Colliekompisarna

Inlägg publicerade under kategorin Agility

Av Marru - Onsdag 11 sept 23:45

Idag har vi varit till Dala-Floda igen. Kan nog säga att dit hittar man numera   . Vet inte hur många gånger man är dit varje år. Fast nu blir det inte fler gånger i år. Idag var inte känslan före start alls lika bra som igår. Tyckte jag hade mycket bättre kontakt med han före första starten igår. Idag var han lite nyfiken på allt runt omkring. Han tog dom 6 första hindrena bra. Sen skulle han in i en tunnel, men han drog mot en annan tunnel. Trodde jag! Där drog han iväg.

 

Andra banan så blev vi diskade redan i början. Kommer inte ihåg varför. Men jag tog sen fram leksaken för att få han hålla sig kvar med mig. Men då blir han för fokuserad på leksaken istället för hindren. Så det gick inte så bra. Men när vi är inne på banan, så hör jag en dam säga till en annan "det där var en riktigt snygg collie " . Ja, då bryr man sig inte så mycket om hur det går. 

 

Innan jag åkte till Dala-Floda så var jag till gymmet och tränade lite snabbt. Jag hann i alla fall gå en halvtimme på löpbandet. Sen hann jag med maskinerna ett par gånger. 

ANNONS
Av Marru - Onsdag 11 sept 00:26

Då har man varit i Dala-Floda och tävlat agility, igen. Det var agilityklasser och det var Viirus dag idag. Målet var att han skulle hålla sig på banan. Vi höll på och tränade lite rallymoment före första starten, och det kändes som om han var med mig mycket bättre än på förra veckas rallylydnadstävling. Han var sugen på ett A-hinder som stod utanför banan redan innan start. Han hade bra fart redan för början. Han hade väldigt bra fart ibland av och till. Balansen var den första av balanshindrena. Den tyckte han var så rolig att han ville upp på den en gång till. Disk, men spelar ingen roll. Han gick kanonfint på gungan och balanserade ner den så snyggt. Slalom tog han också kanonfint. 

 

Andra loppet kändes lite oroande före start. Precis innan vi gick in så kom nån bakom oss med en bc som han av nån anledning började spana på och inte kunde släppa. Tänkte för mig själv att nu kommer han dra så fort jag får av han halsbandet. Men han höll sig kvar. Men det var lite struligt i början, och han fick 3 vägran. Men för övrigt så tror jag han gick ganska bra. Lika snyggt slalom som förra loppet, och gungan blev lika snygg. 

 

Imorgon är det dags för 2 hopplopp. Jag tror att han kommer nog bli riktigt bra, bara jag kommer så långt att jag kan/vågar springa. Fast nu börjar jag känna mig riktigt stressad. Jag måste få klart med 2 fortsättningsklass banor till på fredag. Har börjat lite på en, och har noll fantasi. Ja, det kanske blir bättre med lite press   

ANNONS
Av Marru - Måndag 9 sept 00:04

Igår så var jag till Västerås och dömde rallylydnad, en nybörjare och en mästare. Var lite orolig inför dagen för det hade ju lovats regn hela dagen. Men dagen blev bra. Lite lätt dugg var det, men för det mesta var det uppehåll. Nu är det dags och börja rita på banor till nästa helg. Då blir det 2 fortsättningsklasser i Södertälje. 

 

              

 

Idag så har Jeri och jag varit och tävlat agility. Det var inte riktigt våran dag, eller Jeris dag idag. Men trots det så placerade han sig. Han sprang knappt, och hade nosen i vädret efter några dofter. Men en tredje plats blev det. Vi fick en liten påse med godsaker, och en rosett. I andra klassen blev han ännu segare. Men en andra placering blev det där, och ytterligare en påse och rosett. Det var agilityklassen. Sen blev det hoppklass. Då var han så extremt seg att jag tog av han och vi åkte hem. 

 

När vi kom hem, så bytte jag om och åkte till gymmet. Tänkte att jag kanske inte hinner imorgon. Tänkte åka och träna agility på kvällen för att se om Jeri var lika seg imorgon. Skall ju till Västerås och tävla med han i helgen. Men före det skall jag fixa ett par kvällstävlingar i Dala-Floda med Viiru. 

