Idag har det gått 5 år sen mitt livs värsta dag. Det finns nog bara en dag som kan bli värre, och den behöver jag inte fundera över efteråt så mycket. För 5 år sedan var jag på agilitytävling med min äldsta hund. Jag var så nöjd efter första loppet för jag fick han och ta nedfarten på balansen. Jag hade planerat hur jag skulle göra nästa lopp. Det blev inget nästa lopp för oss   . Mellan loppen så var jag till toaletten som vi får låna av orienteringsklubben när vi har tävlingar. Så klart hade ju vädret varit som det alltid brukar, så det var halt. När jag kom från toaletten och skulle gå ner över parkeringe till hallen så kände jag helt plötsligt att fötterna försvann under mig, och jag fick mitt vänstra ben under mig. När jag skulle räta ut benet så skakade hela benet. Kunde knappt räta ut benet för det hoppade så mycket. Men till slut kom jag upp, och benet fortsatte och skaka. Var till akuten i Avesta. Det var inget benbrott. Däremot så ser man inte mjukdelsskador på röntgen. Det gick över en månad innan jag fick rätt diagnos. Muskeln hade släppt från sitt fäste. Innan det upptäcktes hann jag ramla ett antal gånger. Bla i trappan hemma. Tack och lov var jag nästan nere. Så den 28 februari opererades jag, och de sydde fast muskeln.

Men det började ju inte fungera. Sjukgymnasten på vc sa bara att allt är som det ska, men han kunde inte förstå varför det inte börjar fungera. I september sa han att jag aldrig kommer kunna springa, och då bröt jag ihop totalt. Agility hade varit en viktig del i mitt liv så länge, så jag kunde inte tänka mig ett liv utan agility. Så 17 januari 2019 var det dags för en ny operation. Resultatet blev inte mycket bättre. 

Kan idag inte springa, kan inte gå normalt i trappor, kan inte cykla, har svårt att gå i skogen. Tur att jag alla fall kan simma. Agility håller jag på med än idag. Men det är ju inte riktigt samma sak när man inte kan springa. Det var ju en del av grejen med agility, att springa tillsammans med sin hund. Viltspår har vi också hållt på med. Men det är så jobbigt när man hela tiden måste ha koll på vart man sätter fötterna plus att man måste spänna benet för annars ramlar jag ihop.

Jag cyklade ju mycket. Har cyklat Tjejtrampet, tror det blev 11 gånger innan det lades ner. Första gången var i Stockholm 1996. Då var Tjejtrampet ett av världens största cykeltävlingar för kvinnor men flera tusen startande. Men efter det började det krympa. Det gjordes ett försöka och flytta tävlingen till Västerås. Men till slut så tog det slut. Jag har försökt mig på och cykla några gånger. Men jag måste ju planera nog när jag skall stanna. Det går inte och stoppa helt plötsligt för då kommer benet vika sig och jag ramlar. Dessutom så måste jag komma upp på sadeln innan jag kan börja trampa. Det är en alldeles för omständig procedur med cykling, så det får vara för min del.

Jag har ju provat lite vallning med hundarna. Men det blir inget av det heller. Alltså, fårskocken är ju inte så omtänksam när den kommer mot en. Man blir helt manglad av dom. Så det får vi också stå över. 

Man får vara glad för det man kan göra fortfarande. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så var det april igen, med allt vad det innebär. Bland annat aprilväder. Ena dagen är det så bart och fint överallt, och man känner våren. Nästa dag är det bara vitt, vitt och återigen vitt.          Första arpil var det fint väder, och då v...

Nu har det varit lite tävlingar igen. För över en vecka sen hade vi agilitytävlingar. Klass 1 på lördag och klass 2 på söndag. Viiru och jag tävlade på lördagen. Han var duktig, placeringarna blev 3, 4, och 5. Vi var och tränade igår, och han var rik...

Då har man varit ute och dömt igen. Hos Gävle BK. Denna gång fick jag en lite större hall och vara i än förra gången. Många duktiga ekipage vad det som vanligt. Men det blir ju lätt så i mästarklass. De finns ju ingen högra klass, och en del har vari...

Viiru och jag har varit på agilitytävling på hemmaklubben i Norberg. Vi har inte tränat mycket i vinter. Nästan bara slalom när vi varit till hallen på torsdagkvällarna och tränat rallylydnad. Då har det ju alltid stått ett slalom vid bakom sekretari...

Har varit och dömt lite rallylydnad mästarklass. Här kommer mina banor i mästarklass, från Gävle och dagens bana från Karlstad. Det blir mycket mästarklass nu.    Börjar med Gävles bana, som var först ut i år. Som jag fick trycka ihop på en yta p...