Eftersom vi åker imorgon så var vi till kyrkogården idag redan. Var med blommor till pappas grav. Imorgon är det ju 4 år sen den hemska dagen.

Dagen började så bra, maken och jag var in till Ludvika för att köpa kläder till mig jag skulle ha på min kusins äldsta sons konfirmation. Jag är hans gudmor, så såklart skulle jag dit. Skulle åka dit med mina föräldrar på torsdag. Så vi åkte in till stan på tisdag förmiddag, skulle jobba sista eftermiddagen den dagen. Lyckades få tag på en kanonfin mintgrön kjol, och en vit top till den. Sen stressade jag iväg till årets längsta arbetsdag, vilken sista dagen före semestern är. På kvällen hann jag vara hemma i en hel kvart och njuta av tanken att nu är det semester när telefonen ringer. Då är det en bekant som ringer och säger att jag måste genast hem för att det har hänt pappa nånting. När vi åker gatan upp så ser jag två ambulanser, och IVA bilen. Det såg inte bra ut. När vi kommer ut ur bilen så står våran bekant på balkongen och han ropar att än finns det hopp. Men när jag kom upp på övervåningen så såg jag att ambulanspersonalen bara stod rätt upp och ner, och pappa låg alldeles stilla på golvet. Då förstod jag att det fanns inget hopp, att det var över.

Pappa hade så stora drömmar till den sommaren. Han hade haft sin husbil på service hela våren, och han hade fått vänta alldeles länge på att få ut den. Han ringde flera gånger men det var en del som inte hade kommit. Till slut så fick han ut den. De fick ut den så att de hann med till Hällefors där vi var och spelade sista gången på folkmusikfestivalen. Sen efter det så åkte de en tur till Strömstad, när de var på väg hem så ville pappa åka till Bergen. Men tack och lov så sa mamma ifrån. Annars hade dom varit ute på vägen när det hade hänt. Men de planerade att åka till Bergen på sensommaren. Först skulle de till Finland där pappa skulle träffa sina konfirmationskamrater, de skulle ha 50-års återträff. Ja, det var den sommaren det.

Blommorna till pappas grav tog jag från våran rabatt, borstnejlikor. Allt har inte Clara lyckats gräva upp. Pappa visste om att jag älskar borstnejlikor, jag sådde borstnejlikor överallt när jag bodde hemma *S*.

En sak till kom jag på, pappa hade varit till grannen en dag innan och sagt att han trodde han skulle dö på natten. Han hade antagligen haft en hjärtattack då, men han klara sig genom den. Grannen hade frågat om de skulle åka till läkaren. Nej, hade pappa svarat, han klarar sig. Frågan är bara vad som hade hänt om de hade åkt till läkaren. Fast läkaren på lasarettet sa på natten när vi pratade med henne att attacken hade varit så kraftig, att han hade inte klarat sig ens om han hade varit på lasarettet. Själv funderar jag lite på om pappa hade tröttnat på livet. Han hade ju diabetes och värdena åkte upp och ner hela tiden. Mamma vaktade på han hela tiden vad han åt eller inte åt. Han lät ganska så trött på det dom sista veckorna. Kommer ihåg att de rök ofta ihop om just hans ätande. Pappa ville ju unna sig nåt gott ibland till fikat tex.

Min pappa blev bara 66 år.

Här blev det ett rejält åskväder inatt, det brakade och blixtrade som bara den. Det har mullrat av och till under dagen också, fast nu verkar det vara lungt. Men det blev ingen bad idag. Ja, har ju alla fall hunnit bada 6 gånger i år. Vi får väl se om det bli nå mer.  

Nu är ena bilen packad ända upp till taket för avfärd imorgon. Maken tar den, åker till Falun och går in på Rusta för att köpa den platta tunneln, sen tänkte han köpa ett till hopphinder. Ja, på vägen så åker han ju förbi Biltema för att köpa nya bromsbelägg till våran nya begagnade bil. Det var ju nån som har bytt för inte allt för länge sen, men de hade tydlingen glömt köpa monteringssats så det fattades nån sak. Därför höll den på och skramla vid bakhjulet. Så maken skall byta det när vi kommer fram. Jag tar den nya bilen med hundarna, sen åker vi efter varandra uppåt.

Vet att vi har kanongod mat som väntar på oss där uppe, lasagne och vitlöksbröd skulle det bli. Vad sa maken då, jo det finns väl en kebab i närheten *S*. Men jag ser fram emot att äta hemlagad lasagne, det blir inte så ofta för mig. Sen skall jag nog gosa lite med valpar. Hon har ju en kull hemma för tillfället. Om jag inte kommer ihåg helt fel så är deras mamma Linn, som blev världsmästare förra sommaren på WDS. Hon är förresten halvsyster till våran Farina, så då vet ni vem Farina brås på *S*. De har samma mamma.

Lizzie och Clara säger grattis till sin vackra halvsyster Tess som idag på Collie-SM blev BIM och fick ett cert. Hon är ju dessutom viltspårschampion.

Men vi har alla fall en spännande vecka framför oss. Jag skall försöka hinna med att uppdatera bloggen med lite bilder från veckan, har väl hela natten på mig *S*.