 

Vad jag längtar till att kunna springa. 

 

Undrar vilken tid man skall åka till gymmet så att det inte är så mycket folk där. Hade tänkte prova crosstrainern idag, men jag fick inte panelen och fungera på den. Såg att det hade kommit ett nytt löpband och en ny cykel. De hade en skärm som såg annorlunda ut än på dom gamla. Vet inte hur det är med cykeln, men såg när dom gick på löpbandet att det var en väg på skärmen. Att man skulle tro att man var ute på en grusväg och sprang   . Mig spelar det ingen roll om den finns eller inte. De har ju tv där som man kan titta på samtidigt. Eller så kan man titta på trafiken på gatan framför. 

 

 

Av Marru - 30 september 2018 23:15

Som vanligt så glömde jag bort att det var EFIT-dag idag. Kom ihåg det igår, och kom på det senare på dagen idag. Men det var helt bortglömt under början av dagen. Men det blev ju lite bilder alla fall idag. Mest bilder blev det på mina klubbkompisars hundar. Men dom visar jag inte här. Idag fick Lizzie också följa med på träningen. 

 

Jeri har blivit jätteduktig. Vad roligt det vore om vi fixade det på tävlingen i helgen. Ja, jag kan ju fortfarande inte springa. Men idag tex, så sprang Jeri in i slalom och på första försöket kom han till näst sista porten innan han gick ur. Då var jag långt bakom. Andra gången gick det betydligt bättre. Men annars så springer han på när jag ropar hopp och visar med handen. Idag tog han tom kontaktfälten på balansen, fast jag inte var bredvid. Utan ropade bara ner. Han är så duktig min kille. Skall bli spännande och se vad som händer när jag kan, om jag kan springa nån gång.

 

En klubbkompis fick springa med Viiru. Först ville han bara springa till mig. Men sen gav jag klubbkompisen leksaken, och då var han med mer på noterna. Fast jag fick säga till henne att släpp inte leksaken, för annars ser vi inte den på ett tag   . 

 

Lizzie fick också springa lite. När vi kört lite agility och ställt undan allt, så tränade jag lite rallylydnad med Jeri och Lizzie. Jag hade ju lagt ett litet spår åt Viiru i skogen nedanför klubbstugan. Det är så fin mark där. Synd bara att just det området är så litet. Så innan vi åkte hem så gick vi spåret, Viiru och jag. 

 

Under tiden vi var i skogen så hade Lizzie ett eget litet kalas i bilen. Jag hade ju ställt en kasse i framsätet. Jag bakade ju såna här så kallade kärleksmums igår. Så jag tog med mig till fika på träningen idag. Tror det var 3 kvar i lådan. Just det VAR. Dom tog Lizzie hand om under tiden vi var i skogen. Plus att det rök en hel del belöningsgodis också. Med andra ord, om jag behöver gå på toa inatt, så gäller det se vart man sätter fötterna. Brukar ju alltid när jag tränar i normala fall ställa träningsväskan utanför när Lizzie är med. Men nu skulle vi ju bara en snabbis in i skogen, så jag hade inte en tanke på att ställa ut kassen. 

 

Spåret då. Först var han lite konfunderad, stod jättelänge och nosade på en fläck. Undrar vad han tänkte där. Sen började han sakta gå framåt lite försiktigt. Största problemet i dagsläget är att det skall pinkas överallt. Han är värre på det än vad Jeri var i början.

 

Efter träningen var det dags och åka till Borlänge och spela tillsammans med bästa durspelsgänget. Det är så roligt och spela tillsammans med andra, och nu har vi nåt att se fram emot också.

 

                         

Av Marru - 17 februari 2018 20:36

Då var det dags för en vintercup deltävling idag igen. Det känns så surt att man inte kan springa själv. Men snart får jag svar på hur illa det är med knät. Nästa torsdag skall jag träffa en knäsjukgymnast på ortopeden i Falun. Tisdag veckan efter skall jag på magnetröntgen i Västerås. Man kanske skulle tycka att det skulle vara tvärtom, röntgen först och sjukgymnast sen. Men nu blev det så här. Egentligen hade jag tid till röntgen 10/3. Men jag tyckte det var lite väl lång tid att vänta. Så jag fick ringa ett samtal till nån väntetidskansli, som gav mig numret till Västerås där dom bara hade 2 veckors kö. Nu har det alla fall gått över 2 veckor sen knät vek sig sista gången. Det har visserligen känts lite ostabilt emellanåt. Men än så länge har det gått bra. Nu hoppas jag innerligt att det inte är nåt allvarligt fel med knät, och att det fixar sig med träning. Jag är beredd att göra allt för att få det bra. Nu kan jag sitta på en stol och lyfta upp benet lite, om jag håller emot med handen på ovansidan. Men jag kan fortfarande inte lyfta på benet när jag ligger på rygg på sängen. 

