Med denna film vill jag gratulera Finland på 94-års dagen. Tyvärr så är jag inte hemma mellan 18-20 ikväll så jag kan tända mina blåvita ljus.

Den här låten gjordes -92 till en stor fest i Helsingfors då. Den hette Juuret Suomessa, eller Rötterna i Finland på svenska. Det var en fest för alla som flyttat utomlands. Det var från hela världen Australien, Amerika och en massa andra länder jag inte kommer ihåg. Såklart var vi från Borlänge finska förening representerade där. Både folkdansarna och vi spelmän var där. Där fick jag spela för Finlands dåvarande president som var Mauno Koivisto då. Ja, jag spelade ju inte ensam, utan det var mina spelkompisar från spelmanslaget, och så fanns det några från Tyskland och andra ställen som var med.

Fast jag måste säga att resan började lite ledsamt. Vi hade varit till djurkliniken dagen innan pappa och jag och sagt hejdå åt våran första collie. Då hade han legat inne några dagar redan och de kunde inte komma på nåt annat fel på han än att han inte ville vara med mer. Han var då 12½ år, och från att varit ute på kvällspromenad ena dagen så vägrade han och resa på sig nästa dag. Jag skulle ju köra bussen vi åkte med till Finland, och min arbetsgivare ringde och frågade mig om jag klarade av det. Det var nog enda gången han visade att han är mänsklig. Men jag fixade det. Men jag sa åt mina föräldrar att dom skulle prata med grannarna. Dom skulle ju med på resan, så jag sa åt mina föräldrar att dom fick säga åt dom att inte fråga nånting om Lassi. Det var nog jobbigt som det var.

Men iväg på resan kom vi. Och jättekul hade vi fast jag ibland gick med gråten i halsen. Hela Silja Symphoni var bokad för oss som skulle på den festen. På båten uppträdde bla Katri Helena och Lapinlahden linnut och säkert några fler som jag inte kommer ihåg. Men dessa var ju två av mina favoriter.

Men denna låt sjöngs alla fall på festen av låtskrivaren och hans dotter, Jukka Kouppamäki och Taika.