tv från skidorienteringen i Falun. Skidorientering tänkte jag, hur svårt kan det vara. Det är ju bara och följa spåret. Men tydligen är det inte så. Fick det förklarat för mig senare att de har olika rutter som man följer. Men inte var det mycket snö därborta. När jag svängde in mot Nordansjö så var skogen alldeles grön på höger sida.

Imorgon är det då dags för oss och tävla. Jag tror jag tar Clara med mig också. Hon får väl springa om hon känner för det. Hon har alla fall varit väldigt pigg på slalomet när jag har provat det med henne. Kanske är hon en sån som inte vill hålla på för mycket. Kanske skall skippa tränigen helt med henne och bara tävla då. Maken brukar säga att det bara är dumma hundar som tränar, smarta hundar tävlar bara   .