 

Men idag skulle en klubbkompis springa med Jeri. Det har ju visat sig att det är inte helt omöjligt för han och springa med nån annan. Ewa som han sprang med idag tränade ett par gånger i veckan. Dom har sprungit nån gång tidigare också. Första banan gick kanonbra, trots att den var svår. Men den kanske blev för svår för snabba hundar. Jeri är ju ganska följsam, även om han inte är jättesnabb. Visserligen brukar han ofta klara referenstiden i agilityklasser. Han tog dessutom balansnerfarten i båda loppen. Ett bidragande orsak till det kan ju vara att det låg en tunnel under balansen, det kanske dämpade hans fart lite på den. Men trots alla klurigheter så kom han på andra plats i första loppet. 

 

Andra loppet började också jättebra. Men så blev det disk tre hinder från mål. Men det var jättebra jobbat i båda loppen av Ewa och Jeri. Tror nog att det andra loppet tog musten ur Ewa. Den banan var ju trots allt 190 m lång. Om jag har räknat rätt bland resultaten så ligger Jeri återigen på första plats i cupen för large. Tack Ewa för att du springer med Jeri. 

Av Marru - 7 januari 2018 20:55

Den här helgen har man ju riktigt längtat efter. Det är länge sen sist det var agilitytävling, och ännu längre sen det var en officiell agilitytävling. Tror den sista var nån gång i oktober. Vi har ju haft 3 st inofficiella under hösten. Men nu var det dags för en efterlängtar officiell. 

 

Banan hade sina klurigheter, men Jeri och jag fixade dom. Vi tog oss runt med tidsfel. Men vi tog det ju så sakta vid balansen. Jag försöker ju få han och ta nedfarten. Jag hade tänkt prova lite snabbare tempo till nästa lopp. Men nu blev det inget nästa lopp för oss   . Jag var en sväng till toaletten, innan det skulle bli banvandring för oss, och hämta vatten samtidigt till serveringen. Det var plogat en ganska hög snövall vid parkering där vi brukar gå över till vägen mot klubbstugan där toaletterna finns. När jag sen går tillbaka till hallen, så tog jag mig över vallen. Sen stod det en bil framför vallen, som jag gått förbi på höger sida. För det var lite trångt på andra sidan pga en annan bil. Men nu hade denna bil åkt. Så då bestämde jag mig för att gå på vänster sidan istället. Hmmmm....det skulle jag ju låtit bli. När jag kommer ner från vallen, så försvinner benen under mig. Det var tur att jag hade en vattendunk i ena handen, och en vattenskål i den andra. För då hade jag säkert tagit emot med handen igen. Men så kändes det som om hela knäskålen vred sig. Men jag satt där och kom fram till att det var inget som var brutet. Kunde ju vicka på fötterna, det gjorde inte ont. Men när jag försökte ta mig upp, så spände det nåt så otroligt i låret framtill och knät. Så det gick inte att ta sig upp. Men jag fick hjälp upp. Sen började jag halta in mot hallen. Det gick väl ite si så där. Ibland så kändes det som om hela benet vek sig under mig. 

 

Så då gick jag in till hallen och sa att vi får nog stryka Jeri i nästa lopp. Ja, vi får nog stryka han från morgondagen också. Jag satt mig där på en stol, och funderade hur vi skulle fixa det här nu då. Skulle jag åka till akuten? Hur blir det med hundarna, bilen? Men först så ringde jag till sjukvårdsupplysningen. Dom tyckte att jag kunde åka in. Om jag åkte till Avesta eller Falun fick jag avgöra. Om jag kom iväg före 17, så kunde jag åka till Avesta. Dom stänger röntgen kl 17. Sen var det ju dags och börja ringa till maken och dividera hur vi skulle lösa det. Till slut blev det så att maken hämtade hundarna. Vår klubbordförande skjutsade mig till Avesta. Bilen fick stå kvar vid hallen. Det stod ju alla fall 3 husbilar på parkeringen, så det gick bra. 

