Jaha, då har Lizzie och jag varit och gjort storstan osäker i några dagar *S*.

Vi åkte hemmifrån på lördag mitt på dan. Vi hade sol när vi åkte hemmifrån. När vi kom till Sura kom det några snöflingor, men när vi kom till Enköping hamnade vi i snöstorm, nästan :-o. Sen framme i Stockholm var det sol igen. Då började Lizzie bli lite nyfiken på det som fanns utanför. Hon hade ju aldrig sett nåt liknande. Vi skulle åka hem till Tarja på Callahorns kennel i Huddinge. Tänk att vara nästan mitt i storstan och samtidigt mitt i skogen. Vi kom till ett underbart ställe, kanonfint. När jag gick fram till grinden så kommer det en colliehane och skäller ut mig. Men det var ju en collie, man kan ju inte vara rädd för en collie så jag knallade bara in genom grinden. Efter ett tag kommer Tarja till dörren, och ut kommer det ännu fler härliga collie. Det är nästan så man tror att man kommit till himmelen *S*. Bytte några ord, sen gick jag till bilen och hämtade Lizzie. Vilken glädje det blev bland alla collieflickor.

Jag fick tillfälle och träffa Lizzies pappa Chester, han var inne i början. Men sen fick han flytta in till sig. Gick ju inte ha han inne när Lizzie höglöper. Chester var så kanongoo så. Han skulle absolut krypa upp i knät på mig, ja han var helt underbar. Inte fick vi träffa Lizzies halvbror Diesel heller pga hennes löp. Lisa var en kanonsöt liten collietjej, hon och Lizzie verkade fatta tycke för varandra direkt, det blev bus på en gång. Så vi fick ett kanonfint mottagande båda två.

Efter fika gick vi ut på en skogspromenad. Vilka härliga promenadstråk det fanns där i skogen. Hundarna kunde vara lösa hela tiden, och det var mera bus under promenaden. När vi kom tillbaka så började vi jobba med Lizzie. Tarja visade mig hur man gör för att få en riktigt fluffig päls, hur man klipper runt tassarna, och en del andra småknep. Tack Tarja för det.

Sen efter det så blev det mat. Lite tacoaktigt, "kärringmat" som nån här hemma hade sagt.Vi hade en trevlig kväll, tittade på tv och pratade. Lizzie visade inga tecken på att hon saknade hem. På söndag var det upp tidigt, frukost, rasta hundar så iväg till mässan.

Det var massor med människor och hundar på mässan. Men det var inget  som oroade Lizzie, hon hade velat hälsa på allihopa. Det fick hon ju inte. Vi hittade ett ställe och sitta på. Vad man måste kånka på massor av grejer när man skall på utställning. Bur, pläd, stol och väskor hit och dit. Golvet som vi blivit varnade för var inte så farligt. Vi hade inga problem med det, men det finns tydligen en hall till och där är det värre. Lizzie fick titta runt lite, sen blev jag tvungen att stoppa henne i buren för jag hade fel skor, ut till bilen och byta. Inga problem där heller, utan hon låg lungt i sin bur och väntade på mig.

Det var 15 juniortikar anmälda till utställningen. Sen till slut blev det ju våran tur att gå in i ringen. Det blev ju lite lång väntan så Lizzie bestämde sig för att sitta mellan vändorna så man fick ju hålla på och borsta henne vid hasorna hela tiden. Så hade vi ju lite problem med ett öra. Tydligen blir öronen lättare när tikar löper, och hon löpte verkligen. Så vi fick en 2:a i kvalite pga hennes öra. Annars fick hon kanonbra kritik.

Så nu väntar vi ut löptiden, sen tar vi nya tag i Västerås i april.

Men trots utställningsresultatet är jag helnöjd med resan. För en gång skull så var det bara Lizzie och jag, ett par dagar. Ingen Farina, Micki eller husse. Utan hon fick vara med mig, jag kunde ägna mig åt henne. Hon var hur trött som helst när vi åkte hem, hon la sig på mina sängkläder på baksätet. Där sov hon nästan hela vägen hem.

Återigen, tack för allt Tarja. Vi hade det underbart. Hoppas jag nån gång kan återgälda det här till dig.