Då var det Vintercup igen. Alltid lika spännande på vintern. Var vågar man gå och rasta hundar. I torsdags såg jag att det var bäst och hålla sig på vägen när man skulle rasta hundar. Tur var väl det, för det hade ju kommit lite snö under natten som dolde den förrädiska isen. Vi får ju låna toaletter av orienteringsklubben som ligger ett par hundra meter bort från hallen. Vissa gånger får jag ta bilen till toaletterna. Men nu är det ju så mycket bilar i området pga skidåkarna. Idag var det is bitvis, just på de vägen där jag ramlade för 5 år sedan. Snötäcktet var ju så tunt att jag såg ju delvis vart isen var. Men jag känner att det är jättejobbigt att gå när jag inte har koll på vart det är is på grund av snö. Känns som jag har en stor boll i halsen, får svårt med andningen, känner paniken  stiger. Det är nog ingen som blir gladare än jag när denna helvetes vinter är över. 

Men till tävlingen, 2 hoppklasser. Ingen slalom men en massa hopphinder. Jättekul banor som vanligt. Första loppet så diskade Jeri sig. Förstår inte hur han kan vara så förbaskat envis. In i fel tunnelingång fast jag inte står i närheten av den, ropar hit, ropar hans namn. Men han bara travar på och dyker in. Det är inte första gången han gör det. Viiru var ju lite okontaktbar när vi skulle träna rallylydnad i torsdags.  Jag tror att Chess är på gång och börja löpa. Det har jag visserligen trott i flera veckor nu. Så jag tänkte att det blir nog inget vettigt av det här. Men han gick ju kanonbra. Han kom ju på femte plats, med tidsfel eftersom han skall vänta på mig, och vi drog ju på oss en vägran. 

Andra loppet så fick Chessan springa. Det gick ju inte fort. Hon blev diskad för att det tog för lång tid för henne. Viiru gjorde det jag förväntade av han redan i första loppet. Så vi diskade oss. Jeri tog sig runt med tidsfel. Men trots det kom han på tredje plats för det vara bara tre som tog sig i mål.