 

När jag gick på akuten, så fanns det några som väntade där redan. Ja, vad kunde man annars vänta sig. Men jag fick komma in på reception ganska snart. Men sen blev det en lång väntan för att få träffa en läkare. Ja, eller så farlig var den väl kanske inte. Knappt 4 timmar. Men det kändes lite jobbigt och sitta där. Det spände ganska bra i låret. Jobbigast var det när man skulle resa sig och sätta sig igen. Jösses, vilken spänning det vart. Men det gjorde fortfarande inte ont. Fick till slut komma till läkaren. Han tittade på knät, klämde lite. Då gjorde det ont. Eftersom röntgen redan var stängd, så tyckte han att jag skulle komma in nästa dag. Plus att jag inte skulle belasta benet. Så då blev det ett par kryckor. Oj, vad konstigt det kändes att gå med dom. Först kändes det som om dom inte gjorde nå nytta. Var lite svårt att få in den rätta rytmen. Sen kom maken och hämtade mig. Det var ju väldigt omständigt att ta sig upp i skåpbilen. Gick lättare och gå ur än i. 

 

Sen var det dags och sova till slut, och det var ju inte det allra lättaste. Vänster sida gick ju inte så bra, för det är ju vänster ben jag slog i. Höger sida gick inte heller bra. På rygg kändes inte heller bekvämt. Men jag slumrade väl till ett par gånger till slut under natten. Sen vaknade jag på morgonen av att jag var alldeles genomsvettig. Det var ju inte bättre av att Clara helt plötsligt bestämde sig för att hon ville vara nära mig. Hon la sig alldeles bakom min rygg, så jag nästan ramlade ur sängen. Svettig, och så får man ett element alldeles inpå sig. 

 

Så ringde jag idag till röntgen, och det var bara och åka in. Dom kunde inte säga hur lång tid det skulle ta. Men röntgen skulle inte vara så lång väntan. Men sen kunde det ju bli en lång väntan på att få komma till läkaren. Så jag laddade med mig bok, mobilladdare och växel ifall man skulle behöva köpa nåt från automaten. Men så kände jag att det kändes inte bra och lämna en 5 månaders valp utan uppsikt i flera timmar. Så jag sa åt maken att vi åker förbi vid hallen, så provar jag ifall jag kommer in i bilen och om jag får foten på kopplingen. Där stod min bil, alldeles isig var den   . Det var lite bökigt att ta sig in i bilen. Benet vill ju inte riktigt lyda mig. Men till slut så var den i bilen också. Att få upp foten på kopplingen var inte så svårt. Jag provade och trampa ner kopplingen flera gånger. Det här går bra, sa jag åt maken. Jag kör till Avesta. Var ju lite orolig ifall röntgen visade att det var nåt, och jag inte skulle kunna köra hem. Men maken sa att han får väl ta med sig nån och hämta mig och bilen. 

 

Det satt några inne på akuten, men fick komma in till reception direkt. Därifrån raka vägen till röntgen. Kan ju säga att det var tur att det inte blev nån röntgen igår. Var ju tvungen att böja på benet en gång, för dom skulle få en bild på knäskålen. Det kan jag ju säga på en gång att det hade inte gått. Nätt och jämt att det gick idag. Ner igen från röntgen, hann knappt sitta igen förrän läkaren ropade in mig igen. Lite problem höll det på att bli för han ville att jag skulle sätta mig på en låg pall. Då sa jag bara att jag kommer nog inte så långt ner, och gör jag det så kommer jag inte upp. Det fanns ju en annan stol där med armstöd. Så jag fick sätta mig där istället. Knät börja anta en blålila ton, och det kändes bättre idag än igår. Jag får inte dom där spänningarna nu. Läkaren sa att allt var helt, det såg bra ut. Jag kunde gå med kryckor, eller skippa dom. Att svullnaden skulle lägga sig efter ca ett par dagar. Plus att jag skulle ha benet i högläge. Hmmm...fortfarande problem med att få upp benet. När jag sätter mig, så för att få ut benet till en skönare ställning så brukar jag putta på med den andra foten. Det fungerar bra. 

 

Hoppas att det skall kännas mycket bättre imorgon. Måste försöka ta mig till apoteket för att köpa sån där Hirudoid-salva. Ja, så det var den agilitytävlingen. Känner mig lite ledsen för att Jeri inte fick springa sina 3 lopp till. 

Av Marru - 19 juli 2017 23:59

I vintras så började några prata på klubben om att åka till Kalix och tävla agility. Då började det surra i huvudet på mig. Vi har ju länge pratat om att köpa en husbil, och vi hade ju nästan bestämt oss för att i år skall det hända. Så jag tänkte att eftersom man ändå är där uppe i norr, så skulle man kanske passa på att åka och hälsa på lite släktningar. Det var ju alla fall bara 28 mil till min födelsestad. Så jag började prata med maken om det, och han sa direkt "så klart du skall åka". Så jag anmälde oss till tävlingen. Fredagen den 30 juni så hade jag tid till veterinären för avmaskning av Lizzie och Jeri. Jag tänkte ju åka på lördagen. Men eftersom maken ändå inte skulle vara hemma på fredag och lördag, så bestämde jag mig för att åka direkt efter att vi varit på djurkliniken. Lite spännande var det. Första gången jag åkt över Haparanda ensam. Ja, jag har ju kört den sträckan ensam förut, när jag var över tillsammans med mamma sist. Det kändes lite vemodigt när man åkte förbi alla ställen där man stannat till när jag åkt med mina föräldrar. Tex campingen Ava havsbad. Där sov vi i en stuga på väg hem från Finland. Mormor var med där. Dom sista åren körde vi i ett sträck, pappa och jag. Vi turades om att köra. Skall kanske inte skriva här hur lång tid det tog för oss   . 

 

Först så stannade vi till i Tönnebro. Bara denna sommar så har jag stannat där 4 ggr. Nästan som på den tiden man körde buss. Fast då kunde det bli 4 ggr i veckan   

. Sen stannade vi väl några gånger till, bla vid Höga kusten bron. Det verkar också vara obligatoriskt att stanna där. Många som stod där med husbil tänkte nog stanna till där över natten. Sista bilden med tallarna är efter vägen mot Gullviks camping i Örnsköldsvik, där vi stannade över natten. Hade visserligen kunnat åka lite längre, men var lite orolig att inte få plats på nån camping. Ville inte stanna på nån rastplats efter vägen.

         

 

Det är 3 år sen jag var uppe i Österbotten sist. Det känns som att det vart lite jobbigare denna gång när varken mamma eller pappa finns mer. När jag kom till första korsningen där det stod i Oulainen, kunde jag inte hejda tårarna. Fast jag var 6 år när vi flyttade därifrån, så har den staden en stor del i mitt hjärta. Jag är ju alla fall född där. Så sen på lördag kväll så var jag hemma hos min farbror. Under min vistelse där så träffade jag 3 av mina kusiner, min farbror och morbror  och en av mammas kusiner. En av mina kusiner skulle tydligen bli pappa. Precis innan jag började skriva detta så skickade han faktiskt en bild på sin lilla son som föddes ikväll. 

 

Innan jag åkte hem så ville jag absolut åka till byn där farfars och farmors hus ligger. Den var ju tydligen kvar, fast jag trodde att jag skulle se den en sista gång förra gången jag var där. Men den här gången var det definitivt sista gången jag såg det gula lilla huset. Zoomade med kameran från stora vägen, och jag såg att fönstrena var borttagna. Jag kunde inte gå närmare, det var jobbigt förra gången och det var inte lättare den här gången heller. Min andra farbror envisades med att han ville lösa ut dom andra syskonen från huset, att han skulle ha det. Han ville att den skulle stanna inom släkten, han ville ha den som en fast punkt. Hmmmmm....det gick ju väldigt bra.......i ca 2 år eller nåt sånt. Sen sålde han den till samma person som han sålde sitt eget hus till. Han i sin tur har visst sålt huset till 2 kvinnor, som nu i veckan har rivit huset. Min kusin hade nog antagligen varit till sin pappas stuga som ligger en bit därifrån, och kört över huset med en drönare. Den bilden fick jag se och det känns lite jobbigt att tänka att farmors hus inte finns mer. 

 

Sista bilden på farmors hus   . Önskar att jag hade vågat ta hundarna och gå närmare och titta på det.

 

 

Torsdagen före agilitytävlingen så började jag färden hemåt. Stannade till strax söder om Uleåborg, och hälsade på mammas andra kusin där. Var där i nån timme. Blev bjuden på lunch. Men sen var det dags och fara vidare. Ville ju komma nära gränsen när affärerna fortfarande var öppna. Hade ju tänkt köpa med mig lite godsaker hem eftersom man ändå har kylskåp och frys med sig. Köpte glass som jag bjöd mina klubbkompisar på kvällen efter att vi ätit. Sen köpte jag med mig korv hem, och lite annat smått och gott.

 

På fredag började agilitytävlingen. Agilityklassen diskade vi oss, och i hoppklassen kom vi på 5:e plats. Kommer inte ihåg varför vi diskade oss i agilityklassen. På lördag så kom vi på 3:e plats i båda loppen, men med tidsfel. Men vi fick 2 jättefina rosetter alla fall. På söndag så diskade vi agilityklassen, och den disken glömmer jag aldrig. Jeri skulle runda ett hinder. Jag står alldeles framför hindret, och visar med handen att han skall springa runt. Trots det så slinker han in mellan min hand och mitt ben och tar det från fel håll. Men i hoppklassen kom han återigen på 3:e plats. När vi hade tävlat klart, så packade vi ihop våra saker och började färden hemåt. Vi körde till ganska sent på kvällen, och det var bra för då kom man hem i hyfsad tid dagen efter. 

 

 

 

Nu blev det några dagars vila hemma. På lördagen startade klubbens egna agilitytävling. I 6 dagar skulle vi hålla på. Klass 2 var under helgen. Jeri var jätteduktig igen. Inte en enda disk på hela helgen. På lördagen sprang han tre hopplopp som han nollade hindermässigt, men fick tidsfel. Placerinarna blev 18, 17, 12. På söndag sprang han återigen 3 nollade lopp. Men denna gång fixade han tiden också i alla 3. Men det blev inga pinnar. Fast jag är nöjd alla fall. Det var första gången vi nollade ett lopp i klass 2 även tidsmässigt. Vi har nollat flera lopp hindermässigt, men alltid fått lite tidsfel. Nu blev placeringarna 7, 7, 8. 

 

Snart är det dags igen. Nästa helg skall vi tävla i Munkfors. 6 lopp blir det där. 

Av Marru - 6 juni 2017 23:05

Ganska intensiva dagar har det varit nu. På lördagen var det återigen dags för Heart of Sweden i Örebro. Det är ett geocachingevent som ingår i Geotour, och var första gången förra året. Så klart var vi där då också. Alltid trevlig och vara på event, fast lite besvikna var vi på geotourens cacher. Man var ju tvungen och köra så långt, och så verkade alla vara multisar eller mystar. Med andra ord skulle det krävas en hel del tid för att kunna logga dessa. Men vi började efter att tvekat lite med en multi i Kumla. Första ledtråden hade vi lite problem med, dessutom så blev vi lite lurade av några killar vid den. Men efter lite irrande fram och tillbaka, och lite räknande så hade vi till slut lösningen och koordinaterna. Sen var det bara och knalla dit där burken skulle vara. FTF hade vi helt förträngt bort. Det är så många ute samtidigt så det kändes lönlöst. 

 

Vad skall vi hitta på sen då. Men det fanns ju en intressant traditionell drygt en mil bort. En fornborg. Så dit drar vi. Upptäcker när vi är på väg, att den här blir inte heller snabbloggad eftersom man var tvungen och parkera bilen en bit bort. Så det blev en lite promenad på en dryg halvkilometer. Då kom vi fram till en fint ställe, som vi aldrig hade sett om vi inte hållt på med geocaching. Men där och då bestämde vi att det här tar för lång tid. 2 cacher och 2 timmar. Att vi börjar åka tillbaka mot Örebro, och tar några gamla traditionella efter vägen. 

 

                 

 

Kl var ca 21.30 när jag var hemma, och det tog väl en timme innan jag kom i säng. Suck! Väckning kl 3.30, skulle ju vara i Fagersta kl 5 på morgonen för att hämta upp en klubbkompis. Agility i Häverö stod på schemat på söndagen. Färden dit gick bra. Vägen mellan Uppsala och Hallstavik var ju lite tråkigt. Det var bara rakt, rakt, rakt och nån backe emellanåt och återigen rakt, rakt och rakt. Men vi kom fram till Häverö i tid. Hade jag inte varit på event på lördagen så hade jag tagit husbilen och åkt dit kvällen innan. Men nu gick det ju inte att göra det. Det var en liten trevlig klubb vi kom till. Dom skulle köra dom stora hundarna först, alltså large och x-large. 

 

Började med agilityklass, och banan var helt ok. Det var på ett ställe jag var lite osäker på vad jag skulle hitta på där. Ja, det blev ju lite på mitt eget vis. Tror det blev ett nytt byte där. Tror jag skall döpa det efter mig   . Vi kom på 7:e plats med lite tidsfel. Jag hann inte ens med Jeri till bilen förrän det var dags för nästa banvandring på hoppklassbanan som redan var färdig för oss. Även på denna bana var det lite knepiga passager, så jag körde på säkerhet. Får hoppas att farten kommer med säkerheten.  9:e plats och tidsfel. Sen var det bara och vända sig mot agilitybanan igen. Här gick det undan. Den banan kändes också väldigt roligt, och vi hade bra fart i början. Men så på balansen hände det nåt. Jeri ramlade av från mitten, och landade på sidan. Men han verkade ha klarat sig för han reste på sig ganska snart. Så jag fick bråttom att ta upp han över balansen igen så att han inte skulle få några dummar griller från händelsen, sen gick vi av. Sen var det återigen dags och rikta blickarna mot hoppklass banan. Denna gång kom vi på 7:e plats med tidsfel. Det var så bra, för dom hade flera domare och en domare dömde, och nästa byggde om på den andra banan. 

 

Sen skulle vi åka hem, samma väg igen. Den var fortfarande lika rak. Men då sa jag till klubbkompisen att vi svänger in på den där Godisladan om dom har öppet, och köper lite godis. Efter en liten sockerchock gick det genast mycket lättare och hålla sig vaken. 

 

Idag har vi återigen varit på en agilitytävling. Såg i pm att jag inte skulle behöva vara där förrän tidigast kl 12.30 Kan ju säga att det hade räckt med att vara där mycket senare. Nån gång vid 15 så blev det äntligen vår tur att springa. Idag hände nåt som vi inte varit med om förut, och kanske måste vi träna på det också   . Jeri rev ett hopphinder i början, och han brukar nästan aldrig riva. Det kan hände ett par gånger per år högst. Men nu rev han ett hinder som skulle tas igen senare. Nähädu, sa Jeri. Det finns ingen bom där och tvärnitade. Sen sprang han över till andra sidan. Men vad hjälpte det, bommen låg ju på backen alla fall. Jag fick jobba lite med han att jag fick han och gå mellan hinderstöden. Trots att han rivit bommen tidigare, så måste han alla fall springa mellan hinderstöden, annars så blir han diskad. Men det hade inte han nån tanke på. När det äntligen blev dags för hoppklassen, så var vi ganska trötta både två. Jag försöker ju få han och dra lite självständigt på hinder, och tänkte göra ett bakombyte. Jag skulle gjort ett blindbyte där istället. Nu hoppade han nästa hinder från fel håll istället, och så blev vi diskade. 

 

Nu är det bara och vänta till på lördag på nästa agilitytävling. Sen dröjer det några veckor innan det blir nån agilitytävling för oss. Veckan efter så har vi vår 2-dagars rallylydnadstävling på klubben, och jag skall döma. Inte förrän i juli är vår nästa tävling. Då tar vi husbilen och åker tillKalix och tävlar. Fast före det skall jag ta en sväng till Österbotten på några dagar.

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Chat

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Translator

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Banners

Hundsidor

Målarbodens blommor

Länkar

Recept

Väder

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Colliekompisarna med Blogkeen
Följ Colliekompisarna med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se